Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/1048

Ruotsalainen kansanpuolue

Kommuner kan... Miljö! - Goda exempel på miljöprojekt i Svenskfinland


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Kommuner kan... Miljö! - Goda exempel på miljöprojekt i Svenskfinland
  • Vuosi: 2000
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

Kommuner kan... Miljö!

Goda exempel på miljöprojekt i Svenskfinland

En sammanställning gjord av Svenska Folkpartiets delegation för miljö- och framtidsfrågor 1999 - 2000

Innehållsförteckning:

Förord
1. Planläggning
 1.1 Strandskydd och fritidsbebyggelse: Larsmo strandgeneralplan
 Faktaruta: Den nya markanvändnings- och bygglagen
 1.2 En modern trästad: Planläggningen av Västra Åstranden i Borgå
 Faktaruta: Ekologiskt byggande
 1.3 Planläggning i växelverkan med invånarna: Söderkulla delgeneralplan i Sibbo
 Faktaruta: Naturskolor för små och stora
2. Landskapsvård
 2.1 En pärla i Nyland: Skärlandet i Ekenäs
 2.2 Kovallning och fågelskydd: Bredviken i Esbo
3. Vattenskydd
 3.1 Kväverening på eget initiativ: Skeppsholmens reningsverk i Ekenäs
 3.2 Utsläppsfri kommun: Västanfjärd vill minska på utsläppen från glesbygden
 3.3 Rädda sjön!: Förbättring av vattenkvaliteten i Lappträsk
 3.4 Vitala Vasa: Ett projekt för vatteninfiltrering i stadsförhållanden
 3.5 Renare regnbåge: Fiskodling i slutet system
4. Energi
 4.1 Lokalt och miljövänligt: Flisuppvärmning i Lappträsk
 4.2 Energiproducerande sevärdhet: Vindkraftsparken i Korsnäs
5. Avfallshantering
 5.1 Rosk'n Roll: Insamling av metallskrot, el- och elektronikskrot samt problemavfall i skärgården.

Förord

Sfp:s delegation för miljö- och framtidsfrågor har med sikte på kommunalvalet hösten 2000, sammanställt detta program om goda miljöprojekt med kommunal förankring i Svenskfinland. Avsikten är att idéhäftet skall väcka tankar, föda idéer och ge impulser för kommuninvånare och politiker att starta egna lokala miljöprojekt. Goda idéer finns ju till för att stjälas eller åtminstone efterapas till tillämpbara delar.

Vi vill här presentera några lyckade miljösatsningar. Förteckningen är på inget sätt komplett. Markanvändningen får en särskild tyngd eftersom man i kommunerna som bäst håller på att lära sig en ny planläggningskultur som ger kommunen och kommuninvånarna en viktigare roll än tidigare. Genom goda miljömedvetna satsningar skapar man en högklassig lokal byggnads- och socialkultur och det är ett värde som kommer att få ökad betydelse i framtiden. Vattenmiljön och särskilt sätt att förhindra övergödningen av våra vattendrag är högaktuellt i de flesta kommuner. Vi vill också lyfta fram kommuner som beslutat sig för att satsa på förnybara energiformer. Här kan vi presentera ett flis- och ett vindkraftsprojekt. Landskapsvård vågar vi förutspå att kommer att få allt större betydelse då lantbruket och landsbygden nu genomgår stora förändringar. Landskapsvården är en förutsättning för att gamla kulturmiljöer bevaras. Många växt- och djurarter är helt beroende av att ängarna betas och vårdas.

Det har varit roligt att utarbeta idéprogrammet. Kommunalt aktiva Sfp-politiker har beskrivit sina projekt med både inlevelse och stolthet. I så gott som varje projektbeskrivning har man betonat samarbetet mellan olika parter och en stark lokal förankring. Vi fick in fler förslag än vad som rymdes med. Resultatet blev ett representativt urval goda miljöexempel som visar att kommunerna är beredda att arbeta för en god miljö. Jag vill tacka alla som medverkat till att idéhäftet kommit till och alldeles särskilt delegationens sekreterare Thomas Bergman.

Helsingfors den 19 maj 2000

Christina Gestrin
ordförande
Sfp:s delegation för miljö- och framtidsfrågor

1. Planläggning

1.1 Strandskydd och fritidsbebyggelse - Larsmo strandgeneralplan

Strandskydd och fritidsbebyggelse är en svår kombination. I Larsmo vet man att en strandgeneralplan är lösningen på problemet. Närmare bestämt en generalplan med fastställda byggrätter.

Larsmo är den kommun i Österbotten där landhöjningen märks mest, med ca 1 m på 100 år. Kommunen har ca 500 km strand och en grund skärgård. De steniga holmarna och skären i yttre skärgården utgör viktiga livsmiljöer för fågelfaunan. När statsrådet godkände sitt principbeslut om det riksomfattande strandskyddsprogrammet ingick för Larsmos del i programmet hela den yttre skärgården samt även delar av större skogbevuxna holmar i den inre skärgården.

Vilka var målsättningarna med generalplanen?

Huvudmålsättningen var att samordna myndigheters och enskilda markägares intressen gällande användningen av stränderna. Dessutom eftersträvades enhetliga och systematiska riktlinjer för det kommunala beslutsfattandet i frågor som berör utnyttjandet av stränder. En av de ursprungliga målsättningarna för planläggningen var att miljö- och naturskyddsbehovet skulle beaktas så att ur skyddssynpunkt värdefulla områden så långt det är möjligt kunde bibehållas obebyggda.

