Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/536

Ruotsalainen kansanpuolue

Konsumentpolitiskt program


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Konsumentpolitiskt program
  • Vuosi: 1971
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

med SFP för konsumenten

konsumentpolitiskt program för SFP

Med SFP för konsumenten

* Ännu för hundra år sedan hade vi självhushållning och varuknapphet. Utbudet av varor och tjänster var litet och lättöverskådligt. Vad som då var ett produktionens problem är i dag i de utvecklade länderna ett konsumtionens problem.

* Långa produktionsserier har sänkt priserna på varor, som tidigare var förbehållna endast ett fåtal medborgare, men som i dag är tillgängliga för praktiskt taget alla. Detaljhandelsnätets utbyggnad och de förbättrade kommunikationerna har också bidragit till detta.

* Massproduktionen och den delvis mekaniserade minuthandeln kräver en allt kraftigare säljhjälp, dvs. produktreklam. Producenten måste tillgripa allt effektivare metoder för att få sin vara såld. Särskilt tv-reklamen, som vi är ensamma om i Norden, är en ytterst påträngande form av försäljning. I motsats till den mera selektiva tidningsannonseringen kan man inte värja sig mot tv-reklamen som tränger in i hemmen.

* För att i detta varuöverflöd och reklambombardemang kunna ge den enskilda individen en motvikt och en hjälp, har konsumentupplysningen tillkommit. Även den sk. informativa reklamen är ingenting annat än ren säljhjälp, medan konsumentupplysningen strävar att vara objektiv information. Konsumentupplysningen - som främst sprids genom massmedia - önskar inte för egen eller annans del främja avsättning av varken produkter eller tjänster. Dess syfte är uteslutande att hjälpa konsumenterna till en vaken och kritisk attityd, att lära dem analysera sina behov och fatta för dem själva tillfredsställande beslut att köpa eller inte köpa.

* Det kan givetvis anläggas många samhällsekonomiska aspekt på strävan att skapa kunniga konsumenter, men konsumentnyttan bör vara det avgörande kriteriet för denna verksamhet, som man i dag kallar konsumentpolitik och varav konsumentupplysningen är den utåt synligaste delen.

Konsumentinriktad forskning

* Det är viktigt för konsumenten att forskningen utförs av organ helt fristående från kommersiella intressen. Målet bör vara att konsumentforskningen sker i ett med statsmedel finansierat konsumentinstitut. Redan nu, medan vi väntar på detta konsumentinstitut vore det skäl för Centralen för huslig ekonomi, Arbetseffektivitetsföreningen, Statens forskningsanstalt för lantbruksmaskiner och Statens tekniska forskningsanstalt att koordinera sin forskning. Senare kan denna gemensamma forskning antingen kopplas till eller helt överföras på konsumentinstitutet.

* Högskolorna borde mer än tidigare satsa på forskning kring konsumenternas beteende och behov. Våra naturvetenskapliga och tekniska högskoleinstitutioner borde i större utsträckning än tidigare utnyttjas för forskning kring konsumentfrågor. Detta kräver tillräckliga statsanslag o c h en nära kontakt mellan konsumentorganisationer och forskare. Konsumentforskningens målsättning bör koordineras och kunde lämpligen utformas vid kontaktkonferenser och seminarier.

* Alla forskningsresultat som berör konsumenten bör ovillkorligen vara offentliga och tillgängliga för envar. Konsumentinstitutet samlar in resultaten från olika undersökningar och publicerar dem i lättfattlig form. Vi behöver vidare en koordinerad och effektiv forskning kring näringslivet, konsumtionen, marknadsföringen, prisbildningen och samhällets tjänster. Fakta som hittills varit kända endast av tillverkaren bör i framtiden spridas till konsumenterna.

* Svenska folkpartiet vill

  • att konsumentforskningen knyts till ett statsfinansierat oberoende konsumentinstitut,
  • att forskningsresultat som berör konsumenten är offentliga.

Konsumentskydd

* Konsumentlagstiftningen släpar efter och bör justeras.

* Handelsbalken från 1734 är totalt föråldrad. Vid rättsskipning har man dels sökt vägledning i Sveriges köplag, dels följt uppkommen rättspraxis. I 50 års tid har en lag om köp av lösegendom redan förberetts, ett arbete som givetvis effektivt bör påskyndas.

