Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/KD/655

Kristillisdemokraatit

För människovärde och solidaritet i Finland


  • Puolue: Kristillisdemokraatit
  • Otsikko: För människovärde och solidaritet i Finland
  • Vuosi: 1995
  • Ohjelmatyyppi: yleisohjelma

För människovärde och solidaritet i Finland

Partiprogram

I VÄRDERINGAR

Människovärdet utgår från skapelsen

Grunden för kristen politik

Den kristna världsåskådningen grundar sig på Guds budskap i Bibeln och förkunnelsen i skapelsen. Detta utgör också grunden för den kristna politiken.

Tron på Gud som världens Skapare och Herre ger den enskilda individen ett unikt värde. Uppfattningen om människans frihet och ansvar inför Gud bildar grunden för den kristna människosynen. Frihet innebär att människan till sitt inre väsen står ovanom naturen och kan påverka sin omgivning genom att förändra den. Människan bär dock ansvar för sina åtaganden och sitt handlande inför sin Skapare.

Ett kristet parti har till uppgift att söka och framlägga välgrundade verksamhetsmodeller för att utveckla samhället. Den politik som bedrivits i vårt land har på flera sätt stått i konflikt med den kristna livsåskådningen. Därför vill Fkf värna och berika vårt folks arv, och i vårt land bygga upp ett samhälle, som vilar på kristna värden.

Målsättning: Kristna principer i ett demokratiskt parti

Finlands kristliga förbund (Fkf) sätter de kristna grundvärden som utgår från Bibeln, som utgångspunkt för allt samhällsliv. Dess målsättning är att samla alla som är intresserade av samhället kring ett politiskt arbete, som baserar sig på en kristen livsåskådning. Fkf fungerar enligt demokratiska principer, varvid makten inom partiet tillhör medlemskåren.

Människosynen: Som människa är du unik och oersättlig

Kristliga förbundets människosyn utgår från vad Bibeln säger om människan. Varje människa har ett gränslöst värde, ty Gud har skapat människan till sin avbild, och sinsemellan är människorna jämlika. Människan har dock förfallit och är ofullständig. Därför behövs det lagar som styr människornas handlanden.

Alla människor har samma rättigheter oberoende av bl.a. ras, kön, ålder eller hälsa, kultur eller religion, samhällsställning och livssituation.

Vår värld är fylld av nöd och orättvisor. Enskilda individer och hela folkslag behandlas på ett föga jämlikt sätt. Fkf :s människosyn utmanar oss att handla globalt.

De mänskliga rättigheterna: Alla har rätt till ett människovärdigt liv

Kristliga förbundet arbetar för att alla nationer skall respektera de mänskliga rättigheterna. Åven vi finländare bär ansvar för att människorna i de fattiga länderna har tillgång till vissa grundbehov: mat, hälsa och utbildning.

Fkf understryker allas likställighet inför lagen. Åven ett ofött barn bör behandlas på ett sätt som respekterar de mänskliga rättigheterna. Framför allt är yttrandefrihet, religionsfrihet och tolerans gentemot oliktänkande av största vikt. Frihet under ansvar kan förverkligas utgående från dessa värderingar.

Kärleken till nästan: Likvärdiga existensmöjligheter för alla

Den kristna tron representerar historiens kraftfullaste källa för upprätthållandet av moral. Den kristna etikens kärna är budet att älska Gud framom allt annat och sin nästa såsom sig själv. Bibelns tio budord är livets lag. Genom att bryta mot den åsamkar människan skada åt sig själv, andra och naturen. Fkf grundar sin politik på livets lag och kärleken till nästan, som man strävar att förverkliga via praktisk politik. Den viktigaste uppgiften är att försvara månniskovårdet.

Fkf fäster speciell uppmärksamhet vid människor och grupper, som befinner sig i en svår livssituation.

Miljöansvar: Värna jorden, luften och vattnet

Människan får sin föda och andra förnödenheter från naturen. Enligt Bibeln har Gud givit människan som uppgift att använda och värna naturresurserna. Om alla människor och nationer lever i harmoni med naturens egna lagar, kan även kommande generationer leva av naturens hävor.

Kristna normer: Trygghet och livskvalitet för alla

Runt om oss och ute i världen är nöden stor. Människorna lider på grund av att andra använder makt på ett hänsynslöst sätt. Bibeln är realistisk då den talar om den onda som verklighet. Därför måste vi stifta lagar och förordningar, genom vilka vi kan trygga människovärdet och samvaron människor emellan. Fkf eftersträvar lagar som baserar sig på kristna etiska normer. Ett samhälle som grundar sig på frihet under ansvar kräver inte en lika specifik lagstiftning, som ett liberalt samhälle, som frigjort sig från kristna värderingar. Fkf vill bevara den kristna grunden i vår kultur.

Kristliga förbundet: Ett kristet ideellt parti för hela folket

Kristliga förbundet är ett alternativ för dem, som vill att det samhälleliga beslutsfattandet skall vila på hållbara värden. "Kristliga" i partiets namn står för en etisk grunduppfattning och dikterar linjedragningen. Därför kan Fkf inte vara ett parti, som enbart driver en viss grupps intressen. Kristliga förbundet förenar människor som har olika politiska ståndpunkter, men har en gemensam livsåskådning.

Åven andra partier har likatänkande medlemmar och även andra partier har kristna målsättningar. Än så länge är dock Kristliga förbundet det enda parti, som entydigt baserar hela sitt program på kristna grundvärden.

I politiken representerar Kristliga förbundet inte församlingarna eller religiösa samfund, utan enbart sina väljare. Fkf :s verksamhet berör i sig inte det andliga livet, utan det sker inom ramen för annat samhällsliv. Dock finns det alltid i samband med sammankomster tid för Guds ord, gemensam bön och andlig sång. Det finns alltså en klar arbetsfördelning mellan partiet och de kristna samfunden.

II ALLMÅNNA MÅLSÄTTNINGAR:

Ett samhälle som respekterar livet

De mänskliga rättigheterna

Varje människa har ett okränkbart människovärde, som enligt kristen livsåskådning utgår från att Gud har skapat människan och världen. Därför bör människolivet värnas och respekteras från befruktning intill döden.

Frihet under ansvar

Alla människor har likvärdiga rättigheter och förpliktelser. Var och en bör bära ansvar för sitt eget liv och i enlighet med sin förmåga även ansvara för sin nästa. De, som på grund av sjukdom, ålder eller andra orsaker inte kan klara sig, år berättigade till stöd från andra.

Strukturen mellan individ och samhälle bör vara i balans. Staten och samhället har inte rätt att förtrycka den enskiIda individen och å andra sidan har varje individ vissa skyldigheter gentemot sin nästa och samhället.

Varje människa har rät till sin egen övertygelse och att ge uttryck för den. Ingen får diskrimineras på grund av personliga egenskaper eller åsikter. Beslutsfattandet i samhället följer dock en viss rangordning. Kristliga förbundet sätter som grund för beslutsfattandet en kristen syn på samhälle och liv. Finland har länge varit ett nordiskt välfärdssamhälle, men trots det har inte människornas grundrättigheter uppfyllts på ett helt tillfredsställande sätt.

Den utbredda arbetslösheten utgör ett hot mot det demokratiska samhället. Samhällspolitikens centralaste uppgift är att sköta om sysselsättningen. Egendom, lön och arbetsmöjligheter skall fördelas rättvist och sporra till företagsamhet, ansvar och arbetsvilja. Möjligheterna till deltidsarbete bör utvecklas. Vårdarbete, som utförs i hemmen, ofta utan ersättning, bör få samma status som avlönat arbete. Likaledes skall denna form av arbete berättiga till pension. Ett eget hem hör även till varje människas grundrättigheter.

