Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/KD/654

Kristillisdemokraatit

Målsättningsprogram för Kristdemokraterna 2003-2007


  • Puolue: Kristillisdemokraatit
  • Otsikko: Målsättningsprogram för Kristdemokraterna 2003-2007
  • Vuosi: 2002
  • Ohjelmatyyppi: yleisohjelma

MÅLSÄTTNINGSPROGRAM FÖR KRISTDEMOKRATERNA 2003-2007

Kristdemokraterna strävar efter ett medborgarsamhälle med gemensamt ansvar. Ett samhälle där människor har personligt ansvar och bryr sig om sina medmänniskor. Vi vill att familjen i allt samhälleligt beslutsfattande betraktas som välfärdssamhällets grundenhet och även som ett skyddsnät för ensamstående. Kristdemokraterna anser att Finlands konkurrenskraft bör stärkas samtidigt som man tillämpar social rättvisa.

Under valperioden är de centrala målsättningarna för Kristdemokraterna: Förbättrad sysselsättning, förhindrande av utslagning , tryggad basservice i hela landet och stärkande av familjen.

Omsorg och ansvar

Vår utgångspunkt är den kristna människosynen. Det innebär att man i alla situationer beaktar jämställdhet samt människans okränkbara värde. Våra centrala värderingar är rättvisa, frihet och ansvar, samt kärleken till nästan.

Välfärdstillväxten bör ske utan att naturen och miljön överbelastas. Miljöns välbefinnande påverkar också livskvaliteten. Vi har förbundit oss att kämpa mot rasismen i samhället. Vi betonar ansvaret för en hållbar utveckling på det lokala planet, såväl som på det nationella och internationella planet, och strävar till en global välfärd och en förbättrad jämställdhet mellan mänskor och folk.

Att värna om sysselsättningen, att stöda familjerna, att förhindra våld och drogproblem, att förbättra tillgången och kvaliteten på omsorgstjänsterna, är exempel på konkreta åtgärder, som vi lyft fram för att respekten för mänskovärdet skall öka. Välfärd skapas genom arbete - därför bör förutsättningarna för att skapa arbete och verka inom arbetslivet förbättras.

Samhället bör sörja för att det finns ett fungerande skyddsnät för ensamma och svaga, samt förhindra att individer faller igenom och åsidosätts. Statsmakten bör svara för att medborgarnas grundtrygghet förverkligas, oberoende av boningsort och förmögenhetsnivå. Under följande regeringsperiod bör en fungerande och rättvis modell skapas för hur finansieringen och ansvaret för grundtryggheten fördelas mellan stat och kommun.

1. GRUNDTRYGGHET

Inkomstskillnaderna mellan befolkningsgrupperna har ökat i vårt land. Inkomstskattesänkningarna har under en tioårsperiod ökat de disponibla inkomsterna med sammanlagt 12 400 euro för dem som ligger i den högsta skatteklassen. Under samma tioårsperiod har de disponibla inkomsterna ökat med endast 17 euro för dem som ligger i den lägsta inkomstklassen.

>Socialpolitikens centrala uppgift är att svara för grundtryggheten och att utveckla servicen. Man bör allt effektivare motverka att värdeklyftor uppstår. De arbetslösas möjligheter till korttidsarbete bör underlättas genom att ändra beräkningsgrunden för arbetslöshetsdagpenningen, så att tillfälliga inkomster inte fördröjer utbetalandet av arbetslöshetsersättning.

Personer som erhållit utkomststöd:

1990 1994 1998 2000

314 009 577 274 534 930 454 353

Nästan var tionde finländare, eller 450 000 medborgare, fick utkomststöd år 2001. Systemet som reglerar vår grundtrygghet är ytterst komplicerat. Exempelvis ensamstående kan i värsta fall tvingas söka utkomststöd via nio olika stödformer. Den stora skaran av människor i behov av utkomststöd bevisar att man misslyckats i målsättningarna för sysselsättnings- och skattepolitiken. Skattetröskeln i kommunalbeskattningen är lägre än gränsen för erhållande av utkomststöd. Situationen för de överskuldsatta bör förbättras. Förutsättningarna för privatpersoner att erhålla skuldsanering och få smidigare betalningsprogram bör också ses över.

Det lägsta utkomststödet är i praktiken otillräckligt för de flesta berättigade. Av minsta orsak tvingas man betala skatt för bastrygghetsförmåner, trots att stödnivån inte ens alltid räcker till för att trygga grundinkomsten. Kristdemokraterna anser att beskattningen av småinkomsttagare bör lindras. När man gör förbättringar i den sociala tryggheten bör man välja mellan att sänka skatter eller höja minimiutkomststödet. Beräkningsgrunden för och utbetalningen av utkomststödet bör förenklas och behandlingen påskyndas.

2. HÄLSOVÅRD

Finlands ekonomiska satsningar inom hälsovården ligger näst lägst bland EU-länderna, när man mäter i proportion till bruttonationalprodukten. Statsandelarna till kommunerna skars kraftigt ner på 1990-talet. Ungefär hälften av nedskärningarna inverkade direkt eller indirekt på social- och hälsovårdssektorn.

Hushållens självriskandel av hälsovårdskostnaderna är bland de högsta inom OECD länderna. Hushållens finansieringsandel av hälsovårdskostnaderna ligger nu på 22%, när den under 1990-talet låg kring 15%. I synnerhet medicinerna har blivit dyra. En finländsk patient betalar i genomsnitt 52% av medicinkostnaderna. I Sverige och Norge är motsvarande siffror 29% respektive 21%. Kristdemokraterna motsätter sig en förhöjning av kostnadstaket och besöksavgifterna inom hälsovården. Eftersom ersättningsgränserna för resor ock mediciner som betalas av sjukförsäkringen är separata, medför det totalt sett ett mångfalt högre kostnadstak jämfört med övriga nordiska länder. De höga kostnaderna minskar i synnerhet småinkomsttagarnas och de kroniskt sjukas möjligheter att söka vård i tid. På lång sikt leder detta sparande till merkostnader för samhället, eftersom en fördröjning av att en sjukdom konstateras och av vården höjer totalkostnaderna.

Systemet för läkemedelsersättningar bör förnyas så, att patienter med olika sjukdomar får en likvärdigare ställning i fråga om självriskandelen för läkemedelskostnader. Folkpensionsanstaltens årliga utbetalningar för läkemedel utgör 768 miljoner euro (år 2001). Ersättningarna har mer än fördubblats under en tioårsperiod. Trots det är Finland bland OECD länderna på fjärde plats bland dem som betalar minst ersättningar. En kostnadsbaserad modell med årlig självriskandel i kombination med kostnadstak för övriga hälsovårdskostnader, skulle gynna denna målsättning. I samband med förnyelsen bör onödiga kostnader för administration och läkarutlåtanden minskas, så att läkarna kan rikta in sig på den egentliga patientvården.

I välfärdssamhället köar man inte i veckor till läkarmottagningen

Personalbristen och de långa väntetiderna är de största problemen inom hälsovården. Förutom högre pensionsutgifter kommer vårdkostnaderna också att stiga på grund av att antalet äldre personer ökar. Flyttningsrörelsen försvårar också problemen. Den allt större läkarbristen är bara en försmak av de kommande årens problem inom hälsovårdssektorn. Yrkesskickligheten och mängden av vårdpersonal kan tryggas enbart genom att en tillräcklig och kvalitativ utbildning finns att tillgå.

Vårdpersonalen är överbelastad och patientköerna till många vårdformer är långa. Köbildningen till specialsjukvården blir dyr för samhället. Det är kortsiktigt sparande att låta patienter vänta på operation och under tiden betala sjukdagpenning, eller låta patienten förbli arbetsoförmögen i veckor eller månader, då en åtgärd skulle kosta mindre än en månads sjukledighet.

Sjukdomar åsamkade av levnadsvanor bör förebyggas effektivare. I synnerhet de sjukdomar som förorsakats av rusmedel kräver en allt större andel av hälsovårdens resurser. Rökning och användning av alkohol och droger, bör förebyggas och minskas genom olika kampanjer och bl.a. med stöd av hälsovården. De årliga totalkostnaderna för drogmissbruket utgör ca fem miljarder euro. För att få en uppfattning om nämnda kostnader, kan man jämföra dem med exempelvis den tilläggsfinansiering om ca en miljard euro, som en arbetsgrupp presenterade, efter att ha undersökt medborgarnas hälsovård i Projektet för Nationell Hälsovård.

Medborgarna i Finland har rätt till en fungerande hälsovård i varje kommun i landet. Kommunerna ansvarar för upprätthållandet av servicen medan staten skall ansvara för styrningen samt trygga förutsättningarna för finansieringen. Staten skall göra upp ett åtgärdsprogram i enlighet med de rekommendationer man presenterat i det Nationella Hälsovårdsprojektet (SHM publikation 9.4.2002) samt presentera en finansieringsplan för hur åtgärderna förverkligas. De kritiska delarna i projektet är hur man tryggar tillgängligheten på vård, utvecklingen av de psykosociala tjänsterna, åtgärder inom äldreomsorg och arbetslöshet.

