Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.tuni.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/538

Ruotsalainen kansanpuolue

SFP:S Kulturpolitiskt program


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: SFP:S Kulturpolitiskt program
  • Vuosi: 2003
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

SFP:S Kulturpolitiskt program, feb 2003

Den nya grundlagens paragraf 14 (2000):

Finlands nationalspråk är finska och svenska. Vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att få expeditioner på detta språk skall tryggas genom lag. Det allmänna skall tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelser om samernas rätt att använda samiska hos myndigheterna utfärdas genom lag. Rättigheterna för dem som använder teckenspråk samt dem som på grund av handikapp behöver tolknings- och översättningshjälp skall tryggas genom lag.

EN FÖRSTÄRKT KULTURAUTONOMI: VÅR FRAMTID

1. INLEDNING

Svenska Folkpartiet publicerade år 1970 ett konstpolitiskt program. År 1983 färdigställdes ett kulturpolitiskt program. Partiets rapport "Svensk Framtid i Finland" från år 1992 tangerar i många stycken även kulturfrågorna.

Med detta kulturpolitiska program vill sfp omformulera partiets kulturpolitiska syn utifrån medborgarnas språkliga och kulturella rättigheter.

Sfp är ett kulturpolitiskt parti. Den finlandssvenska kulturen bör kopplas upp till en nationell, nordisk och europeisk nivå med särskild tonvikt på EU:s kulturprogram och strukturfonder. Särlösningar för finlandssvenska kultursträvanden bör tillgripas vid behov. Europeiska unionen aktualiserar särskilt de kulturpolitiska frågorna: mobilitet, etnicitet, identitet och språk, inte minst utifrån samhällspolitiska och ekonomiska perspektiv.

I programmet använder vi termen kultur i vid bemärkelse. Kultur är, förutom konst, även grunden för vår vetenskapssyn, våra värderingar och vår identitet. I programmet betonas kulturens egenvärde och mål i sig. Språk och kulturella särdrag skall inte behöva vara nyttiga i ett kortsiktigt perspektiv, utan har sin främsta funktion i att vara identitetsskapande.

2. KULTURPOLITIK I FÖRÄNDRING

Kulturen får en allt synligare roll både i det offentliga och privata rummet. Kulturpolitik är inte längre enbart en fråga om folkbildning, individuella konstupplevelser eller fördelning av offentliga resurser till institutioner och organisationer. Jubileumsfonden för Finlands sjävständighet (SITRA) har i sina forskningsprojekt också starkt betonat kulturens betydelse som förutsättning för kreativitet och innovation, de viktigaste framgångsfaktorerna för det framtida samhället.

Kulturförvaltningen genomgår en decentralisering. Besluten fattas i allt större utsträckning på regional och lokal nivå. Öronmärkta statliga medel på kulturområdet förekommer allt mindre. En framgångsrik kulturpolitik beror därför i allt högre grad på lokala politikers kunskaper om och intresse för kulturfrågor.

2.1 Kultur som samhällspolitik

Kulturpolitik inbegriper idag allt flere samhälleliga områden som direkt eller indirekt påverkas av medborgarnas kulturella medvetenhet och kompetens. Kulturpolitiken har blivit en viktig del av arbets-, region och miljöpolitiken. På samma sätt som man beaktar miljökonsekvenser inom de flesta näringsgrenar kan man definiera och analysera kulturkonsekvenser i ett brett samhällspolitiskt sammanhang.

För sfp bör kulturpolitiken vara det primära och och övriga sektorer ses som områden inom vilka kulturpoliken förverkligas. Vi skall fråga oss vilka konsekvenser politiska beslut och partipolitiska ställningstaganden har i kulturpolitisk mening. Vi bör skapa processer och instrument som kan kallas kulturkonsekvensbedömning. För sfp är detta naturligt eftersom partiet i ett historiskt perspektiv alltid haft ett kulturpolitiskt uppdrag. Svenska folkpartiet är ett verktyg för hur en sammanhörande befolkningsgrupp kan skapa sin kultur med hjälp av ekonomi och allmän politik.

