Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/1073

Ruotsalainen kansanpuolue

Rusmedels- och missbrukarpolitiskt program


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Rusmedels- och missbrukarpolitiskt program
  • Vuosi: 2015
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

RUSMEDELS- OCH MISSBRUKARPOLITISKT PROGRAM

1. Inledning

Med rusmedel avses i detta program alkohol, narkotika, tobak, läkemedelsmissbruk, penningspel och nätberoende. Behovet av rusmedelsarbete i Finland har ökat under de senaste åren. Mängden skador som orsakas av alkoholanvändning är stor även om förbrukningen har minskat en aning. Också mängden sjukdomar som orsakas av långvarig rökning fortsätter att växa och speciellt unga provar och använder narkotika mer än tidigare.

Förebyggandet av rusmedelsskador ökar människors välfärd och medför besparingar för kommunerna. Enligt Institutet för hälsa och välfärd medför alkohol, narkotika och tobak årligen en kostnad på cirka 1,6 miljarder euro för samhället. Största delen av kostnaderna betalas av kommunerna.

Det förebyggande och korrigerande rusmedelsarbetet är ett viktigt led i förbättrandet av medborgarnas välmående. De individuella risker och svårigheter i livet som olika typer av rusmedelsbruk medför begränsar individens grundläggande friheter och rättigheter. I många fall förhindrar det individens möjlighet att på lika grunder delta i samhällets normala verksamhet.

I detta program har vi inte tagit ställning till de olika traditionella vårdformerna för missbrukare men vi vill poängtera att det i samhället bör finnas ett brett utbud av vårdformer.

2. Ställningstaganden

Vi vill:

  • att den förebyggande vården prioriteras och att social- och hälsovårdspersonalen ges tillräckliga resurser att utföra sitt rusmedelsarbete.
  • att det skapas fler lågtröskelmottagningar.
  • att varje kommun ska ha en utnämnd koordinator som ansvarar för rusmedelsvården.
  • att anlitandet av erfarenhetskunniga utvidgas och nyttjas redan i det förebyggande rusmedelsarbetet.
  • att det tvärsektoriella samarbetet mellan olika parter såsom skola, tredje sektor, socialväsendet och polis effektiveras.
  • att Kårkullas, A-klinikernas och liknande aktörers satsningar på missbrukarvård på svenska tryggas.
  • att en minderårig genast då drogmissbruk uppdagas bör kunna hänvisas till vård
  • att kunskapsnivån om olika rusmedel höjs, speciellt kunskap om designdroger för de unga.
  • att skol- och studerandehälsovården effektiverar sin verksamhet gentemot målgruppen spel- och nätberoende.
  • att hälso- och sjukvårdsansvariga fäster ökad uppmärksamhet vid läkemedlens samverkan, speciellt beträffande personer som använder flera olika läkemedel samtidigt.
  • att starka alkoholdrycker fortsättningsvis beskattas strängare än svaga alkoholdrycker.
  • att penningspelssammanslutningarna och statsmakten jobbar för att minska penning- och nätspelsmissbruk
  • att penningspel ska anordnas så att rättsskyddet för dem som deltar i penningspelsverksamhet garanteras, oegentligheter och brott förhindras och de sociala problem och hälsoproblem som spelandet orsakar minskas
  • att skolor, bibliotek och motsvarande instanser utnyttjar de spärrprogram för datorernas internetsidor som förhindrar minderåriga att komma in på sidor som inte är avsedda för dem.

3. Vad är ett missbruk?

Ett missbruk leder lätt till ett beroende och enbart den egna viljan räcker inte att styra beroendet.

Missbruk och beroende av rusmedel är ett omfattande och dyrt problem i det finländska samhället. Missbruk leder till sociala, ekonomiska och hälsorelaterade problem hos individen och påverkar också hens omgivning. Missbruk hos föräldrarna är en betydande orsak till att barn och familjer blir klienter hos barnskyddet. Samhällets kostnader för missbruk är stora. Kostnaderna utgörs bland annat av social- och hälsovårdens kostnader, uteblivna skatteintäkter men också av rättsväsendets kostnader till följd av missbruksrelaterade brott.