>Kristdemokraterna anser att man bör göra två hembesök per år i förebyggande syfte hos varje person över 75 år. Kristdemokraterna poängterar en fungerande öppenvård och hälsovård som grund för folkhälsoarbetet. Det är också nödvändigt att utveckla samarbetet mellan specialsjukvården och hälsovården, samt mellan kommunerna.

Närståendevård - ett mänskligt och förmånligt alternativ

Det finns uppskattningsvis ca 300.000 närståendevårdare i Finland. Av dessa får ca 23.000 stöd för närståendevård.

Personer som vårdas inom närståendevården enligt ålder år 2000:

0-17 v. år

2.861

18-64 v. år

5.229

65-74 v. år

4.055

över 75 v. år

10.300

Sammanlagt 22.445

Närståendevårdarna har rätt till två dagars ledighet per månad. Enligt förordningen är det lägsta stödet för närståendevård år 2002, 218,95 euro per månad. Stödets maximibelopp är inte fastställt. Kommunerna har i praktiken fastställt stödet stegvis beroende på klientens vårdbehov. Det genomsnittliga stödet ligger idag kring 300 euro. Stödet är beskattningsbar inkomst för närståendevårdarna. Stödet för närståendevård är pensionsberättigat.

Bland kommunerna råder olika principer om vem som har rätt till närståendevård. Kristdemokraterna anser att rätt till närståendevård bör ges på samma grunder till alla klienter som uppfyller lagen oberoende av kommun. Den vård ,som utförs i hemmet för handikappade, långtidssjuka och patienter i behov av terminalvård, är vanligen mänskligare och förmånligare än vård på anstalt.

Stödet för närståendevård bör höjas till att bättre motsvara den arbetsinsats närståendevårdarna utför. De stödtjänster som hör till närståendevården är många gånger svåra att få och ersättningsnivån har också kritiserats. För att närståendevårdarna skall orka bättre bör de beredas möjlighet till mera vila, genom att utöka antalet dagar för lagstadgad ledighet liksom även möjligheterna att få in klienter för vård utan att erlägga de avgifter som krävs för vård vid anstalt eller hemvård. Kommunerna bör svara för vikarier under tiden närståendevårdarna håller sin lagstadgade ledighet. Närståendevårdare och familjedagvårdare bör ha samma rätt till rehabilitering som övriga kommunala tjänstemän och arbetstagare.

En alltför bred mångfald kan stå i värdekonflikt med målsättningen att skydda livet

Den kristna människosynen betonar varje människas okränkbara och lika värde. Kristdemokraterna arbetar för att stärka de positiva värderingar som strävar till att skydda livet. I Finland görs i genomsnitt 10 aborter per 51 graviditeter. Målsättningen bör vara, att behovet av aborter avsevärt skall minska och att ingen skall behöva göra abort av ekonomiska skäl. Aborter gjorda av sociala skäl står i konflikt med vad grundlagen förutsätter, när det gäller respekten för mänskans okränkbara värde. Kvinnor och par som överväger abort bör presenteras andra alternativ. De bör i ett tidigt skede erbjudas opartisk rådgivning, exempelvis via hälsocentralen, social- eller familjerådgivaren. Preventivmedel tillverkade av hormonpreparat bör fås enbart mot recept. Kristdemokraterna godkänner inte eutanasi. Man bör istället utveckla en mänskligare vård för livets slutskede. Respekten för livet och att skydda livet bör vara en grundläggande princip när man fastställer gränserna för den vetenskapliga forskningen. Kristdemokraterna anser att man inte får dra nytta av människoembryon eller mänskofoster i den vetenskapliga forskningen eller av överskottet av befruktade ägg i samband med behandlingar för barnlöshet.

3. FAMILJEPOLITIK

Vi vill ha ett samhälle där föräldrarna har tid för barnen

Samhällets välfärd är på många sätt beroende av hur vi sköter familjepolitiken. Det moderna näringslivet har också insett familjens betydelse för samhället. Den anställdas personliga problem eller problem i familjen avspeglas också i arbetet, sänker produktiviteten och tar onödig energi. Kristdemokraterna anser att en framgångsrik familjepolitik är grunden till all välfärd och även grunden till en fungerande marknadsekonomi.

Familjepolitiska beslut har långtgående följder för framtiden, bl.a. för befolkningsutvecklingen. Befolkningsutvecklingen i Finland ger anledning till oro på grund av det numerära förhållandet mellan den snabbt ökande äldre befolkningen och det sjunkande antalet födslar. Familjepolitiken bör vara långsiktig. Faktorer som påverkar familjen bör särbeaktas i all lagstiftning. För att få en bättre utvärdering och uppföljning av den förda politikens verkningar, bör en familjeminister tillsättas enligt norsk modell.

Antalet födda barn årligen:

1990 1994 1998 2000

65 549 65 231 57 198 56 742

Familjen är samhällets grundenhet. Familjen ger barnet förebilder, grundvärderingar och attityder. Föräldrarna behöver i praktiken tid till att lyssna, finnas till hands och ta del av barnets vardag. Därför bör samhället speciellt värdesätta och stöda föräldrarna. Den helhet som socialskyddet och beskattningen utgör bör granskas med familjen som utgångspunkt.

Varje kommun bör ha ett familjepolitiskt program, i vilket kommunen tillsammans med olika organisationer slår fast målsättningar och åtgärder för barnens och ungdomarnas välbefinnande. Varje år bör kommunen följa upp hur programmet förverkligas, samt vidareutveckla programmet i samråd med kommuninvånarna och olika referensgrupper. Preventiva åtgärder för att motverka problem behöver lyftas fram. Grundskolan, med därtill hörande elevvård som når hela åldersklasser, är viktig för att främja barnens välbefinnande och kan verka som ett stöd för föräldrarna.

Familjens utkomst

Barnbidraget utjämnar inkomstskillnaderna mellan barnlösa par och barnfamiljerna. Barnbidraget är i det finländska socialskyddet i detta hänseende den enda utjämnande förmånen. Därför anser Kristdemokraterna att man inte bör binda upp det till föräldrarnas inkomst eller beskatta barnbidraget. Det är till förmån för familjen att stöd ges för olika vårdformer och att de utvecklas jämlikt. Familjen kan då själv avgöra vilken vårdform som bäst lämpar sig för barnet och är mest ändamålsenlig i familjens livssituation. Vårdpengen för hemvårdsstödet och vårdtilläggets grunddel bör höjas.

Ungefär en fjärdedel av dem som får moderskaps- eller föräldrapeng erhåller minimidagpenning. Dessa är vanligen studerande, nyutexaminerade och arbetslösa, arbetstagare med tillfälliga jobb, eller äldre mammor som skött sina barn hemma. Moderskaps- och föräldrapengen bör höjas till samma nivå som minimiarbetslöshetsskyddet. För tillfället är den minsta moderskaps- och föräldrapengen ungefär hälften av minimiarbetslöshetsersättningen.

Vår målsättning är att de grundförmåner som hör till familjens utkomst, minimimoderskaps- och föräldrapengen, hemvårdsstödet och grunddagpenningen till sin storlek bör ligga på samma nivå. När familjerna mår bättre, mår samhället också bättre. Finland är ett av de få länder i Europa som inte beaktar familjens underhållsskyldighet i beskattningen. Det här betyder i praktiken att i familjer med en inkomsttagare förlorar man ca 10 000 euro i avdragsrätt, i jämförelse med familjer med två inkomsttagare och samma inkomstnivå. Kristdemokraterna vill ha en förändring på detta. Vi föreslår att man under nästa regeringsperiod utvecklar beskattningen exempelvis så, att familjen kan välja mellan antingen familjebeskattning eller en utvidgad avdragsrätt, när enbart den ena föräldern har förtjänstinkomster.

Alterneringsledigheten bör fortsättningsvis utvecklas. Enligt undersökningar upplever familjerna att bristen på gemensam tid är ett av de största problemen. Gemensam tid för familjen håller på att få en allt större betydelse, varför man också allt mer bör beakta detta i beslutsfattandet. Kraven inom familje- och arbetslivet bör anpassas bättre till varandra. Kristdemokraterna kräver bättre förutsättningar till deltidsarbete, så att familjernas vardagsliv kunde underlättas.

Genom att införa familjeavdrag för vårdarbete, kunde man förbättra de ekonomiska förutsättningarna för familjerna att ta hand om barn, åldringar, handikappade eller långtidssjuka. Vår målsättning är också att detta vårdarbete skulle berättiga till pension.

Barnskyddet

Barnskyddet får inte bli lidande på grund av kommunernas ekonomiska problem. Barnens åsikt bör höras i frågor som berör dem, med beaktande av deras utvecklingsnivå. I barnskyddsfrågor bör man allt mera fästa uppmärksamhet vid familjecentrerade lösningsmodeller. Ungdomar och familjer i svårigheter bör stödas genom social- och sysselsättningspolitiska åtgärder. På detta sätt får de hjälp att ta hand om sig själva och andra familjemedlemmar. Barn- och ungdomsfrågor handhas av många förvaltningsenheter och organisationer och dessutom av olika föreningar. Ansvaret för uppföljning och utvärdering av helhetsverkningarna ligger inte i dagsläget på någon. Kristdemokraterna anser därför att det behövs en oberoende statlig barnombudsman.

