Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/PKP/334

Perustuslaillinen kansanpuolue

KFP:s valprogram för kommunalvalet


  • Puolue: Perustuslaillinen kansanpuolue
  • Otsikko: KFP:s valprogram för kommunalvalet
  • Vuosi: 1976
  • Ohjelmatyyppi: vaaliohjelma

KFP:S VALPROGRAM FÖR KOMMUNALVALET 1976

Kommunalvalet

Konstitutionella folkpartiet som grundades år 1973, deltar 17-18 oktober 1976 för första gången i kommunalvalet. Såsom ett ungt parti kan de konstitutionella tillsvidare ställa upp kandidater endast i en del av landets kommuner. Konstitutionellt tänkande fosterlandsvänner har likväl möjlighet att på flere tiotal orter ge sin röst åt Konstitutionella folkpartiets kandidater, som representerar en klart borgerlig kommunalpolitik.

Inledning

Konstitutionella folkpartiets politiska verksamhet och ideologi bygger på ett västerländskt-nordiskt och finländskt demokratiskt tänkande, som försvarar den enskilda människans rättigheter. Partiet strävar även i sin kommunalpolitik att försvara och förstärka dessa rättigheter.

Den kommunala självstyrelsen är en väsentlig del av den nordiska demokratin och bör därför med beslutsamhet värnas mot statsmaktens ökande förmynderskap. En förutsättning för att utveckla och stärka den kommunala självstyrelsen är ju, att man uppnår både en klarare uppdelning av uppgifterna än tidigare och ett ändamålsenligt samarbete mellan stat och kommuner i de frågor, som man bäst kan sköta i samverkan utan att kränka kommunernas självbestämmanderätt.

Utgångspunkten för den kommunala självstyrelsen bör vara att försvara de enskilda kommunmedlemmarnas rättigheter, att trygga deras livsvillkor och trivsel. Genom sina valda representanter bör den kommunala självstyrelsen erbjuda invånarna lokal sakkunskap för att styra och utveckla det finländska samhället, samtidigt som invånarnas och förtroendemännens möjligheter att övervaka verksamheten hos kommunens olika sektorer på allt sätt - bl.a. genom fullmäktiges frågetimmar - bör underlättas. I ett fritt land väcker ett deltagande i den kommunala självstyrelsen ansvarskänsla och intresse för samhälleliga frågor, mildrar motsättningarna mellan olika samhällskretsar samt fostrar och främjar det demokratiska förvaltningssättets anda och förtroendet för skötseln av gemensamma angelägenheter.

Att höra kommunens invånare

Den kommunala demokratin bör förstärkas genom att möjliggöra rådgivande folkomröstningar i sådana ärenden, varom fullmäktige enligt kvalificerat majoritetsbeslut önskar höra de i kommunen bosattas åsikt.

Utvecklandet och förstärkandet av den kommunala självstyrelsen förutsätter att man, då avgöranden träffas, avstår från kortsynta parti- och gruppintressen. Rättesnöret bör vara kommunens och invånarnas gemensamma bästa. Detta utesluter naturligtvis inte att det i kommunalpolitiska frågor existerar t.o.m. stora meningsolikheter mellan partierna. De konstitutionella strävar i sin kommunalpolitik - bl.a. genom samarbete mellan de borgerliga partierna - att utjämna dessa åskådningar, utan att dock göra avkall på de centrala principer, som försvarar den finländska livsformen, och på vilka den konstitutionella politiken såväl på riksplanet som inom den kommunala sektorn bygger.

Den borgerliga majoriteten

Konstitutionella folkpartiets partistyrelse har redan i januari 1976 meddelat, att de konstitutionella är villiga till valförbundssamarbete med alla borgerliga partier vid kommunalvalet i oktober. Enligt de konstitutionellas åsikt kan man i många kommuner bäst bevara den borgerliga majoriteten eller minska vänsterns makt genom ett brett borgerligt samarbete utan diskriminering av något parti.

En borgerlig majoritet i kommunerna betyder att ekonomiska och näringspolitiska frågor kan skötas såväl med iakttagande av större sparsamhet och ekonomisk jämvikt än nu som med beaktande av skattebetalarnas berättigade intressen. En borgerlig majoritet är viktig även därför att man sålunda kan hejda den för kommuner med vänstermajoritet typiska tillväxten av byråkratin och förhindra en överdriven politisering av kommunala angelägenheter.