I Finland är det framförallt missbruk av alkohol som orsakar problem. Samtidigt har användandet av narkotika ökat betydligt under de senaste åren. Detta är en följd av att attityderna till användande av narkotika har förändrats.

4. Beroendeframkallande produkter

Tobak och snus

Tobak och snus är väsentliga problem för folkhälsan. Varannan brukare dör i förtid i en sjukdom som orsakats av tobak och/eller snus. Acceptansen för tobaksrökning och snus i samhället har minskat kraftigt samtidigt som man blivit medveten om vilken fara det utgör för folkhälsan. Detta kan ses som en positiv effekt av bland annat vår stränga tobakslagstiftning. För att arbetet med att minska tobaksrökning och snusanvändning ska ge resultat behövs medvetna åtgärder. Insatser för att förebygga att personer börjar använda tobaks- och snusprodukter, och saklig information om skadeverkningarna, bör göras på bred front och så tidigt som möjligt.

Alkohol

Alkoholism är en beroendesjukdom och utvecklas ofta under en längre tidsperiod under vilken personen nekar sitt beroende. Risken för att bli alkoholist ökar ju yngre man är då alkoholanvändningen börjar. Ju tidigare man kan ingripa och få personer att ändra sitt beroende, desto större är sannolikheten att personen kan lära sig att kontrollera användningen av alkohol och alkoholism kan undvikas.

Alkohol påverkar hälsan negativt och kan leda till både akuta och kroniska hälsobekymmer. Utöver hälsorisker kan alkohol bidra till en större risk för olyckor, våldsamheter, arbetslöshet och sociala problem. En bidragande orsak till det ökande familjevåldet är en för stor alkoholkonsumtion i vårt samhälle.

Alkoholkonsumtionen har under de senaste decennierna ökat i Finland även om trenden inom vissa åldersgrupper under de senaste åren varit den motsatta. En positiv trend bland unga idag är att deras alkoholmissbruk har minskat.

Ökningen beror på att mängden alkoholbrukare har ökat, mängden alkohol som konsumeras har ökat och tillfällen då alkohol konsumeras har ökat i antal. Alkoholkonsumtionen uppgick år 2013 i medeltal till 11.6 liter/år för personer som är 15 år eller äldre.

Droger och narkotikaberoende

Med narkotikaberoende avses ett beroende av illegala medel som påverkar människans nervsystem och psyke. De beroendeframkallande egenskaperna hos olika narkotiska preparat varierar betydligt. Droganvändning förklaras på många olika sätt: ofta utgår man från ämnets kemiska effekt och bruket kopplas samman med viljan att uppleva snabbt övergående vällust eller fly olustkänslor. Man kan också säga att användningen beror på nyfikenhet eller så upplever man att bruket är knutet till beroende. Drogmissbruk beror dock sällan enbart på kemiska faktorer - till och med ett faktiskt drogberoende är vid sidan av ett kemiskt beroende ofta förknippat med andra orsaker. Ofarliga droger finns inte, därför vill vi ha mera drogförebyggande arbete.

Under de senaste åren har designdrogernas ställning på drogmarknaden förstärkts. Designdroger är berusande ämnen vars kemiska sammansättning är sådan att ämnet inte i lagstiftningen klassas som droger. Därför säljs de också ofta som "lagliga droger". Lagstiftningen hinner inte med dessa nya droger även om det i Finland inte nuförtiden mera krävs en lagförändring för att ett ämne kan klassas som en drog. Designdrogerna är oförutsägbara. Oftast vet inte ens användaren vad drogen innehåller. Risken för en överdos är stor och symptomen kan variera mycket vilket har lett till utmaningar inom hälso- och missbrukarvården. Designdrogerna syns inte alltid i drogtester vilket försvårar sjukvårdens agerande vid akuta överdoseringsfall med livshotande symptom. Ett exempel är designdrogen spice som är ett samlingsnamn för syntetiska cannabinoider som ger ett väldigt starkt rus.

