Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/KESK/255

Suomen Keskusta

Riksdagsvalet 2003 - Ett ljusare alternativ


  • Puolue: Suomen Keskusta
  • Otsikko: Riksdagsvalet 2003 - Ett ljusare alternativ
  • Vuosi: 2002
  • Ohjelmatyyppi: vaaliohjelma

Uttalanden
Partidelegationen 23–24.11.2002, Vanda

Centern i riksdagsvalet 2003:

ETT LJUSARE ALTERNATIV

Centerns i Finland partistämma i Tavastehus godkände i juni Centerns valprogram. Partidelegationen fastslog att de målsättningar och utfästelser, som partistämman beslutat att åta sig, skall gälla som grund för riksdagsvalet samt likaså för eventuella a regeringsförhandlingar.

Centerns partidelegation anser att den regionala och sociala ojämlikheten som accelererat till en ohållbar nivå samt den tudelning som den medför leder till att grunderna för välfärdsamhället raseras.

Regeringspartierna har i nästan åtta års tid haft alla möjligheter att ta itu med dessa problem. De vanligaste sätten att handskas med problemen har varit att tiga ihjäl dem eller sopa dem under mattan i olika arbetsgrupper. Lösningarna har i bästa fall gått ut på att ytligt åtgärda de värsta missförhållandena.

Staten måste inneha en stark roll när det gäller att rätta till samhälleliga missförhållanden. Att inte ingripa, och att t.o.m. stöda den starkare, innebär att regeringen i praktiken visat sina värderingar.

Centern strävar till att med all sin kraft erbjuda ett ljusare alternativ. Genom politisk verksamhet, som grundar sig på medborgarnas villighet att delta i valet, kan vi fortfarande påverka samhällsstrukturen med siktet på en ljusare framtid.

1. Rättvisa är en viljesak

Rättvisa förverkligas genom att alla medborgare behandlas likvärdigt, ingen diskrimineras och människovärdet respekteras.

Förutom materiell välmåga bör var och en ha möjlighet att utveckla sig själv och växa på det andliga planet. Utbildning är det bästa sättet att förebygga utslagning.

Finland bygger på vanliga människors driftighet och företagsamhet. För att hela Finlands och alla finländares resurser skall kunna utnyttjas optimalt i det samhälleliga bygget måste det finnas både en möjlighet till individuella alternativ och en mänskligt hållbar utveckling samt tillräcklig trygghet.

2. Verkliga åtgärder för att stävja arbetslösheten

En avsevärt förbättrad sysselsättning och en minskad arbetslöshet hör till de mest centrala och avgörande frågorna under nästa valperiod. Arbetslösheten har kommit att bli det politiska systemets prövosten: löftet om att halvera arbetslösheten har ännu inte uppfyllts.

Arbetslösheten är ett problem som berör alla finländare. Var och en av oss betalar de kostnader som den medför, oberoende av om vi personligen drabbats av arbetslöshet.

Arbetslösheten kan minskas genom en aktiv arbetskraftspolitik samt genom att reformera beskattningen, arbetsgivaravgifterna och den sociala tryggheten.

Efterfrågan på arbete med låg lönsamhet måste förstärkas genom en avsevärd sänkning av arbetsgivaravgifterna inom de berörda branscherna. Effekten kan ytterligare förstärkas genom selektivt sysselsättningsstöd.

Öppen arbetslöshet bland personer under 25 år kan inte godkännas. Den yrkesinriktade utbildningen måste bättre svara mot arbetsgivarnas behov. I frågor som berör arbetskraftspolitiken krävs ökad lokal beslutanderätt samt statliga insatser särskilt i de regioner som är värst drabbade av arbetslöshet.

På grund av de regionala skillnaderna krävs ökad lokal beslutanderätt i arbetskraftspolitiska frågor. Statens egna investeringar är nödvändiga särskilt i regioner där arbetslösheten är som högst.