Planering

Den kommunala förvaltningen bör baseras på en tillräckligt omfattande planering och genom forskning erhållna uppgifter och riktlinjer, av vilka de demokratiskt valda kommunala organen bör draga slutsatser. Speciellt bör man undvika att överorganisera planeringen, vilket omåttligt ökar kostnaderna och sålunda trycket på skattörets pris.

Kommunaltekniska arbeten bör planeras och förverkligas centraliserat av kommunens olika ämbetsverk och inrättningar även med avseende å tiden så, att man undviker onödiga kostnader. Där så är möjligt bör man ge arbetena till privata företag. Genom konkurrens mellan företagens offerter uppnår man kostnadsinbesparingar och undviker även en överdriven tillväxt av kommunens egen personal.

Kommunens ekonomi

Målet för kommunens ekonomi bör vara att förhindra en fortsatt stegring av skattörets pris, en utveckling varpå de senaste åren är ett varnande exempel. Man bör avstå från en strävan i socialistisk anda att oupphörligt öka kommunernas och den offentliga förvaltningens uppgifter och utgifter. Kommunerna bör genom den kommunala hushållningen även skapa förutsättningar för den privata företagsamheten.

För de kommuner som på grund av urbanisering och flyttningsrörelse blivit glesbygd bör man genom statliga stödåtgärder skapa nya möjligheter till uppsving. Detta bör likväl ske utgående från noggranna undersökningar och lönsamhetskalkyler. Samtidigt som systemet för statens andel i kommunernas ekonomi bör förenklas, bör man se till att statsbidragen betalas till kommunerna i rätt tid. Om staten beslutar om nya uppgifter för kommunen bör den även samtidigt anvisa huru dessa skall finansieras.

Kommunernas ekonomi bör i princip grunda sig på prissättning enligt produktionskostnaderna. Ett undantag härvid är den socialpolitiska verksamheten som i kommunerna bör inrikta sig på de verkligt hjälpbehövande: pensionärer, veteraner, invalider, sjuka, dvs. i allmänhet de som har det sämst ställt. Vid prissättningen av de kommunala produkterna och tjänsterna bör man utgå från, att den friska och arbetsföra människan i princip bör betala en ersättning för dessa som motsvarar kostnaderna.

Vid utbudet av sociala och kulturella tjänster bör man undvika allt, som främjar spridningen av ett socialistiskt, mot den personliga friheten riktade, kritiklöst masstänkande. Samtidigt bör man avhålla sig från lyxbyggen med skattemedel och se till, att kommunens rese- och representationskostnader är måttliga.

Näringspolitiken

Den kommunala näringspolitiken bör eftersträva en möjligast mångsidig företagsamhet på kommunens område, dock med hänsyn till olikartade förhållanden. Den privata företagsamheten är härvid i nyckelposition. Speciellt bör man trygga förutsättningar för de små och medelstora företagens verksamhet; härigenom garanteras variation och ett mångsidigare utbud av arbetstillfällen. En sund konkurrens mellan kommunerna om företagen bör garanteras. Samtidigt bör man dock se till, att kommunerna vid konkurrens om företagen inte faller offer för en skadlig "auktionsmentalitet".

Bostadsproduktionen och markpolitiken

Bostadsproblemen i kommunerna bör lösas såväl genom att bygga kommunala hyresbostäder som att bedriva en sådan mark- och tomtpolitik, genom vilken man underlättar bostadsbyggandet inom den privata sektorn.

Inom den kommunala bostadsproduktionen får man inte heller försumma småhushållen. Därför bör andelen av småbostäder ökas, så att små familjer, invalider, våra krigsveteraner, ensamförsörjare och ensamma gamla kan erhålla hyresbostäder till ett skäligt pris.

Den kommunala bostadsproduktionen bör även beakta ungdomen och speciellt unga äkta par, som är i behov av hyresbostäder till överkomliga priser.

Den kommunala markpolitikens mål bör vara att trygga tillräckliga jordområden för bostadsproduktion, näringsverksamhet och rekreationsändamål. Samtidigt som planeringen i kommunerna bör påskyndas, bör man därvid iaktta rättvisa gentemot jordägarna. De konstitutionella anser att man likväl inte får kränka den privata jordägarens fördel för att underlätta kommunernas markanskaffning. Jordvärdestegringen får inte försvåra anskaffningen av byggnadsmark till skäligt pris. Spekulation i värdestegringen bör förhindras med hjälp av beskattningen.