Hur gick det till?

Larsmo delgeneralplan för stränder och skärgård uppgjordes åren 1989 - 92 och vann laga kraft 13.5 1994. En naturinventering från år 1979 - 80 kompletterades år 1989 inför strandgeneralplaneringen. Planen som omfattar 332 km strand med 1473 befintliga byggnadsplatser gav möjlighet att bebygga ytterligare 450 nya fritidsbyggnadsplatser. Samtidigt kunde stora områden inom strandskyddszonen helt fredas från ytterligare byggande. Detta kunde uppnås genom att planen fastställde byggrätterna och de som anvisats i den yttre skärgården flyttades till andra områden. Dessutom definierade planen grunderna för de ersättningar åt markägarna som fredningen av de föreslagna naturskydds- och rekreationsområdena förutsatte.

Vad har generalplanen fört med sig?

Markägarna upplever att de tack vare generalplanen behandlas rättvist. Sedan planen vann laga kraft har kommunen själv kunnat bevilja byggnadstillstånd för sedvanliga fritidsbostäder på planeområdet. Trots att byggnadsförbud rådde under ett flertal år under tiden planen uppgjordes skedde ingen märkbar ökning av fritidsbyggande när planen blev klar. Under de 7 år planen har tillämpats har endast 67 nya semesterbyggnadsplatser tagits i bruk.

I dag är en revidering av planen aktuell. Eftersom planen har fungerat väl och upplevs som rättvis mellan markägarna ändras inte dimensioneringsgrunderna, dvs. byggnadstätheten. Byggnadsplatser kan däremot flyttas. Revideringen tar i beaktande Natura 2000. Kartmaterialet förbättras.

Landhöjningen i Larsmo

I årtusenden har Larsmoborna brukat de marker som stigit ur havet. Användningsformerna och sätten att bruka marken har förändrats, men skärgårdsborna har fått sin utkomst av det som naturen gett. Fisket har varit viktigt, veden från skogen har man tagit till vara och maten har man odlat på åkertegarna. Slåtterängar och fårbetesmarker har varit vanliga.

Projektidén är att på ett åskådligt sätt informera om den unika landhöjningen som sker i Österbotten och främst i Larsmo och närliggande kommuner.
Detta har man gjort genom att bygga en permanent utställning på kommunens rekreationsö Köpmanholmen, där utrymme reserverats i cafébyggnadens kabinett. Man har planerat och byggt en 500 meter lång naturstig och i anslutning till den ett utsiktstorn.

Kommunen har på detta sätt velat föra kunskapen vidare till kommande generationer om hur landhöjningen påverkat naturen och människorna och att fenomenet är en viktig del av regionens historia.

FAKTARUTA:

Den nya markanvändnings- och bygglagen

1. Ett utökat ansvar kräver tillräckliga resurser

Den nya lagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 2000 understryker kommunens ansvar för miljön, områdesplaneringen samt styrningen av och tillsynen över byggande. Detta beror främst på att den statliga tillsynen över planläggningen på kommunnivå minskas och statens roll vid styrningen av planläggning minskar. Då fastställelseförfarandet för planer på kommunnivå har slopats och besvär enbart kan anföras på laglighetsgrund innebär det att ansvaret för planens ändamålsenlighet helt ligger på kommunen. Till detta ansvar hör att beakta lokal kultur, traditioner och mycket annat som handlar om allmänna principer för god markplanering.

En dylik ökning av kommunens ansvar förutsätter att resurserna för skötseln av uppgifterna är tillräckliga. Enligt lagen skall kommuner med mer än 6000 invånare ha en egen planläggare eller en som är gemensam för flera kommuner. Det gäller dessutom för alla kommuner att av egen fri vilja se över sina resurser och vid behov anställa kompetent personal.

Det nya systemet innebär att beslutsfattandet i allt större utsträckning närmar sig kommuninvånarna. På det här sättet ökar även kommuninvånarnas påverkningsmöjligheter och samtidigt ansvar. På den lokala nivån kan växelverkan åstadkommas på ett naturligt sätt.

2. Växelverkan - en ny planeringskultur

Lagens syfte är att kommunens invånare skall ha möjlighet att delta i beredningen av planeringsärenden. För ett gott slutresultat krävs det att kommunala beslutsfattare, planerare och berörda parter samverkar och att de på ett så tidigt stadium som möjligt kan utbyta åsikter. Kommunen skall informera berörda parter när ett område börjar planeras. Öppen information och insyn är en förutsättning för en genuin växelverkan.

Kommunen skall vid planläggning upprätta ett program för deltagande och bedömning. Programmet lägger fast formerna för deltagande och växelverkan i beredningsprocessen. Programmet skräddarsys och dimensioneras för det aktuella planläggningsobjektet. I programmet skall kommunen ange vem som är intressenter och hur de skall kunna delta i planeringen. Intressenter är de vars liv påverkas av planläggningen. När kommunen utarbetar en plan skall den utreda miljökonsekvenserna och effekterna på människans livsmiljö. Detta skall göras i samråd med intressenterna och hur det skall göras i praktiken skall anges i programmet för deltagande och bedömning.

