Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/567

Ruotsalainen kansanpuolue

Partiprogram


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Partiprogram
  • Vuosi: 1974
  • Ohjelmatyyppi: yleisohjelma

PARTIPROGRAM: SVENSKA FOLKPARTIET

Antaget av partidagen i Vörå 7-9.6.1974

GRUNDÅSKÅDNING

Svenska folkpartiet utgör den samlande politiska folkrörelsen för Finlands svenska och tvåspråkiga befolkning.

Partiets politik grundar sig på övertygelsen om alla människors lika värde och deras rätt till inflytande över sin egen situation.

Svenska folkpartiet vill förena Finlands folk i arbete för frihet, fred, jämlikhet och framsteg.

Partiet vill bevara och stärka landets självständighet och utveckla dess parlamentariska statsskick.

Partiet vill förbättra levnadsvillkoren för landets befolkning, höja dess kulturella och materiella välfärd samt utjämna sociala, ekonomiska och regionala skillnader.

Särskild omsorg ägnar partiet landets svenska befolkning och strävar att värna dess kulturella egenart, identitet och intressen. En tvåspråkig kultur, som bygger på jämlikhet mellan nationalspråken, är till gagn för hela landet. Den utgör en naturlig bro till det övriga Norden.

De flesta politiska beslut har enligt Svenska folkpartiet också språkliga konsekvenser och sålunda återverkningar på den svenska befolkningens ställning. Genom att partiet i sin politik särskilt beaktar dessa aspekter har partiet ett förpliktande ansvar för finlandssvenskarnas framtid. Samtidigt vill partiet främja goda relationer mellan språkgrupperna genom kulturell växelverkan, saklig information och förbättrade språkkunskaper.

Sina målsättningar förverkligar Svenska folkpartiet genom att med en aktiv reformpolitik på demokratisk väg i samarbete med andra partier och organisationer avskaffa existerande missförhållanden och därigenom skapa förutsättningar för en balanserad samhällsutveckling.

ETT MÄNSKLIGT SAMHÄLLE

Jämlikhet är en förutsättning för demokrati.

Människan och hennes behov skall stå i centrum. Samhället bör därför inte bygga på ett renodlat lönsamhetstänkande.

Denna målsättning kan bäst förverkligas om demokratin fördjupas genom att inflytandet decentraliseras.

Svenska folkpartiets politik utgår från den enskilda människans initiativkraft samt från hennes vilja och förmåga att uppställa samhällsnyttiga mål för sin verksamhet och förverkliga dem i samarbete med andra.

Därför bör varje människas tanke och trosfrihet, yttrande , samlings och föreningsfrihet samt rättssäkerhet tryggas och vidareutvecklas.

Svenska folkpartiet verkar för varje människas lika rätt att delta i beslut samt lika möjligheter att nyttja samhällets andliga och materiella resurser. Likaså verkar partiet för att medborgarnas skyldigheter gentemot samhället fördelas rättvist.

För att åstadkomma balans mellan frihet och jämlikhet krävs i varje samhälle inre solidaritet. Svenska folkpartiet anser att denna förverkligas endast då demokratin fungerar på alla nivåer. Förutsättningarna för detta skapas genom en vittgående spridning av inflytande, beslutanderätt och resurser.

En huvudmotsättning i samhällsutvecklingen står idag att finna mellan å ena sidan strävandena till jämlikhet mellan individer, befolkningsgrupper, regioner och nationer och å andra sidan tendenser som främjar koncentration av makt, befolkning och välfärd.

Svenska folkpartiet vill motverka centralisering och koncentration som minskar den enskilda människans påverkningsmöjligheter och gör det svårare för små enheter att göra sig gällande. Svenska folkpartiet betonar varje generations starka ansvar inför framtiden. Utvecklingens inverkan på människans sociala, kulturella och ekologiska miljö måste beaktas i alla beslut som reglerar användningen av enskilda samhällens och hela världssamhällets resurser. Människan skall inte tvingas uppleva främlingskap i sin omgivning och inför samhällsutvecklingen.

FÖRDJUPAD DEMOKRATI

Demokratin bör vidgas och fördjupas på samhällets alla områden.

En meningsfylld demokrati förverkligas genom fri åsikts och opinionsbildning, fria allmänna val samt medborgarnas rätt och möjlighet att delta i de beslut som rör dem. Härigenom aktiveras medborgarna till en ökad samhällsinsats och förtroendet för demokratin stärks.