Kulturpolitikens uppgifter i ett globalt perspektiv har analyserats i ett flertal utredningar vid internationella organisationer, bl a UNESCO, Europarådet och Världsbanken. Kulturen ses i allt högre grad som en dynamisk samhällskraft snarare än som individuella behov av konstupplevelser och fritidsaktiviteter.

2.2 Kultur som ekonomisk investering

Kunskap om kulturen i ett brett samhällsperspektiv blir allt viktigare. Vad kan kultursatsningar innebära för ett lokalsamhälle eller en region i utveckling? Kulturens samhällsdynamiska effekter har blivit ett allt viktigare forskningsområde. Resultaten av studier i Norden, England, Tyskland och USA visar, att seriösa kultursatsningar bidrar till en orts attraktionskraft och kan locka unga, välutbildade familjer till inflyttning. För företag är det viktigt att etablera sig på orter som har tillgång till välutbildad arbetskraft. Studierna visar genomgående att satsningar på konst och kultur lönar sig i ett samhällsekonomiskt utvecklingsperspektiv. Sfp önskar uppmärksamma sambandet mellan kultur och utvecklingsmöjligheter.

2.2.1 Det offentliga åtagandet

Vad innebär det nordiska välfärdssamhället i en kulturpolitisk kontext? En bred majoritet av invånarna i Norden önskar att den samhällsservice som byggts ut under 1900-talets senare hälft skall bevaras och utvecklas. Här ingår kulturen som en viktig del och bör enligt sfp också göra det i framtiden.

Kulturpolitikens uppgift är bland annat att allokera resurser för strategiska satsningar inom konsten och kulturen. I Norden har det offentliga traditionellt tagit ett stort ansvar för finansiering kulturell infrastruktur, konstnärligt skapande, konstutbildning samt större kulturevenemang.

Minskade disponibla offentliga medel i kombination med ett ökat intresse för kultur från t ex företag och de privata fondernas allt större resurser gör att ramarna för kulturfinanseiring förändras. Man kan tala om en allt starkare marknadsorientering och en privatisering av konst- och kulturlivet av liknande slag som ägt rum i de flesta länder utanför Norden.

Sfp vill värna om ett fortsatt uttalat offentligt åtagande för kulturen och betonar vikten av samhälleligt stöd till smala, icke kommersiellt lönsamma kulturområden. De möjligheter som nya arbetsformer och finansieringsmodeller för med sej bör utnyttjas aktivt.

Kulturell basservice, som t.ex. bibliotek och teatrar, bör tryggas i statsbudgeten om inte tipsmedlen räckrt till för att täcka det nödvändiga behovet.

2.2.2 Public service

Public service skall täcka ett brett utbud av program för alla åldrar. Den finlandssvenska befolkningen är för liten för att kunna upprätthålla en kommersiell kanal. Därför är det nödvändigt att Rundradion kan stå för utbudet av nyheter, fakta, fiktion, barnprogram o s v. Sfp arbetar aktivt för en stärkt satsning på programproduktion enligt public service-principen vid Rundradion. En fullgod service på svenska i Rundradion måste kunna upprätthållas så, att minoritetens behov tillgodoses i resurstilldelningen.

Mediasektorn blir ett allt viktigare investeringsområde både för det offentliga och det privata. Konst- och mediasektorn är idag en av de största arbetsskapande sektorerna inom EU. Etermedia är en av de största enskilda kulturella påverkarna i samhället.

Sfp stöder en utveckling av svenskspråkig produktion inom film, radio, TV och digitala medier. Frågan om produktion för och distribution av digitala medier på kultur- och utbildningsområdet är central i den nya kulturpolitiken. Tillräckliga resurser behöver avdelas för att en sådan produktion skall kunna ske på svenska i Finland. Ett utvecklat samarbete med resurscentra i det finska Finland och Sverige behövs för att tillvarata synergieffekter.