4. PREVENTIV DROG OCH RUSMEDELSPOLITIK

Vi vill ha nolltolerans för användning av narkotika

För varje drogmissbrukare som rehabiliteras sparar man 120 000 euro per år i statsutgifter. Som en del av det drogförebyggande arbetet bör, förutom det kliniska vårdarbetet, hanteringen av livssituationen poängteras, samt stöd ges för mentalt helande. Man bör speciellt ingripa i barns och ungdomars drogproblem. Vården av drogmissbrukande ungdomar förutsätter tillräckligt klara regler och resurser samt möjlighet att tillgripa tvångsvård. Kristdemokraterna anser att Finland bör införa en nolltoleranslinje, när det gäller droger. Resurserna för forskning och avvänjningsvård bör ökas. Alla regioner bör ha en fungerande vårdkedja för drogmissbrukare.

Måste föräldrarna vänta på att barnet självt vill ha missbrukarvård?

Kristdemokraterna anser att tvångsvård behövs både för minderåriga och gravida kvinnor som är beroende av droger. Föräldrarna bör ha laglig rätt att föra in sitt barn för avvänjningsvård oberoende av barnets vilja. Vi anser att detta också är förenligt med lagen om barnskydd. Ifall en drogberoende ung person gör sig skyldig till något brottsligt bör man erbjuda avtal om straffvård istället för fängelse. En lag om drogtestning bör snabbt träda i kraft. Genom drogtester kan man snabbt konstatera ifall ett barn eller en yngling använder droger och man kan genast ingripa innan problemen förvärras.

Kommunal personal som arbetar inom basservicen bör få skolning inom ett brett område, för att känna igen riskgrupper och de första kännetecknen på drogmissbruk. Personalen behöver ges förutsättningar till ett tidigt ingripande och till att möta drogmissbrukarna och deras familjer. Det är viktigt att man i det drogförebyggande arbetet får ett bättre samarbetsklimat inom de berörda instanserna i kommunen såsom. skolväsendet, elevvårdsgrupperna, polisen, den tredje sektorn samt församlingarna.

Det drogförebyggande arbetet såsom kampanjer för hälsa och drogfria levnadsvanor bör även riktas till mycket unga personer. Genom att öka resurserna för ungdomsarbetet kan man erbjuda intressanta fritidsaktiviteter som alternativ.

5. PENSIONSPOLITIK

Pensionssystemet bör utvecklas från nuvarande modell med folkpensions- och inkomstpensionssystemet. I båda systemen bör man övergå till ett gemensamt indexsystem, samtidigt som man frångår systemet med åldersgräns. I övrigt bör man också sträva till att alla pensionärer kommer i en jämförbar ställning. De minsta folkpensionerna bör höjas gradvis. Folkpensionssystemets finansiering bör tryggas genom nuvarande solidariska inbetalningssystem.

Rättskyddsproblem som hör ihop med rätten att få arbetsoförmögenhetspension bör klarläggas och avlägsnas. Företagar- lantbruks- och övriga pensionssystem bör jämlikt utvecklas parallellt med pensionssystem för förtjänstinkomst. Ett separat pensionssystem för personer som arbetar inom missions- och u-landsarbete bör utvecklas.

6. EKONOMI OCH SYSSELSÄTTNING

Vi anser att en sund ekonomi leder till välfärd

Den ekonomiska växten bör ha ett positivt inflytande på de olika samhällsgrupperna. Kristdemokraterna vill fördela den ekonomiska växten mellan tre målsättningar: att avbetala statsskulden, att sänka skatterna, att förbättra servicen. Den ekonomiska politiken bör sträva till låg arbetslöshet, överskott i bytesbalansen och en balansering av statsekonomin. De centrala medlen för att uppnå detta är låg inflation och bibehållen konkurrenskraft för finländska produkter.

>Kristdemokraterna anser att regeringens ägarpolitik bör bli mera konsekvent. De stora riktlinjerna för ägarpolitiken bör planeras av regeringen samtidigt som den ansvarar för strategierna. I de bolag i vilka staten är majoritetsägare, bör man akta sig för risktagningar och kortsiktiga vinstspekulationer. Staten bör i sin ägarpolitik sträva till att skapa balans och långsiktigt förtroende. En god arbetsgivarpolitik och hållbar utveckling bör poängteras. Kristdemokraterna anser att ansvaret för statens ägarpolitik i börsnoterade bolag bör koncentreras till ett ministerium. De försäljningsvinster som erhålls från statsägda bolag bör användas till att utveckla näringslivet, samt till att avkorta statsskulden.

Tillgången på arbetskraft bör säkras

Arbetsmarknaden kommer att påverkas radikalt av förändringarna i befolkningens åldersstruktur. Före utgången av år 2010 kommer 800 000 arbetstagare att gå i pension. Stressen i arbetslivet, hur man orkar i arbetslivet, samt snabba förändringar kommer att vara betungande för speciellt äldre arbetstagare. Kristdemokraterna värdesätter, förutom en fortgående utveckling och förmågan att lära sig nya saker, också den arbetserfarenhet samt de kunskaper som uppstår under en lång yrkeserfarenhet. Följande regering bör göra en långsiktig plan för hur man tryggar tillgången på arbetskraft. Det behövs också fortbildningsprogram för äldre arbetstagare.

Arbetslösa arbetssökande:

1990 1994 1998 2000

103 164 494 248 372 431 321 119

År 2000 tvingades sammanlagt 642 495 personer att vända sig till arbetslöshetskassan. Den nordiska välfärden kännetecknas av strävan till en hög sysselsättningsgrad. I beslutsfattandet bör man alltid beakta dess inverkan på sysselsättningen.

Arbetslöshet skall inte hopas

Långtidsarbetslöshet ökar risken för utslagning, som i sin tur ger upphov till många sociala problem. I många familjer med arbetslöshet växer det upp en generation, som redan hunnit komma i skolåldern utan att föräldrarna haft någon arbetsplats. Den utslagenhet som hör ihop arbetslöshet håller enligt expertisen redan på att ärvas av den kommande generationen. De problem som arbetslösheten åstadkommer, kommer till synes i ett växande behov av service. När dessa problem accelererar, kompliceras de också och kräver allt effektivare och mera skräddarsydda lösningar. För att förhindra att arbetslösheten inom familjerna ökar, bör arbetskraftsmyndigheterna öka samarbetet med de sociala myndigheterna i kommunerna. Sysselsättningsåtgärderna bör effektivt riktas till familjer med flera arbetslösa. Kristdemokraternas målsättning är att det inte får finnas familjer där flera personer samtidigt är arbetslösa.

Skall det vara arbetsamt att sysselsätta?

Det måste alltid löna sig att arbeta. Anställningshindren måsta avlägsnas. Kristdemokraterna föreslår som en sysselsättningsförbättrande åtgärd att arbetsgivaren istället för att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift erbjuds möjlighet att nyanställa.

Samhället bör ha ett klart budskap som förklarar att varje människa är värdefull och har förmågan att verka i någon uppgift. Det är viktigt att snabbt bryta utslagningsspiralen så att man till det arbete som utförs kopplar handledning och rehabilitering som en central del. Det bästa sättet att förhindra utslagning är att snabbt hjälpa arbetslösa att via deltidsarbete återgå till arbetslivet.

7. FÖRETAGANDE OCH NÄRINGSLIV

Vi vill ha ett företagarvänligt samhälle

Kristdemokraterna anser att det bästa resultatet i fråga om hållbar ekonomisk utveckling, bättre sysselsättning och mindre utslagning fås genom en ekologisk och social marknadsekonomi. Socialpolitiken och näringslivet är inte oberoende av varandra, utan de påverkar varandra. Principerna för social marknadsekonomi, frihet, demokrati, konkurrens, en balanserad finanspolitik, närhet i beslutsfattandet, privat ägande samt skyddandet av miljön, ger de bästa förutsättningarna för näringslivet och skapandet av välfärd.

Sysselsättningsfrågorna bör vara centrala i det näringspolitiska beslutsfattandet. Samtidigt bör man slå vakt om företagens möjligheter att stärka finansstrukturerna. Möjlighet till finansiering via försäkringsbolag och riskkapitalfonder bör utvecklas. Arbetspensionstillgångar skall i huvudsak placeras för utveckling av inhemska företag.

Tillgångar, som uppstår då ägarstrukturen i statsbolag utökas, bör i huvudsak styras till att förbättra verksamhetsförutsättningarna i nya produktionsföretag samt till att förnya strukturerna i befintliga företag.

Systemet med företagsstöd bör förenklas och dubbelbyråkrati avlägsnas. Nätverkssamarbete för företag bör gynnas. Småföretagarnas social-, semester- och pensionssystem bör jämställas med andra branscher. Ansvaret för de viktigaste regionala finansierings- och stödformerna samt styrningen av den regionala näringslivspolitiken bör koncentreras till ett ministerium.

Lagen om mervärdesskatt bör förnyas till att bättre stöda verksamheten i småföretag. I mervärdesbeskattningen bör gränsen för mervärdesbeskattningen också bättre beakta omsättningens storlek, så att mervärdesskatten görs stegvis för att sporra småföretagen i en gynnsam riktning. Förslaget kan förverkligas i enlighet med modellen om grundavdrag som Företagarna i Finland presenterat. Reformen skulle lindra den nuvarande gränsen för mervärdesskatt och uppmuntra småföretagen till att öka sin omsättning.