Kravet på växelverkan banar väg för en ny planeringskultur. I den ingår mer debatt och diskussion, ett nytt, mer resonerande grepp i beslutsfattandet.

Mer information om den nya markanvändnings- och bygglagen:

Olavi Syrjänen, Lauri Jääskeläinen: Maankäyttö ja rakennuslaki selityksineen
En bra miljö - en miljö för alla, broschyr utgiven av delegationen för jämlikhetsärenden
Miljöministeriets och Kommunförbundets publikationer

1.2 En modern trästad - Planläggningen av Västra Åstranden i Borgå

Att planlägga på ett sätt som beaktar och respekterar gamla bebyggda miljöer är en stor utmaning. I Borgå har man insett detta och går nu in för att ändra planen för Västra Åstranden.

Vad är det fråga om?

I Borgå är en delgeneralplanering av stadens centrala delar aktuell. Det fanns en fastställd stadsplan för Västra Åstranden från 1980-talets slut som gav utrymme för massivt byggande (konsertsal, kongreshotell etc). Nu ser planen helt annorlunda ut, byggnadsrätten har skurits ner rejält. Projektet är det mest omfattande i sitt slag i Finland, i Uleåborg finns det ett mindre projekt med bara enstaka hus involverade.

Projektet kommer att användas som studieobjekt i modern stadsplanering som beaktar den känsliga miljö som omger stadsdelen (strandbodarna, Empirestaden, Borgbacken och hela ålandskapet). Både den bebyggda miljön och naturen är oerhört känslig och kräver stor respekt för att helheten inte skall
förstöras. Planeringen kan också ses som en seger för småskaliga lösningar som beaktar människans behov av natur och av kvalitativ, rofylld levnadsmiljö som kontrast till det hektiska vardagslivet. Det bör påpekas att projektet ur stadsbilds- och planeringsmässig synvinkel är unikt, men Borgå kommer inte att ställa krav på ekologiskt helhetstänkande i planeringen av de tekniska lösningarna.

Vilken är kommunens roll?

Det ursprungliga initiativet kom från Miljöministeriet. Borgå stads tjänstemän och förtroendevalda var snabba att nappa på idén. Kommunens roll har varit att marknadsföra projektet och föra fram trähusbyggandet i landet. Dessutom har allt detta lett till att Borgå är med om att grunda en förening för gamla städer där just trähusbyggandet och andra stadsplanemässiga lösningar skall diskuteras. Miljöministeriet har medel reserverat för denna typ av projekt och har stött Borgås projekt finansiellt.

FAKTARUTA:

Ekologiskt byggande

För att få information om ekologiska lösningar i byggande krävs det fortfarande en stor nypa eget intresse och egen aktivitet. Enligt en utredning som VTT nyligen publicerat skulle det vara möjligt att genom energisparande åtgärder minska energiåtgången med en mängd som motsvarar ett mindre kärnkraftverk om man i fortsättningen bara byggde s.k. lågenergihus. Särskilt i glesbygden är det viktigt att ta i bruk vatten- och avloppslösningar som minimerar belastningen på miljön. Byggnadsmaterials miljövänlighet varierar också mycket. S.k. ekologiska produkter har man ju nog hört talas om, men var får man mera information om dem? Nedan följer en förteckning över viktiga web-adresser till företag och forskningsinstitut m.m. som kan stå till tjänst med upplysning och råd.

Den allra första man skall kontakta är i alla fall kommunens byggnadsinspektör. Kommunen är inte skyldig att inneha kunskap om ekologiskt byggande, men en upplyst kommun har i alla fall självmant skaffat sig denna kunskap och kan vid behov betjäna kommuninvånarna.

Web-adresser:
www.motiva.fi/energialinkit (energilösningar i småhus, solenergi, jordvärme)
www.energia.fi (uppskattning av energiförbrukningen i hushåll, hushållsmaskinernas miljömärken)
www.sisailmayhdistys.fi (information om luftkvaliteten inomhus)
www.rakennustieto.fi (litteratur om ekologiskt byggande)
www.rts.fi (Byggnadsinformationsstiftelsen: miljödeklarationer avbyggnadsprodukter, M1-klassificerade ytmaterial)
www.vtt.fi/rte (Statens tekniska forskningsanstalt / byggnadsteknik)
www.hut.fi/Yksikot/LRT (Tekniska Högskolan, forskningsenheten för ekologiskt byggande)
www.safa.fi (Finlands arkitektförbund, information om bl.a. Vikområdet, ekologiskt bostads- och arbetsplatsområde)
www.puuinfo.fi
www.rakennusluuppi.fi (återanvändningsbörs för byggnadsmaterial)
www.kulturfonden.fi/rubrica (Föreningen centrum för byggnadsvård i Västnyland r.f.)
www.kuluttajavirasto.fi/ruotsi/index.html (information om ekologiska produkter)
www.vyh.fi (Miljöministeriet)
www.byggtjanst.se (Svensk Byggtjänst i Sverige: bl.a. en miljövarudatabas och byggvarudeklarationer
www.bfr.se (Byggforskningsrådet i Sverige)
www.worldgbc.org (World Green Building Council)
www.cibworld.nl (information och länkar om hållbart byggande)

1.3 Planläggning i växelverkan med invånarna - Söderkulla delgeneralplan i Sibbo

I Sibbo beslutade man redan innan den nya markanvändnings- och bygglagen började beredas att delgeneralplanen för Söderkulla skulle utarbetas i samråd med invånarna. Initiativet kom från konsultplaneraren och kommunens nya planläggningschef. Miljöministeriet intresserade sig för projektet alldeles innan byggnadslagstiftningen totalreviderades.