Statsskicket i Finland bör bygga på en genomförd jämvikt mellan riksdag, regering och president Riksdagen bör gentemot regeringsmakten effektivt utnyttja sina möjligheter till kontroll och initiativ och dessa bör ytterligare utvecklas. Den verkställande myndigheten bör handhas av den parlamentariskt ansvariga regeringen. Presidentens befogenheter bör begränsas till att omfatta vissa särskilt viktiga funktioner. Den parlamentariska kontrollen av den statliga centralförvaltningen bör effektiveras och centralförvaltningens funktioner så långt som möjligt decentraliseras. De olika regionernas befolkning bör genom en demokratisk mellanstegsförvaltning ges möjlighet att påverka sin regions utveckling.

Den kommunala självstyrelsen bör stärkas och kommunernas ställning i förhållande till staten märkbart förbättras. Staten bär ansvaret för att kommunernas ekonomiska bärkraft bibehålls vilket är en förutsättning för den kommunala självstyrelsen. I kommunerna krävs väsentligt ökade möjligheter för de enskilda kommunmedlemmarna att påverka beslutsprocessen, i större kommuner exempelvis genom kommundelsdemokrati.

Både statliga och kommunala myndigheter bör förbättra sin information till allmänheten samt beakta behov och utröna opinioner i ett tidigt skede av planering och beslutsfattande.

De grundlagsfästa medborgerliga rättigheterna bör respekteras, rätten till insyn i myndigheternas verksamhet hävdas och maktmissbruk bekämpas. Medborgarnas likhet inför lagen bör garanteras av oberoende domstolar samtidigt som rättshjälpen kraftigt utbyggs. Människans integritet bör även skyddas mot missbruk av teknik och information.

Den språkliga jämlikheten bör förverkligas i det offentliga livet, inom organisationslivet, i kulturlivet, på arbetsplatserna och i näringslivets kundservice. För att uppfylla kravet på jämlikhet bör samhällets stöd till olika språkgrupper och minoriteter fördelas så, att de reella behoven tillfredsställs. En viktig förutsättning för jämlikheten är också att dessa grupper ges vidsträckt självbestämmanderätt.

Samhället bör garantera att olika åsiktsriktningar får möjligheter till opinionsbildning och information. Bland dem har de politiska partierna en ur demokratins synvinkel central roll. Vallagstiftningen bör säkerställa en rättvis fördelning av riksdagsmandaten. Som kanaler för medborgaropinionen fyller intresseorganisationerna och påverkningsgrupperna en viktig uppgift vid sidan av den representativa demokratin.

Massmedierna har en avgörande betydelse för en demokratisk opinionsbildning genom att olika åsiktsriktningar kan göra sig gällande i samhällsdebatten. Det är därför samhällets skyldighet att tillförsäkra dem de grundläggande verksamhetsbetingelserna. Radio , televisions och kabeltelevisionsverksamheten bör inte begränsas genom statligt eller privat monopol. Radio och tv bör stå under demokratiskt överinseende. En decentralisering av radioverksamheten och en livskraftig lokalpress utgör ett viktigt stöd för en regional jämlikhetspolitik. Den svenska befolkningens rättmätiga krav på kulturell likställdhet bör tillfredsställas genom full service på svenska i radio och tv.

BALANS I SAMHÄLLSEKONOMIN

Grunden för den ekonomiska politiken bör utgöras av en ramplanerad marknadsekonomi, som bör ha som mål ekonomisk jämlikhet, god miljö, regional balans och en meningsfylld sysselsättning för alla medborgare.

En höjning av den enskilda människans andliga, kulturella och materiella välfärd förutsätter att de tillgängliga ekonomiska resurserna fördelas jämnare och att nya fortgående skapas. Det enskilda initiativet och den privata äganderätten utgör grunden för det produktiva arbetet. Dessa drivkrafter tillvaratas bäst genom ett starkt differentierat näringsliv med möjligheter till inflytande för de anställda.

Samhällsekonomin kräver en förnuftig hushållning med arbetskraft, råvaror, kapital och energi. Samhället bör sträva efter full sysselsättning och efter en regionalt samt socialt och ekologiskt balanserad ekonomisk tillväxt. Tillväxten bör inte vara ett självändamål utan ett medel för samhällets välfärds och jämlikhetspolitik.