Hälso- och sjukvården

Kommunernas hälsocentraler ger möjlighet att vid sidan av sjukhusvården anordna även öppen vård. Denna möjlighet bör utnyttjas mera än hittills. Samtidigt som dyra lösningar bör undvikas vid byggandet av hälsocentraler, måste man redan i planeringsskedet beakta möjligheterna att förstora dessa. Hälsocentralernas verksamhet bör organiseras så, att långa väntetider undvikes. Detta förutsätter tillräcklig personal. Lönenivån för de inom hälsovården sysselsatta bör vara konkurrensduglig jämförd med andra motsvarande branscher.

Planeringen av sjukhusen bör basera sig på ett samarbete mellan kommunerna. Det är även nödvändigt att upprätthålla och modernisera de små lokala sjukhusen. Målet bör vara att snabbt få patienten till undersökning och under vård.

Även de privata läkarstationerna och laboratorierna bör garanteras möjlighet att verka. Inom hälsovården bör större vikt än tidigare fästas vid den förebyggande sjukvården och vid en saklig information om hälsovådorna.

För kronikervården bör ett tillräckligt antal vårdplatser för personal stå till buds.

Barndagvården

Inom barndagvården bör valfriheten mellan olika vårdformer tryggas. En mor som sköter sina barn hemma utför ett ur samhällets synpunkt mycket värdefullt arbete. Därför bör hemmamödrarnas arbete kunna beaktas som ett avdrag av bestämd storlek både i stats- och kommunalbeskattningen. En på statsunderstöd baserad kommunal mödralön bör förverkligas och till en början ges till flerbarnsfamiljer.

Kommunal familjedagvård eller anstaltsvård får inte utnyttjas för politisk påverkan. De konstitutionella motsätter sig bestämt vänsterns strävanden i denna riktning. Vid planeringen av dagvårdsplatser bör man även beakta föräldrar i skiftesarbete. Dagvården av sjuka barn bör ordnas i form av hemvård.

Barndagvården i alla dess former bör stöda barnens individuella utveckling och aktivitet.

Hembiträdeslönerna bör göras avdragsgilla i beskattningen.

Ungdomspolitiken

Den centrala uppgiften för kommunernas ungdomspolitik är att skapa sådana förhållanden, som främjar de ungas utveckling till harmoniska samhällsmedlemmar. Man bör därför fästa stor uppmärksamhet vid ungdomens skolning, fritidsintressen och utkomst. Kommunens eget ungdomsarbete bör ej konkurrera med de fria organisationerna, utan stöda dessa.

Kommunerna bör vid fördelningen av ungdomsanslagen opartiskt stöda också de fria, politiskt obundna ungdomsorganisationerna, såsom idrotts-, scout- och kristliga föreningar. Kommunens lokaler bör opartiskt ställas till alla ungdomsorganisationers förfogande.

Kommunen skall effektivt sköta ungdomens yrkesvägledning. Kommunens möjligheter att skaffa praktikantplaser åt de unga och att fördela studieunderstöd bör ökas.

Pensionärernas trygghet och trivsel

Antalet ålderspensionerade och deras relativa andel av kommunernas invånartal har ständigt ökat. Därför bör det kommunala styret i tid uppskatta tillväxten av antalet pensionerade och planmässigt dra försorg om åtgärder, som tillförsäkrar pensionärerna en personlig vård, trygghet och trivsel.

Kommunala bostads- och servicehus för gamla bör man försöka placera så, att invånarna inte på grund av långa resor eller dåliga trafikförbindelser isoleras från omvärlden. Kommunerna och speciellt de större städerna bör för dessa ändamål reservera tillräckligt tomtmark.

Privata pensionärs-, vård- och sjukhem har en viktig uppgift. De är ofta trivsammare än de kommunala inrättningarna, och utgör en för kommunen ekonomiskt fördelaktig lösning. Deras verksamhet får inte försvåras eller omöjliggöras genom byråkratiska påbud.

De konstitutionella godkänner inte den gradering av vårdavgifterna enligt inkomst, som redan tagits i bruk i vissa kommuners åldringshem. Ett sådant förfarande står i strid med den demokratiska jämlikheten och kränker likställigheten mellan kommunens invånare med avseende å de avgifter som uppbäres av kommunen. Det är fråga om en småningom fortskridande socialisering av vårdtagarnas tillgångar. Enligt de konstitutionellas åsikt borde kommunen tvärtom, genom att subventionera vårdavgifterna försöka utjämna kostnadsskillnaderna såväl i de kommunala som i de privata inrättningarna.