Spice och liknande designdroger säljs vanligen under beteckningar som "örtblandning" eller "rökelse", trots att den narkotiska verkan kommer från syntetiska droger. Syntetiska droger som exempelvis spice är lätta att överdosera och ökar den akuta dödsrisken.

Användningen av så kallade lätta droger har ökat speciellt i de yngre generationerna och acceptansen för dem har blivit mera utbredd. Användningen av lätta droger ökar risken för övergång även till tyngre droger. Information om dessa drogers effekter på hälsan bör därför speciellt riktas till de unga via hälsofostran och skolhälsovårdens arbete. Detta ska kombineras med dialog med skolungdomarnas föräldrar, i detta arbete kan bl.a. föreningar som Hem och Skola spela en viktig roll.

Läkemedelsmissbruk och äldres läkemedelsanvändning

Läkemedelsmissbruk är vanligare i Finland än användningen av många droger. En del har tagit en större dos än rekommenderat, andra har lånat recept. Många missbrukar läkemedel i kombination med alkohol och/eller andra droger. Man bör fästa större uppmärksamhet vid detta problem.

En vanlig orsak till att äldre människor kommit till akutmottagningar har varit läkemedelsbiverkningar. Det rör sig om fel doser, olämpliga läkemedel eller fel interaktioner.
En noggrant utvärderad och optimerad behandling med läkemedel kan ge vinster för den enskilde patienten i form av en ökad livskvalitet. Detta leder till minskade behov av sjukvård och omsorg, samt minskade läkemedelskostnader. Detta innebär även en reducering av resurser som idag binds upp i sjukvård och omsorg för att hantera läkemedelsrelaterade problem.
Finlands riksdag tog i mars 2013 ett steg i rätt riktning genom att godkänna en sådan ändring i läkemedelslagen som ger också patienter möjlighet att anmäla misstänkta läkemedelsbiverkningar till EU-medlemsstaternas myndigheter. Tidigare hade endast en del av hälsovårdspersonalen skyldighet att rapportera dem.

Enligt kvalitetsrekommendationen för att trygga ett bra åldrande och förbättra servicen för äldre ska en personlig plan för läkemedelsbehandling som en del av serviceplanen göras upp för personer som använder många läkemedel. Viktigt är också att planen ska uppdateras regelbundet, minst en gång om året. Det kanske allra viktigaste är att medicineringen ska följas upp och förändringar i medicineringen antecknas på läkemedelskortet eller något annat motsvarande dokument.

Penningspel- och nätberoende

Spel- och nätberoende är ett växande folkhälsoproblem. Finländarna spelar näst mest i Europa efter grekerna.

Spelberoende bygger på samma mekanismer som annat beroendeframkallande missbruk. Därför bör behandling av spelberoende skötas enligt samma principer som annan missbrukarvård. Missbruk kan leda till ekonomiska problem. Snabblån med höga ränteprocenter kan leda till allvarliga likviditetsproblem.

Behandlingen av spelberoende är idag på intet sätt systematiskt ordnad. Till buds står självklart normala social- och hälsovårdstjänster, men när det gäller missbrukar- och mentalvårdstjänster är risken stor att problemspelare faller genom samhällets stödnätverk. Kommunernas färdigheter och kompetens att hantera frågor relaterade till missförhållanden orsakade av spelproblem är bristfälliga.

Enligt en undersökning vid Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS) och Institutet för hälsa och välfärd anser 42 % av studenterna att de tillbringar mer tid på nätet än vad de ursprungligen planerat. Vidare framgår att upp till 20 procent av alla studenter lider av varierande psykiska eller sociala problem, såsom ensamhet, lång erfarenhet av mobbning eller depression. På nätet är de ute efter kamratstöd och gemenskap.

I Finland reglerar staten penningsspelsammanslutningarnas verksamhet och de verkar också för att motverka penning- och nätspelsmissbruk. I Finland finns tre lagliga penningspeloperatörer (Veikkaus Ab, Fintoto Oy, RAY).