Särskilda ansträngningar bör göras för att stimulera investeringsverksamhet under lågkonjunktur och för att motverka en överhettning av näringslivet under stigande högkonjunktur. För att främja sysselsättningen och utjämna de regionala skillnaderna samt inkomstskillnaderna bör samhället gå in för en aktiv ekonomisk planering. En stabil pris och avgiftsnivå som garanterar reallöneutvecklingen bör även upprätthållas. Enskilt och offentligt sparande bör stimuleras.

Skattepolitiken bör bidra till en solidarisk samhällspolitik och syfta till en utjämning inom konjunkturpolitiken. Beskattningen får inte hämma arbetslusten och den ekonomiska aktiviteten.

En alltför stor koncentration av företagsamheten och av beslutsfattandet inom denna bör motarbetas. Åtgärder bör vidtas för att motverka kartell och monopolbildning. Småföretagsamhet och medelstor företagsamhet bör stödas bland annat genom hjälp vid produktutveckling och marknadsföring. Samhället bör förhindra att multinationella företag får dominans över det finländska näringslivet. De finländska företagen bör tillförsäkras sådana verksamhetsbetingelser att de kan konkurrera med i utländska företag.

Den offentliga hushållningen har en central betydelse för den ekonomiska politiken. Både när det gäller att utjämna konjunkturerna, uppnå full sysselsättning, motverka regionala skillnader och nå allmänt ekonomiskt välstånd bör statshushållningens medel utnyttjas. Uppmärksamhet bör dock fästas vid en osund ansvällning av den offentliga sektorn som bland annat yttrar sig i att byråkratin alltför snabbt tillväxer. Statens egen företagsamhet bildar ett viktigt komplement till den privata. Samhällets investeringar i statlig företagsamhet bör dock kanaliseras till sådana sektorer som ur allmän samhällssynpunkt är angelägna och ändamålsenliga. Den parlamentariska insynen i och kontrollen av de statliga företagen bör stärkas. Kommunerna bör inte minst i glesbygdsområdena ges möjligheter att utöva sådan företagsamhet som är betydelsefull för den lokala servicen och sysselsättningen.

Konsumenternas inflytande över varuutbud och marknad bör stärkas. En större konsumentrepresentation krävs i rådgivande och beslutande statliga organ. Genom lagstiftning och övervakning måste marknadens funktionssätt ändras på de områden där de verkar till konsumenternas nackdel. Åtgärder mot vilseledande, olämplig och skadlig reklam samt osund marknadsföring bör vidtas. Konsumentupplysningen bör ökas och ges både på finska och på svenska.

JÄMLIKHET MELLAN REGIONERNA

En avvägd regional utveckling är ett av de väsentligaste målen för dagens samhällspolitik. Den ekonomiska, sociala och kulturella utarmning som drabbar landets glesbygdsområden bör motarbetas genom en konsekvent regionpolitik. En viktig del av regionpolitiken bör vara att dämpa en sådan tillväxt av tätorterna som medför ökade miljö , trafik och sociala anpassningsproblem.

Ekonomiskt, socialt och kulturellt fungerande samhällen måste bevaras och ges ökat stöd i glesbygderna. Den rörliga arbetskraftens politik som ytterligare tenderar öka befolkningstrycket mot söder läser inga problem utan arbetsplatser bör skapas där arbetskraften, bostäderna och en fungerande närservice finns. En regionpolitik som strävar till att främja uppkomsten av stora tillväxtcentra utgör ett allvarligt hot mot glesbygden. Bättre betingelser för näringsverksamhet i glesbygderna bör därför skapas. En ändamålsenlig kontroll av stora etableringar inom ramen för en fungerande riksplanering är nödvändig med hänsyn till sysselsättnings , bostads och arbetskraftsfrågornas skötsel.

Riksdagen bör fastslå de allmänna regionpolitiska målsättningarna för landet. Samtidigt bör en demokratiskt fungerande ramplanering på riksnivå byggas upp och även utsträckas till regional och lokal nivå. Ramplaneringen bör baseras på befolkningsmässiga kriterier och målsättningar.

Planeringsverksamheten bör utgå från den enskilda människans behov inom ramen för de allmänna samhällsintressena. Planeringens mål bör vara att tillfredsställa medborgarnas behov av fullvärdig samhällsservice på hemorten. All planeringsverksamhet bör vara öppen för demokratisk insyn och påverkan.

En decentralisering av viktiga samhällsfunktioner för att skapa en större regional jämlikhet bör vidtas. Härvid bör man främst inrikta sig på att sprida de centrala myndigheternas funktioner till organ på lägre nivå. Den svenska befolkningens behov bör i detta sammanhang särskilt beaktas.