Vad är det fråga om?

Traditionellt har invånarnas roll i planläggning varit att få information i ett skede då ett förslag redan föreligger. I Sibbo ville man höra invånarna redan innan det fanns ett färdigt förslag och börja planläggningsprocessen med att aktivera dem. På det sättet kan man utgå ifrån de värderingar som invånarna har.

Hur har man gått till väga?

Planeringsprocessen har uppdelats i två skeden: Söderkulla utvecklingsbild och den egentliga delgeneralplanen med rapport. Invånarna har aktivt fått ta del av uppgörandet av utvecklingsbilden som långt fastslår lösningarna för markanvändningen.

Utvecklingsbilden grundar sig på alternativa framtidsbilder, bestående av kartframställningar och beskrivningar, som gjorts upp av invånargrupper, skolelever, planerare, kommunfullmäktige -96 och kommunfullmäktige -97. De kommunala förtroendevaldas framtidsbilder gjordes upp under seminarier. Arbetet med invånarnas bidrag inleddes med ett invånarmöte. Där indelades de intresserade i arbetsgrupper som gavs geografiska ansvarsområden. Arbetsgrupperna utarbetade under drygt tre månaders tid framtidsbilder för sina delområden som sedan sammanställdes. Barnen aktiverades genom skolorna. De fick genom att rita bilder, bygga modeller, skriva uppsatser och filma videon berätta hur de vill att deras livsmiljö skall gestaltas. Deras idéer sammanställdes sedan till en motsvarande framtidsbild med kartframställning och beskrivning som de övriga framtidsbilderna. Planläggaren utnyttjade i sin framtidsbild idéer som de olika grupperna utvecklat.

Barnens syn präglas av deras behov av aktiviteter. Det här utmynnar i förslag från äventyrsland till snowbordbana. Där tyngdpunkten i de förtroendevaldas framtidsbilder långt ligger på placeringen av ny bebyggelse, vilka miljöer som skall bevaras och vilka utvecklas, efterlyser barnen ren miljö och ser naturen som en resurs för aktivitet och rekreation. Där de förtroendevalda vill begränsa byggandet till fyravåningshus och invånarna till trevåningshus, säger barnen det kort och slagkraftigt "Inte höghus" och "I Söderkulla får det inte bli som i stan".

I vilket skede är projektet idag?

Projektet är ett pilotprojekt och framskrider därför långsamt. Ett generalplaneutkast har gjorts upp utgående från utvecklingsbilden. Utkastet var till påseende hösten -99 och kommuninvånarna har fått komma in med sina yttranden, vilka nu (på våren 2000) besvaras. Planläggningen fortsätter som ett pilotprojekt för nya planbeteckningar, kopplat till den nya byggnadslagstiftningen. En motsvarande modell för samverkan används vid utarbetandet av generalplanen för Nickby.

Vilka aktörer och finansiärer är inkopplade?

Sibbo kommun drar projektet. Nylands miljöcentral, Östra Nylands förbund, vägverket och museiverket har varit inkopplade under hela projektets gång. Medborgarinstitutet har ställt sina utrymmen till förfogande för möten. Alla sammanslutningar i Söderkulla inbjöds att delta i invånarmötet, men uppslutningen var inte lika god som bland invånarna. Eftersom det är fråga om ett pilotprojekt som är sammankopplat med den nya byggnadslagstiftningen har miljöministeriet gett lite finansiellt bidrag.

FAKTARUTA:

Naturskolor för små och stora

I många kommuner har man startat naturskolor som erbjuder tjänster särskilt till de yngre kommuninvånarna, dvs. skoleleverna och dagisbarnen, men också till lärarna och dagvårdspersonalen. Avsikten med naturskolornas verksamhet är att väcka barnens intresse för naturen och miljön på ett konkret sätt. Barnen utför olika uppgifter i naturen under en vuxen persons ledning. Programmen utgår från att barnen gör upptäckter i naturen och genom egna upplevelser lär sig att förstå större samband och helheter. Idén med naturskoleverksamhet och miljöfostran är att barnen lär sig ta ansvar för sitt eget handlande och sin egen omgivning.

Naturskolorna utbildar också lärare och dagvårdspersonal i miljöfostran och ordnar kurser om elevhandledning i naturen.

I Svenskfinland finns det kommunala och kommunalt stödda naturskolor i Esbo (Villa Elfvik), Helsingfors (Stora Räntan), Karleby (Villa Elba), Nagu, Vanda och Sjundeå. Natur och Miljö r.f.:s naturskola i Sjundeå är den äldsta naturskolan i Finland och den betjänar hela Svenskfinland.