Föräldrarna har rätt och skyldighet att fostra sina barn. Samhällets skyldighet är att gardera, i synnerhet barn och ungdomar, mot extrem kommersialism och underhållning som är våldsbetonad, osedlig och skadlig.

Människan tillhör en gemenskap som sträcker sig ytterom nationsgränserna. Öppen internationalism är en central beståndsdel i vår kristna kultur. Till våra grundrättigheter hör obegränsad rörelsefrihet, men samhället har också rätt att skydda sig och samhällsmedlemmarna mot brottslighet och annan verksamhet som kan skada grundvårdena.

Finland bör ta ansvar för flyktingar, krigsoffer och utveckligssamarbetet både genom att delta i internationella projekt och genom att ta emot nödställda.

Miljöproblemen sträcker sig utöver nationsgränserna. Finland bör inom ramen för sina naturförhållanden korrigera sina produktionsmetoder och konsumtionsvanor, så att de blir ekologist hållbara. Handel och bistånd som hänför sig till miljöskydd och reglering av skador utgör i dag centrala utmaningar då det gäller att uppfylla de mänskliga rättigheterna.

  • De mänskliga rättigheterna bör säkerstållas via en omfattande lagstifning som värnar livet.
  • För att trygga yttrandefriheten bör man gardera sig mot en för vidsträckt besittnings- och ägokoncentration gällande informationsmedia.
  • Ägo- och maktfördelningspinciperna skall stärka medborgarnas gemensamma ansvar och deras möjligheter att själva kunna sköta sin utkomst.
  • Samhället bör respektera föräldrarnas rätt att i första hand ansvara för barnens fostran.
  • Staten äger rätten till sina gränser och sin nationella identitet, men har har även skyldighet att lindra internationell nöd.
  • Nationellt och internationellt miljöskydd är nu vår viktigaste utmaning, för att de mänskliga rättigheterna skall uppfyllas.
  • Finland bör beakta de mänskliga rättigheterna i samband med internationella kontakter.

Samhällspolitiken

Samhällspolitiken innefattar bl.a. ekonomisk politik och socialpolitik. Staten får inte tillskansa sig alla samhällspolitiska uppgifter, utan erbjuda förutsättningar för medborgarna och olika samfund att själva kunna vidta åtgärder.

Demokratin

I en demokrati fungerar samhället

Staten fungerar som ett offentligträttsligt samfund, med ensamrätt till fysiskt tvång och skyldighet att beskydda och betjäna medborgarna. Den västerländska rättsstaten har omfattat principen om den tredelade makten, som även Finland följer: lagstiftningen tillhör riksdagen, den verkställande makten tillkommer regeringen och presidenten och lagskipningen sköts av oavhänginga domstolar. Den här uppdelningen bör bevaras även i fortsättningen.

Statens uppgift är att ombesörja försvaret, den inre ordningen och rättsväsendet. Staten har utsträckt sig till att även ansvara för centrala samhälleliga uppgifter, såsom socialvård, ekonomisk politik, utbildning och kultur. Staten bör inte tillskansa sig dessa uppgifter, utan uppmuntra medborgarna till att själva bära ansvar. Däremot har staten ett viktigt äläggande i fråga om att garantera grundtjänster och bastrygghet samt att uppställa samhälleliga målsättningar.

Medborgarsamhället och staten fungerar som egna verksamhetsområden. En sammansmältning skulle äventyra demokratins funktionsduglighet. Kommuner, kyrkor och andra religiösa och ideella samfund, produktionsinrättningar, vetenskapliga institutioner och informat ionsmedia fungerar som självständiga, samhälleliga enheter. Framför allt bör man bereda verksamhetsutrymme för små naturliga gemenskaper, såsom familjer, byar, arbetsplatser, församlingar, där omsorgen om andra människor uppstår på naturlig väg.

I Finland grundar sig samarbetet mellan stat och kyrka på en hundraårig tradition, som det inte är skäl att bryta. Fördelningen mellan åligganden och ansvar bör preciseras, bl.a. genom att överföra utnämningen av biskopar samt domkapitlen till kyrkan. Även andra institutioner än enbart universiteten borde ha rätt att erbjuda prästutbildning. För att bevara kulturarvet bör staten delta i underhållet av gamla, historiskt värdefulla kyrkobyggnader. Staten skall bekosta religionsundervisningen i skolorna.

En aktiv demokrati förutsätter offentlighet

Demokratin erbjuder medborgarna möjligheter att delta i det politiska beslutsfattandet. En aktiv demokrati utgår ifrån att staten skapar förutsättningar för medborgarnas möjligheter till påverkan. I ett demokratiskt samhälle fungerar offentligheten som förmedlare mellan stat och medborgarsamhället. Det samhälleliga maktbruket förutsätter av bes lutsfattandet öppenhet och en positiv inställning gentemot offentligheten. Myndigheternas informationsskyldighet bör utsträckas även till ärendenas beredningsskede. Verksamhet som stöds av samfällda medel bör vara offentlig.

Medborgarorganisationernas möjligheter att framföra allmänna åsikter bör utvidgas. Detta ökar möjligheterna att på ett mångsidigare sätt påverka det samhälleliga beslutsfattandet och aktiverar medborgarna till politisk verksamhet.

Informations förmedlingen och utbildningen har gett medborgarna allt bättre förutsättningar till samhälleligt deltagande. Därför är folkomrösning i samhällsfrågor ett befogat förfaringssätt.

Riksdagens ställning bör tryggas

Riksdagen är det viktigaste statsorganet. Riksdagens ställning bör tryggas, förutom via interna reformer även genom författningsåndringar. I stats författningen bör talmannens status vid regeringsbildning definieras. Normal parlamentarism förutsätter en opposition i riksdagen, som motvikt till regeringen.

Presidentens självständiga inrikespolitiska maktbefogenheter bör ytterligare kringskäras. Regeringen svarar för inrikespolitiken och presidenten leder utrikespolitiken. Riksdagen bör även i praktiken ha fullmakt att följa upp och vid behov ta till behandling såväl inrikes- som utrikespolitiska lösningar.

I en demokrati tillhör makten folket, som vid val överlåter makten åt sina representanter. Beslut bör fattas i nära anslutning till dem som berörs av besluten. På så sätt förverkligas folkets vilja.

Rättvisa och opartiskhet i beslutsfattandet förutsätter att politiker och tjänstemän inte sitter i samhällets eller viktiga privata affärs företags beslutande organ.

  • Finland är en rättsstat, där de i grundlagen garanterade medborgerliga rättigheterna och - friheterna bildar en demokratisk grund för övriga rättigheter.
  • Medborgarna uppmuntras att ta ansvar för samhällelig verksamhet.
  • Öppenhet och en positiv inställning till offentligheten är en grundförutsättning för en aktiv demokrati.

Ekonomisk politik

Välfärd genom ekonomisk politik

Den ekonomiska politiken har en mycket viktig ställning, eftersom finansieringen av all annan samhällspolitik förutsätter en fungerande ekonomi. En fungerande ekonomi är också ett villkor för att man skall kunna skapa arbetsplatser.

Den ekonomiska politiken bör vara rättvis, trots att utgångsläget är en marknadsekonomi. Den fria marknaden hamnar dock snart i en konfliktsituation, som uppstår på grund av ekonomiska tillväxtförväntningar och kristen realism; naturresurserna är begränsade. Därför måste övrig samhällspolitik begränsa den fria marknaden, så att den kan svara mot ekologiska principer och socialt ansvar. Ansvar för världen är en central princip i all verksamhet inom näringslivet.