Av grundläggande betydelse i dagens samhällsplanering är en framsynt markpolitik genom vilken samhället kan skapa förutsättningarna för industrialisering, bostadsbyggande, trafik och fritidsområden. För livsmedelsproduktion värdefull åkermark bör skyddas så långt som möjligt. Kommunernas ansvar inom markpolitiken bör särskilt understrykas. Kommunerna bör ges förköpsrätt till mark och garanteras möjligheter att driva en långsiktig markpolitik. Samhället bör ges ökade möjligheter att kontrollera grynderfirmornas verksamhet. De markpolitiska reformerna bör ha som mål att hålla bostadskostnaderna nere, samtidigt som markpolitiken tryggar den bofasta befolkningens rättigheter och i synnerhet jordbrukarnas möjligheter att bedriva sitt yrke.

LANDSBYGDENS UTVECKLING

En viktig förutsättning för en regionpolitiskt balanserad utveckling är bevarandet av en levande landsbygd med en mångsidig näringsstruktur och samhällsservice. Speciell uppmärksamhet bör samhället fästa vid landsbygdens näringar, jord och skogsbruket, fisket, pälsdjursskötseln och trädgårdsodlingen. Landsbygdens småindustri, turismen och lantbrukets binäringar bör stödas.

Huvudmålsättningen för vårt lands lantbrukspolitik bör vara att trygga en livsmedelsproduktion på självförsörjningsbas. Produktionen bör baseras på familjejordbruk. Lantbrukarnas inkomstutveckling bör säkerställas och deras socialskydd fortgående utbyggas i takt med övriga befolkningsgruppers. Yrkesutbildningen på landsbygden bör utvecklas.

Lantbruket behöver långfristiga lån i samband med generationsskifte samt för en ändamålsenlig utveckling och rationalisering. Denna rationalisering bör anpassas till landsbygdsmiljön och till sysselsättningsmöjligheterna inom övriga näringsgrenar.

Olikheterna i de regionala betingelserna bör utjämnas genom ett tillräckligt utvecklat regionalt prisstöd. Deltidsjordbruket är värdefullt ur sysselsättnings , närings och miljöpolitisk synvinkel. Småbrukarnas utkomst bör garanteras genom olika stödformer och genom en satsning på kombinationsyrken. Lantbrukspolitiken och miljöpolitiken bör samordnas så att landskapsbilden bevaras. Naturenliga jordbruksmetoder bör understödas.

Skogsnäringen är en grundbeståndsdel i vårt ekonomiska liv. I samhällsplaneringen bör tillräckligt med mark reserveras för bedrivande av ett långsiktigt skogsbruk inom gårdsbrukets ram. Skogsbrukets lönsamhet bör tryggas och den nuvarande produktionsvolymen ökas genom grundförbättringar och intensifierad skogsskötsel. Skogsägarens egen arbetsinsats bör gynnas och han bör få resurser att i så stor utsträckning som möjligt själv kunna handha såväl avverkning som närtransport.

Samhället måste vidta kraftiga åtgärder för att bevara en livskraftig skärgård med ett mångsidigt näringsliv och en fast befolkning. Vid utformningen av planering, service, kommunikationer och miljölagstiftning bör denna befolknings intressen i första hand beaktas. Det ökande behovet av mark för rekreation får inte inkräkta på skärgårdsbefolkningens näringsutövning. Fisket är en av skärgårdens basnäringar. En prislag för fisket bör stiftas, förädlingssektorn utvecklas och vården av fiskevattnen förbättras.

EN LEVANDE STADSMILJÖ

En viktig uppgift inom regionpolitiken är att utveckla och bevara levande stadsmiljöer. En ensidig inriktning på tillväxtcentra och en ohämmad inflyttning till stadsregionerna leder till att livsmiljön försämras och att vantrivsel uppstår också bland städernas invånare. Målet bör vara sådana ekonomiskt bärkraftiga tätorter, som möjliggör en jämlik samhällsservice och som hos invånarna kan skapa en känsla av gemenskap och tillhörighet.