Finland behöver varje individs arbetsinsats och varje nyanställd persons skattepengar för skolor och hälsovård och för att balansera den regionala utvecklingen och betala den offentliga skulden.

3. Lönejämställdhet

Inom arbetslivet hopar sig missförhållanden och otrygghet. De inkomster man får från korttidsjobb räcker inte till för att ge en skälig utkomst och korta oregelbundna anställningar följs ofta av perioder av arbetslöshet.

Problemet med massarbetslöshet har också en baksida, nämligen den hårda arbetstakten bland dem som har ett arbete samt hur dessa personer orkar i sitt arbete. Dessa problem kräver förutom ändrad lagstiftning också gemensamma lösningar från arbetsmarknadsorganisationernas håll.

Under de närmaste åren kommer en av de största utmaningarna att vara avlägsnandet av sådana löneskillnader som grundar sig på könstillhörighet. Det är möjligt att åtgärda detta om vi alla vill åstadkomma en förändring.

Man måste formulera ett långsiktigt jämställdhetsavtal där de olika parterna förbinder sig att i praktiken förverkliga principen ”lika lön för likadant och likvärdigt arbete”. Här måste även regeringen och riksdagen delta.

4. Tillväxtens frukter tillhör alla

Trots det rekordartade ekonomiska välståndet har de sociala och regionala skillnaderna mellan finländarna drivits till sin spets och är nu större än vid någon annan tidpunkt efter krigen. Detsamma gäller även den grupp som är missgynnad; deras situation håller på att bli ärftlig. Staten har börjat ta parti för de starkare.

Centern strävar efter ett samhälle där människor kan förbättra sin egen livssituation och påverka sin levnadsstandard. Ett tecken på ett hoppfullt och friskt samhälle är också att finländarna har en reell möjlighet till social mobilitet.

Uppbyggnaden av en långsiktig skattestrategi ökar möjligheterna att sköta samhällets kommunala tjänster och inkomstöverföringar på ett målmedvetet sätt. Centern anser att skattereformerna måste ha ett samhälleligt mål. Skattelösningarna skall främja sysselsättningen, företagsamheten, den regionala utvecklingen och familjerna.

Målet med skattereformerna och den sociala tryggheten är att möjliggöra en skälig arbetsbaserad utkomst. De skatteintäkter som sysselsatta personer medför är speciellt välkomna i kommuner som med bristfälliga resurser försöker erbjuda tjänster på bästa möjliga sätt.

5. Den regionala utvecklingen i Finland måste ändra riktning

I Finland frodas den ideologi som talar för regional, ekonomisk och politisk centralisering. Detta står i bjärt kontrast till de målsättningar som EU ställt upp, enligt vilka man ökar de olika landskapens beslutanderätt och betonar deras ekonomiska och kulturella särdrag.

För att minska på trycket att flytta och för att skapa nya arbetstillfällen i hela landet krävs inte bara en politisk kursomläggning utan även en attitydförändring: ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt kräver inte centralisering. En balanserad regional utveckling är till fördel både för samhällsekonomin i sin helhet och för tillväxtcentra. En sådan utveckling ökar också människornas välmåga.

Regionernas konkurrenskraft kräver en tillräckligt stark och stabil ekonomi i alla kommuner i Finland. Staten måste i högre grad än tidigare delta i finansieringen av basservicen. Det behövs också en tillräcklig utjämning mellan kommunerna samt en långsiktig avtalspolitik mellan staten och det kommunala fältet.

Det behövs samhälleliga insatser och incitament för att locka företag och kunniga personer till andra regioner än de starka tillväxtcentra. Medlen för teknologisk utveckling bör fördelas och allokeras jämnare till olika delar av landet. Inom beskattningen och systemet för socialskyddsavgifter måste man utveckla incitament för de företag och kunniga personer som är villiga att arbeta utanför centra. Fördelarna med teknologi och snabba dataförbindelser måste kunna utnyttjas i hela landet och inom alla branscher i samhället.