Större vikt än hittills borde fästas vid trivseln i de kommunala inrättningarna. Pensionärerna borde tilllåtas att använda egna möbler i sina rum. De bör även beredas mångsidig förströelse.

Pensionärsresor i hem- och utlandet är en rekreationsform värd att understöda.

Pensionärernas strävan att så länge som möjligt bo hemma måste stödas av kommunen. De gamlas kontakt med det omgivande samhället bör bevaras och möjligheter ges att delta i samhällelig verksamhet. Den anstaltsmässiga vården bör komma först i andra rummet. Därför måste speciell uppmärkamhet fästas vid de gamlas bostadsförhållanden. Kommunens hemhjälps- och hemvårdsverksamhet bör i alla former främjas. Ensamma, mindre bemedlade åldringar bör av kommunen stödas t.ex. vid anskaffandet av telefon, och genom att rabattbiljetter för de offentliga trafikmedlen beviljas.

Även i kommunalpolitiken bör man fästa större uppmärksamhet än hittills vid att förbättra de förfördelade veteranernas och invalidernas situation. Detta är möjligt bl.a. genom avgiftsfria hälsoundersöknigar.

Fritiden och idrotten

Kommunerna bör reservera tillräckliga frilufts- och utfärdsområden, rena badstränder, områden för fritidsfiske och småbåtshamnar för kommunens invånare. Dessa områden borde ligga så nära bostadscentra som möjligt, för att kunna nås även med offentliga kommunikationsmedel.

Även idrottsplaner, barnens lekplatser, simhallar o.a.dyl. bör vara lätta att nå. Vid planering av idrottsplatser bör även konditionsidrotten observeras. Dyrbara lösningar bör undvikas vid byggandet av idrottsutrymmen. Idrottsutrymmen i skolbyggnader bör ställas även till kommuninvånarnas förfogande.

Kommunerna bör fästa speciell uppmärksamhet vid att lösa de problem som sammanhänger med ungdomarnas fritid, bl.a. genom att stöda ungdomens idrottsliga intressen. Kommuninvånarnas - speciellt ungdomarnas - sunda och nyktra levnadsvanor bör på allt sätt främjas genom kommunala åtgärder.

Koloniträdgårdar bör anläggas och understödas i städerna.

Hundägarnas skäliga rättigheter bör tryggas, dock med beaktande av miljöfaktorer.

Den kulturella verksamheten

Kommunernas kulturella verksamhet bör utvecklas genom att erbjuda mångsidig kulturell service med beaktande av kvaliteten och nivån. För den kulturella verksamheten bör reserveras utrymmen i kommunala byggnader. Kommunen bör ekonomiskt stöda konstnärer och fria kulturorganisationer genom att för dem reservera utrymmen.

Fria konstutövare och kulturorganisationer bör stödas opartiskt; ensidigt vänstervridna sång- och teatergrupper, som utövar politisk agitation skall inte finansieras med kommunala medel, vilka måste fördelas jämnt mellan olika former av kulturell aktivitet. Biograferna får inte kommunaliseras, utan kommunerna bör trygga förutsättningarna för de privata biografernas verksamhet.

Kommunerna bör sörja för att äldre, värdefulla kulturmiljöer och byggnadsverk saneras och bevaras.

Enligt de konstitutionellas åsikt borde man framför allt ge ett mångsidigt stöd åt ungdoms-, musik-, arbetar- m.fl. sådana föreningar som utövar kulturell verksamhet. Stödet bör opartiskt fördelas mellan olika kulturformer.

Skolpolitiken

Att utveckla sitt skolväsen är en av kommunernas viktigaste uppgifter. Då grundskolan förverkligas i praktiken måste lärarnas åsikter beaktas och en objektiv skolundervisning tryggas. Lärarnas och den övriga skolpersonalens sysselsättning eller uppnådda positioner får ej försvagas i samband med skolreformen. Även lönenivån och övriga arbetsförutsättningar bör tryggas.

Lärarna bör ges tillräckliga fullmakter för att kunna dra förorg om grundförutsättningen för en framgångsrik skolundervisning: att ordningen bevaras i skolorna.

Det är speciellt viktigt att trygga de s.k. ersättande skolornas verksamhet. Då grundskolan eftersträvar nivellering, en utjämning av kunskapsnivån, blir fritt bildningsarbete - bl.a. medborgarinstituten - och vuxenutbildning särskilt angelägna för kommunen, eftersom de erbjuder alternativ och kompletterar skolundervisningen.