Den ekonomiska politiken skall ge varaktiga och solida ramar för samhällets och medborgarnas välfärd. Marknaderna finns till för människorna, inte tvärtom. Man bör aktivt försöka förutspå och undvika ekonomiska rubbningar och leda in utvecklingen på en stabil kurs. Den ekonomiska verksamheten skall vila på entydiga, ömsesidigt överenskomna spelregler.

En fungerande marknadsekonomi förutsätter att konsumenterna är aktiva och vill ha information. Den lagstiftning som skyddar konsumenterna bör utvecklas genom att beakta olikheterna mellan konsumentgrupperna. Konsumenterna bör uppmuntras till att frivilligt organiserna sig.

Arbete är grunden för välfärd

Enligt kristen människosyn skall alla beredas möjligheter att försörja sig själva genom arbete. Ifall ålder eller hälsa utgör ett hinder eller om det inte finns arbete till buds, bör utkomstmöjligheterna garanteras med hjälp av andra medel. För personer med begränsad arbetsförmåga bör man reservera tillräckligt med skyddsarbetsplatser. Statsmakten bör, redan på grund av samhällsordningen, uppfylla sin skyldighet att skydda arbetskraften från ekonomiska rubbningar, men endast produktivitet, ekonomiska resultat och medborgarnas köpkraft skapar grunden för en varaktig sysselsättning. Beskattningen och arbetslöshetsskyddet skall vara rättvisa och sporra till företagsamhet, ansvar och arbetsvilja. Arbetslöshetsskyddet bör ändras så, att det kompenseras av i måttlig mängd utfört arbete, som berättigar till arbetsintyg.

Arbetslöshet innebär ett allvarligt slöseri av mänsklig kraft och förmåga. Den ekonomiska politikens viktigaste målsättning är att garantera alla möjligheter till arbete och utkomst. Alla som år verksamma inom den ekonomiska politiken bör förbinda sig till denna målsättning och framför alIt bör statsmakten befrämja samarbetet på arbetsmarknaden och leda in vår ekonomi på en konkurrenskrafig nivå.

Små och medelstora företag representerar betydande arbetsgivare. Deras verksamhetsförutsättningar får inte försvagas genom omåttliga kostnader eller onödig administrationsbörda. Läroavtalsutbildningen bör åter tas i bruk, som en förmånlig utbildningsform, som ger färdigheter för det praktiska arbetslivet.

Skattestrukturen bör ändras så, att produktion och konsumtion som belastar miljön beskattas högre, medan arbete och sysselsättning beskattas lindrigare. Skattefoten kan variera i paritet med skada och nytta. Samtidigt måste även samhällelig rättvisa uppmärksammas.

Arbetslivets flexibilitet bör utvecklas så, att man beaktar familjernas möjligheter till gemensam fritid. Å andra sidan bör man kunna skapa en arbetsrytm som beaktar produktionskraven. För att klara av tillfälliga produktionstoppar bör man kunna hyra arbetskraft. Arbetstidssystemen skall även lägga vikt vid arbetstagarens prestationsförmåga. Avvikelser från överenskomna arbetstider är möjliga endast inom ramen för allmänt godkända arbetsavtal. Förkortad arbetstid och sabbatsledigheter bör utvecklas på ett sätt som tillfredsställer vardera parten. Medborgarnas välfärd är inte enbart beroende av mängden producerade varor och tjänster, viktigt är även möjligheten att kunna leva ett andligen rikt och harmoniskt liv.

Exportproduktionen som nationalekonomins ryggrad bör utvecklas på ett konsekvent sätt, trots att man inte via export kan sysselsätta hela befolkningen. Det behövs även en öppen sektor som kompenserar importen och en mångsidig serviceproduktion. Regionpolitiken bör stöda dessa målsättningar.

Sparandet - grunden för en sund ekonomi

Sparandet är en sund bas för anskaffningar, både gällande privatpersoner och företag. Att köpa på skuld är varken ett ekonomiskt eller ett psykiskt förnuftigt levnadssätt. Sparade medel ger förutsättningar att klara av förändrade och överraskande situationer. Att samla kapital tar tid och kräver en ekonomisk politik som bygger på låg inflation och långsiktighet.

Finansieringssystemet skall skötas via tillräcklig övervakning och praxis gällande tillräckliga säkerheter och ansvarsfrågor kräver styrning. Ett sunt finansieringssystem klarar även riskfaktorer och drabbas inte nämnvärt av ekonomiska störningar. Samarbetet melIan organisationer som förmedlar statligt företagarstöd bör utvidgas och överlappande administration undanröjas. Den viktigaste målsättningen är att inom produktion och näringsliv skapa en reell konkurrenskraft utan stödåtgärder.

En välfungerande ekonomi baserar sig främst på privat ägande, men ägoförhållanden via andelslag och stat är också berättigade. Att grunda nya statsbolag eller privatisera redan existerande bör inte ske oöverlagt, eftersom tillgången till basservice och en sund konkurrens alltid måste bevaras. Monopol eller annan konkurrensbegränsande verksamhet bör tillåtas endast i undantagsfall, t.ex. på grund av folkhälsoskäl.

Medmänsklighet i ekonomin

Grunden för en hållbar medmänsklighet är en välskött ekonomi. Såväl i Finland som i utvecklingsländerna behövs rationella åtgärder för att hjälpa dem som befinner sig i en svagare ställning. En sådan samhällsutveckling kräver att man förbinder sig till en entydig nationell strategi. Förutom statsmakten, är även bl.a. de som ansvarar för penningpolitiken och arbetsmarknaden delaktiga i den ekonomiska politiken. Uppgiftsfördelningen och graden av självständighet mellan dessa parter bör närmare klargöras, samtidigt som samarbetet och verksamheter med gemensamma målsättningar bör utvidgas. Statsrådet och riksdagen bär huvudansvaret för den allmänna ekonomiska politiken.

Samhället behöver sunda och opolitiska fackförbund som bevakar arbetstagarnas rättigheter och förmåner. Den primära målsättningen är en bra arbetsmiljö och en säkrad arbetsplats. Fackförbunden bär ansvar för löntagarnas välfärd och sysselsättning, som inte får riskeras genom kortsiktiga krav och hot. Strejker borde i första hand få användas endast för att bestrida missbruk från arbetsgivarens sida. För att bygga upp en god samhällelig atmosfär bör det även räda ett bra samförstånd mellan olika yrkesbranchser.

Region-, lantbruks- och miljöpolitiken skall garantera en ekologiskt och socialt gynnsam utveckling i hela landet. Regionpolitikens målsättning är att ge medborgarna utkomst och nödvändig service. Stödsystemen bör i främsta hand sporra till att förbättra medborgarnas egna möjligheter. För att inte någon yrkesgrupp skall råka ut för oskäliga svårigheter krävs ett solidariskt ansvar inför en ofrånkomlig strukturförändring. Produktionen inom näringsglivet bör vara självförsörjande och landsbygden måste hållas livskraftig.

Vederbörlig ersättning bör erläggas för lantbrukarnas miljö- och regionpolitiskt viktiga uppgifter.

Finland bör bereda plats för internationellt rättvisa regleringar gällande handel och ekonomi och även globalt befrämja miljöansvaret.