Väl fungerande större tätorter bör ha ett centrum, som har eller kan ges en viss särprägel och som omfattar ämbetsverk, förvaltningsbyggnader, kontor, butiker, restauranger, nöjesetablissemang och bostäder. I bostadsmiljöer nära centrum bör effektiva åtgärder sättas in mot en ökad och för bostadsmiljön splittrande inflyttning av kontor och ämbetsverk. En förutsättning för en levande stad är att särpräglade bostads och kulturmiljöer skyddas och att nödvändig sanering sker med urskillning. Samtidigt som man strävar att undvika en långtgående kontorisering av bostadsmiljöer kan mera perifera bostadsområden göras levande genom att de förses med arbetsplatser och affärer. En levande stadsmiljö kräver att den kollektiva trafiken utvecklas och att dess framkomlighet förbättras med trafikpolitiska medel.

Funktionsdugliga stadsdelar och förorter bör ha institutioner som tillfredsställer olika sociala behov. Vid sidan av arbetsplatser och butiker bör de förses med områden och lokaliteter för rekreation, studier och gemensam aktivitet.

Den kommunala demokratin bör utvidgas så att människorna har möjligheter till en aktiv och meningsfull insats för sin stadsdel och närmiljö exempelvis i stadsdels och kvartersråd.

Speciell uppmärksamhet bör ägnas behoven hos den svenskspråkiga befolkning, som i större städer bor utspridd på olika bostadsområden. De organ för samhällsservice, bland annat skolor, som betjänar minoritetsgrupper, bör ges möjlighet att fungera även som små enheter, utan att avkall görs på servicens och undervisningens kvalitet.

EN SUND LIVSMILJÖ

Varje människa bör garanteras en sund livsmiljö. Eftersom jordens resurser är begränsade och hotas av en explosionsartat växande användning bör de ses i ett större ekologiskt sammanhang. Man bör beakta konsekvenserna av detta i hela det levande systemet och inte bara i avgränsade delar såsom hittills.

Av samhället krävs idag en miljöpolitik som tar hänsyn till och så långt det ä möjligt återställer naturens kretslopp samt stoppar förgiftningen av näringskedjorna. Möjligheterna att återanvända avfallsprodukter i produktionen bör tillvaratas. Vid nyetablering av industrianläggningar bör stränga krav på miljöskyddet resas. Ett hållbart finansieringssystem för miljövårdens olika sektorer bör skapas.

En kraftig satsning på internationellt samarbete och tvärvetenskaplig forskning krävs för att hejda den tilltagande miljöförstöring som hotar mänsklighetens existens.

Det moderna samhället förorsakar en känsla av främlingskap och olikartade stressfenomen, vilka skadar individens psykiska hälsa. Svenska folkpartiet anser att man bland annat genom en framsynt samhällsplanering bör förbättra också samhällets inre miljö så, att stressfaktorerna i arbetslivet motverkas och fritiden får ett betydelsefullt innehåll.

MÄNNISKAN I ARBETET

Varje människa bör få möjlighet till en meningsfull sysselsättning. Arbete, utkomst och bostad på hemorten bör därför tillförsäkras alla medborgare.

De problem som den snabba strukturomvandlingen skapar på arbetsmarknaden måste lösas, Främst gäller det de områden där övergången från basnäringarna är livligast.

En solidarisk inkomstpolitik bör vara riktgivande i löne och inkomstuppgörelserna samtidigt som principen om lika ersättning för likvärdigt arbete förverkligas. Mannens och kvinnans jämlikhet på arbetsmarknaden bör genomföras. Facklig organisering bör uppmuntras och stödas och gemensamma fackliga åtgärder respekteras. Likaså bör den kollektiva avtalsmekanismen ges en ökad betydelse. Centraliserade inkomstpolitiska lösningar är att föredra då de bäst garanterar reallöneutvecklingen och dämpar inflationstakten. Därmed gynnar de också mest låglönebranscherna.

Utvecklandet av arbetarskyddet, arbetsplatshälsovården och arbetslöshetsförsäkringen bör drivas med kraft. Arbetstagare och arbetsgivare bör i samråd lösa arbetsplatsens trivselfrågor. I dessa frågor bör arbetstagarnas önskemål ges särskild tyngd.

Företags och ämbetsverksdemokratin har en central betydelse såsom ett led i strävandena till fördjupad demokrati, som skänker en bättre arbetsmiljö. En fungerande företagsdemokrati skapar förutsättningar för jämlikhet på arbetsplatsen. Den bör genomföras utgående från principen att alla personer som verkar i företaget deltar i beslutsprocessen.

TRYGGHET I SAMHÄLLET

Socialpolitiken bör garantera jämlikhet och personlig trygghet för alla samhällsmedlemmar. Förutom materiell grundtrygghet bör socialpolitiken även främja hälsa och trivsel som är förutsättningar för ett rikare samhällsliv.