8. BESKATTNING

Vad är det för ide´ med att man för en dags börsvinst betalar lika låg skatt som för livslånga besparingar eller hårt arbete?

Kristdemokraterna anser att grundprincipen för beskattningen bör vara att man skärper beskattningen av sådan konsumtion och verksamhet som man vill minska på. I stället lindras beskattningen av arbete och sysselsättande, samt för nyttovaror, som exempelvis mervärdeskatten på livsmedel. Kristdemokraterna anser att arbetskraftskostnaderna för arbetsintensiva småföretag fortfarande bör minskas. Det bör också införas ett flexibelt grundavdragssystem för mervärdesskatt (se kap. Företagande och näringsliv). I beskattningen bör beaktas sysselsättnings- och familjesynpunkter. En eventuell sänkning av inkomstbeskattningen bör i synnerhet gynna små- och medelinkomsttagare.

Mervärdesskatten på livsmedel är högre i Finland än i många andra EU-länder. Den bör därför sänkas med tre procentenheter från nuvarande 17 procent till 12 procent.

Mervärdeskattesänkningen skulle minska de årliga livsmedelskostnaderna med ungefär 85 euro per person och skulle förbättra verksamhetsförutsättningarna för den inhemska livsmedelsproduktionen. Skattesänkningen skulle gynna alla befolkningsgrupper likvärdigt och speciellt barnfamiljerna. Den skulle också gynna arbetslösa och pensionärer med låga inkomster, dvs. grupper som inte skulle ha någon nytta av en inkomstskattesänkning. Problemet med en gradvis sänkning är att den knappast skulle påverka priserna. Kristdemokraterna anser därför att sänkningen bör vara minst fem procentenheter på en gång, för att säkerställa att det gynnar konsumenterna.

Sänkningens beräknade inverkan på skattuttaget är ungefär 90 miljoner euro per procentenhet. En sänkning med fem procentenheter betyder ett skattebortfall ur statsbudgeten på 450 miljoner euro. Kristdemokraterna skulle täcka underskottet genom att dels avstå från inkomstskatteminskningen, dels genom en höjning av andra skatter.

Exempel enligt 2001 års nivån:

Tobaksskatten inbringar ca 600 milj. euro

Skatten på läskdrycker inbringar ca 33 milj. euro

Inkomstskattelättnader

Regeringens förslag ( TA 2003) årligen ca 315 miljoner euro nya skatteintäkter:

Börsskatten 0,15%, bå basen av omsättningen 2001 ca 350 milj. euro

Kristdemokraterna är redo att göra strukturella förändringar i beskattningen, genom vilka man stävjar spekulationerna på finansmarknaden, stävjar tobaksrökningen samt belastningarna på miljön, samtidigt som de stöder efterfrågan på inhemska produkter och leder till större social rättvisa. Redan genom en 0,15% börsskatt och en högre skatt på försäljningsvinsten av kortvariga placeringar, uppnår Kristdemokraterna det mål som presenterats. En strängare beskattning av tobaksprodukter är också befogat ur hälsoperspektiv. Uppfyllandet av Kyotoavtalet kommer också framöver att kräva en skärpning av energibeskattningen.

9. BOSTADSPOLITIK

Ett livslångt boende

Bostadspolitiken bör, liksom den övriga politiken i samhället, fungera som ett stöd för människans välfärd. Boendefrågorna hör till de frågor med vilka man kan mäta välfärden i vardagen. Boendet påverkar den mentala och fysiska hälsan, de sociala förhållandena samt arbetsförhållandena. Genom bostadspolitiken kan man också påverka sysselsättningen och regionalpolitiken. Fysiska hinder som försvårar boendemiljön för äldre och handikappade bör avlägsnas. När man planerar och bygger servicehus och inrättningar, bör målsättningen vara en boendemiljö som liknar boendet i hemmet.

I principerna för en hållbar bostadspolitik bör man beakta människornas behov, långsiktig planering och god byggkvalitet. Genom att välja hälsosamma byggmaterial och ha en skärpt kontroll under byggtiden, skapar man en hälsosam boendemiljö. Ekologiskt byggande betyder även en mera ekonomisk boendeform, genom energisparande och hållbarare material. Invånare som råkat ut för fuktskador i bostaden behöver ett bättre rättsskydd och förfarande i fråga om skadeersättningar. En femårs skadegaranti måste ges både för grundrenoveringsobjekt och nya bostadsobjekt.

Redan under en längre tid har det varit brist på förmånliga bostäder i växande tätbygdsområden. Inkomstgränsen borde höjas för dem som söker om bostadsstöd. Detta skulle leda till att byggnadsentreprenörer satsade mera på hyresbostadsproduktion. Med nuvarande inkomstgräns blir invånarurvalet för litet. Att bo i ägobostad är både nationalekonomiskt och i finländskt perspektiv den förmånligaste boendeformen. Kristdemokraterna anser en märkbar förhöjning av fastighetsskatten vara orealistisk. En förhöjning skulle medföra svårigheter på hyresbostadsmarknaden och inverka betungande på småinkomsttagarnas ekonomi. Avdragsrätten för bostadslånen får inte ändras.

Produktionen av förmånliga arava-bostäder, ägobostäder- och insatslägenheter bör ökas. Hyresbostäder som byggts med statens räntestödslån bör grundrenoveras på förmånliga villkor.

Bostadsstödet för studerande bör ändras i enlighet med systemet för det allmänna bostadsstödet. Genom denna ändring avlägsnas problemen då det gäller bostadsstödets miniminivå och stödet för sommarferierna. Ränteförmånerna för gamla och nya BSP-avtal bör utjämnas. Spekulationer med aravabostäder som frigörs från aravaregleringen måste hindras.

10. UTBILDNING

GRUNDSKOLA OCH FÖRSKOLA

Lika viktigt som att förmedla kunskaper om världen åt eleverna, är att undervisa om hur man använder sig av kunskaperna.

Kristdemokraterna betonar betydelsen av en bredbasig undervisning och högklassig utbildning som en framgångsfaktor för samhället. Utbildningen bör stöda ett förståelsefullt, livslångt och livsomfattande lärande, den personliga utvecklingen lika väl som utvecklingen till medborgare i vårt samhälle.

En allmän målsättning för den finländska utbildningspolitiken bör vara att höja utbildnings- och kunskapsnivån. Den nationella målsättningen bör vara att ordna utbildning för hela åldersklassen. Utbildningens bedömningsnivå bör utvecklas både på det nationella och lokala planet. Kunskap och utbildning bör i fortsättningen tillvaratas bättre i arbetslivet. I synnerhet fortbildning och sysselsättande utbildning bör anpassas så att de motsvarar behoven inom arbets- och näringslivet.

Staten bör svara för att det finns likvärdiga utbildningsmöjligheter i hela landet. Möjligheterna att trygga en likvärdig utbildning i glesbygdsområdena kan förbättras bl.a genom informationsteknik samt genom att rikta specialstöd till områden med långa avstånd och problematiska kommunikationsförbindelser. Staten bör effektivera utvärderingen av utbildningsarrangörerna. En tillräcklig studiehandledning och stöd med tanke på fortsatta studier bör garanteras i grundskolans högre klasser och i gymnasiet. Elever som kommer från en bakgrund där man haft som tradition att studera och utbilda sig, är också oftast bland dem som söker vidare till olika utbildningsanstalter. Därför bör speciellt stöd och uppmuntran till fortsatta studier och till att hitta olika utbildningsalternativ, ges till elever som saknar denna bakgrund.

Skolan bör förmedla sådana arbetsmetoder till eleverna att de blir engagerade till företagsamhet och allmänna medborgarfärdigheter. De kommande generationerna förväntas allt mera ha förmåga till att ta egna initiativ, att självständigt inhämta kunskap samt att på ett kritiskt sätt hantera och anpassa tillgänglig information. Skolan bör föra en öppen dialog med samhället.

Samarbetet mellan läroinrättningar och olika utbildningsnivåer bör utvecklas så att utförda studier vid olika läroanstalter kan tillgodogöras i allt högre grad.

Vi vill skapa en skola dit barnen vill komma.

Skolan bör vara en plats där eleverna känner trygghet och trivs. Skolhälsovården är en elevvårdsform som varje elev har rätt till. Resurserna för elevvården samt läroklassernas storlek bör följas upp nationellt.

Eleverna bör få tillräckligt med stöd och ledning i undervisningen. Arbetsron i skolmiljön är viktig. Under varje läsår bör varje skola ordna en uppföljning av skolmobbningen, samt av hur lärare och elever mår. Skolorna bör göra upp ett klart åtgärdsprogram för hur man motverkar mobbning samt hur man når en ökad skoltrivsel och trygghet i studiemiljön. Lärarna behöver mera möjligheter till kompletterande och fortbildningsstudier samtidigt som stöd ges för att de skall orka bättre i sitt arbete.

Utbildningen bör stöda barns och ungdomars hantering av livssituationer, kommunikationsförmågan samt förmågan till empati. Skolfostran och undervisningen bör vara i samklang med den kristna etiken, som är en viktig del av vårt kulturarv. I samhället behövs en tydlig och stark inre känsla för vad som är rätt och fel, men samtidigt en etnisk tolerans och förmåga att tåla förändring. Läroämnen som stöder denna målsättning, etik och samhällsfostran, samt religionsundervisning bör inta en starkare roll i läroplanen. Skolan bör också fostra eleverna till att förstå betydelsen av hållbar utveckling och mänskan som påverkare av miljön.