  • Endast en fungerande ekonomi kan finansiera övrig samhällspolitik.
  • För att uppfylla ekologiska principer och socialt ansvar bör marknadernas frihet begränsas genom övrig samhållspolitik.
  • Beskattningens tyngdpunkt bör flyttas från arbete och sysselsättning till produktion och konsumtion som belastar miljön
  • Den ekonomiska politiken skall garantera arbete och utkomst för alla.
  • Fackförbunden behövs för att bevaka arbetstagarnas förmåner och rättigheter.
  • Finland bör genom sin verksamhet befrämja rättvisa regleringar i fråga om handel och ekonomi, i främsta hand gällande utvecklingsländerna.

Social- och hälsovårdspolitik

Gemenskap föder social trygghet

Grundtanken i socialpolitiken har sitt ursprung i den kristna normen om kärleken till nästan, en princip som också är väsentlig då man bygger upp ett nytt välfärdssamhälle. Samhället bör kunna garantera tryggade levnadsförhållanden för alla dem, som på grund av ålder, sjukdom, invaliditet, arbetslöshet eller andra liknande orsaker inte är i stånd att försörja sig själva. Varje människa, som behöver ekonomiskt stöd eller annan hjälp, bör behandlas på ett likvärdigt sätt, oavsett vilka orsakerna än är till behovet av stöd eller var den hjälpbehövande är bosatt. På så sätt ger socialpolitiken bäst uttryck för samhällets sanna vilja att betrakta alla människor som likvärdiga.

Socialpolitikens målsättning är att hjälpa individer och gemenskaper till egen aktivitet och att kunna ta hand om sig själva. Utgångspunkten skall vara människans behov att tillhöra små naturliga gemenskaper, framför allt familjen. Socialpolitikens främsta uppgift är därför att bidra till att dessa gemenskaper ges positiva möjligheter, inte att ersätta dem.

All socialpolitik skall syfta till att stärka det gemensamma ansvaret och omsorgen om vår nästa. Endast genom medmänsklighet kan man bygga upp en ny välfärd. Samhörigheten mellan familj och generationer är väsentlig. På sista hand upplever man social trygghet endast via mänsklig samvaro, inom en gemenskap. Ekonomiskt stöd och yrkeshjälp kan vid behov endast komplettera denna trygghet. Utkomst och socialskydd för dem som inom hemmet sköter anhöriga bör regleras så att bistånd för vårdarbete betraktas som lön, vilken berättigar till pension.

Närsamfund såsom familj, grannar, församlingar och arbetsgemenskaper bör å sin sida kunna svara för medlemmarnas dagliga trygghetsbehov. Den bästa förutsättningen för en fungerande socialpolitik är ett etablerat, kompletterande samarbete mellan offentlig, ideell och privat verksamhet. På så sätt kan man garantera ett möjligast täckande stödnåtverk, effektivitet och valfrihet samt förhindra att det uppstår grupper som faller ytterom ramarna.

Välfärd förutsätter också en bra miljö med god boendekvalitet. Planering och byggande bör underlätta människornas naturliga samvaro och kontaktmöjligheter inom närmiljön. Alla bör garanteras rätt till ett boende med rimlig välfärd till ett skäligt pris.

Socialskyddet stöder ekonomin

Genom inkomstfördelningen bör välfärden skiftas så att effektivitet och samhällelig rättvisa inte blir lidande. Socialskyddets stödsystem bör byggas upp på ett sätt som inte passiviserar eller läser stödtagarna i en viss socialgrupp. En dylik socialpolitik betjänar även bäst tillgången till arbetsför arbetskraft och effektiv produktion och skapar också nya konkreta förutsättningar att finanseria socialpolitiken.

Övergången från arbetslivet till pension bör göras flexibel, så att individuella skillnader och behov kan beaktas. Pensionärerna bör snarare ses som en tillgång, inte en belastning för samhället. Även pensionärernas grundutkomst bör regleras så, att alla ges möjligheter till en hyfsad levnadsstandard. Överstora pensioner bör åtgärdas.

Invalider är berättigade till vård och omsorg, som erbjuder möjligheter till personlig utveckling och förkovran av egna färdigheter. Samhället bör i all planering uppmärksamma olika invaliditetsgrupper. Framför allt bör man utveckla trafik, byggande och informationsförmedling så att de motsvarar gruppernas olika behov. Likaledes bör man underlätta invalidernas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Inte heller anhöriga till invalider och långtidssjuka får förbigås. Stöd, handledning och vikariat bör vid behov finnas tillgängliga för dem.

Familjen är samhällets grundenhet

Samhällets uppgift är att skapa förutsättningar för ett tryggt och harmoniskt familjeliv. Därför bör samhället stöda barnfamiljer så, att familjens far eller mor kan stanna hemma för att sköta barnen då de är små. Social-och pensionsförmånerna för föräldrar och personer som inom hemmet utför vårdarbete bör garanteras och ersättning för arbetet skall utbetalas i form av vårdlön. Att återvända till arbetslivet bör göras enklare bla. genom att skapa möjligheter att förkovra yrkeskunskaperna. Barn till föräldrar som arbetar ytterom hemmet bör garanteras olika möjligheter till dagvård eller också bör man alternativt stöda inrättandet av dagvårdsplatser genom privata åtgärder.

Samhället bör i alla situationer ge äktenskapet en fördelaktigare ställning jämfört med andra samlevnadsformer, eftersom äktenskapet representerar den tryggaste samlevsnadsformen. Det är ytterst viktigt att handleda ungdomen så, att de lär sig högakta och under sin levnad förverkliga den kristna äktenskapssynen och dess normer. Också ensamförsörjare bör garanteras förutsättningar för utkomst och psykisk välmåga. Likaledes bör man respektera dem som valt att leva ensamma utan familj. Samhällets lagstiftning bör inte godkänna homosexuella förbindelser.

Lagstiftningen skall utvecklas så, att den högaktar och värnar livet. Bl.a. bör lagstiftning som berör genteknologi, aborter och eutanasi ses över och sammanslås till en enhetlig lag som skyddar människans liv. Gällande barnlöshet bör man för att trygga barns och föräldrars förhållanden tillåta konstgjord befruktning endast inom äktenskap. Onödiga hinder för adoption bör avskaffas. Abort bör inte rekommenderas. Abort skall i regel tillåtas endast då det föreligger allvarlig fara för moderns liv. Samhället bör utvecklas så, att benägenheten för att göra abort minskar. De som överväger abort eller har gjort abort bör stödas och få yrkeskunnig hjälp. Därför bör man grunda alternativa stödnätverk. Möjligheterna till adoption bör utvidgas för att barn skall få trygga hem.

Samhället skall stöda familjerna gällande uppfostrande uppgifter, genom att i skolorna ge de unga en utbildning som utgår från en kristen människosyn. Rådgivningsbyråernas verksamhetsfält bör utvidgas så, att det täcker familjerådgivning, äktenskapsrådgivning och övriga livsfrågor. Samhället bör se till att det finns tillräckliga resurser för denna verksamhet. Då man utvecklar socialskyddet är det viktigt att förstå de olika levnadsskeden som en familj genomgår.

Nykterhet är naturligt

Nykterhet är ett naturligt och sunt levnadssätt. Trots det tyr sig många människor i svårigheter till rusmedel, och andvändandet blir småningom en livsstil, som samtidigt skapar ett beroende. En total absolutism är svår att förverkliga ifall människan har flera ouppfyllda känslor och behov, men få möjligheter att tillfredsställa dem. Rusmedlen ersätter ofta i början dessa behov och beroendet uppstår an efter.