Löne och socialpolitiken svarar för att varje samhällsmedlem tillförsäkras en minimitrygghet. Samhället bör borga för trygghet under uppväxttiden, vid sjukdom, invaliditet och ålderdom, vid arbetslöshet samt i oförutsedda nödsituationer. En samordning av det sociala skyddet är nödvändig.

Familjepolitiken bör utjämna skillnaderna i levnadsstandard mellan olika typer av familjer. Beskattningen av barnfamiljer bör vara så utformad att den inte försätter dessa i en sämre ekonomisk situation än andra familjer. Huvudstödet bör ges i form av kraftigt höjda bidrag. Alla former av barndagvård, såväl den institutionella som den övervakade familjedagvården, bör utbyggas snabbt så att utbudet täcker efterfrågan. Samtidigt bör det allmänna bidragssystemet säkra hemmavarande småbarnsföräldrars ställning. Samhällets familjepolitik bör också vara så anpassad att den säkerställer en sund befolkningsutveckling genom en tillräcklig nativitet. Vid samhällsplaneringen bör särskild uppmärksamhet fästas vid barnen och ungdomen.

En lika viktig målgrupp som barnen i dagens familjepolitik utgör de äldre som bör garanteras en rättvis del av det allmänna välståndet. Folkpensionens uppgift är att trygga en tillräcklig utkomst för samtliga medborgare. Arbetspensionen och företagarpensionerna bör möjliggöra en i huvudsak bevarad levnadsstandard efter pensioneringen. En ökad samordning mellan pensionssystemen bör eftersträvas. Genom en glidande pensionsålder kan hänsyn tas till arbetsmiljöns och arbetsbranschens inverkan på människan samt hennes egna förutsättningar att fortsätta arbeta. Möjligheter till omplacering i arbetslivet och till stödpension vid inkomstbortfall bör garanteras. De äldre bör beredas tillfälle att bo kvar i sin hemmiljö. Detta kräver en satsning på bostadsstöd och på upprustning av bristfälliga bostäder. Vidare förutsätter del en utökad hemhjälpsverksamhet.

Bostadspolitiken bör tillfredsställa kravet på en boendemiljö där bostäder, service och arbetsplatser bildar en fungerande helhet. Människans önskemål om olika typer av bostäder bör i görligaste mån beaktas.

Samhällets mål bör vara att erbjuda alla medlemmar fri sjuk och hälsovård. Det påbörjade folkhälsoarbetet bör uppföljas genom regelbundna hälsokontroller, med utbyggd arbetsplatshälsovård och med en kraftig utveckling av den socialmedicinska forskningen. De sjuka bör behandlas i sin naturliga miljö varför man starkare bör inrikta sig på öppen vård. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid snar rådgivning, preventiv hälsovård och uppfostran till sunda livsvanor. Sjukförsäkringen bör utbyggas så att tandvården stegvis inlemmas i systemet. Bristerna på läkare och övrig sjukvårdspersonal bör hävas genom att antalet utbildningsplatser ökas och genom att tillbudsstående krafter fördelas jämnare regionalt.

Genom rehabilitering och skyddade arbetsplatser bör såväl fysiskt som psykiskt handikappade beredas möjlighet till arbete och ett fullvärdigt liv. Omgivningen bör även planeras med tanke på de handikappade.

Samhällelig kontroll av alkohol, tobak och övriga beroendeskapande njutningsmedel är nödvändig. Målet bör vara att minimera skadeverkningarna av bruket och ett viktigt medel är härvid att reglera åtkomligheten. Informationen om alkoholens, narkotikans och tobakens skadliga verkningar bör intensifieras, kontrollen av beroendeskapande läkemedel skärpas och illegal införsel av narkotika förhindras.

Kriminalvården bör inriktas på återinträdet, i samhället. Öppen vård, villkorliga domar och en förebyggande socialvård är viktiga instrument för detta. Staten bör erbjuda de frigivna möjligheter till arbete och bostad. Sluten anstaltsvård bör i huvudsak utnyttjas enbart i syfte att skydda andra individer och samhället.

Trafikskyddsarbetet bör intensifieras. l den ökande stadstrafiken bör speciellt fotgängarnas och den lätta trafikens berättigade krav på framkomlighet och skydd beaktas. Särskild vikt bör fästas vid skapandet av en för barn och åldringar trafikvänlig miljö.