Mera information om naturskolor och miljöfostran kan fås av Sällskapet för miljöfostran r.f., web-adress:
www.tukkk.fi/org/sykse/main.asp

2. Landskapsvård

2.1 En pärla i Nyland - Skärlandet i Ekenäs

Skärlandet på Skåldö i Ekenäs är ett värdefullt kulturlandskap som också ingick i regeringens kulturlandskapsbetänkande. Området består av betade strandängar, betade torrängar och skogsbeten. Enligt gamla kartor har kulturlandskapet bevarats mer eller mindre intakt sedan 1700-talet. Detta har varit möjligt tack vare att jordbrukarna under flera århundraden hållit sig med betesdjur och skött landskapet med stor omsorg. Nu klassas Skärlandet till ett av de finaste kulturlandskapen i hela Svenskfinland. Med kommunens hjälp har man fått miljöministeriet intresserat av att området bevaras i dess nuvarande tillstånd. Markägarna har varit involverade i projektet från första början.

Vad är det fråga om?

Projektet att bevara Skärlandet började med att kommunens miljönämnd kontaktade miljöministeriet och föreslog Skärlandet för ett projekt om de tio finaste kulturlandskapen i Finland. Markägarna informerades om saken och gav alla sitt medgivande. Miljöministeriets representant inbjöds och han blev överväldigad. För en inventering av arter beviljades 50 000 mark. För varje gård har därefter gårdsvisa skötselplaner gjorts upp. Avsikten är att i detalj planera de åtgärder som borde vidtas för att bevara området i dess nuvarande skick. På sikt är målsättningen att möjliggöra för jordbrukarna att kunna fortsätta skötseln av området på traditionellt sätt med betande husdjur.

Vilken är kommunens roll?

Kommunens miljönämnd har kontaktat markägarna och miljömyndigheterna för att hitta en gemensam syn på hur hela området bäst kan bevaras så att alla parter är nöjda. Genom att uppgöra gårdsvisa skötselplaner har kommunerna bistått markägarna med att underlätta ansökningsförfarandet av specialmiljöstöd som kan beviljas för vård av kulturlandskap. Stödet möjliggör på sikt ett fortsatt lantbruk och samtidigt kommer ett oersättligt kulturlandskap att bevaras.

Bild: Ett landskap med betande djur

2.2 Kovallning och fågelskydd - Bredviken i Esbo

Forststyrelsen ansvarar för vården och skötseln av statens naturskyddsområden. Ett viktigt fågelskyddsområde är Bredviken i Esbo. Intill Bredvikens fågelskyddsområde finns Esbo stads naturskola och -hus, Villa Elfvik. Hela området bildar en värdefull naturhelhet som också är ett populärt mål för naturhugna Esbobor och Helsingforsbor. Sedan några år tillbaka har man inlett ett samarbetsprojekt mellan forststyrelsen och Esbo naturhus om vården och återskapandet av en betad strandäng. För ett halvt sekel sedan var detta område ännu landsbygd och ännu långt senare fanns det betande kor på strandängarna.

Vad är syftet med projektet?

Avsikten har varit att återskapa ett kulturlandskap som består av betade strandängar. Forststyrelsen har över somrarna lånat kor av en lantbrukare i grannkommunen. Ett 20-tal kor får beta på strandängarna. På detta sätt hålls dessa öppna. Projektet har lyckats bra. Strandängsvegetationen och insektlivet har återvänt och framförallt vadarfåglarna trivs bra.

Vilken är kommunens roll?

Esbo stad och forststyrelsen samarbetar genom att en anställd vid Esbo naturhus bistår med kovallningen och övervakar forststyrelsens naturutställning i naturskyddsområdet.

3. Vattenskydd

3.1 Kväverening på eget initiativ - Skeppsholmens reningsverk i Ekenäs

Algblomningarna har aktualiserat problemet med Östersjöns övergödning. Fosfor- och kväveutsläppen är de största förorsakarna av detta problem. Bosättningen kring Östersjön står för ca 20 % av kväveutsläppen och 10 % av fosforutsläppen. Fosforreningen har redan en tid varit rätt så väl skött vid de flesta reningsverk. Kvävereningen har släpat efter. Nu har man mer och mer uppmärksammat den och flera tätorter har tvingats införa kväverening. Men det går också att införa frivilligt, vilket Ekenäs gjort.

Hur gick det till?

Ekenäs stad hade ett utsläppslov som var i kraft tills vidare, dvs. staden hade kunnat fortsätta släppa ut sitt avloppsvatten utan att rena det från kväve. Lovet var vagt formulerat vad utsläppsnivåerna gällde. Därför ville Ekenäs stad ha ett nytt lov som skulle ge strängare, numerära utsläppsgränser. Initiativet till detta togs inom staden som sedan sökte ett nytt lov från vattendomstolen. År 1992 gavs lovet. Det trädde i kraft 1995 för fosforns och BOD:s (syreförbrukande ämnen) del och den 1 januari 2000 för kvävets del.

Vad är det fråga om?

Kvävereningen infördes i två etapper. År 1994 togs de två första luftningslinjerna och sedimenteringslinjerna i bruk. År 1999 de två andra av vardera. Kvävereningen sker som biologisk rening. Nu uppnår man för kvävets del en reningseffekt på 60 %.

Vilka miljökonsekvenser räknar man med?

Vattnet från Skeppsholmens reningsverk leds ut i Båssafjärden som är övergödd. Innanför Båssafjärden finns Dragsviken som är i ännu sämre skick. Från stadens andra reningsverk, Rögrund, leds vattnet ut i Stadsfjärden. Så småningom skall Rögrund läggas ner, varefter allt avloppsvatten från Ekenäs leds kväverenat ut i Båssafjärden. På så sätt minskar vattendragens övergödning.