En preventiv fostran i hemmet och skolan är väsentligt viktig för att skapa sunda levnadsvanor. Därför är det nödvändigt att i tillräcklig grad i skolorna lära ut de faror som hör samman med alkohol, tobak och narkotika.

Avvänjandet från rusmedel bör befrämjas via sakkunnig hjälp och genom att stärka självförtroendet och ansvarskänsIan och även försöka utveckla självständigheten hos dem som använder rusmedel. De möjligheter till samarbete som olika frivilliga organisationer erbjuder bör utnyttjas. De organisationer som med en kristen utgångspunkt arbetar med rusmedelsfrågor beaktar individen som en helhet, ty människan har även andliga behov.

Vård och rehabilitering skall vara tillgänglig för alla som använder rusmedel, oberoende av ålder, boendeort eller förmögenhet. Bl.a. genom stödbostäder bör man befrämja avvänjning och på allt sätt erbjuda möjligheter till ett människovärdigt liv.

Alkoholpolitikens målsättning är att minska konsumtionen i enlighet med vad vårt land förbundit sig till i WHO. Finland bör sträva till olika initiativ i den internationella kampen mot alkohol, tobak och narkotika. Försäljningen av alkohol bör kvarstå som ett statligt monopol, likaså bör tobaksreklam förbjudas. All samhållspolitik bör befrämja en sund och nykter livsattityd. De bästa förutsättningarna att förverkliga detta erbjuds via den praktiska kommunalpolitiken.

Ungdomen utgör den primära målgruppen i arbetet mot alkohol, tobak och narkotika. Beslutsfattarna bör vara förebilder för ett liv utan alkohol och tobak. Också inom idrotten bör man aktivt verka mot dop ing.

Vårdnivån avspeglar samhället

Folkhälsan bör beaktas inom all politik. Vårt samhälle bör i alla situationer kunna erbjuda medborgarna en högklassig hälsovård, vars målsättning är en frisk befolkning, trygghet och välfärd. Preventivt arbete ökar medborgarnas livskvalitet och blir billigare för samhället än vård.

Hälsovården är en viktig sektor inom politiken, eftersom den i praktiken ger uttryck för samhällets vilja att respektera livet och beskydda de svagare i samhället. Respekten för människovärdet skall vara utgångspunkten för beslut som berör hälsovården. Människan bör även ansvara för sitt eget och sin nästas liv.

Den snabba utvecklingen inom läkarvetenskapen och förändringarna i befolkningsstrukturen förutsätter en noggrant övervägd och etiskt hållbar forskning och vårdpolitik. Också den vetenskapliga forskningen bör baseras på en etisk värdering, med tanke på följderna. Att högakta och ta hand om vår nästa är den grundprincip som bör stå i centrum. Varje invånare bör vid behov ha tillgång till högklassig sjukvård och bashälsoservice, oberoende av ålder, boendeort eller förmögenhet. Specialgrupper som invalider, långtidssjuka och krigsinvalider bör ombesörjas på bästa sätt.

En person som behöver vård skall ha rätt att själv välja vårdinstans. Såväl den offentliga som den privata sjukvården bör utvecklas. Samhällets uppgift är att övervaka vårdkvaliteten och kostnaderna samt att uppställa målsättningar gällande hälsovården.

En utmaning som vårt välfärdssamhälle bör kunna svara för, är att våra åldringar skall kunna välja hur de vill leva. Framför allt bör man utveckla färdigheterna inom vård, etik, och livsåskådning samt förmågan till empati hos den personal som arbetar med åldringar. Likaledes bör man se till att det finns tillräckligt med vårdpersonal.

Vård är även etiskt kunnande

Rätten till liv är den viktigaste mänskliga rättigheten. Den bör respekteras från befruktningen fram till döden. Rätten till liv bör även innefattas i lagarna. Att aktivt påskynda döden får inte vara en laglig åtgärd.

Sjukvårdens uppgift år att rädda liv, lindra smärta och höja livskvaliteten. Vårdpersonalen får inte tvingas till handlingar som strider mot deras övertygelser. Vårdpersonalens etiska kunnande bör fortsättningsvis utvecklas.

Fosterdiagnostik bör användas enbart som en nödvändig åtgärd med tanke på fostrets liv och hälsa, inte för att sovra liv. Arvsfaktorer bör skyddas mot utomstående ingrepp. Transplantationer av olika organ skall tillåtas ifall det finns ett skriftligt medgivande från överlåtarens sida.

  • Alla missbrukare av rusmedel skall ha tillgång till vård och rehabilitering.
  • All samhällspolitik skall befrämja en sund och nykter livsattityd.
  • Vårt välfärdssamhälle bör kunna svara för att åldringar själva kan välja sitt sätt att leva.
  • Lagstiftningen gällande gentekonologi, abort och eutanasi bör ses över och sammanställas i en lag som tryggar livet.
  • Vårdpersonal får inte tvingas till åtgärder som strider mot egen överty gelse. Den kristna kärleken till nästan skall vara den främsta utgångspunkten då man bygger upp ett nytt välfärdssamhälle.
  • Socialpolitiken ger uttryck för samhällets sanna vilja att betrakta alla som jämlika.
  • Staten bör stöda en positiv utveckling för små naturliga genemskaper, såsom familjen.
  • Den bästa socialpolitiken kan förverkligas genom ett kompletterand samarbete mellan offentlig, ideell och privat verksamhet.
  • De som inom hemmet vårdar anhöriga skall garanteras en skälig utkomst och socialskydd.
  • Samhället bör ge föräldrarna nödvändigt stöd, så att de har möjlighet att handha omvårdnaden av sina barn i skolåldern.
  • Socialpolitiken bör ge sitt stöd för att det skall finnas tillgänglig arbetskraft och även en effektiv produktion.
  • Trafik, byggande och informationsförmedling bör utvecklas så, att de motsvarar även invalidernas behov. Möjligheterna för invalider att komma in på arbetsmarkanden bör underlättas.

Utbildning och kultur

Samhällets kulturpolitik skall ha en positiv, berikande målsättning som tryggar liv och ökar människornas möjligheter att själva kunna ta del av den. Kulturtjänsterna bör göras tillgängliga för alla, genom att utveckla det regionala utbudet. Endast på detta sätt kan vårt nationella kulturarv hållas levande.

Föräldrarna bär ansvar för barnens fostran

Föräldrarna bär huvudansvaret för sina barns uppfostran och vårdnad. Samhällets uppgift är att stöda hemmet i denna uppgift. I enlighet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna bör föräldrarna ha rätt att välja sina barns utbildning. Grunden för fostran är samarbetet mellan hem och skola.

Till varje medborgares grundrättigheter hör att få skolning och bildning. Fostran och utbildning skall utgå från kristna grundvärden och en gemensam nationell kulturbas. Ur kristen etisk synpunkt viktiga ämnen bör ingå i all skolundervisning. En religionsundervisning som utgår från trosbekännelsen skall bevaras i grundskolan och högstadiet och även inlemmas i undervisningsplanen i läroanstalter på mellanstadienivå. Religionsundervisningen skall baseras på ett samarbete mellan skolan och de lokala församlingarna.

Föräldrarnas ansvar för fostran bör respekteras. Föräldrarnas roll som uppfostrare är ytterst viktig då barnen är små och mottagliga för olika intryck. Därför bör samhället ge föräldrarna det stöd de behöver, så att de har valfrihet att sköta barnen hemma. Vården ytterom hemmet bör utgöra en trygg uppväxtmiljö för barnet. Daghemmen skall erbjuda barnen tillräckliga andliga och materiella ramar för att de skall kunna utvecklas känslomässigt, socialt, etiskt och intellektuellt. Detta förutsätter att även barnens religiösa fostran kan tryggas. Staten och kommunerna bör stöda församlingarnas och kristliga samfunds dagvårdsarbete.