I förskolundervisningen bör speciell vikt läggas vid en mångsidig undervisningsmiljö som erbjuder alternativ. Förskolundervisningen bör också stöda barnets hela personlighet och undervisningen bör vara baserad på individens enskilda behov och färdigheter. Förskolundervisningen utvecklas till att omspänna hela personlighetsutvecklingen med hjälp av principerna för fostran, undervisning och lärometoder. Undervisningsgruppernas storlek och personaldimensioneringen i förskolan bör motsvara dimensioneringen inom dagvården. För att trygga en kontinuerlig pedagogik bör samarbetet mellan för- och grundskolan utökas. Kristdemokraterna anser att dagvården kunde, om kommunerna så önskar, organiseras av kommunernas skolförvaltning. Arrangemanget skulle gynna fostringssamarbetet mellan dagvård och skola.

Varför är barnen ensam hemma på eftermiddagarna och varför beger de sig till sina hobbyer när föräldrarna kommer från arbetet?

Kristdemokraterna vill att fritidsverksamheten skall koncentreras till eftermiddagarna. Med hjälp av skolornas klubbverksamhet kan man förhindra utslagning bland unga elever, stöda inlärning och dessutom skapa trygghet för barnen under eftermiddagarna. Målet bör också vara en styrning av fritiden på ett sunt och intressant sätt.

Kristdemokraterna har som mål att ordna eftermiddagsverksamhet för eleverna i samarbete med andra inom kommunerna verksamma . Kommunen skall ha huvudansvaret för kvalitetsnivån och koordineringen. Kommunen bör också ha möjlighet att köpa servicen av olika organisationer, församlingar eller privata. Kommunens ungdoms- och fritidsaktiviteter skall planeras så, att verksamheten ordnas under eftermiddagarna. Då ges också familjerna möjlighet till mera gemensam tid.

UTVECKLANDE AV YRKESKUNSKAPEN

Yrkeshögskolorna har en central roll i fråga om att stärka regionernas ställning. Nätverkssamarbetet mellan yrkeshögskolorna och de andra samarbetsparterna, kommunerna, företagen och kulturinstitutionerna, bör intensifieras. De statliga prognos- och utvärderingsmetoderna som gäller utbildningen bör utvecklas så att tätare kontakter fås mellan yrkeshögskola, arbetsliv och näringsliv.

Den grundläggande målsättning som finns inom utbildningen i fråga om fostran får dock inte i alltför hög utsträckning styras av ekonomiska samt produktionslivets behov. Landskap som inte har egna universitet bör få stöd för att utveckla nätverksuniversitet och högskoleverksamhet. Det är viktigt med tanke på landskapens utveckling, att resurserna för utbildningen utökas och att kunskapscentrer bildas. I enlighet med principen om livslångt lärande och utbildning bör det bli lättare att övergå från en nivå till en annan, från en läroinrättning till en annan både på högre nivå och inom andra stadiets utbildning.

Då man på statlig nivå styr utbildningen bör man gå över till avtal som gäller elevmängd istället för utbildningsbransch. Då kan yrkesutbildningen bättre fås att motsvara behoven inom regionerna. Yrkeshögskolorna bör ges större frihet i att utveckla utbildning och administration.

För att upprätthålla en hög nivå av kunnande bör den yrkesinriktade utbildningen göras attraktivare. Samarbetet mellan gymnasieutbildning och yrkesutbildning bör utökas för att garantera en mångsidigare grundutbildning för yrkesstuderande. Lärarnas fortbildning och kontakterna till näringslivet bör intensifieras. I vuxenutbildningen bör man slå vakt om läroinrättningarnas flexibilitet och förmåga att så effektivt som möjligt svara mot de behov som finns inom arbetslivet. I vuxenutbildningen bör man också se till att utveckla och upprätthålla kunnandet hos arbetskraften. Vuxenutbildningens resultat och hur de utbildade placerar sig i arbetslivet följs upp och utvärderas både på lokalt och nationellt plan.

UNIVERSITETEN

Grundutbildningen inom universiteten säkerställs genom tillräcklig delfinansiering. En högklassig akademisk grundutbildning bör finansieras med offentliga medel. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att under följande valperiod finna en finansieringsmodell som är tillräckligt långsiktig och förutseende och som stimulerar till resultat.

Finland bör fortfarande satsa på högklassig kunskap och knowhow. Forskningsmedlens andel av BNP bör stegvis ökas. Universiteten bör stegvis få mera resurser för utbildning i att tolka och förstå information samt för materialanskaffning till lärocentralerna. Kristdemokraterna stöder FSF:s syn på att stärka den lägre högskolexemens ställning som en del av studierna för magistersexamen. Det borde göras möjligt för dem som avlagt lägre högskolexamen att avlägga högre examen vid sidan av arbetet. Det behövs också en förbättring i hur man mäter studieveckor inom olika branscher.

Dualmodellen inom utbildning baserad på yrkeshögskolor och universitet bör fortsättningsvis utvecklas i samarbete mellan båda parterna. Kristdemokraterna ser ingen konflikt mellan utvecklandet av yrkeshögskolans påbyggnadsexamen och uppskattningen av universitetsexamen. Det finns utrymme för båda examina på arbetsmarknaden.

STUDENTPOLITIK

De finländska universitetens styrka ligger i möjligheten att studera oberoende av livssituation och social ställning. Man bör inte ge avkall på detta och det är också skäl att utveckla studerandenas möjligheter till individuella studier. Möjligheten att delta i arbetslivet i ett tidigt skede av studierna innebär att den studerande får förmåga att granska studierna i förhållande till kraven på arbetsmarknaden. Samtidigt ökar tilltron till att hitta en arbetsplats efter avslutade studier. Kristdemokraterna anser att man inte skall begränsa studietidens längd utan i stället på olika sätt sporra studerandena till att bli snabbare färdiga. Antalet veckor för vilka studiestöd utbetalas bör vid längre utbildning (180 sv) vara 60 månader, vid kortare utbildning 55 månader (beh. BM 2003).

Antalet studiebostäder bör ökas från nuvarande nivå. Kristdemokraterna föreslår högre statsstöd för studiebostadsproduktionen. Det är förmånligare för samhället att skaffa fram studiebostäder, genom att köpa lägenheter ur det redan befintliga fastighetsbeståndet. Det är nödvändigt med en utjämning av boendekostnaderna för studerande på olika håll i landet.

UTBILDNING AV INVANDRARE

En målmedveten satsning bör göras på utbildning, arbetspraktik och språkundervisning för att befrämja sysselsättningen av invandrare. Inom 3 månader bör de beredas möjligheter till språkstudier och alla familjemedlemmar bör ges integreringsskolning. I synnerhet bör man stöda de unga invandrarnas studier och skolgång. Invandrare med hög utbildning bör ges möjligheter att eventuellt komplettera sina studier och sysselsättas.

KONST OCH KULTUR

En äkta internationalism och kontakt mellan människor växer fram ur en stark egen identitet. Konstens betydelse avspeglar sig i omsorgen om den egna omgivningen och i den sociala växelverkan, som har sin grund i den etiska och estetiska uppfattningen. Människor som har olika problem eller som hämtar sig från kriser kan genom konstfostran erbjudas medlen till rehabilitering och till att få grepp om sitt liv. Inom grundskolundervisningen och det fria kulturarbetet på lokalnivå bör man stöda barnens och de ungas konstupplevelser och framföranden. Barn och ungdomar bör få handledning i att bättre kunna värdesätta och växelverka i det mångkulturella.

Bibliotekens utlåning och betjäning hör till kommunernas grundservice. Det finns orsak att utöka kommunernas samarbete vid uvecklandet av biblioteksverksamheten. Man bör se till att utlåningsmaterialet är tidsenligt och mångsidigt, samtidigt som man beaktar det växande behovet inom vuxenutbildningen.

MOTION

Man bör utöka möjligheterna till motion för barn, ungdomar och specialgrupper. Motionen fungerar som stöd i inlärningen och utvecklar självförtroendet. En tredjedel av de barn som inleder sin skolgång har brister i grundmotoriken. Det nuvarande timantalet i gymnastik är inte tillräckligt för att täcka barns och ungdomars behov av att röra på sig. Kristdemokraterna anser att man i skolornas eftermiddagsverksamhet bör satsa mera på gymnastik vid sidan om andra övningsämnen. Man bör även se till att den åldrande befolkningen får möjligheter till motion.

11. ÖPPEN FÖRVALTNING, INFORMATION OCH DEMOKRATI

Kristdemokraterna poängterar en öppen förvaltning, där man parallellt med det politiska beslutsfattandet hör medborgarna genom direkta demokratiska metoder. Både inom politik och förvaltning arbetar man för att betjäna medborgarna. Statens centralförvaltning bör effektiveras genom att man bättre drar nytta av bedömningen av beslutsverkan, samt genom ett bättre samarbete mellan olika förvaltningssektorer.