* Det är viktigt att konsumenterna lär sig hur man uppgör juridiskt bindande avtal. Också muntliga avtal gäller, men kan vid en tvist vara svåra att verifiera, om vittnen saknas. Därför rekommenderas skriftliga avtal vid köp av begagnade varor, avtal med hantverkare och serviceföretag etc.

* En allmän reklamationsnämnd för konsumentklagomål bör med det snaraste inrättas. Eftersom representanter för olika branscher skulle ingå i denna nämnd kunde den fungera som skiljedomstol i olika tvister och sålunda i enklare fall bespara folk den dyra och långsamma domstolsvägen.

* Konsumentens rätt bör beaktas i bestämmelserna om otillbörlig marknadsföring eller - som det fortfarande heter hos oss - illojal konkurrens. En lag som stiftats för att reglera förhållandet mellan parterna på säljsidan ger i dag inte konsumenten tillräckligt skydd mot otillbörlig marknadsföring.

* Oriktig konsumentupplysning bör både i säljar- och köparintresse beivras.

* Lagen om konkurrensbegränsningar borde skärpas så att näringsidkare förpliktas att till kartellmyndigheterna anmäla avtal om dylika. (Enligt nugällande lag behöver detta ske endast på anmodan.)

* Också på det internationella planet borde garanteras möjligheter till effektivt ingripande mot truster jämte andra konkurrensbegränsningar.

* Vid avbetalningsköp bör konsumenten få klart besked både om kontantpris och avbetalningspåslag.

* När det gäller nedsatta priser bör kontrollen skärpas. Det faktiska ursprungspriset bör anges i stället för ett förhöjt pris som får prissänkningen att verka större.

* En sk. ångerparagraf för dörrförsäljning är önskvärd som en garanti för konsumenten mot misslyckade köp.

* Vid byggnads- och stadsplanering bör de handikappades speciella behov beaktas.

* Än så länge saknar vi nästan helt konsumentupplysning inom bostadssektorn. Vid köp av aktielägenhet i ett projekterat bygge har konsumenten ofta ingen möjlighet att i planeringsskedet framföra sin åsikt om disponering och inredning. Någon valfrihet ifråga om standardinredning existerar sällan. Både bostadsbolagets ekonomiska situation och sättet att kalkylera bostadens pris borde alltid klart utredas för köparen.

* Hyresgästens ställning kan stärkas bland annat genom ökad information om hyresavtalets natur och bostadens egenskaper.

* I förordningen om härbärgerings- och förplägnadsrörelse saknas uppgift om minimikraven på matens kvalitet och näringsvärde.

* En förhandsgranskning av mediciner borde fås till stånd och all medicin bör genomgå en effektiv kontroll. Vi saknar också en utredning över vilka sanitetsvaror som lämpar sig för den fria handeln, vilka enbart för apotek. Både läkare och apotekspersonal bör i högre grad än hitills informera konsumenten om skillnader i pris mellan olika alternativa mediciner.

* Konsumenterna har svårt att överblicka försäkringsbranschen och sina egna behov av försäkring. Försäkringsvillkoren måste förenklas och framställas på ett begripligt språk. Reklamationer kan skötas av en speciell försäkringsombudsman eller den allmänna reklamationsnämnden.

* Myndigheterna bör vända sig till den enskilde medborgaren i en klar och lättfattlig språkdräkt. Övervakare av konsumentskyddande lagstiftning bör få tillräckliga anslag för ett effektivt arbete och konsumenternas rätt bör i denna lagstiftning i högre grad än hittills tillgodoses. Lagarna för livsmedelskontroll bör moderniseras och kontrollen kraftigt effektiveras. Detta gäller också för utländsk importvara.

* Svenska folkpartiet vill

  • att en modern lag om köp av lösegendom med det snaraste stiftas,
  • att anmälan om avtal om konkurrensbegränsningar blir obligatorisk,
  • att konsumentinformationen inom bostadssektorn utvidgas,
  • att samhällsminoriternas - exempelvis de handikappades - behov av konsumentskydd beaktas,
  • att livsmedelskontrollen effektiveras och övervakningen ges ökade resurser.