De nordiska public service kanalernas sebarhet i de nordiska länderna är viktigt projekt som sfp initierat. En heltäckande nordisk sebarhet skulle öppna många nya samarbetsmöjligheter.

2.3 Kulturen är många kulturer

Kultur varierar inte endast från land till land. Det finns också olika kulturer i samma land. Varje land är en produkt av de kulturer som verkar där. Finland är ett nätverk av finska, finlandssvenska, samiska, turkiska, ryska och romerkulturer för att nämna några. Det finns heller inte EN finlandssvensk kultur, utan många lokala som knyts samman till ett levande, socialt nätverk.

En kulturell mångfald både förutsätter och främjar respekt för andra kulturer och folkslag, Det mångkulturella samhället är här och de kulturpolitiska strategier som utvecklas inom ramen för det kan kallas för överlevnadsstrategier. Att hantera mångkulturalism innebär större behov av kunskaper om det internationella samfundet, men också vilja att initiera och delta i kulturprojekt av internationell karaktär.

Sfp anser att man bör ta tillvara och vidareutveckla den mångkulturella kompetens som finlandssvenskar under generationer utvecklat i ständig växelverkan med den finska, svenska, ryska och nordiska kulturen. Nya relationer och nätverk i ett multikulturellt Europa behöver också Svenska folkpartiets insats. Modeller för sådana nätverk kan prövas i första hand i finlandssvenska sammanhang. Svenska folkpartiet och de finlandssvenska institutionerna vill ta en ledande roll i skapandet av handlingslinjer för de europeiska minoriteterna.

Sfp vill betona ett speciellt finlandssvenskt ansvar för mångkulturella frågor i ett nationellt perspektiv. Vi har varit föregångare på områden som t ex miljö-, mänskorätts- och kvinnofrågor. Vi har varit föregångare när det gäller finländares rättigheter i Sverige.

Den nordiska kulturgemenskapen är särskilt viktig för finlandssvenskar, och nordiskt kultursamarbete erbjuder utmärkta möjligheter att sprida finlandssvensk kultur.

Frågan om hållbar utveckling på global nivå har i allt högre grad fått mångkulturella förtecken. Världsbanken har bland annat utvecklat strategier för hållbar utveckling i tredje världen inom ramen för ett flertal kulturprojekt. Kulturprojekt har visat sig vara billiga, miljövänliga och resultatrika, konstaterar Världsbanken.

3. KULTURIDENTITET I UTVECKLING

Den finlandssvenska kulturen är inte synonym med den rikssvenska eller den finska. Den finlandssvenska kulturen är inte heller en minoritetskultur. Finlandssvenskhet skall inte ses enbart som en kultur bland många i ett mångkulturellt Finland. Finlandssvenskarna är en av de två språkgrupper i landet som åtnjuter grundlagsskydd. Den finlandssvenska befolkningens splittring i ett antal regioner gör dock, att de kulturpolitiska lösningarna inte automatiskt passar in i de gällande offentliga förvaltningsmodellerna. Kulturpolitiska särlösningar bör kunna tillgripas vid behov i enlighet med de två språkgruppernas behov.

Vi vill skapa exemplen på basen av en redan långt utvecklad kulturautonomi för de svenska i Finland. För det ändamålet bör kulturautonomin utvidgas till att omfatta en integration av kultur- och konstlivet tillsammas. Partipolitiken är ett verktyg för utvecklandet av en fungerande och bredare kulturautonomi för svenska skapande intressen i Finland.

4. KULTURPOLITIKEN - ETT KÄRNOMRÅDE FÖR SVENSKA FOLKPARTIET

Svenska Folkpartiets viktigaste fundament är språket och kulturen, värnandet om och utvecklingen av vår kulturautonomi. Kulturen, tidigare i huvudsak fritidsverksamhet och frivilligarbete, är idag också levebröd för allt större befolkningsgrupper eftersom bl a den professionella konstnärskåren i vårt land har vuxit mångfalt under de senaste decennierna. Svenska folkpartiet är ett i genuin bemärkelse kulturpolitiskt parti.