Medborgarna bör erfara att det går att påverka genom att delta i politiken och genom att rösta. Intresse för och uppskattning av att sköta gemensamma samhällsfrågor uppstår ur ett effektivare och effektfullare samarbete mellan förvaltning och politik. Följande regering bör ha som målsättning att öka medborgarnas påverkningsmöjligheter. Detta förutsätter att partierna i valet lyfter fram centrala frågor, som också bör utgöra grunden för regeringsprogrammet. Medborgarnas möjligheter till delaktighet och påverkan bör granskas både ur kommunal- och statspolitiskt perspektiv. Oppositionen har också en verklig roll i en fungerande demokrati.

I ett demokratiskt samhället fungerar offentlighetsprincipen som en länk mellan staten och medborgarsamhället. Av det samhälleliga beslutsfattandet förväntas öppenhet och en positiv inställning till offentlighet. Myndigheternas skyldighet att informera bör i viss utsträckning också gälla beredningsprocessen. Med hjälp av en öppen kommunikation bereds medborgarna möjlighet att deltaga i beslutsgången i samhället.

Massmedierna bör svara för ett ansvarsfullt och högklassigt programutbud, speciellt med tanke på barnens och undomarnas utveckling. Programproducenten bör axla ett större ansvar för programutbudet. Förutom att det finns behov av att reglera den snabbt föränderliga informationsteknologin, så behövs det också lagstiftning gällande etiken inom kommunikationen. Staten bör garantera förutsättningarna för yttrandefriheten, men samtidigt skydda den enskilda individen för skadlig publicitet.

Förmågan till kritisk granskning av mediainformation bör vara en medborgarfärdighet.

Skolornas och läroinrättningarnas mediafostran bör utvecklas så att ungdomarna kritiskt kan granska den information som erbjuds, samt lär sig att skilja mellan verkliga och fiktiva skeenden. Redan i grundskolan bör medborgarna få undervisning i att kritiskt granska medieinformationen och lära sig att behärska informationsteknologin.

Massmedier som stöds av samhället, har som uppgift att förmedla sanningsenlig och objektiv information om omvärlden, samtidigt som de bör fungera som en kanal för medborgaropinionen.

Rundradions nuvarande verkasmhetsform skall i princip fungera som garant för produktionen av public service. Det programutbud som produceras skall betjäna olika befolkningsgrupper och bör även innehålla program som stöder positiva kristna och nationella värden.

Mediernas uppgift är också att i synnerhet fostra barn och ungdomar till etiskt ansvarstagande. Det får inte enbart vara marknadsekonomin som styr programutbudet.

Övergången till ny teknik får inte betyda en begränsning av nordiska tv-programsändningar. Nordbornas möjligheter att se grannländernas tv-program bör tryggas. Det skapar förutsättningar för språklig jämlikhet, större samhörighetskänsla och har också betydelse för bildning och kultur.

Virtuella mord och våldsfilmer sänker tröskeln för våldsdåd

Genom att se på våldsunderhållning avtrubbas individen till att småningom utstå våldet. I det virtuella våldet saknas äkta känslor och smärta. Inlärda våldsmodeller påverkar attityderna, samtidigt som de kan sänka tröskeln till att begå våldsdåd. Våldsunderhållningen är inte rätt vägkost för den moraliska omdömesförmågan och ger sällan utrymme för överväganden i fråga om dess berättigande. Dagens unga tvingas se i genomsnitt 200.000 olika våldsdåd och 16.000 mord innan de fyllt 18 år. Våldsunderhållningen upprätthåller också bilden av att våldet beskriver verkligheten. Kristdemokraterna anser att utbudet av underhållningsvåld i tv, videofilmer och dataspel bör begränsas.

Förhandscensuren minskades avsevärt genom den nya lagen som reglerar filmproduktion. Lagen har också visat sig vara alltför oklar och bör revideras. Möjligheterna att begränsa programutbud som innehåller råa våldsinslag bör förbättras. Åldersgränserna inom mediaproduktionen är i praktiken oklara och svårkontrollerade. Därför vore det av yttersta vikt att utföra en förhandscensur av all programproduktion för tv- och videofilm. Samhället måste också göra allt det kan för att begränsa utbudet av dataspel med inslag av våld.

F 18 - miljöskatt

Det ökade inslaget av mediavåld har, enligt den respons som partiet fått från medborgarna, också ökat otrygghetskänslan bland invånarna. Kristdemokraterna föreslår att en ny form av F 18-miljöskatt införs, genom vilken utbudet av mediavåld kunde minskas. Betalare av den nya skatten skulle televisionsbolag, biografer och videouthyrningsfirmor bli, enligt principen " de som sprider smuts betalar". Kristdemokraterna föreslår också att man grundar en statlig förhandlingsdelegation för massmediaverksamheten. Den skulle ha som uppgift att handlägga etiska frågor i anslutning till massmedial verksamhet.

I de internationella allmänna avtalen om barnens rättigheter är andemeningen att man förutsätter att barnen skyddas från sådana publikationer som skadar deras utveckling. I den nuvarande lagstiftningen finns många luckor som inte alltid är till gagn, varken för barn eller vuxna. Finland bör inom EU och i andra internationella forum, målmedvetet verka för en kriminalisering av spridning och innehav av barnpornografiskt material.

12. HÅLLBAR UTVECKLING

Vi verkar för ett samhälle där utvecklingen av näringslivet, miljöskyddet och den sociala utvecklingen sker balanserat.

En grönare BNP

Kristdemokraterna förespråkar en social-ekologisk marknadsekonomi, där produktionen och konsumtionen utvecklas i hållbar riktning. Därmed behövs konkreta åtgärder, en "grönare" beskattningsmodell och beaktande av miljöverkningarna i den nationella produktionen. Människan har rätt att tjäna sitt uppehälle genom att bruka naturen på ett förnuftigt sätt, samtidigt som hon beaktar miljö- och naturskydd. De kommande generationerna har rätt till en mångsidig och ren natur. Kristdemokraterna föreslår att man i de nordiska länderna tar i bruk en grön BNP mätare. En bättre samverkan mellan ekonomi och miljö är nödvändig, med tanke på framtida ekonomiska intressen lika väl som på människans och naturens välbefinnande.

En hållbar global utveckling

Krig, miljökatastrofer och mänsklig nöd berör inte enbart u-länder. Verkningarna är globala. Hjälpen till fattiga länder fungerar samtidigt som en preventiv åtgärd mot globala hot. Medborgar- och missionsorganisationerna har en viktig funktion i u-länderna. I fortsättningen kommer också tyngdpunktsområdena att vara hälsovårdsprojekt, grundundervisnings- och läskunnighetskampanjer, tryggande av vattenförsörjning och tekniska grundförutsättningar samt att förbättra barnens och kvinnornas situation. Finlands satsningar på bistånd bör stegvis höjas tillbaka till nivån på 0,7% av bruttonationalprodukten. Finland bör förbinda sig till att årligen höja anslagen för bistånd med 35 miljoner euro.

Finland bör också ta ett eget ansvar för de miljontals flyktingar som finns i världen. Vi bör ha som mål att flyktingarna ska kunna återvända till sina hemtrakter samt att skapa förutsättningar för dem att leva på sin hemort. Ansökningsbehandlingen för återflyttare och asylsökande bör effekiveras. Integreringen av återflyttarna bör förbättras bl.a genom effektivare språkundervisning, samt genom ökad mångkulturell växelverkan i förvaltning, beslutsfattande och serviceproduktion. Samhället bör klart ta avstånd från rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering.

Finland och Norden som föregångare inom miljöfrågor

De största miljöhoten berör i dag stora områden och ger globala verkningar. Problemen, vilka inte kan lösas genom enbart nationella miljöåtgärder, hör nära samman med bl.a. förändringarna i klimatet, ödeläggelsen av skogsområden, de tropiska regnskogarna, vattenarbeten och avsaknaden av rent vatten.

Finland bör, tillsammans med de övriga nordiska länderna, fördomsfritt agera för att föra det globala samarbetet framåt och leda utvecklingen i en hållbarare riktning.

Ekosystemet i Östersjön lider av allvarliga problem, oljeutsläpp och bottendöd. Det är skäl att utveckla det nordiska samarbetet på regeringsnivå för att kunna iståndsätta Bottenhavet och Östersjön.

Ansvaret för miljön bör också delegeras från det nationella planet till kommun- och individnivå. Kyoto- avtalet bör ratificeras och målsättningarna förverkligas snarast möjligt. Kristdemokraterna föreslår att Östersjöområdet och de nordiska länderna utses till ett första testområde för överenskommelserna om internationella miljöutsläpp. De internationella överenskommelserna om utsläpp är en avtalsenlig tilläggsåtgärd vid sidan om de nationella avtalen.

Klimatförändringen

Klimatfrågorna och de energipolitiska frågorna är starkt bundna till varandra. Kristdemokraterna efterlyser "vettig" konsumtion istället för ständig tillväxt, en ansvarsfull användning av energi och materiel. Kostnaderna för miljön bör inkluderas i produkt-, transport- och konsumtionspriserna. Vi eftersträvar ett samhälle där ekonomi- och näringsliv, social utveckling och miljöskydd är i balans.