Konsumentfostran

* Alla konsumenter behöver lära sig hur det ekonomiska livet fungerar och vilken hans egen roll är inom marknadshushållningen. Hittills har våra skolor svårt försummat konsumentfostran.

* Konsumentfostran bör inledas på lågstadiet och fortsätta på alla stadier. Den bör inte ges som ett separat ämne utan kopplas till olika ämnen, såsom omgivningslära, medborgarfärdighet, samhällslära, geografi, matematik, huslig ekonomi, handarbete.

* Skolan bör också meddela elementär juridisk kunskap som eleverna har nytta av i vuxenlivet.

* Även högskolorna bör ha konsumentfostran på sitt program, vilket är särskilt viktigt inom den merkantila utbildningssektorn.

* En effektiv vuxenutbildning i konsumentfrågor - för båda könen - bör fås till stånd. Den som inte fått konsumentfostran i skolan, bör genom kurser, studiecirklar, seminarier kunna skaffa sig denna kunskap. Konsumentundervisningen på alla dessa nivåer sorterar lämpligen under en statlig central som underställs konsumentinstitutet. Denna central tillhandahåller AV-material, studiehandledningar, böcker, konsumenttidskrifter samt fungerar som förmedlingsorgan för skolor och organisationer vad gäller föreläsare, kurser, kurslitteratur etc.

* En effektiv konsumentfostran kräver välutbildade lärare. För närvarande torde ytterst få ha kompetens för aktiv konsumentfostran. För att öka lärarnas kunskap i och intresse för ämnet kunde man i första hand till exempel anordna interkommunala kurser. På längre sikt bör lärostolar i konsumentkunskap inrättas vid högskolorna.

* Det är viktigt att specialutbildade konsumentjournalister knyts till tidningar, radio och tv samt till statliga och kommunala informationsorgan och organisationer. Konsumentpolitiken bör få större utrymme inom journalistutbildningen. Konsumentprogrammen inom radio och speciellt inom tv måste betydligt utökas. Allmänheten bör få information om reklamens karaktär av säljhjälp genom särskilda program där annonser och reklamkampanjer diskuteras speciellt ur konsumentsynvinkel.

* Den självsanering av reklamen som sker inom näringslivets egna organisationer bör uppmuntras och understödas.

* Det behövs en strängare kontroll av tv-reklamen. Medicin- och tobaksreklam i tv bör förbjudas, liksom barn i reklamfilmer. Reklam som riktar sig speciellt till barn, får inte förekomma. Ljudradion bör också i fortsättningen vara fredad för reklam. På lång sikt bör reklamen i televisionen slopas. Med hänsyn till Rundradions ekonomiska situation kan detta inte omedelbart förverkligas. Man bör dock sträva till att gradvis inskränka reklamen i tv.

* Det är viktigt att också stat och kommun har möjlighet att anställa utbildat folk för effektiv konsumentfostran och -information. Dessutom vore det angeläget att de offentliga samfunden för sina egna informationsbehov inrättade tjänster som erbjuder kvalificerade personer arbetsmöjligheter på samma villkor som inom reklambranschen.

* Svenska folkpartiet vill

  • att aktiv konsumentfostran ingår i undervisningen på alla skolstadier,
  • att effektiv vuxenutbildning för konsumenter fås till stånd,
  • att en statlig central för konsumentundervisningsmaterial inrättas,
  • att inom högskolesektorn inrättas lärostolar i konsumentkunskap,
  • att utbildningen av konsumentjournalister kraftigt utbyggs,
  • att tv-reklamen gradvis inskränks för att så snart det är möjligt helt upphöra,
  • att statliga och kommunala befattningar inrättas för att sprida lättfattlig upplysning om samhällets tjänster.

Konsumentupplysning

* I dagens allt brokigare varuöverflöd är konsumenterna i stort behov av information. Denna information bör ges i så lättfattlig form att den når samtliga medborgargrupper. Dagspress, television, radio, veckopress och olika organisationer är de effektivaste informationskanalerna.

* Användningen av varudeklarationerna bör kraftigt utökas. Både dessa och bruksanvisningarna bör göras mera upplysande - en uppgift som "godkända tillsatsämnen" utan närmare precisering säger ingenting. Genom Varudeklarationsförbundets TSL-Varufakta, innehållsdeklarationer och så långt möjligt jämförbara viktangivelser på förpackningarna bör producenten underlätta för konsumenterna att orientera sig bland och bedöma priset på likvärdiga varor samt varsebli sk. pseudonyheter. De svenska konsumenternas behov bör beaktas då det gäller bruksanvisningar och innehållsdeklarationer.