4.1. Kulturen lever inte på vägskyltarna, utan i kulturautonomin

Svenska kulturfonden är ett medel för de mål tanken om kulturautonomi ställer upp. Sfp vill idag bredda målsättningarna för samt medverka till att nya medel för den kulturautonomi grundlagen ger möjlighet till kan tillkomma. Därvid bör offentliga, nationella och statliga institutioner bli föremål för en kulturpolitisk påverkan för målen som programmet lyfter upp till granskning, till diskussion och fullföljande.

5. STRATEGIER FÖR FÖRSTÄRKT KULTURAUTONOMI

5.1 Dubbel strategi ett måste

En förstärkt kulturautonomi måste bygga på dubbla strategier. Den ena huvuduppgiften är att bevaka och aktivt delta i konst- och kulturområdets utvecklingsarbete och beslutsfattande i det offentliga på nationell, läns- och kommunalnivå. Intressebevakning i dessa organ är av central betydelse.

Sfp arbetar för en förstärkning på tjänstemannanivå vid Undervisningsinisteriets kulturpolitiska avdelning samt vid Centralkommissionen för konst.

Den andra uppgiften är att hävda behovet av och utveckla finlandssvenska särlösningar på ett flertal kulturområden. En utbyggd svenskspråkig infrastruktur som fungerar i växelverkan med motsvarande strukturer på finskt håll kan bidra till förnyelse och bli en garant för en god kulturservice.

Vid utformningen av timplanerna i de svenskspråkiga skolorna bör man beakta de kulturella särdragen.

Sfp anser att man kunde utreda möjligheterna att grunda ett finlandssvenskt institut som i likhet med Svenska institutet i Sverige kunde utveckla kulturkontakter med omvärlden och föra ut större kultursatsningar i det internationella samfundet. Detta kunde bäst ske genom en kontinuerlig växelverkan med internationella kulturnätverk.

Den finlandssvenska kulturautonomin inom Rundradion måste tryggas.

5.2. Vi har många uppgifter inom konstpolitiken

Sfp stöder statsrådets konst- och konstnärspolitiska program (2002) , och vill lyfta upp följande punkter:

Samarbetet inom konstfostran mellan skolor, enheter som ger grundläggande konstundervisning, konstinstitutioner och bibliotek skall ökas.

Minoritetskulturernas behov beaktas i högre grad än tidigare som en del av de allmänna stödsystemen för kultur och konst och av kultur- och konstinstitutionernas verksamhet.

Invandrarnas kulturella behov ses till genom att anslagen för ändamålet ökas så att de motsvarar den ökade inflyttningen.

Som ett nytt redskap för konst och kulturpolitiken bör det skapas ett förfarande för utvärdering av kulturella verkningar i likhet med miljökonsekvensbedömningen.

Verksamheten Kultur ger hälsa har visat goda resultat och fortsätter både inom den offentliga sektorn och det civila samhället. Staten sörjer för att nätverkets verksamhet främjas genom samarbete mellan undervisnings-, social- och hälsovårds- och miljöministeriet.

Möjligheten att förverkliga procentprincipen även i byggprojekt inom social- och hälsovårdsväsendet utreds. Sfp stöder tanken på att konstnärliga projekt bör införlivas i budgeten för offentliga byggnationer, både nybyggen och grundrenovering till storleken av 1 % av totalkostnaden.

Det är viktigt att sträva efter att ytterligare förstärka medborgarnas reella möjligheter att inverka på lösningar som gäller deras egen miljö.

Konstens, konsthantverkets, formgivningens och arkitekturens möjligheter inbegripes i ett kvalitativt, hinderfritt och estetiskt högstående miljöbyggande.

Konsten är en möjlighet och resurs i utvecklingen av regionerna. Den skall enligt principen "in från marginalerna" ingå i alla regionala utvecklingsprogram och riksomfattande målprogram som förverkligar regionalpolitiken. Projekten inom konst- och kulturbranschen skall beaktas också i anslagsbehoven.