Hur stora är kostnaderna?

Sedan 1987 har förbättringarna av reningsverket kostat staden 22 miljoner mk.

3.2 Utsläppsfri kommun - Västanfjärd vill minska på utsläppen från glesbygden.

Västanfjärd är en liten och glest bebyggd kommun. Avloppslösningarna är för det mesta fastighetsvisa. För att minska på utsläppen från bebyggelsen måste man sålunda hitta andra metoder än de som gäller för tätorter.

Vad är det fråga om?

Projektet "Utsläppsfri kommun" är ett projekt på lång sikt. 15 år räknar man med. Projektet gäller hela kommunen: kommuncentrum, glesbygden och strandområdena. Projektet är ännu i ett skede där man samlar in fakta och planerar åtgärder. Man är beredd att ha en hög ambitionsnivå. Under beredningen har bl.a. diskuterats en kväve- och fosforrening till 90 %. Därtill vill man på sikt ställa mål för återvinning av fosfor och kväve, t.ex. 90 % respektive 50 %. Detta skall ske genom kretsloppsbaserade lösningar.

Hur går man till väga?

De kretsloppsbaserade lösningarna förutsätter att man går in för sortering vid källan: urin- och fekalieseparering. Att generellt gå in för vattenfria och -snåla system minskar också på utsläppen. För vissa anläggningar i kommuncentrum (åldringshemmet, kommunalkansliet och brandstationen m.fl.) experimenterar man med infiltreringsanläggningar. Inom bycentra kan man gå in för att ha en gemensam lösning för avloppsreningen, sortering samt vattensnåla och -fria system. För byggandet på glesbygden och strandområden kan rekommendationerna formuleras annorlunda, då man inte på samma sätt kan ha gemensamma lösningar som i bycentra. Informationen till kommuninvånarna spelar en viktig roll i projektet.

Vilken är kommunens roll?
Det är kommunens uppgift att ge områdesvisa (t.ex. centrum-, strand-, glesbygdsområden) bestämmelser och rekommendationer. Man kommer även att överväga stödåtgärder under övergångsskedet och gradering av kommunala taxor. Därtill kan kommunen ansvara för byggandet av anläggningar som stöder ibruktagandet av kretsloppsanpassade system i enskilda hushåll (t.ex. urinlagring, o.dyl.). Det är även sannolikt att kommunen speciellt inom centrumområdet kommer att ansvara för byggandet av gemensamma anläggningar och avloppsnät.

Vilka andra aktörer är inkopplade?

Agenda 21-gruppen har haft och har en viktig roll som initiativtagare och som informatör. Den väcker och upprätthåller kommuninvånarnas intresse. Gruppen samlar även fortlöpande fakta, ordnar utsällningar och demonstrationer. Gruppens stöd är viktig även i fortsättningen då det i avloppsfrågor långt även är fråga om kunskap och attityder.

Hur är finansieringen ordnad?

Kommunen står för understöd och bär den ekonomiska bördan för lättnader i kommunala avgifter. EU-finansieringen täcker närmast insamlandet av fakta.

3.3 Rädda sjön! - Förbättring av vattenkvaliteten i Lappträsk

Vattenkvaliteten i insjöträsk med liten vattenmängd utgör ofta ett problem. Detta gäller också för Lappträsk där vattendjupet endast är någon meter. Sjön växte igen med en accelererande fart och den tidigare fiskrika sjön höll på att dö bort. I samarbete med miljöcentralen gjorde kommunen upp en plan för att rädda träsket genom att höja vattennivån. Samtidigt vidtog kommunen tillsammans med invånarna åtgärder för att minska utsläppen och att höja rekreationsvärdet kring sjön.

Hur gick det till?

Lappträsk kommun har tillsammans med Nylands miljöcentral under ett flertal år gjort jordbyggnadsarbeten som höjt träskets vattennivå märkbart. Man har också klippt vass, rensat stränderna från träd som blivit under vatten och utfört notfiske tillsammans med det lokala fiskeområdet för att förbättra fiskbeståndet. Samtidigt har kommunen bekostat frivilliga miljöplaner på de lantbruk som finns invid träsket. Lantbrukarna har också fullföljt alla de åtgärder som rekommenderats: bl.a. behovsanpassat växtskydd, täta gödselbassänger och skyddszoner vid diken. Detta gjorde man redan innan det blev ett krav för EU:s miljöstöd.

Vilka är följderna?

Lappträskets vattenkvalitet har märkbart förbättrats. Rekreationsvärdet har klart ökat. Simstränderna och gångstigarna runt träsket är välbesökta och fågeltorn har byggts. Värdefisk har inplanterats och fiskbeståndet har utvecklats positivt.

3.4 Vitala Vasa - ett projekt för vatteninfiltrering i stadsförhållanden

Den moderna staden innehåller många hinder för dagvattnets infiltrering i marken. Asfalteringen på gator, parkeringsplatser och gårdar gör att mindre mängder vatten än tidigare sjunker in och därmed sjunker grundvattenytan. Till detta kommer att det dagvatten som infiltreras ofta kan vara bemängt med föroreningar t.ex. tungmetaller och kolväteföreningar från trafiken.

Vad är det fråga om?