JÄMLIKHET I UTBILDNINGEN

Varje människa bör ha rätt och möjlighet att välja utbildningsväg och levnadsbana oberoende av hemort, social och ekonomisk bakgrund, kön eller språk. All utbildning bör vara avgiftsfri.

Utbildningen skall ge medborgarna färdigheter och kunskaper för yrkeslivet och för delaktighet i samhällslivet i allmänhet. Målet bör vara självständiga individer. Utbildningen bör överföra samhällets kulturarv till nya generationer och ge alla människor en grund för ett meningsfyllt liv. Den bör vara samhällsmedveten och betona förståelse för medmänniskan och de demokratiska värderingarna. Den bör även understryka betydelsen av fred och internationellt samförstånd samt en vettig användning av naturresurserna.

Utbildningssystemets beslutsprocesser bör fungera demokratiskt och bygga på samarbete och samverkan mellan alla dem som verkar i utbildningsinstitutionerna. Den regionala, sociala och språkliga jämlikheten förutsätter att små enheter inom utbildningsväsendet bevaras och utvecklas. På alla stadier och på alla utbildningsområden bör en så jämn spridning av skolenheterna som möjligt eftersträvas. Inom den allmänna ramen bör ges vidsträckt språklig, regional och kommunal självbestämmanderätt vid planeringen och utformningen av utbildningen. Vidare bör varje skolenhet och undervisningsenhet ges möjlighet till långtgående planering av undervisningen.

En förskola bör införas som en integrerad del av skolväsendet. Den bör främst inrikta sig på barnets känslomässiga utveckling och anpassning till samverkan med andra människor och därigenom utjämna de skillnader i utvecklingsförutsättningar som förekommer mellan barnen.

Grundskolan och ungdomsstadiets utbildning skall förbereda för insatser i samhälls och yrkesliv samt ge en god grund för vidare skolning. Skolan bör behandla olika begåvningsinriktningar jämlikt. Genom stödåtgärder bör man sträva till att minska inlärningssvårigheterna. Alla människor bör erhålla en yrkesutbildning genom att den allmänbildande och den yrkesinriktade utbildningen på ungdomsstadiet sammanförs till en enhetlig skolform. Praktisk och teoretisk undervisning bör integreras och utbildningen bör vara tillräckligt omfattande för att ge människorna förmåga ätt påverka samhälls utvecklingen. All utbildning bör ge möjligheter för fortsatta studier.

Den snabba samhällsutvecklingen kräver en utbildning som fortgår genom hela livet. Var och en bör med jämna mellanrum kunna återvända från arbetslivet till utbildningssektorn, varvid en växelverkan uppstår. Genom samordning bör ett ändamålsenligt helhetssystem för vuxenutbildningen skapas vilket inbegriper fortbildning, vidareutbildning och omskolning. I samband med den ökade satsningen på dessa utbildningsformer bör folkhögskolornas möjligheter att även tjäna regionala och lokala utbildnings och kulturbehov utökas.

Vetenskapspolitikens uppgift bör vara att samordna forskningsinsatsen med samhällets och kulturens allmänna behov. Grundforskningen, som utgör basen för den tillämpade forskningen, bör härvid kraftigt stödas. Vetenskapen bör dessutom ge teoretiska grunder för nya målsättningar och alternativa lösningar av aktuella samhällsproblem. En ökad tvärvetenskaplighet är ett väsentligt bidrag till detta.

ETT MÅNGSIDIGT KULTURUTBUD

Varje människa bör ha rätt till trivsel och nöje, meningsfulla fritidssysselsättningar, skapande verksamhet, god konstnärlig underhållning, social samvaro och studier. Kulturutbudet borde inte få äventyras, vilket idag sker såväl i glesbygderna som i tätorterna. Där gamla kulturmiljöer och kulturmönster försvinner uppstår kulturella tomrum. Samma tomrum finns i identitetslösa nya tätorter.

Ökade insatser för den i vårt land hittills tämligen eftersatta kulturservicen krävs. Kommunerna måste ges möjlighet att i högre grad än hittills stöda och skapa kulturella aktiviteter, bland annat så att medborgar och arbetarinstituten kan utnyttjas som lokala kulturcentraler. En kulturpolitisk lagstiftning som möjliggör att samhällets och den enskilda människans kulturbehov tillgodoses i all samhällsplanering är nödvändig.

Kulturdebatten bör vara fri och obunden så att olika politiska, ideella och religiösa åsikter kan framföras. Människans behov att utveckla sina skapande talanger bör tillfredsställas.