För att konsten skall kunna fungera på bästa sätt i arbetet med att utveckla det kreativa välfärdssamhället bör de ekonomiska basförutsättningarna ses till. Det bör i konst- och annan samhällspolitik satsas på konstnärlig kreativitet och dess innovativa roll som utvecklare av individen och gemenskapen samt på en bred tillgång till konst.

Målet förutsätter större satsningar på konsten, inte bara med tipsmedel utan även med budgetmedel. I detta syfte omorganiseras de lagstadgade statsandelarna till konstinstutioner så att de täcks med budgetmedel. I enlighet med det ursprungliga syftet frigörs då tipsmedel för utveckling av kreativ konstnärlig verksamhet och av konst- och kulturlivet - för finansiering av ett utvecklings- och innovationsprogram.

Det är viktigt att i konstfrämjandet utveckla ett allsidigt samarbete och nätverksbildning mellan den offentliga och privata sektorn. På det sättet kan förmåner av olika slag produceras:

  • mellan aktörer och finansiärer på konstfältet
  • mellan olika grupper av finansiärer, dvs, det allmänna, näringslivet och stiftelser
  • i form av nätverksbildning av rundabordstyp, vilket kunde vara ett naturligt sätt att tillsammans ta fram ett kreativt offentligt-privat-partnerskapstänkande

Utvecklingsmålet sätts som 0,4 % av BNP för statens kulturbudget. Efter det stödes en utveckling för att även kultursatsingarna skall få samma internationella pionjärställning som vetenskapen har nått upp till.

5.3. Vi behöver en utvidgad kulturautonomi

100 procent av kommunalpolitiken har kulturpolitiska konsekvenser. Sfp vill arbeta för att utveckla tanken på en kulturautonomi, som tillsvidare endast delvis motsvarar grundlagens anmälan om att kulturella behov ska tryggas med lag. Kulturautonomin bör utvecklas så, att kommunerna ges större möjligheter till samarbete med tredje sektorn, konst- och kulturfrämjande samfund och enskilda kulturarbetare.

Svenska folkpartiet vill se en kulturautonomi som innebär mera än enbart språktillhörighet. En kommunsammanslagning som leder till en minskad andel svenskspråkiga får inte resultera i sämre möjligheter till en svensk kultur. Sfp vill stöda samarbete mellan kommuner, tredje sektorn, medborgarinitiativ och föreningar. Det behövs nya samarbetsformer för att tillgodose kulturbehov bland befolkningen i lokala samhällen så, att barns och åldringars särskilda behov beaktas.

Abstrakta strukturer, vare sig geografiskt avgränsade kommunala eller nationalstatliga ramar, skapar inte kultur. Människor gör det. Både kommun och stat, och partipolitik, är verktyg för ett tryggt och kulturellt rikt liv, ett bättre samhälle.

5.4 Kulturen i kunskapssamhället

Sfp ser en omfattande kunskaps- och kompetensutveckling inom konst- och kulturområdet som ett centralt redskap för en stärkt kulturautonomi. I sådana kompetenscentras målsättningar bör ingå en stärkt beredskap att utveckla bland annat kulturproducenters och -förmedlares kunnande i fråga om kulturföretagande, internationellt kultursamarbete, kulturstrategier för glesbygd och barnkultur. Det är speciellt viktigt, att konstnärer och kulturarbetare får en god grund för att orientera sig i en värld där kultursektorn blir allt mer marknadsorienterad och där kunskap behövs t ex för att uveckla projektsamarbete med näringslivet.

Kulturen hjälper mänskorna att utveckla sin informationskompetens för att kunna sålla det viktiga från det oviktiga.

5.5 Barnen och kulturen

Barn och unga är en strategiskt viktig målgrupp i kulturpolitiken. De unga måste ges tillgång till vårt kulturarv. De unga har bra förutsättningar för en kulturvänlig livsstil. Populärkulturen spelar en viktig roll och får inte förbises med en axelryckning. Att fostra en ny generation finlandssvenskar till medvetna kulturproducenter och -konsumenter är en nyckelfråga för framtiden. Identitet skapas i ständig växelverkan mellan hem, skola och kultur.