Frivillig förskola skall kunna erbjudas alla barn i 5-6 års ålder. Utbildningen skall basera sig på en riksomfattande gemensam målsättning. Dagvårds- och skolmyndigheter bör i fråga om denna förundervisning samarbeta, så att barnens övergång från daghem till skola skall kunna ske på ett naturligt och smärtfritt sätt. Kommunerna bör ordna med en trygg eftermiddagsvård för de första och andra klassister vars föräldrar arbetar. Läropliktsåldern skall vara flexibel och variera i åldersgruppen 6-8 år.

De som behöver specialundervisning bör garanteras en undervisning som motsvarar deras nivå. I grundskolan skall ungdomen läras att högakta sitt fosterland, sin nationalitet samt internationalism. De ersättande skolornas verksamhet bör tryggas och specialisering uppmuntras. Samhället bör stöda kristliga skolor i samma grad som andra privata skolor.

Högstadiet bör utvecklas som allmänbildande läroanstalt och likaså bör man hjälpa eleverna att själva införskaffa kunskaper och ge dem förutsättningar att förstå stora sammanhang. Samarbetet mellan högstadiet och yrkesskolorna bör ytterligare utvecklas.

Vetenskapen betjänar samhället

Staten bör med tillräckliga anslag garantera en mångsidig utbildning och vetenskaplig forskning. Högskolorna behöver, oavsett den ekonomiska situationen, tillräckliga resurser för att ekonomi och näringsliv skall kunna tillföras nya kunskaper via dem. Med tanke på landets framgång är det ytterst viktigt att behärska datatekniken och högteknologin. För att förbättra effektiviteten bör även arbetsfördelningen mellan vetenskapliga högskolor och yrkeshögskolor vara helt entydig. Yrkeshögskolorna bör utvecklas via intimt samarbete och växelverkan med det omgivande samhället.

Det vetenskapliga samfundets självständighet bör värnas. För universitet och högskolor är den interna administrationen och det självständiga beslutsfattandet ytterst väsentliga, såväl då det gäller att välja forskningsobjekt, som i fråga om användningen av anslag. Den nytta man eftersträvar via forskningen får inte leda till att grundforskningens betydelse underskattas. Det vetenskapliga samfundet bör fästa speciell vikt vid informationen rörande vetenskap och forskning, för att kunna betjäna alla samhällssektorer och utvecklingen. Även regionala behov bör uppmärksammas då man utvecklar högskoleutbildningen.

Målsättningen för undervisning och forskning är att effektivera utbildningen och utvidga det internationella samarbetet. Tiden för avläggandet av grundexamina bör förkortas och samarbetet mellan högskolorna utvidgas.

Utbildningssystemet bör utvecklas enligt principen om fortgående utbildning, varvid tyngdpunkten skall ligga vid att höja utbildningsnivån. Samtidigt bör man förnya utbildningen innehållsmässigt och göra undervisningen individuellare samt utöka valmöjligheterna. Det här får dock icke medföra att allmänbildningen sjunker. Via vuxenutbildning kan man leda in samhället och ekonomin på en positivare riktning. Genom yrkesinriktad vuxenutbildning kan man svara mot den utmaning som den ökande arbetslösheten och förändringen i befolkningsstrukturen medför.

Kulturen berikar

Alla har rätt att utveckla sin egen kulturidentitet. Konsten skall befrämja positiva och konstruktiva värden samt högakta den nationella och kristna traditionen. Biblioteken representerar viktiga förmedlare av mångsidig kultur och kunskap.

Samhället bör erbjuda förutsättningar för konsten och dess utövare runt om i landet, utan att konsten i onödan institutionaliseras. Samhället bör förhindra att etiskt undermålig konst och underhållning sprids i landet.

Konstintresserade skall ha möjlighet att utöva sitt intresse även på sjukhus, anstalter för åldringar och invalider samt i fängelser. Samhället bör innefatta konst- och musikfostran redan i barnens förstadieundervisning. Ungdomen bör i högre grad än nu ledsagas till en självman kulturverksamhet.

Den kristna kulturen är en viktig delfaktor i den nationella kulturen. Därför är det nödvändigt att den ges samma stöd och samma möjligheter som all annan kulturell verksamhet. Kulturinstitutioner som åtnjuter samhällsstöd bör i sitt programurval respektera medborgarnas värderingar och vara kritiska.

Landets tvåspråkighet bör tryggas. Undervisning på samiska och romanska bör ordnas vid behov. Minoritetskulturer, såsom samernas och romanernas kulturorganisationer, behöver samhällsstöd. Finland bör bära ansvar för att närområdenas finsk-ugriska befolknings kultur bevaras. Invandrare skall erbjudas möjligheter att upprätthålla sin egen kultur.

Yttrandefriheten är en del av kulturen

Massmedia som stöds av samhället har till uppgift att förmedla samnningsenlig och opartisk information om världen omkring oss och att utgöra en kanal för medborgarnas åsikter. All informationsförmedling skall följa principen om frihet under ansvar. Samhället bör trygga förutsättningarna för yttrandefrihet, men även skydda enskilda personer mot skadlig offentlighet. Massmediaverksamhet som är viktig ur samhällssynpunkt bör stödas ifall den inte är ekonomiskt lönsam.

Programinnehållet hos informationsförmedlare som stöds av och står under uppsikt av samhället, bör respektera folkets värderingar. Därför bör andelen kristliga program i radio och television utökas och göras mångsidigare.

Rundradion borde ha en egen redaktion för religiösa program. Program i skolradion och televisionen som behandlar frågor kring olika livsåskådningar skall ha en positiv inställning till det kristna budskapet.

Massmedia bör fästa speciell uppmärksamhet vid språk och ideal som talar för vissa livsstilar. Massunderhållning av dålig kvalitet bör ersättas med program som utvecklar och ger impulser.

Utvecklandet av de nya informationsmöjligheter som datatekniken erbjuder bör stödas och tas i bruk bl.a. genom att utnyttja biblioteksnätverket. Den nya datatekniken skapar goda förutsättningar för kreativitet och möjligheter att på ett jämställt plan påverka.

  • Föräldrarna bär huvudansvaret för sina barns fostran och omvårdnad.
  • Samhällets uppgift är att stöda hemmen i detta avseende.
  • Alla skolor bör i sin undervisning innefatta ämnen som är viktiga ur kristen etisk synvinkel. Ungdomen skall läras att respektera sitt fosterland och även internationalism.
  • Mångsidig vetenskaplig forskning och utbildning bör garanteras.
  • Konsten skall befrämja positiva och konstruktiva värderingar.
  • De nationella minoriteternas kulturer bör stödas.

Yttre och inre säkerhet

Finlands säkerhetspolitik utgörs av utrikes- och inrikespolitiken. Av dessa är utrikespolitiken den viktigaste. Den finska utrikespolitikens främsta uppgift är att garantera vår självständighet och att befrämja samarbete och fred mellan olika nationer. En stabil samhällsutveckling och dess befrämjande globalt stärker också tryggheten.