En kraftig spridning av kulturverksamheten bör åstadkommas bland annat genom ett ökat stöd för folkkultur och populärkultur. Regionala och lokala kulturinstitutioner bör erbjuda goda möjligheter för kulturutövning.

Den ökande fritiden bör kunna utnyttjas meningsfullt. Samhället bör därför satsa på aktiverande verksamhet. Fritidsbebyggelse, idrottsparker och anläggningar, strövområden, bad och camping bör uppbyggas för att tillfredsställa det växande rekreationsbehovet. Konditions och tävlingsidrotten bör främjas som viktiga delar av fritidsverksamheten och den förebyggande hälsovården.

KYRKA OCH RELIGION

Vår samhällsordning och vår kultur bygger i hög grad på kristna värderingar. Svenska folkpartiet stöder de positiva värden kristendomen och den humanistiska livsåskådningen representerar. Svenska folkpartiet anser det viktigt att kyrkor och religiösa samfund har möjligheter att verka enligt sina egna grundprinciper och att medborgarnas behov av religionsutövning och själavård kan tillfredsställas. Möjligheterna till religiös verksamhet i skärgården och glesbygderna bör tryggas.

Religionsundervisning bör ges i våra skolor.

FINLAND I VÄRLDEN

FoIkens självbestämmanderätt och fredliga relationer och en rättvis fördelning resurserna bör utgöra grundvalen för all mellanfolklig kontakt. Aktning för änniskans värde och okränkbarhet, för den nationella identiteten och Självständigheten skapar förutsättningar för internationell förståelse och ,solidaritet. Därför bör Finland som en neutral nordisk stat i sin utrikespolitik främja fred, säkerhet och aktning för människovärdet samt verka för förtroendefulla relationer mellan folken.

Svenska folkpartiet anser att Finlands försvarsmakt har en viktig uppgift att fila som ett instrument för landets neutralitetspolitik. Ett effektivt neutralitetsförsvar bör tryggas och tillräckliga anslag beviljas försvarsmakten inom ramen för våra ekonomiska resurser och Finlands internationella åtaganden.

Finlands medvetna neutralitetspolitik och aktiva fredssträvanden bygger på de erfarenheter Finland gjort under sin självständighetstid. En stöttepelare i denna utrikespolitik utgöres av det vänskaps , samarbets och biståndsfördrag som slutits med Sovjetunionen. Fasta förbindelser har knutits mellan länderna å både det kulturella och ekonomiska området. Det värdefulla arbetet bör ytterligare intensifieras på basen av principerna om fredlig samexistens och utvidgas att omfatta så talrika samhällsområden och vida befolkningsgrupper som möjligt.

Samhörigheten mellan de nordiska länderna, vilken vilar på historisk grund måste stärkas och en fortgående utveckling av de samnordiska institutionerna bör ske. Nordiska rådet är ett uttryck för den självfallna gemenskap som sammanbinder de nordiska länderna. Ett aktivt arbete för en fortsatt integration i Norden, bland annat genom strävan till ökad samordning av lagstiftningen, bör prägla rådets verksamhet. Vid vistelse i annat nordiskt land bör varje nordisk medborgare tillförsäkras möjligheter att tillgodose sina sociala och kulturella behov.

Strävandena till en fortsatt avspänningspolitik i Europa bör stödas som en väsentlig förutsättning för världsfreden. Samarbetet inom olika sektorer bör utvecklas på alleuropeisk bas men på ett sätt som inte utesluter samverkan för fredliga syften inom trängre regioner.

På det globala planet bör Förenta Nationernas ställning stärkas. De ledande principerna för världsorganisationen bör vara riktgivande för all mellanfolklig kontakt.

En av mänsklighetens viktigaste uppgifter är att minska och utplåna de stora skillnaderna i utvecklingsnivån mellan jordens rika och fattiga länder. Detta förutsätter ett samarbete på jämlik bas mellan dessa länder. Finland bör fortgående höja sitt utvecklingsbistånd och i sin biståndspolitik verka för en jämnare inkomstfördelning också inom utvecklingsländerna.Utgående från principen om folkens självbestämmanderätt bör Finland konsekvent motsätta både kolonialism och rasism och bör därför stöda alla strävanden till nationellt ,beroende och människovärdiga levnadsförhållanden

En uppslutning kring landets neutralitetspolitik och fredssträvanden är en för utsättning för Finlands självständighet och folkets frihet och bildar sålunda landen för det inre uppbyggnadsarbetet.