Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/568

Ruotsalainen kansanpuolue

SFP:s Partiprogram


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: SFP:s Partiprogram
  • Vuosi: 1988
  • Ohjelmatyyppi: yleisohjelma

Svenska Folkpartiet i Finland r.p.

Partiprogram antaget av Sfp:s partidag i Jakobstad 4. - 5.6. 1988

1. Svenska folkpartiet

1.1 Svenska folkpartiet är den samlande politiska folkrörelsen för alla dem som gemensamt vill slå vakt om Finland som ett tvåspråkigt land.

Sfp arbetar för en stark finlandssvenskhet, för en fungerande tvåspråkighet och för en levande nordism.

Sfp står för en vidsynt minoritetspolitik som stärker sammanhållning, samförstånd och samarbete.

I samarbete med andra partier och folkrörelser vill Sfp förena Finlands folk i arbete för fred, frihet, jämlikhet och framsteg.

2. Tro på människan

2.1 Svenska folkpartiet tror på den enskilda människan, på hennes initiativkraft, vilja och förmåga att uppställa samhällsnyttiga mål för sin verksamhet och att förverkliga dem i samarbete med andra. Alla människor har lika värde och rätt till inflytande över sin egen tillvaro.

Denna övertygelse utgör grunden för en jämlik ställning för minoriteterna i vårt samhälle.

2.2 Svenska folkpartiet vill frihet och rättvisa. Frihet finns inte utan rättvisa och rättvisa finns inte utan frihet.

Frihet skall innebära, att ta ansvar både för sig själv och för sina medmänniskor. Utan frihet övergår strävandena till jämlighet i likriktning och förtryck. Utan solidaritet och rättvisa urartar friheten i utslagning och sociala klyftor.

2.3 Svenska folkpartiet vill trygga varje människas tanke- och trosfrihet, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet samt rättssäkerhet. Dessa mål uppnås best inom ramen för en representativ demokrati på parlamentarisk grund i ett västerländskt rättssamhälle.

2.4 Svenska folkpartiets arbete för jämlighet utgår från att varje människa är unik och har olika förutsättningar, önskemål och möjligheter.

Vi vill skapa likvärdiga möjligheter och en fungerande grundtrygghet för alla. Vi främjar jämställdhet mellan kvinnor och män, på arbetsmarknaden, inom organisationslivet och i politiken.

2.5 Svenska folkpartiet anser att politisk demokrati och personlig frihet kan förenas bäst med marknadsekonomi. I en sådan marknadsekonomi skall samhället garantera social trygghet, främja konkurrens och ekonomisk mångfald och samtidigt motverka koncentration, ekonomiska klyftor och exploatering av miljön.

Samhället skall utforma allmänna ramar inom vilka företag och enskilda fritt skall få verka.

2.6. Svenska folkpartiet utgar från en ekologisk grundsyn. Miljö- och naturresursfrågorna måste tillmätas en övergripande betydelse för samhällsutvecklingen. All produktion och konsumtion måste utformas så att den inte hotar livsbetingelserna för denna och kommande generationer. Ansvaret är enskilt, lokalt, nationellt och globalt.

3. Demokratin förverkligas

3.1.Demokrati förutsätter fri åsiktsbildning och fria allmänna valoch rätt för medborgarna att delta i beslut som berör dem. Bäst garanterar folkvalda församlingar stabilitet och rättvisa i samhället. Radgivande folkomröstningar, både kommunala och riksomfattande, stöder de representativa organens verksamhet.

3.2 Statsskicket i Finland bygger på jämvikt mellan riksdag och regering och president. Riksdagen bör målmedvetet kontrollera och påverka regeringsmakten. I enlighet med parlamentariska principer skall den verkställande myndigheten handhas av en regering, som åtnjuter riksdagens förtroende. Oppositionen har en central roll som kritiker av regeringsmakten.

3.3 Presidenten skall vara en samlande kraft och stå över såväl partier och ideologier som intressemotsättningar. Därför skall han ha en tillräckligt stark ställning. Presidentens viktigaste ansvarsområde är utrikespolitiken.

3.4.Den kommunala självstyrelsen är en hörnsten i vår demokrati. Enskilda och samverkande kommuner samt kommunalförbund skall stärkas på central- och länsförvaltningens bekostnad. En demokratiserad mellaninstansförvaltning måste tillgodose även mindre befolkningsgruppers och religioners intressen.

3.5 De ekonomiska relationerna mellan stat och kommun bör utformas så att kommunerna ges en reell bestämmanderätt inom ramen för allmänt omfattade samhällsmål. De enskilda kommunmedlemmarna skall kunna påverka beslutsprocessen. Både statliga och kommunala myndigheter bör öppet informera allmänheten och utröna opinioner i ett tidigt skede av planering och beslutsfattande.

3.6 Förvaltningsapparaten på central, regional och kommunal nivå utövar betydande makt och inflytande. Den måste styras av demokratiskt valda organ, inte bara formellt utan reellt. Förvaltningen skall vara serviceinriktad, kundorienterad.

3.7 Medborgarnas grundlagsenliga rättigheter är oantastliga. Medborgarnas rättsskydd och likhet inför lagen garanteras av oberoende domstolar. Rätten till insyn i myndigheternas verksamhet bör hävdas, maktmissbruk och korruption bekämpas. Även utlänningar bör garanteras ett rättsskydd jämförbart med finländarnas.

3.8 Den tekniska utvecklingen skall främja, inte hota demokratins mekanismer. Datatekniken får inte göra intrång på den enskilda människans integritet. Samhällets sårbarhet bör minimeras.