Trygghet är att bygga för fred

Europas säkerhetspolitiska struktur har genomgått stora förändringar och söker fortfarande sin utformning. Åven Finlands säkerhetspolitiskt strategiska ställning har förändrats. Statsklokhet innebär att man inser den förändrade situationen, men inte glömmer bestående realiteter. De internationella avtalen och vårt medlemskap i bl.a. FN och Nordiska rådet utgör av hävd hörnstenarna i Finlands utrikespolitik.

Finlands neutralitet och självständighet kan bäst upprätthållas i fall vi inte lierar oss, varken med öst eller väst. Finland bör konsekvent hålla sig utanför internationella konflikter, genom att i alla situationer driva en neutral fredspolitik.

Vår försvarsmakt är och bör hållas försvarsberedd. Vår strävan är att leva i fred med alla. Försvarsmaktens trovärdighet bör bevaras. Redan detta minskar faran för ockupation. Finlands försvarspolitik bör även i framtiden bygga på allmän värnplikt och neutralitet, vars kärna är ett sjålvständigt försvar utan militära allianser. Vårt vidsträckta land kräver en stor reserv för krissituationer. För dem, som på grund av samvetsskäl blir vapenvägrare, bör man ordna samhällsnyttig tjänstgöring. Med tanke på kristider bör man upprätthålla tillräckliga reservlager och garantera en tillräcklig inhemsk produktion inom lantbrukets och industrins nyckelområden.

Frivilliga försvarskurser bör ordnas, där man behandlar utrikesoch försvarspolitiska grundfakta och ger nödiga kunskaper i att klara av krissituationer.

Finland skall bygga förtroende i världen

Vårt geopolitiska läge är fortfarande en realitet. Dessutom har de baltiska ländernas självständighet ökat Finska vikens militärstrategiska betydelse för Ryssland, som landets enda direkta kontakt med Östersjön. Finland bör sträva till att tygla eventuella konflikter inom sina närområden. Kontakter som bygger på förtroende bör upprätthållas, även då man står inför nya lösningar.

Utvecklingssamarbetet är en viktig del av Finlands utrikespolitik. Genom utvecklingssamarbetet bör man försöka bidra till att de ekonomiska skillnaderna i världen utjämnas. Finland bör i alla situationer hålla fast vid den målsättning man godkänt i FN, d.v.s. att bidra med O,7% av bruttonationalprodukten till utvecklingssamarbetet. En allt större andel av Finlands utvecklingsbidrag bör kanaliseras via nationella organisationer och missionsverksamheten. Huvudmålsättningen för allt utvecklingssamarbete skall vara att lindra fattigdomen i världen.

De internationella finansieringsinstituten bör sträva till att stöda utvecklingsländerna så, att de kan klara av sin skuldbörda. Samtidigt bör man kraftfullt gå in för att stöda utvecklingsländernas befolkningsprogram för att stävja befolkningsökningen.Utvecklingssamarbetet skall aktivt understöda demokratin och de mänskliga rättigheterna. Det är också nödvändigt att försöka skapa och stöda en fungerande regim i utvecklingsländerna. Finland bör såväl genom bilateralt samarbete som via internationella organisationer verka för miljön i utvecklingsländerna.

Miljöfrågorna, framför allt hotet från de östeuropeiska kärnkraftverken, utgör en allvarlig fara. Finland bör aktivt delta i internationella och bilaterala projekt, genom vilka man snabbt kan avvärja faran. Följderna av en enda allvarlig kärnkraftsolycka är förödande. Trots att den östeuropeiska utvecklingen är en stor utmaning för Europa, får detta inte leda till att man åsidosätter de egentliga utvecklingsländerna.

Grundorsaken till krissituationen i Främre Orienten är att flertalet länder inom området inte har erkänt Israels existensberättigande och dess rått till tryggade gränser. I praktiken är Israel det enda demokratiska landet inom området. De judiskt-kristna principerna förpliktar till hög samhällsetik i fråga om kontakter mellan länderna. Finland bör upprätthålla goda förbindelser med alla länder i Främre Orienten och i mån av möjlighet fungera som förmedlare, för att skapa fred inom området.

Rättvisa i samhället

Fredsfostran som grundar sig på kristna värden skapar ett tryggt samhälle, där alla bär ansvar för sina medmänniskor. Inom inrikespolitiken är rättvisa ett ovillkorligt krav. Inkomstskillnaderna och utkomstmöjligheterna bör utjämnas. Detta är viktigt även för att samhällssämjan skall bevaras. Regeringen svarar för inrikespolitiken. Med tanke på eventuella krissituationer och -tider skall regeringen ha tillräckliga fullmakter för att kunna upprätthålla ordningen, utan att för den skull kränka de medborgerliga rättigheterna.

Polisens uppgift är att betjäna och skydda invånarna. Polisen bör ha tillräckliga resurser för att också kunna bekämpa internationell brottslighet och narkotika. Av rädsla för brottslighet får Finland dock inte stänga sina gränser för flyktingar. Tvärtom bör Finland i enlighet med internationella avtal bära ansvar för nöden i världen. Vi bör även kunna garantera jämställdhet och erbjuda möjligheter för, dem som representerar olika kulturer och nationaliteter i vårt land samt även motarbeta all form av diskriminering.

Eftersom vårt rättsskydd rätt långt utgår från den skyldiges eller den för brott misstänkta personens synvinkel, bör vårt rättsväsende förnyas, så att medborgarna alltid kan känna sig jämlika inför lagen. Rättsinstansernas positiva förhållning gentemot offentlighet och den vidgade synvinkel i domslut som nämndemännen tillför, skapar allt bättre förutsättningar för medborgarsämjan. Speciell uppmärksamhet bör fästas vid dem, som fallit offer för brottsliga handlingar, och i synnerhet bör man beakta deras ställning och rättsskydd.

Ur brottscirkeln till ett nytt liv

Brottslighet bör beivras, redan med tanke på samhällets välmåga ur såväl humanitär som ekonomisk synvinkel Samhället bör via kriminalpolitiska och även andra metoder bekämpa brottsligheten. Speciell uppmärksamhet bör fästas vid unga personer, som löper risk att hamna in i en brottscirkel. Brott som begåtts av barn bör av samhället förlikas i samråd med familjen. Utnyttjandet av barn för brottslig verksamhet bör enskilt definieras som straffbart.

Isolering från samhället förhindrar oftast brottslighet endast kortvarigt. Straffen bör vara av den art, att man på ett förnuftigt sätt kan sona sina brott. Samtidigt bör man också hjälpa förbrytare att ändra sina levnadsvanor. I stället för lindriga villkorliga eller ovillkorliga fängelsestraff bör man ty sig till förlikning och samhällstjänstgöring. Man bör på allt sätt undvika att det uppstår brottsliga underkulturer. Fängelserna får inte vara vårdplatser för psykiskt störda.

Vården gällande rusmedelsproblem bör inom fångvården ytterligare utvecklas. De som har problem med rusmedel bor anvisas vård också utanför fängelset. Samhället bör via normal basservice även ordna bostad och arbetsplats för dem som gjort sig skyldiga till brott. Den som försonat sitt brott skall ges möjlighet att finna sin plats i samhället. Genom rehabilitering och utbildning bör man stöda möjligheterna till ett normalt socialt liv.

Den kristna trons frälsningsbud har hjälpt många på vägen mot ett inre helande, ett nykert och harmoniskt liv. Därför bör samhället stöda kristligt kriminalarbete och kristlig rusmedelsvård.

Straffsystemet får inte kränka medborgarnas rättsuppfattning. Samhället bör sköta om brottsoffrens rättsskydd, skadeersättningar och vid behov snabbt kunna ordna med terapi hjälp.