* Producenterna och handeln bör vid skolning av sin personal mer än tidigare fästa uppmärksamhet vid konsumentpolitiska synpunkter.

* Konsumentrådet som utger tidskriften Konsumentinformation bör få kraftigt ökade anslag för att göra denna tidskrift mer lättläst och spridd samt för att åstadkomma flera undersökningar som bas för informationen.

* Lekmannainslaget i Konsumentrådet bör förstärkas genom att olika konsumentgrupper blir representerade. En sådan grupp är t.ex. de unga konsumenterna. En skälig representation bör också kontinuerligt garanteras den svenska befolkningen.

* I takt med stigande levnadsstandard ökar olika slag av tjänster och service - t.ex. reparationer, klädvård, städservice, fritidsverksamhet, hälsovård, etc. Alla konsumenter bör få information om dessa (redan detta krav är ofta tillräckligt för att stävja överpris och ojusta villkor). Alla bör informeras om sina rättigheter till tjänster från statens och kommunernas sida.

* Speciell uppmärksamhet bör ägnas konsumentgrupper såsom barn och ungdom, till vilka reklamen i dag särskilt riktar sig, samt de äldsta åldersgrupperna, för vilka orienteringen i fråga om nya varor erbjuder speciella problem.

* Konsumentorganisationerna behöver ökat statsstöd för effektiv information och aktivt fältarbete.

* Miljöpolitiken står de konsumentpolitiska frågorna nära. Den enskilde medborgaren bör informeras om hur han själv kan medverka till aktiv miljövård, dels genom eget ansvar, dels egnom opinionsbildning och påtryckning.

* Svenska folkpartiet vill

  • att Konsumentrådet ges ökade anslag,
  • att statsstödet till konsumentorganisationerna ökas,
  • att de svenska konsumenternas behov beaktas i texter och bruksanvisningar,
  • att de yngsta åldersgruppernas utsatthet för reklampåverkan bör motverkas genom information,
  • att även de äldsta åldersgruppernas behov bör beaktas,
  • att användningen av Varudeklarationsförbundets TSL-Varufakta ökas,
  • att de enskilda konsumenterna och beslutande organ ökar sina insatser för miljöskyddet.

Organisatoriska förändringar

* Ett centralt statligt konsumentinstitut med regionala informationsbyråer bör inrättas.

* För att förbättra konsumentens ställning och öka hans rättsskydd bör en allmän reklamationsnämnd inrättas, vilken handhar reklamationen av varor och tjänster. Konsumentombudsmannen bistår konsumenten när det gäller att bevaka konsumentens intressen ifråga om olämpliga marknadsföringsmetoder i praktiken speciellt reklam och behandlar frågor som berör för konsumenten ogynnsamma avtalsvillkor när det gäller till exempel kontrakt och garantier.

* Kommunala konsumentnämnder bör inrättas. Dessa bör samarbeta med andra kommunala organ speciellt de miljövårdsnämnder som inrättas i kommunerna. Samarbete över kommungränserna är av vital betydelse.

* Pris- och kartellfrågor borde för en bättre koordinering av arbete och information handhas av samma instans.

* Också regionalt kan konsumentverksamheten göras effektivare genom ett samarbete där i framtiden konsumentinstitutets byråer, men i ett tidigare skede till exempel de lokala prismyndigheterna kunde vara den koordinerande instansen. I detta regionala samarbete har fack- och husmorsorganisationer samt olika konsumentföreningar och -grupper sin givna plats. Samverkan med bland annat ortens köpmannaorganisationer för ömsesidig information är nödvändig.

* Svenska folkpartiet vill

  • att ett centralt statligt konsumentinstitut med regionala informationsbyråer inrättas,
  • att kommunala konsumentnämnder inrättas,
  • att den enskilda konsumentens reklamationsmöjligheter förbättras genom inrättande av en allmän reklamationsnämnd,
  • att en konsumentombudsman tillsätts,
  • att de olika konsumentorganen effektivt samarbetar,
  • att pris- och kartellfrågor handhas av samma instans.