Trafikpolitiken

Den kommunala trafikpolitiken bör erbjuda ett effektivt system för person- och varutransporter till ett skäligt pris och utan miljöförstöring. I den kommunala trafikpolitiken bör privata företagares tjänster nyttjas, emedan dessa ofta blir billigare för kommunens invånare. Kommunen bör inte heller på trafikens område, annat än i undantagsfall uppträda som företagare. I de kommuner där ett kommunalt trafikverk behöves eller redan verkar, bör det skötas och utvecklas med utnyttjande av modern teknik och företagsledning, för att förbättra lönsamheten.

Inom trafikpolitiken bör alla former av kommunikation främjas, med hänsyn till räntabiliteten och kommuninvånarnas olika behov. Konstlade motsättningar mellan fotgängarna, cyklisterna och den privata bilismen och kollektivtrafiken bör ej skapas. Den enskilda människans trygghet och rätt bör respekteras även inom trafikpolitiken.

Miljövården

Miljövården bör beaktas inom den kommunala planeringens samtliga områden, i strävan att befrämja invånarnas andliga och fysiska välbefinnande. Utan att förakta ekonomiska synpunkter måste kommunerna effektivare än hittills förebygga nedsmutsning av mark, luft och vatten, samt förhindra buller och i övrigt motverka miljöförstöringen.

Miljöskyddet bör betraktas som en helhet, och inte utnyttjas som broms på företagsamheten. Teknisk utveckling och urbanisering är som sådant inte förkastligt, blott utvecklingen sker harmoniskt.

Ordning och trygghet

Inom kommunalpolitiken bör man fästa speciell vikt vid att bättre än hittills garantera den personliga tryggheten och integriteten för kommunens invånare. Detta gäller speciellt barn, sjuka, invalider och åldringar. Kommunerna måste effektivare övervaka den allmänna ordningen, så att bl.a. skadeverkningarna av alkohol och andra rusmedel blir möjligast ringa. Därför bör alla sunda intressen, som främjar medborgarnas och speciellt ungdomens egna initiativ stödjas. Att ensidigt ty sig till övervakning och polismakt är inte värdigt ett fritt samhälle.

I kommunalpolitiken bör man även beakta försvarets behov av områden, kommunikationer mm.

Förtroendemännen och tjänstemaskineriet

Utvidgandet av kommunens förvaltninguppdrag har gjort förvaltningsmaskineriet allt mera komplicerat. Detta har lett till en ökning av den avlönade tjänstemannakåren och samtidigt till en byråkratisering vid skötseln av kommunens angelägenheter.

De konstitutionella anser att förtroendemännens ställning i kommunalförvaltningen bör förstärkas. Strävanden att öka kommunaltjänstemännens inflytande på förtroendemännens - och speciellt fullmäktiges - bekostnad måste avvärjas. Genom att på lämpligt sätt reglera förtroendemännens och de kommunala tjänstemännens befogenheter och genom fördelning av uppdragen kan den kommunala självstyrelsen bevaras som en typisk förtroendemannaförvaltning samtidigt som man sörjer för att det kommunala maskineriet fungerar effektivt och snabbt.

Utnämningspolitiken och kommunalt partistöd

Kommunerna bör allvarligt beakta personalpolitiken Lönepolitiken bör utvecklas så, att tjänster kan besättas med kompetenta, välutbildade personer. I tvåspråkiga kommuner måste invånarnas rätt att bli betjänade på modersmålet tryggas, vilket kan uppnås bl.a. genom att särskilt värdesätta praktisk språkkunskap.

Vid besättandet av kommunala befattningar bör man utgå enbart från sökandens kompetens och beprövad medborgerlig dygd. De konstitutionella godkänner inte politiska tjänsteutnämningar, emedan dylika fördärvar tjänstemannamoralen och ofta leder till en diskriminering av mera kompetenta sökande.

De konstitutionella motsätter sig partistödet och understöder anordnandet av en rådgivande folkomröstning om både det statliga och kommunala partistödet.

Information

Kommuninvånarna bör regelbundet informeras om kommunens angelägenheter, även i planeringsskedet. Detta bör ske genom riksomfattande, provinsiella och lokala informationsmedel. Endast där dessa möjligheter inte finnes kan man ty sig till egna kommunala informationskanaler. Den kommunala informationen får likväl inte vara ett hinder för utvecklandet av den fria lokala och provinsiella pressen, utan bör stöda dessa informationsmedel. Detsamma gäller nya självständiga informationskanaler, såsom kabeltelevisionen.

De kommunala annonsorganen bör väljas med iakttagande av politisk opartiskhet.