Barns möjligheter att utveckla en god kännsla för språket bör stödas i ett tidigt skede. Litteraturen är av avgörande betydelse och projekt av typen "Tidningen i klassen" är ett gott exempel på vad som kan göras.

Musiksektorn är ett gott exempel på vad som kan uppnås genom långsiktigt arbete. Både den finlandssvenska professionella musiken och amatörmusiken uppvisar en kvalitet och bredd som imponerar inte minst tack vare utbildningen i musikinstitut och konservatoriet.

Andra sektorer inom barn- och ungdomskulturen borde dra lärdom av musiklivet. Ett vitalt kulturliv kräver ett kvalificerat och brett engagemang från den befolkning som antas vara bärare av kulturen i fråga. Det behövs ett tillräckligt stort och högklassigt utbud såväl av producenter som av konsumenter.

Sfp vill arbeta för att alla svenskspråkiga barn och unga skall ges tillgång till högklassiga konstupplevelser och erbjudas möjlighet att själva arbeta med konst. Kultur och skola i samverkan är ett viktigt mål. Den finlandssvenska skolan skall vara en kulturskola!

6.0 NÄTVERK PÅ KULTUROMRÅDET

Kulturtjänstemän, producenter och kulturarbetare inom konst- och kultursektorn rekommenderas organisera sig liksom motsvarande finska fack- och intresseorganisationer.

Möjligheten att grunda kunskaps- och kompetenscentra på konst- och kulturområdet förutsätter ett brett samarbete mellan de finlandssvenska regionerna i form av nätverkssamarbete.

6.1. Finlandssvenska kulturorganisationerna bör ges nationell status

Konstorganisationer som idag av myndigheterna behandlas som regionala (Finlandssvenskt filmcentrum, Fotocentret i Karis, Stiftelsen Pro Artibus etc) bör i kraft av sitt allfinlandssvenska mandat ges nationell status på samma sätt som motsvarande finska organisationer. Målgruppen för verksamheten är hela den finlandssvenska befolkningen, d v s en av landets två folkgrupper som enligt grundlagen skall behandlas på enahanda grunder. Endast Finlands Svenska Författareförening har getts samma nationella status som Suomen kirjailijaliitto.

6.2 Skräddarsydda lösningar för varje region.

Kulturens tillgänglighet är viktig för enskilda orter, såväl i urban miljö som på landsbygden. Skillnaderna kan vara markanta då man jämför nästan helt svenskspråkiga kommuner med den urbana glesbyggd som en stor del av finlandssvenskarna lever i. Den strategi som fungerar på ett håll, fungerar nödvändigtvis inte på andra håll. Därför behövs olika strategier för olika delar av landet.

Den spridda finlandssvenska befolkningen kräver ofta småskaliga lösningar och resurspersoner inom kulturlivet som är mer generalister än specialister. Det är viktigt att utveckla innovativa grepp för hur konst- och kulturverksamhet bedrivs i det småskaliga samhället. Kultur i glesbyggd kunde bli en spjutspets för finlandssvenskt kunnande på internationell nivå. Sfp finner det viktigt med en mobilisering inom konst- och kultursektorn för en framtida levande landsbygd. De frivilliga organisationerna och föreningarna utgör grundpelaren i den finlandssvenska kulturen. I dessa organisationer har kulturautonomin sina rötter.

En särskild utmaning är att utveckla kulturens villkor och resurser från ett passivt utdelande av stöd till ett proaktivt initiativtagande mellan kommunala organ och kultursamfund samt utövare av konst och övriga kompetenscentra inom samhället. Vi bör inte längre stirra oss blinda på antalet svenskspråkiga i kommunen utan i stället skapa verksamhetsformer som garanterar en svenskspråkig kulturautonomi på varje ort där den uppenbart saknas.

Den finlandssvenska kulturen är starkt beroende av privata fonders insatser. Därför är utvecklingen av bättre synergier mellan den offentliga finansieringen och fondfinansieringen av största vikt. Finansieringen bör i första hand ses ur utövarnas och inte institutionernas synvinkel.