De individuella landskapens ekonomiska tillväxt förutsätter förutom det ansvar som redan ålagts dem också egen beslutanderätt.

Lantbruket och livsmedelsekonomin i Finland kan inte existera utan en livskraftig landsbygd. Livskraftiga familjejordbruk är grunden för en egen och trygg livsmedelsekonomi. Trygga livsmedel blir inte till av sig själva: en ordentlig utkomstnivå för producenterna måste också tryggas genom nationella beslut. Tröskeln för ett generationsskifte måste bli lägre och skiftet måste bli lättare att genomföra. Generationsskifte skall också kunna genomföras på små gårdar. För närvarande ligger gränsvärdena gällande gårdens storlek alltför högt.

Centerns målsättning är att varje finländare skall ha rätt att själv välja sin boningsort, boendetyp och livsmiljö. Detta innebär att statsmakten måste behandla städer och landsbygd jämlikt.

6. Att bygga ett företagsamhetens och kunskapens Finland

Under år 2001 minskade antalet företagare med ca 15 000 personer. I det företagarprojekt som regeringen gjort mycket reklam för behandlar man inte de stora problem som just småföretagare tampas med.

Att skapa förutsättningar för ny företagsamhet är ett viktigt sätt att förbättra sysselsättningen. Företagsamhet kan man främja genom att sänka den höga skattekilen, minska på den byråkrati som åläggs arbetsgivare, förbättra tillgången på yrkeskunnig arbetskraft och förenkla generationsskiftet inom företag.

Skattebesluten under nästa valperiod måste fattas så att man tryggar förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning inom familjeföretag och små och medelstora företag.

För att stimulera företagarverksamheten inom servicebranscherna måste man också göra företagandet i allmänhet och i all synnerhet det företagandet, som sysselsätter företagaren själv, mera attraktivt. En lösning är att lindra mervärdesskatten för mindre företag samt förbättra företagarnas sociala trygghet.

Företagandet bland kvinnor måste stödjas genom specialåtgärder. Lagstiftningen gällande kvinnoföretagares sociala trygghet måste bättre än tidigare beakta de krav som familjelivet ställer.

Kunnande och ett ökat bildningskapital utgör kärnan i finländarnas välmåga och framgång. Varje medborgare skall ha lika möjligheter att utbilda sig och få bildning samt att med sin egen insats bidra till att bygga ett välmående Finland.

7. Basservicen måste garanteras alla och överallt

Kommunernas ekonomi försämrades väsentligt fr.o.m. mitten av 1990-talet. Detta var en följd av statliga åtgärder genom vilka man minskade kommunernas statsandelar och skatteinkomster. Samtidigt ökade man dock kommunernas utgifter genom att påföra dem nya uppgifter.

Jämfört med den allmänna försämringen i den kommunala ekonomin har de ekonomiska skillnaderna kommunerna emellan vuxit betydligt kraftigare. Den främsta orsaken till detta är att regeringen riktat sina nedskärningar i statsandelar och skatteinkomster mot kommuner med en svag inkomstgrund.

Tillståndet inom den offentliga hälsovården är oroväckande. Personalbrist, långa köer till specialsjukvård och tillfällig stängning av hälsostationer försämrar patienternas tillgång till vård.

Grundundervisningen är i farozonen på grund av kommunernas försvagade ekonomi. Skillnaderna i inlärningsresultat har ökat, vilket vittnar om kommunernas svårigheter att anordna grundundervisning.

Tryggad basserviceförutsätter trygghet och förutsägbarhet mellan stat och kommun. Med andra ord krävs ett kommunalavtal som garanterar finansieringen av servicen på lång sikt.

Staten måste återfå det grundlagsenliga finansieringsansvaret, enligt vilket alla människor, oberoende av boningsort eller förmögenhet, har tillgång till basservice.