Målet för projektet Vitala Vasa är att tillvarata dagvatten som annars skulle rinna ut via avloppsreningsverket och belasta omgivningen. Dessutom vinner man mycket om tillflödet till avloppsreningsverket är någorlunda jämnt och inte enstaka flödestoppar uppstår vid snösmältning och störtskurar.
Projektet började 1.9 1999 och avslutas i augusti 2002.

Hur går man till väga?

I projektet kommer man att försöka utröna olika metoders lämplighet för att förbättra infiltreringen samtidigt som effekterna av reningen skall undersökas.

I Vasa finns stora möjligheter att tillvarata dagvatten eftersom staden har ett gammalt nätverk av brandgator och rätt många oasfalterade gator via vilka vatten kan sjunka ned i marken. På olika sätt skall dagvattnet ledas till dessa områden. Reningseffekterna skall undersökas genom att testa olika metoder som uppsugning, uppdämning av ledningsgravar, reningsbassänger och filter.

Man kommer att planera en s.k. litoral dal som kommer att fungera som en jättegrundvattensbassäng under själva staden. I bassängen kommer man att följa med grundvattennivån och också ha möjlighet till provtagning för att utreda vattenkvaliteten.

Vilken är stadens roll och vilka andra aktörer är inkopplade?

Staden har startat projektet tillsammans med några privata bolag och olika utbildningsinrättningar. Dessutom stöder staden projektet finansiellt.

Hur är finansieringen skött?

I projektet deltar Vasa stad med 2,15 miljoner mk, samarbetsparterna med 1,21 miljoner och EU-programmet Life Environment med 2,27 miljoner mk.

3.5 Renare regnbåge - fiskodling i slutet system

Fiskodlingens roll i övergödningen av Östersjön har varit omstridd. Klart är i varje fall att den står för en betydande punktbelastning. I Hitis har man provat på fiskodling i slutna system, med minskade utsläpp som mål.

Vad är det fråga om?

Projektet har gått ut på att i praktiken testa odling av fisk i slutna bassänger för att se vilka dess miljökonsekvenser är. Man har samtidigt testat odling med en större fisktäthet. Projektet startade år 1995 och har nu kommit in i ett skede då man är beredd att gå från försök till produktutveckling.

Hur lyckades odlingen?

Fiskarna växte under perioden juli - december från 239 g till 1000 g. Foderkoefficienten var 1,1. Med foderkoefficient avses foderåtgången jämförd med odlat fiskkilogram. Tillväxten och foderkoefficienten motsvarar vad man uppnår med traditionell odling. Tätheten i fiskodlingen var 37 kg/m3. Fiskarna har inte verkat bli störda av den högre odlingstätheten.

Vilka har miljökonsekvenserna varit?

Ett slutet system för fiskodling innebär att man tar till vara avfallet, fasta partiklar och slam, som uppstår vid odlingen och renar det. På basen av analys av det tillvaratagna slammet fick man insamlat 25 - 35 % av fosforn och 5 - 6 % av kvävet jämfört med de näringsämnen som tillförs odlingen med fodret. För jämförelsens skull kan nämnas att fisken tillvaratar 35 - 40 % av fosforn och ca 30 % av kvävet. Den slutna bassängens utsläpp var 3,8 g fosfor och 44 g kväve per odlat fiskkilogram. I det här sammanhanget kan nämnas att miljöministeriets åtgärdsprogram för skydd av vattnen fram till år 2005 utgår ifrån att man kommer ner till 7 g fosfor per odlat fiskkilogram. Utsläppen från det slutna systemet är med andra ord nästan hälften mindre än målvärdet.

Vad kostar det att odla i slutet system?

Brukskostnaderna för en sluten bassäng består av pumpning, flotationens pumpning och anskaffandet av kemikalier. Dessa brukskostnader var 82 penni per tillväxtkilo. Då anskaffningsutgifterna tas med i beräkningarna blir fisk odlad i slutna system ca 3 mk dyrare per kilo än fisk odlad på traditionellt sätt. Prisskillnaden kompenseras av att fisken kan marknadsföras som miljövänligt odlad, varvid konsumenterna har varit beredda att betala mera.

Vilka aktörer är inkopplade och hur är finansieringen skött?

Odlingen har handhafts av Sixten Laine. Tammerfors Tekniska Högskola har stått för forskningen. Miljöministeriet och Jord- och skogsbruksministeriet har bidragit med finansiering.

4. Energi

4.1 Lokalt och miljövänligt - Flisuppvärmning i Lappträsk

Miljövänlig och inhemsk energiframställning görs ofta i litet eller medelstort format. Av den orsaken är lösningen idealisk för små och medelstora kommuner. Det har man märkt i Lappträsk där lantbruket är en dominerande näring som allt mera kopplas ihop med framgångsrik småföretagsamhet.

Vad är det fråga om?

I en fullmäktigemotion från Sfp i början av 1990-talet efterlystes billigare och miljövänligare uppvärmningsalternativ för kommunens fastigheter. Dessutom ville man få en ökad sysselsättning i kommunen och ett längre omlopp på penningtrafiken från kommunens kassa.

Hur gick det till?