Följderna av växthuseffekten och ozonskiktets uttunning inverkar särskilt på förhållandena i de nordliga områdena. Bruket av fossila energiformer måste stegvis minskas både inom energiproduktionen och trafiken. Man måste framförallt satsa mera resurser på att utveckla alternativa och förnybara energiformer, samtidigt som användningen av dem gynnas. Energianvändningen måste effektiveras, men man bör också aktivt stöda energisparande åtgärder. En ökad återanvändning av avfall minskar utsläppen av metan. Huvudmålsättningen bör vara ett energisystem som minimerar belastningen av miljön och tryggar en hållbar energiproduktion. Forskningen och produktutvecklingen inom energisektorn är i nyckelposition i strävandena att uppnå denna målsättning. Arbetet med att uppfylla Kyotoavtalets förpliktelser måste inledas omedelbart.

Naturskyddet

Enligt grundlagen bär alla ett ansvar för miljön. I vårt land har vi ett förhållandevis stort nätverk med naturskyddsområden. Man bör noggrant överväga grundandet av nya naturskyddsområden och nationalparker. Större uppmärksamhet bör fästas vid skötseln av naturskyddsområden och därför finns också större behov av anslag för exempelvis utveckling och underhåll av serviceutrustningen inom nationalparkerna. Vid grundandet av naturskyddsområden bör man slå vakt om en rättvis inlösnings- och ersättningspolitik för markägarna. Personer, kommuner och företag bör belönas i större utsträckning för egna initiativ och miljöåtgärder som ger positiva effkter för miljön.

13. TRAFIK OCH INRE SÄKERHET

Vi vill styra utvecklingen inom trafiken i en hållbar riktning

Trafiklösningar bör grunda sig på en hållbar utveckling och trafiksäkerhet. Man bör sträva till effektivitet, förmånlighet, smidighet och säkerhet, både när det är fråga om person- och godstrafik. Samåkning med olika trafikmedel bör gynnas. Förmånliga alternativ bör sökas för den tunga trafiken. Satsningar på bannät och tågtrafik bör göras för att förbättra konkurrenskraften.

Trafiktjänsterna ska utvecklas i linje med de allmänna samhällspolitiska målsättningarna. De trafikpolitiska åtgärderna spelar en central roll för hur regionerna och näringslivet utvecklas. Större trafikinvesteringar bör förverkligas som en del av regionernas utvecklingsstrategi. Resecentrum för olika färdmedel utvecklas utgående från medborgarnas och näringslivets behov. I samhällsplaneringen bör man bygga lätta trafikleder mellan stadscentra samt satsa på att utöka den kollektiva trafiken. Trafikplaneringen bör beakta behoven bland barn, åldringar och specialgrupper.

Trafiksäkerheten förbättras med hjälp av trafikövervakningsutrustning, attitydfostran samt genom en skärpning av av bestämmelserna för ratt- och roderfylleri. När det är fråga om drogmissbruk bör en nolltoleranslinje gälla.

Konkurrenskraften, säkerheten och beredskapen vid miljökatastrofer bör förbättras inom den internationella sjöfarten. Inom flygtrafiken bör Finlands gynnsamma geografiska läge för flygrutter mellan kontinenterna utnyttjas effektivare.

Tillräckliga datakommunikationsnät bör byggas i hela landet. Ansvaret för datakommunikationsnäten får inte lämnas helt åt den fria marknaden. I så fall finns en uppenbar risk för att marknadsmekanismerna orsakar luckor i servicen eller att kostnaderna blir för höga för glesbygdsområdena. Statsrådets principbeslut att erbjuda kommunikationslösningar i hela landet på enahanda grunder, bör få en tidtabell och förverkligas i praktiken.

Vi vill ha trygghet på gatorna

Finland har som målsättning att vara det tryggaste landet i Europa. Vår allmänna säkerhet är för närvarande på en hög nivå. Gränsbevakningen är effektiv och tack vare internationellt polissamarbete har de värsta brottsligornas verksamhet kunnat motas. Men den finländska vardagstryggheten hotas alltmer av det växande drogmissbruket med därtill hörande ökning av professionell brottslighet. Idag anser polisen det vara realistiskt att få den negativa tillväxten att inte öka så snabbt, när man ännu för något år sedan ansåg det vara realistiskt att få tillväxten att stagnera. Brott begångna på grund av rusmedel har fördubblats mellan åren 1996-2001. Det som verkligen är alarmerande är det ökade antalet brott mot liv, oftast oöverlagda, som begås av unga personer. Brott begångna av personer under 20 år, eller som misstänks för brott, har tredubblats mellan åren 1998-2001. Kristdemokraterna anser att våldsbeteendet bland de unga inte kan åtgärdas enbart genom att justera den brottsrättsliga åldersgränsen. Istället bör man ha som mål att gripa in i ett tidigare skede, samt bedriva en långsiktig och ansvarsfull barn- och ungdomspolitik.

Man bör också vidta åtgärder mot den växande våldskulturen genom att begränsa utbudet av våldsfilmer.

Polisen bör ges bättre verksamhetsförutsättningar. Under de senaste åren har flera hundra fälttjänster ändrats till andra befattningar. En utökning av resurserna för polisens fältarbete är enligt kristdemokraterna en stor utmaning de närmaste åren. Det bör göras upp en plan för den kommande valperioden över hur man besätter de i nuläget 1000 lediga polistjänsterna ( kostnadseffekten för 1000 tjänster är ca 40 miljoner euro per år). Andelen uppklarade brott bör bli större. Tullmyndigheterna måste få mera resurser och bättre utrustning för bagagekontroll för att effektivt kunna bevaka den växande gränstrafiken.

14. UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK

Den finländska utrikes- och säkerhetspolitiken bör ha som mål att trygga freden, förhindra kriser, sträva till goda förhållanden med grannländerna, inneha en aktiv roll inom EU och andra internationella organ, samt att upprätthålla ett trovärdigt eget försvar.

Vårt lands försvar bör också framdeles bygga på allmän värnplikt och ett starkt områdesförsvar. Med beaktande av vårt lands storlek och ekonomiska resurser, är det inte realistiskt att bygga försvaret enbart på en yrkesarmé. Utbildningen av beväringar vid truppförband, stabsförvaltning och serviceförband bör både ur försvars- och regionpolitiskt perspektiv utlokaliseras till olika områden i landet. Försvarsmakten ska vara en attraktiv arbetsgivare.

Satsningarna på att utveckla beredskapstrupperna får inte leda till att reservistutbildningen blir lidande. Utvecklandet av mark- luft- och sjöstridskrafterna bör ske balanserat och ses ur ett helhetsperspektiv, så att de olika försvarsgrenarna anpassas till varandra så att helheten tryggas. Det bör finnas tillräckligt med specialutbildad personal för att underhålla och använda dyra teknologiska system. Vi har inte råd med att överlåta all produktion åt utländsk försvarsindustri. Den egna industriproduktionen bör stödas, för att trygga dess konkurrenskraft och framtida utvecklingsmöjligheter, genom att koncentrera försvarsmaktens anskaffningar till den inhemska industrin.

Det ligger i Finlands intresse att stabiliteten och välfärden i Norden och dess närområden stärks, samt att vi får vår röst hörd i säkerhetspolitiska frågor. I nuläget finns ingen orsak att ändra de säkerhetspolitiska grundläggande besluten. Finland följer med Natos utveckling och utvidgning österut. Finland har lyckats skapa positiva attityder och fungerat som medlare i fredsbevarande uppgifter. Operationer utomlands, vilka kräver en aktiv stridsinsats, lämpar sig dåligt för en värnpliktsarmé och för de finländska fredsbevarande trupperna. Därför bör Finland fortfarande koncentrera sig på fredbevarande uppdrag av traditionell karaktär.

Finland bör fortfarande arbeta för att det nordiska samarbetet stärks både i utrikespolitiska frågor och i EU sammanhang. Vi vill verka för en större öppenhet i samarbetet mellan Finland och Ryssland. Frågor som fortfarande är aktuella berör miljö och energi, lösningar på trafikproblem, handel och samarbete mellan närområden, till vilket hör bl.a. hälsovården och förbättringar av barnens situation.

De största globala problemen och riskerna är idag obevakade vapenarsenaler, hoten mot miljön, krishärdar på olika platser, samt spänningar mellan olika folkgrupper. Genom internationella organisationer och en egen aktiv roll strävar Finland till att med preventiva åtgärder lugna ner oroshärdar. Detta sker genom sociala, ekonomiska och humanitära hjälpinsatser. Finland bör i utrikespolitiken poängtera människorättsfrågor och människans okränkbara värde i alla situationer. Företeelser som leder till att människor kränkes kräver omedelbart ingripande. Varje land har rätt till ett eget nationellt försvar som också kan förebygga terrordåd eller orsaker till kriser.

15. EUROPAPOLITIKEN

Medborgarnas Europa

Europapolitiken strävar till ett brett samarbete mellan de europeiska nationalstaterna. Detta sker bäst genom att Europeiska unionen utvecklas till ett samarbetsorgan för de självständiga staterna. EU bör framöver koncentrera sig på frågor, som kan ge värdefulla bidrag till den nationella verksamheten.