8. Reellt stöd för familjer

Barnfamiljernas svårigheter framträder som tilltagande problem hos barn och unga. Köpkraften hos understöden för barnfamiljer har minskat under regeringen Lipponens tid. Av denna orsak har också nativiteten börjat sjunka.

Kärnan i målsättningarna för Centerns familjepolitik är att ge föräldraskapet erkänsla. I sin fostrande uppgift behöver föräldrarna också stöd från närsamhället, till exempel enligt den modell kallad ”Hela byn fostrar” som förverkligats i Laukaa kommun. Rådgivningen, daghemmet och skolan skall stödja föräldrarna i deras fostran av barnen.

På lång sikt vittrar samhällsekonomins konkurrenskraft sönder om familjerna mår dåligt. För att arbetsliv och familj skall vara förenliga krävs också ett socialt ansvar från näringslivets sida. Uppbörden av arbetsgivaravgifter måste korrigeras så, att kostnaderna för moderskaps- och vårdledighet inte anhopas på småbarnsmammans arbetsgivare.

Målet bör vara att pappor och mammor ännu smidigare skall kunna kombinera hushållsarbete, förvärvsarbete samt skötsel av familjeplikter. Särskilt när det gäller ensamförsörjare behövs skräddarsydda lösningar för att arbete och familjeliv verkligen skall vara förenliga.

Centern vill höja den lägsta moderskaps- och föräldrapenningen och barnbidragen samt utvidga och höja hemvårdstödet. Barnfamiljer behöver ett reellt stöd, bara ord räcker inte.

9. Trygghet är en grundläggande rättighet

Trygghet är en grundläggande rättighet för alla människor, en rättighet som också garanteras i Finlands grundlag. De offentliga myndigheterna, i sista hand staten, har som uppgift att garantera medborgarnas säkerhet och den allmänna ordningen i landet.

Medborgarnas jämlika tillgång till polisiära tjänster har blivit utsatt för hård prövning. Trots att utryckningstiderna i snitt inte ökat nämnvärt, har skillnaderna i tillgången till tjänster vuxit regionalt. Migrationen ökar behovet av polisiära tjänster i tillväxtcentra, men i glesbygden minskar inte behovet i samma proportion.

Att värna om säkerheten i samhället är en investering som ger avkastning ekonomiskt, socialt och mänskligt sett. Bland annat trafiksäkerheten måste förbättras genom tillräckligt underhåll av vägar. Den allmänna säkerheten i vårt samhälle har bidragit till att Finland placerat sig i täten i internationella mätningar av konkurrenskraft.

Basen för den sociala grundtryggheten brister. I nästa regeringsprogram måste man skriva in en klar förbättring av de minimiförmåner som förebygger utslagning.

Ett harmoniskt samhälle där människor kan arbeta och idka företagarverksamhet är det effektivaste sättet att förebygga utslagning och öka människors trygghet.

De största miljöriskerna för Finlands del finner man i Östersjön och närområdena. Samarbetet med Ryssland i miljö- och energifrågor främjar säkerheten i våra egna närområden, ger vårt eget näringsliv möjligheter till handel och stabiliserar det globala läget.

10. Ett självständigt och trovärdigt försvar

Centern understöder grundlinjerna i Finlands säkerhetspolitik, dvs. militär alliansfrihet som grundar sig på ett självständigt och trovärdigt försvar samt på allmän värnplikt.

Europeiska unionen måste i egenskap av ett förbund mellan medlemsstater utvecklas till ett mera öppet och effektivt verktyg för att kunna påverka sådana ärenden som kräver beslut som måste fattas över nationsgränserna. Finland skall dra nytta av de möjligheter som utvidgningen av EU medför och samtidigt värna om sina egna intressen.

Finlands uppgift i det globala samarbetet är att främja hållbar utveckling, rättvisa och jämlikhet.