Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.tuni.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/563

Ruotsalainen kansanpuolue

Svenska Folkpartiets program


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Svenska Folkpartiets program
  • Vuosi: 1917
  • Ohjelmatyyppi: yleisohjelma

SVENSKA FOLKPARTIETS PROGRAM

(Antaget vid partidagen i Helsingfors den 17 maj 1917)

I

Svenska folkpartiet vill, såsom ett fosterländskt parti, värna, befästa och utveckla Finlands lagbundna samhällsskick och västerländska kultur samt sträva till att utvidga och trygga landets politiska självbestämmelserätt. Partiet är redo till lojalt samarbete med andra meningsgrupper i varje fosterländsk fråga, där äsikterna om mål och medel kunna sammangå.

II

Svenska folkpartiets syfte är att sammansluta Finlands svenska befolkning till gemensamt värnande av dess ställning i fosterlandet och tryggande av dess framtida utveckling såsom en egen nationalitet. Inom partiet kunna olika sammanslutningas bildas kring egna program, vilka icke strida mot partiets allmänna syfte.

För tillvaratagande av den svenska befolkningens politiska inflytande vill Svenska folkpartiet söka att vid riksdagsvalen sammanföra den i gemensamt valförbund, med bevarad frihet för olika ineningsgrupper inom partiet.

Svenska folkpartiet vill stödja det svenska folkelementet, var det än finnes uti värt land, i dess kulturella och ekonomiska arbete, bidraga till uppehållande av dess skolor och andra anstalter för såväl allmän som facklig bildning, främja de svenska sammanslutningarna för kulturella och praktiska syften ävensom söka för den svenska befolkningen bevara det grundvillkor för dess fortbestånd, som ligger uti bibehållandet av det svenska bosättningsomrädet.

På svenska folkpartiets initiativ har svenska kulturfonden stiftats, för främjande av den svenska undervisningen och andra allmänna svenska kulturuppgifter i Finland. Varje partimedlem bör känna det som en plikt att efter förmåga stärka denna fond och de övriga tillgångar, som avse främjandet av partiets syften och den svenska befolkningens gagn.

III

1. Nu gällande, i administrativ väg tillkomna språkförordning av den 19 juni 1902, bör ersättas med en språkförfattning, tillkommen under riksdagens medverkan och byggd på följande grundsatser:

att envar äger till domstol eller annan myndighet i landet vända sig på sitt språk, svenska eller finska och på samma språk utfå protokoll, utslag och annan expedition:

att domstolar och myndigheter, vilkas ämbetsverksamhet omfattar endast en kommun eller flere kommuner med samma protokollsspråk, skola i sin inbördes skriftväxling använda det kommunala protokollsspråket; men att alla andra myndigheter och tjänstemän äga rätt att använda det språk, som i varje särskilt fall bäst befordrar det med skrivelsen eller handlingen avsedda ändamålet, eller, om så finnes nödigt, jämsides båda språken.

2. Då i de flesta av landets städer och i många av dess kommuner de båda språkgrupperna äro i avsevärdare antal representerade, är det med rättvisa och billighet överensstämmande, att varje medlem av sådan kommun, som i något ärende anlitar dess myndighet eller tjänsteman, erhåller expedition av vad slag det vara må på sitt modersmål, svenska eller finska. Kommunerna i landet böra i överensstämmelse härmed betraktas såsom dels en-, dels tväspråkiga. Såsom regel kan då uppställas, att i stads- och landskommuner, där den språkliga minoriteten utgör en viss del, förslagsvis en femtedel eller, om den är mindre, åtminstone 2 000 personer av den mantalskrivna befolkningen, det kommunala protokollspråket bör anordnas efter likställighetsprincipen; att i övriga städer och landskommuner det kommunala protokollsspråket är det språk, som talas av flertalet av kommunens mantalsskrivna medlemmar, men att enskild akägare bör vara berättigad att i laggill översättning erhålla expedition på det språk han använt eller varpå han åskat fä expeditionen utfärdad, ifall minoriteten utgör en tiondedel, eller, om den är mindre, åtminstone 1 000 personer av den mantalsskrivna befolkningen och bör kommunen i övrigt i högsta möjliga män betrygga minoritetens rätt.

3. För inträde i statstjänst och sådan stadstjänst, för vars inrättande regeringens fastställelse erfordras, bör för framtiden liksom hittills gälla laglig förpliktelse för sökanden att äga förmåga att i tal och skrift obehindrat använda de båda inhemska språken.

4. Landets svenskatalande befolkning måste såsom ett oeftergivligt krav fasthålla vid fordran på att undervisning på modersmälet för all framtid meddelas dess barn icke blott i folkskolor utan även i högre av staten i enlighet med det verkliga behovet underhållna undervisningsanstalter såväl för den lärda som för fackbildningen.

5. At svenska privata läroverk bör oberoende av landsdelens språkliga förhållanden beviljas statsunderstöd efter en beräkning av ett måttligt lägsta medelelevtal per klass, exempelvis tio, och böra understöd åt sådant läroverk icke indragas, innan en flerårig erfarenhet givit vid handen att det fastställda medeltalet icke längre uppnås.

Grunderna för statsunderstödet böra bestämmas genom jag.

6. Svenska folkhögskolor Saint andra bildningsföretag och kulturanstalter böra av staten understödjas enligt samma grunder som de finska.

7. Universitetslärares skyldighet att känna även svenska språket bör fastslås genom komplettering av gällande bestämmelser rörande deras kunskap i finska språket. Vid universitetet, tekniska högskolan och andra högre läroinrättningar böra lärarna själva fä välja sitt undervisningsspråk samt härom fritt överenskomma sinsemellan och med de studerande. Dock bör den personliga undervisningen meddelas eleven på dennes bildningsspråk.

IV

At arbetet för vår svenska befolknings höjande i andligt och ekonomiskt avseende, för dess politiska uppryckande samt för utjämnandet av motsatsen mellan den svenska befolkningens olika lager bör såväl svenska folkpartiet som envar dess medlem egna ett levande och verksamt intresse i medvetandet att även detta är ett arbete till gagn för fosterlandet i dess helhet.