Kommunen bad år 1993 om anbud på uppvärmningen av en lågstadieskola och flera närliggande byggnader. I anbudsbegäran utgick man ifrån att bränslet skulle vara träbaserat. Man hade också en betoning på lokal företagsamhet. Det billigaste anbudet gavs av ett lokalt företag som bedrevs av tre lantbrukare. Eftersom det handlade om strikt företagsverksamhet var det också självklart att inte kommunen blandade sig i investeringen utan endast gav verksamhetsförutsättningar för företaget.

Hur har det fungerat?

Företaget byggde värmecentralen och övertog ansvaret för uppvärmningen i närområdet. Kommunen har kunnat konstatera att uppvärmningskostnaderna gått ner samtidigt som projektet gett nya arbetstillfällen. Erfarenheterna har varit så goda att kommunen låtit göra ytterligare avtal med företaget samtidigt som också grannkommunerna i området sporrade av de goda resultaten gjort liknande lösningar.

4.2 Energiproducerande sevärdhet - Vindkraftsparken i Korsnäs

Under år 1999 ökade vindkraftskapaciteten i Finland med 21 MW, vilket innebar att kapaciteten fördubblades. Inom alla områden finns det pionjärer. I fråga om vindkraft i Finland kan Korsnäs kommun räknas till dem.

Hur kom projektet igång?

Idén att bygga en vindpark i Korsnäs aktualiserades under slutet av 80-talet i och med att vindestimeringar gjorts över delar av Finland och Korsnäs visade sig vara en potentiell etableringsort. Frågan drevs aktivt av lokala aktivister med den dåvarande kommundirektören i spetsen. Man kom överens om att bilda ett aktiebolag och aktierna såldes till privatpersoner (främst kommuninvånare), lokala företag och ungdomsföreningar. Den lokala banken backade starkt upp projektet. Med från början var också den lokala eldistributören, Vasa Elektriska, och IVO (nuvarande Fortum Power and Heat) som nu är den största aktieägaren. Också Vindkraftföreningen r.f. var med från första början. Kommunen är med i form av ett kommunalt utvecklingsbolag som satsar pengar på företaget. Projektet var en del av NEMO-programmet vid Tekniska Högskolan.

Vad är det fråga om?

De fyra vindmöllorna i Ab Korsnäs Vindkraftspark har producerat el till nätet sedan år 1991. De har en nominell toppeffekt på 200 kW per styck. Tillsammans producerar de ca. 1600 MWh per år, vilket räcker för uppvärmning och hushållsel för 100 egnahemshus. Ursprungligen beräknade man att 10 % av Korsnäs totala energibehov kunde tillfredsställas med vindkraft.

Hur ordnades finansieringen?

Hela projektet med fyra möllor a 200 kW kostade 5,5 Mmk. Handels- och industriministeriet deltog med 40 % av kostnaderna i investeringsstöd, NEMO bidrog med ca 9 %, aktiekapitalet ca 25 % och resten blev banklån.

Hur har man lyckats?

Under sina snart tio år i produktion har vindkraftsparken väckt intresse runt om i landet och ägarbasen har breddats betydligt. Idag finns det närmare 400 aktieägare i bolaget. Under år 1999 var verksamheten vinstbringande.

För kommunen har Vindkraftsparken betytt ökade inkomster från turismen och också uppkomsten av nya företag i servicebranschen i anslutning till vindmöllorna som är en verklig sevärdhet. Man kan säga att Vindkraftsparken har placerat in Korsnäs på kartan (åtminstone i Finland).

Övriga positiva följder av att dessa första vindkraftverk byggdes i Finland har varit att den danska leverantören använde växellådor tillverkade i Finland av Valmet. Mätningar visade att den verkliga toppeffekten var 240 kW och inte 200 kW just tack vare Valmets växellåda, och Valmets export av växellådor är nu betydande. ABB Strömberg i Vasa har också utvecklat generatorer för vindkraftverk som följd av projektet i Korsnäs.

5. Avfallshantering

5.1 Rosk'n Roll - insamling av metallskrot, el- och elektronikskrot samt problemavfall i skärgården.

Västra Nylands avfallshantering AB, Rosk'n Roll, har i flera års tid samlat in problemavfall och metallskrot med sina cirkulerande bilar. Dessutom har bolaget 30 fasta insamlingsplatser. Insamlingen har dock i begränsad utsträckning betjänat skärgårdsborna, eftersom insamlingen utsträckt sig till hamnarna, men inte ända ut i skärgården.

Ute på holmarna i skärgården kan det finnas metallskrot och problemavfall som inte har förts till insamling. Detta avfall utgör en avsevärd miljörisk.

Vad är det fråga om?

Projektet syftar till att utarbeta ett koncept för hur hämtningen av problemavfall och metall- och el- och elektronikskrot från skärgården kan skötas, så att servicen på bästa sätt betjänar den fast bosatta befolkningen och fritidsbosättningen. Skärgårdshämtningen kan förhoppningsvis bli en del av den årliga service som Rosk'n Roll erbjuder västnylänningarna.

Försöksverksamheten försiggår i Ekenäs och Ingå skärgård sommaren 2000. Då utreds hur rutterna bäst kan läggas upp och hur informationen och transporterna bäst kan ordnas. Hämtningsservicen är avgiftsfri för kunderna, precis som motsvarande verksamhet på fastlandet.

Projektet sköts i samarbete med WM Miljöservice Ab, Ekenäsenheten. Rosk'n Rolls avfallsbilar för avfallet vidare från hamnen till behandlingsställena.