Sfp vill arbeta för att utveckla verksamhetsformerna för de svenskpråkiga kulturtjänsternas del, inom ramen för en utvidgad kulturautonomi. Lagstiftningen saknar precisa formuleringar om hur de svenskspråkigas rätt till konst- och kulturtjänster skall tillgodoses. För detta ändamål stöder vi skapandet av kulturplaner för kartläggning och implementering av kulturtjänster i varje kommun.

6.3. En kulturplan för varje språkgrupp

Kommunal planering bör omfatta skapandet av kulturplaner för varje språk- och kulturtillhörig befolkningsgrupp i samråd med dess egna representanter. Kulturplanen sammanställs för användning som en översikt över ortens kulturella resurser och behov samt för konsekvensbedömingen av genomförda och planerade åtgärder i kommunen. Kulturplanen är samtidigt ett instrument för att bedöma den allmänna politikens beslutsfattande och konsekvenser för kulturmiljön, kulturverksamheter och främjande av bevarandet av historiska kulturarv. Kulturplanen ger möjligheter till att kartlägga möjliga synergieffekter mellan konstlivet, skolan, kultursammanslutningar, medborgaraktiviteter och andra utbildningsresurser, miljön och aktiva kulturproducenter och konstnärer.

Kulturen har en så central roll i hur samhället formas att politiska beslut föregås av en kulturkonsekvensbedömning som en del av kulturplaneringen inom kommuner med flere språktillhöriga befolkningsgrupper. Kommunen skapar en granskningsförteckning över vilka funktioner och behov kan mötas i besluten, också de eventuella riskerna för miljö, språktillhörighet samt i relation till möjligheterna till samverkan mellan mångkulturella resurser i kommunen. Detta gäller lokala frågor som t.ex. nedläggning av skolor, konstundervisningen för barn och unga, språkbadsbaserad kulturverksamhet, invandrarkulturens resurser, möjligheter till innehållsproduktion samt kulturevenenemang och planering av kulturaktiviteter. Kulturplanen kan även gälla delaktighet i nationella eller europeiska beslut samt resursfördelningar för kulturen och regionpolitiken ur europeiska källor. Behovet av en kulturombudsman inom regionen granskas.

Kultursekreterarkompetensen utvecklas med nya färdigheter för kulturadministration och konsekvensbedömning av kommunens allmänna politik. Särskilt viktig är integreringen av skolan och kulturlivet. Länskonstkommissionens sammansättning, regionala organ och språktillhöriga, kulturföreningar samt övriga konst- och allmänt kulturella resurser samt behov kartläggs och delges effektivt, i samråd med tredje sektor, kulturaktivister samt sakkunniga, både på orten och med hjälp av kulturkonsulter från annat håll. En kulturkonsekvensbedömning består dels av en process, dels av ett dokument. Lokalbefolkning, myndigheter och andra parter som berörs av beslutet involveras i kulturkonsekvensbedömningen. Det är lokalbefolkningen som i sista hand skall kunna välja hurudan framtid man vill sträva efter.

7. SFP:S KULTURPOLITISKA UTSKOTT

Sammansättning.

Detta kulturpolitiska program är skrivet av Svenska folkpartiets kulturpolitiska utskott. Utskottet tillsattes hösten 2001 och till dess medlemmar valdes ordförande Jan Kenneth Weckman, vice ordförande Christian Blom, Birgitta Aurén, Malin Berglund, Monika Fagerholm, Ulrika Ferm, Susann Hartman, Pauliina Holmqvist, Ann-Sofi Isaksson, Magnus Londen, Lars Lundsten, Vivan Lygdbäck, Ulla Mangs, Annika Pråhl, Pirkka-Pekka Petelius , Tomas Ries och Stan Saanila. Gunilla Hellman utsågs till kordinerande sekreterare och Marcus Hagström har funktionerat som teknisk sekreterare. Mikael Kosk har bidragit till texten.