Varje samarbetsavtal med en olaglig penningspelssammanslutning har en negativ inverkan på det nuvarande finansieringssystemet. Enligt lotterilagen ansvarar Polisstyrelsen för den riksomfattande tillsynen över anordnandet av lotterier och för statistikföringen som gäller lotteriverksamheten. Polisinrättningen övervakar lotterier som anordnas inom dess område. De organisationer som erhåller tipsmedel ska för sin egen del se till att lagstiftningen följs och i synnerhet att verksamheten är etiskt hållbar.

5. Förebyggande arbete och tidigt ingripande

Förebyggande missbrukarvård syftar till att främja en rusmedelsfri livsföring och öka kunskaperna om olika rusmedel. Målet är en minskad tillgång och efterfrågan på rusmedel samt en minskning av de skador som missbruket leder till.

Ett framgångsrikt förebyggande arbete är tvärsektoriellt och bygger på samarbete mellan olika instanser, till exempel rådgivningsverksamhet, skol-och studerandehälsovård, arbetshälsovård, munhälsovård, föreningar, polis och församlingar.

Tredje sektorns professionalitet inom missbrukarvården är en märkbar resurs för vården av missbrukare men även gällande det förebyggande arbetet.
Lagen om missbrukarvård och lagen om nykterhetsarbete förpliktar kommunerna att bedriva förebyggande arbete. Kommunerna bör göra upp en klar handlingsplan för det förebyggande arbetet. Detta arbete ska både i planeringsskedet och i utförandet göras tvärsektoriellt. Förebyggande arbete och ett tidigt ingripande sparar samhällets resurser.

Mini-intervention är en förebyggande metod för kartläggning av användningen av alkohol. Man diskuterar kundens användning av alkohol, identifierar eventuella riskfaktorer samt erbjuder rådgivningsmöjligheter för att minska på alkoholkonsumtionen.

6. Nya arbetsmetoder - erfarenhetskunniga och missbrukarvård i hemmet

Erfarenhetskunniga

Erfarenhetskunnig är en person som har genomgått utbildning för erfarenhetskunniga och som har egen erfarenhet av t.ex. någon sjukdom, antingen genom att själv ha lidit av den, återhämtat sig och använt sig av olika tjänster eller i egenskap av anhörig eller närstående.

Erfarenhetskunskap används som komplement till yrkeskunskap. Att anlita erfarenhetskunniga i verksamheten är effektivt och förebyggande samt stöder och främjar återhämtning och rehabilitering. Samarbetet mellan klienter och erfarenhetskunniga leder i bästa fall till inbesparingar och ökar befolkningens välmående, när klienternas verkliga behov och rätt riktade tjänster möts.

Det nationella utvecklingsprogrammet för social- och hälsovården (Kaste) betonar vikten av att stärka klientens delaktighet i servicesystemet. Målet är att bättre beakta klienternas behov och att den som använder servicen ska få sin röst hörd. Klientens ställning ska stärkas genom att man ökar de erfarenhetskunnigas medverkan och tar dem med i planeringen, förverkligandet och utvärderingen av tjänsterna. Den erfarenhetskunniga vill vända sina egna erfarenheter till en kraftkälla. På så sätt kan hen vara med och hjälpa andra som upplevt samma sak. Genom att kombinera de professionellas och erfarenhetskunnigas olika teori- och erfarenhetsgrund kan man skapa en mer fungerande arbetspraxis.

Missbrukarvård i hemmet

Missbrukarvård i hemmet är en ny vårdform som baserar sig på att allt sker i hemmet eller där missbrukaren bor. Det innefattar bland annat evaluering, avgiftningsvård hemma, rehabilitering, stödbesök och telefonjour dygnet runt.

Målgruppen är arbetsföra, arbetslösa, pensionärer, den äldre befolkningen, personer med funktionsnedsättning, barnfamiljer, personer med husdjur.

På finska har man i Vanda stad implementerat "Missbrukarvård i hemmet" sedan 2009. Under det första året deltog redan 80 personer i programmet. Pengarna togs från institutionsvården. Kårkulla samkommun håller på att utveckla ett liknande vårdsystem på svenska.