Finland bör aktivt förespråka principerna för en öppen och god förvaltning inom EU. Grunden för unionens verksamhet bör bygga på jämlikhet mellan medlemsstaterna, oberoende av deras storlek. Till medlemsstaternas centrala uppgifter hör fortsättningsvis skötseln av de enskilda medborgarnas ärenden. Europaparlamentets makt får inte öka på bekostnad av de nationella parlamentens makt. Europaparlamentet skall i första hand övervaka de olika organen inom unionen, inom vilka det har överstatliga befogenheter.

De europeiska stater som uppfyller de ekonomiska och rättsliga kriterierna samt följer människorättsbestämmelserna, har rätt till medlemsskap i EU. I EU:s tull- och handelspolitik bör man bättre än tidigare följa med hur människorättsfrågorna sköts hos samarbetsparterna. Skötseln av miljöfrågor och det internationella samarbetet kring brottsbekämpning bör utökas inom unionen.

Europeiska unionen bör skapa en gemensam djurskyddslagstiftning. Märkningen av livsmedel bör i första hand gälla produkter som framställts genom genteknik. EU bör också utveckla en gemensam skattepolitik som begränsar konsumtionen av hälsoskadliga njutningsmedel.

Europeiska unionen bör övergå till att använda miljövänliga energiformer och teknologi, samt uppfylla de i Kyotoavtalet överenskomna utsläppsgränserna. Unionen bör också stöda utbyggnaden av nya stamlinjer för att bättre kunna utnyttja jordgasreserverna i Ryssland och Norge. Gemensamma satsningar på restaurerings- och säkerhetsbefrämjande åtgärder behövs vid de problematiska kärnkraftverken i Östeuropa.

16. EN BALANSERAD REGIONUTVECKLING OCH KOMMUNALPOLITIK

Vi behöver starka områden med samarbetsnätverk

Målsättningen med region- och landsbygdspolitiken bör vara att människor ska kunna bo i hela landet och att näringslivsstrukturen kan tryggas i hela landet. Sysselsättningen bör befrämjas och utkomstskillnaderna mellan olika boningsorter minimeras. Det behövs en utlokalisering av statliga ämbetsverk, under förutsättning att de kan fungera effektivt oberoende av stationeringsort. Landsomfattande regionala nätverk för näringsliv, utbildning och kommuner bör utvecklas. Inom regionerna ska finnas ett fungerande samarbete mellan städer och de omkringliggande landsortskommunerna.

Under följande valperiod bör arbetsfördelningen och förhandlingsprinciperna mellan region-, distrikts- och centralförvaltningen få en lösning. Region- och landsbygdspolitiken kan inte lösgöras från övrig politik. Alla målsättningar och politiska program bör granskas utgående från den regionala utvecklingen. Lösningar som berör exempelvis vägförvaltningen, undervisningsministeriet och arbetsförvaltningen, har alla en avgörande betydelse för näringslivet.

Regionalt begränsade skattesänkningar i syfte att skapa nya arbetsplatser borde tas i användning i den mån det är möjligt. För att förverkliga en rättvis och jämlik behandling av företag, krävs ett fungerande utjämningssystem i fråga om transportkostnader. Utjämningen kunde ske antingen med hjälp av direkta stöd eller skattelättnader. Att lätta på energikostnaderna på regionala grunder kunde tjäna samma syfte. Man kan gå in för olika investeringsstöd utan att det bryter mot konkurrenslagstiftningen. Både i statliga och regionala energibeslut bör man gynna förnybara och sysselsättande energilösningar.

Finlands specialförhållanden såsom väderförhållanden, glest boende, långa avstånd och närheten till Ryssland, förutsätter att EU gör satsningar och speciallösningar för den finländska regional- och strukturpolitiken. Den nordiska dimensionen bör tas med i EU:s ekonomiska program. Närområdesarbetet utvecklas för att förbättra lokalbefolkningens livsbetingelser och befrämja stabilitet och trygghet.

Parallellt med EU:s regionalpolitik förstärks den nationella regionalpolitiken, genom vilken unionens regional- och strukturpolitik kompletteras och förstärks. Finlands geografiska läge och klimatförhållanden bör också i fortsättningen beaktas i EU:s regionalpolitik. Den nationella politiken bör beakta den nya situation som uppstår efter att EU-programmet år 2006 upphör.

Den nationella regionalpolitiken bör få en tillräckligt stor handlingsfrihet. Regionalpolitikens centrala mål bör vara att trygga offentlig och privat service i hela landet.

Tillräckliga resurser ska reserveras för att programmen för regioncentra och kunskapscentra skall kunna förverkligas. Finansieringen av forskning och utveckling bör få ökade anslag. Innovativ verksamhet bör uppmuntras. Näringslivets samarbete med universitet, högskolor och andra läroinrättningar bör effektiveras.

Vi anser att kommunalpolitik är välfärdspolitik

Staten bör garantera finansieringen av grundservicen i alla kommuner. Kommunernas möjligheter att erbjuda central grundservice genom ett måttligt skatteuttag ska på likvärdiga grunder garanteras i hela landet. Kommunalekonomin och statsekonomin bör mer än tidigare ses som en helhet. Den årliga kommunala budgeteringen bör kunna övergå i en långsiktigare planering och kontroll av den offentliga ekonomin, genom överenskommelser som sträcker sig längre än ett år i taget. Den kommunala strukturen uppmuntras till nya förnuftiga lösningar samtidigt som man respekterar den självständiga kommunala förvaltningen. Regionalförvaltningen utvecklas i demokratisk riktning. Samarbetet inom centralförvaltningen bör utökas och man bör utveckla förhandlingspraxis i fråga om regioner och distrikt. Förhandlingsklimatet mellan stat, kommun och region bör bygga på förtroende och en politisk helhetssyn.

17. LANDSBYGDSPOLITIK

Vi behöver alla en levande landsbygd

En god landsbygdspolitik består av en helhet, där man stöder verksamhetsförutsättningarna i regionen. Samarbetet mellan landsskapscentrum och närliggande kommuner bör förbättras. Punktinsatser och möjligheter till en mångsidig utbildning bör erbjudas de företag som verkar på landsbygden. Det behövs ett klart åtgärdsprogram , utgående från landsbygdspolitiken i sin helhet, med målet att stärka kärnlandsbygdens möjligheter att överleva. Det behövs bättre samarbete med myndigheterna vid förverkligandet av regionala projekt.

Förutsättningarna för småskalig företagsverksamhet och binäringar inom jordbruket bör förbättras

Bland annat inom rese- och kulturbranscherna bör nätverk och skapande av tjänster befrämjas. Förädlingen och marknadsföringen av jordbruks- fiske- och ekologiska produkter bör utvecklas. Jordbrukarnas pensions- och andra sociala förmåner bör utvecklas likvärdigt med de andra yrkesgruppernas. Rådgivningsverksamheten bör tryggas. Avgångsstödet inom familjejordbruken bör utvecklas så att det fungerar smidigare och tryggar en generationsväxling.

Arbete på distans bör underlättas bl.a genom att göra resekostnadsavdraget i beskattningen flexiblare. Kristdemokraterna anser att det inte borde finnas någon övre gräns då det gäller landsbygdsområden. Det måste bli lättare att ändra en s.k. andra bostad, som är belägen i en landskommun, till stadigvarande bostad. Under valperioden bör det förhandlas om att fördela den beskattningsbara inkomsten mellan de kommuner där man äger en s.k. första och andra bostad. Under valperioden bör inkomstbeskattningen för produktion av naturprodukter förenhetligas och företagarskolningen inom livsmedelsbranschen utvecklas.

Vi vill ha rena inhemska livsmedel på våra matbord

Produktionen av de viktigaste livsmedlen bör under alla omständigheter tryggas. De stora problemen inom livsmedelsproduktion, med därpå följande hälsorisker, har ökat kraven på att produktionen sker så nära konsumenten som möjligt. Detta underlättar också kvalitets- och säkerhetskontrollen av livsmedel. Granskningen av livsmedel bör skärpas. Det bör finnas möjlighet att kontrollera genmanipulerade produkter. Därför bör dessa produkter också ha en tydlig märkning.

Europeiska unionens jordbrukspolitik bör förnyas så att Finland erhåller ett landsomfattande specialstöd som beaktar våra naturförhållanden. En del av besluten inom jordbrukspolitiken borde återföras till de nationella parlamenten samtidigt som byråkratin borde förenklas. Den mångfald av förvaltnings-, gransknings- och övervakningssystem som är i bruk måste förenklas, dock utan att risken för missbruk ökar. Finland bör sträva till en etisk hållbar livsmedelsproduktion och agera för en bättre djurhållning inom Europeiska unionen.

Man bör måna om ett nationellt samförstånd inom skogsbrukspolitiken. Speciella satsningar på ung skog bör göras. Användningen och förädlingen av trä bör befrämjas. Småskalig mekanisk träförädling, som produceras nära råvarukällan utvecklas som en del av landsbygdspolitiken. En ökad användning av avfallsvirke för produktion av energi borde stödas med hjälp av skatte- och sysselsättningsbefrämjande åtgärder. Inom jord- och skogsbruket bör både nationella och internationella miljöaspekter beaktas.

Remisdebatt PFM 26.4.2002

Arbetsutskottet 20.8.2002

Ändringar på basen av returnerade förslag 1.9.2002

Partistyrelsen 7.9.2002