  • En fredsfostran som grundar sig på kristna vården, skapar ett tryggt samhälle, där alla bär ansvar för sina medmänniskor.
  • Finlands utrikespolitik bör i alla situationer representera en neutral fredspolitik.
  • Försvarsmaktens trovärdighet bör bevaras.
  • En fredsbevarande verksamhet är det bästa uttrycket för Finlands internationella ansvar.
  • Finland bör befrämja den internationella tryggheten via miljö- och utvecklingssamarbetspolitik.
  • Östeuropas utmaningar bör inte överskugga det egentliga utvecklingssamarbetet.
  • Finland bör upprätthålla goda kontakter med alla länder i Främre Orienten.
  • Straff bör kunna förlikas på ett förnuftigt sätt och bidra till ändrade levnadsvanor.
  • Straffen bör vara av den art, att det inte uppstår oklarheter i att brott inte lönar sig.

Miljöpolitik

Miljöfrågorna utgör i dagens läge en verklig utmaning, ty aldrig förr har man i samma utsträckning informerat om hur allvarliga miljöproblemen är. Lagstiftningen bör utformas så, att den står i paritet med utvecklingen. Produktionen skall gynna hållbara material, som möjligast lite tär på naturresurserna. Det är viktigt att globalt sträva till att bevara vår mångsidiga natur.

Miljöansvaret förpliktar

Naturen är en del av Guds skapelse, som upprätthålls av Gud. Människan har fått till uppgift att odla och även skydda naturen, att nyttja den för sitt uppehälle och att bevara den för kommande släktled. De kristna grundvårdena skapar balans mellan människan och naturen. En förutsättning för människans, samhällets och nationernas existens är att man använder naturresurserna på ett ansvarsfullt sätt och att man månar sig om att skydda naturen. Ett kristet levnadssätt gynnar sparande och tar avstånd från extrem konsumtion.

Användningen av naturresurser skall stå i proportion med vad naturen tål. Det är därför viktigt att påverka människornas attityder gällande miljöfrågor. All den utbildning och fostran som samhället står för, skall sträva till att väcka folks ansvarskänsla gentemot miljön. Den konsumtion som jordklotets fåtaliga, rika befolkning står för, rubbar naturen och leder till en global obalans. Konsumtionen bör metodiskt och med det snaraste begränsas, för att naturens jämvikt skall kunna bibehållas, trots att jordens totala befolkning i medeltal skulle konsumera lika mycket som vi finländare. Handelspolitiska och själviska förmåner, extrem odling och den erosion man åsamkat, innebär att man nyttjar naturreserserna på ett förvrängt sätt. Det är viktigt att stoppa denna utveckling, och härvidlag kan man utgå från kärleken till nästan och en rättvis fördelning av naturresurserna.

Samhällets uppgift är att begränsa produktion och konsumtion som belastar miljön, bl.a. genom miljöskatter och avgifter, i paritet med åsamkad skada. Sparsamhet och återanvändning av produkter bör gynnas. Produkter som kan återanvändas skall stödas via skattelättnader, ifall det är ekologiskt lönsamt att producera dem, med andra ord, om den miljöbelastning som produktionen förorsakar är mindre än den miljöbesparing som användandet av returråvaror representerar.

Energin i naturen räcker inte ens till för att upprätthålla en rimlig levnadsstandard. En omfattande energiproduktion innebär ofta bl.a. ökade miljöproblem. I Finland är energibehovet exceptionellt stort, eftersom vår industristruktur konsumerar mycket energi och vi har ett kallt klimat. Energiproduktionen bör vara mångsidig, men kan endast delvis skötas via rena metoder och genom återanvändning.

Forskning som går ut på att utveckla energisnåla produktionsprocesser och alternativa energiformer bör förfoga över tillräckliga resurser. Nivån på den teknik som baserar sig på användningen av olja samt kol-, trä- och torvenergi bör fortlöpande utvecklas. Användningen av bioenergi, solenergi och vindkraft bör utvecklas som alternativa energikållor. Det är även nödvändigt att i framtiden öka användningen av jordgas. All form av produktion skall följa miljöbevarande normer. Målsättningen skall vara en bred och ekologiskt hållbar energiproduktion.

En ren miljö är en grundrättighet

Genom miljöskydd kan man upprätthålla en Iivskraftig natur, en sund boendemiljö och en levande landsbygd för kommande generationer. Utrotningshotade djur, växtarter och mikroorganismer bör räddas. Växthuseffekten uppstår genom förändringar i förhållandet mellan luftens gaser. Den nuvarande energiförbrukningen producerar för stora mängder koldioxid i luften. Förutom att det är viktigt att minska utsläppen, bör man också föröka växter som effektivt upptar koldioxid.

Skogarnaäår oersättliga i fråga om att upprätthålla koldioxidbalansen i atmosfären. Därför är det nödvändigt att plantera skog och idka skogsvård. Utvecklingssamarbetet bör rikta sig till skogsområden, som år viktiga med tanke på klimatföråndringar. En fortsatt skogsforskning är viktig, samtidigt som man bör forska vidare gällande snabbväxande träslag, som lämpar sig för energiframställning. Också all annan form av skogsindustri skall uppmärksammas.

Trafiken är en av de värsta luftförorenarna. Via samhällsplanering och beskattning bör man drastiskt påverka utvecklingen till förmån för kollektivtraf iken. I vårt glest bebygda land utgör spårtraf iken det snabbaste och miljövänligaste alternativet. Inom glesbygdsområden bör man dock inte lägga hinder i vägen för privatbilismen.

Utsläpp som hänför sig till lantbruket bör underkastas strängare restriktioner. I enlighet med en hållbar framtida utveckling, bör man inte genom kortsiktiga åtgärder äventyra tillgången till vatten. Grundvattensområdena bör skyddas, eftersom de är livsviktiga naturresurser.

Finland bör kontrollera och höja kvaliteten på havsvattnen samt förbinda sig till de internationella avtal som syftar till att skydda jordens alla havsområden.

Avfallshanteringen syftar till att spara råmaterial, minimera antalet avfallsplatser och att upprätthålla en möjligast ren och livskraftig natur och boendemiljö. Möjligheterna att återanvända avfall bör fortsättningsvis utvecklas. Industriavfallen är nästan alltid giftiga och ytterst skadliga för naturen och vattenområdena. Utsläppen bör kontrolleras genom lagstiftning och de som bryter mot stadgandena bör å läggas ersättningsskyldighet.

För att minska samhällets avfall, bör man se till att sortering och transport ur hushållens synvinkel kan skötas på ett enkelt sätt. Medborgnarna bör få upplysning om miljöskydd på gräsrotsnivå, genom olika projekt. Inom produktutvecklingen bör man uppmärksamma möjligheterna att återanvända material och även notera kostnaderna i samband med avfal lshantering.

  • Ett kristet levnadssätt gynnar sparande och tar avstånd från extrem konsumtion.
  • Miljöfrågor och speciellt ekologiska aspekter bör ingå i undervisningsplanen redan på grundskolenivå.
  • All konsumtion, produktion och även beslutsfattandet skall syfta till en hållbar utveckling och dessutom beakta miljöbevarande aspekter.
  • Naturens mångfald bör skyddas genom ännu restriktivare normer. Energi bör framställas enligt ekologiskt hållbara metoder.
  • Samhället bör styras via miljöskatter, som står i förhållande till vållad miljöskada.
  • Användningen av naturresurser som förnyar sig bör utvecklas och utforskas.
  • Genom globala åtgärder och avtal bör man kämpa för att skogarna inte ödeläggs.