3.9 Inom masskommunikationen skall mångsidighet och ordets frihet råda. Massmedierna har en avgörande betydelse för den fria opinionsbildningen och för att riktig information ges. Såväl statliga som privata monopol inom medierna bör motverkas. Mindre befolkningsgrupper bör få sitt informationsbehov tillgodosett bl.a. genom egna massmedier. Rundradions svenska enhet bör garanteras verksamhetsförutsättningar och tillräcklig autonomi.

3.10 Partierna utgör kanaler för medborgarviljan i en demokrati. Som breda folkrörelser fyller partierna bäst sin uppgift. I förhållande till myndigheterna bör partierna ständigt inta en vaksam hållning. Vallagstiftningen skall säkerställa en rättvis fördelning av mandaten i de folkvalda organen.

3.11 Fackliga och andra intresseorganisationer är vedertagna inslag i en demokrati. Behovet av livskvalitet framom enbart materiell tillväxt ställer nya krav på arbetsmarknadsorganisationerna.

3.12 Människan har rätt till ett verksamhetsfält, en privat sfär, på vilket samhället inte får göra intrång. Medborgarna får inte ställas under samhällets eller andra starka maktcentras förmyndarskap. Den enskilda människans handlingsfrihet är ett väsentligt drag i en demokrati.

4. Fred, frihet och globalt ansvar

4.1 Mänsklighetens och varje enskilt folks trygghet och framtid beror i avgörande grad på den globala utvecklingen. Fred, fördjupat internationellt samarbete och ansvar för ekologi och naturresurser ger förutsättningar för mänsklighetens fortsatta existens.

Ledande principer länder emellan bör vara respekt för varandras integritet, nonaggression, icke inblandning i varandras inre angelägenheter, jämlikhet, ömsesidig nytta och fredlig samexistens.

4.2 Aktning för människans värde och okränkbarhet, för nationell identitet och självständighet utgör förutsättningar för internationell förståelse och solidaritet. Arbetet för fred är en gemensam angelägenhet oberoende av ideologier.

4.3 Finlands utrikespolitik slår vakt om ett självständigt och neutralt Finland. Finland skall hålla fast vid sin strävan att stå utanför stormaktskonflikter. Samtidigt skall utrikespolitiken främja fred, nedrustning, globalt miljöansvar och mänskliga rättigheter, samt motarbeta rasism i alla former.

4.4 Finlands utrikes- och säkerhetspolitik utgår från vår erkända ställning som en neutral nordisk stat med vänskaps-, samarbets- och biståndsavtal med Sovjetunionen. Finland bör upprätthålla ett försvar som är baserat på allmän värnplikt och med resurser att värna vår territoriella oavhängighet. Norden bör vara en kärnvapenfri zon. Finland bör även på ett vidare internationellt plan främja alla åtgärder som bidrar till en bade nukleär och konventionell rustningskontroll och nedrustning.

4.5 Fördraget om vänskap, samarbete och bistånd utgör den stabila bas för ett samarbete med Sovjetunionen vilket motsvarar också framtidens krav. Det bidrar till att upprätthålla stabilitet i
hela Nordeuropa och därmed till arbetet för världsfreden. Det ekonomiska, vetenskapliga och teknologiska samarbetet mellan Finland och Sovjetunionen har bidragit till en positiv utveckling och måste anpassas till föränderliga förhallanden för att kunna fördjupas. Miljösamarbetet bör breddas. Kulturutbytet och samarbetet mellan medborgare bör fördjupas och präglas av öppenhet.

4.6 Den historiska samhörigheten mellan de nordiska länderna, har en stark folklig förankring och bör stärkas ytterligare. Detta gäller såväl Nordiska rådet som konkreta samarbetsprojekt såsom harmonisering av lagstiftningen.

Det nordiska ekonomiska samarbetet har stor betydelse i ett integrerat Västeuropa. Norden skall vara ett gränslöst område även i ekonomisk bemärkelse.

Det är värdefullt att de nordiska länderna samordnar sitt agerande i internationella sammanhang, i synnerhet i arbetet för att överbrygga klyftor i världen.

4.7 Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa har vuxit till en bred trygghetsskapande process i ett Europa i dess vidaste bemärkelse.

KSSE-processen bör bidra såväl till avspänning och säkerhet som till förbättrade mänskliga rättigheter, underlättade mänskliga kontakter och friare informations- och kulturutbyte samtidigt som samarbete på vetenskapens, handelns och miljöns område påskyndas i hela Europa.

4.8 Finland bör, utan att ge avkall på sin neutralitet och sin handlingsfrihet, bevaka sina intressen i den europeiska integrationen.

Detta sker via Norden, Efta och bilaterala arrangemang med EG och SEV. Vi bör aktivt stärka europeiska organisationer, vid sidan av den ekonomiska integrationen. Finland bör främja samarbete i hela Europa över gränser av olika slag.

4.9 Finland skall stöda en utveckling av Förenta Nationerna som ett centralt forum för internationellt samarbete såväl i fråga om säkerhetspolitiken som i arbetet för mänskliga rättigheter. Ekonomisk, social och kulturell utveckling är andra centrala mål för FNs verksamhet.

Fri handel bör kunna utvecklas samtidigt som en global ekonomisk utjämning äger rum med en rättvisare fördelning av jordens resurser under ekologiskt ansvar.

Vårt land skall ta emot flyktingar som behöver fristad hos oss och stöda FN:s flyktingkommissariat.

4.10 Finlands utvecklingsbistånd bör vara en procent av bruttonationalprodukten. De fattigaste länderna bör prioriteras som mottagarländer. All biståndsverksamhet skall främja en ur miljösynvinkel hållbar utveckling. Vårt bistånd skall stå i samklang med neutralitetspolitiken och främja arbetet för mänskliga rättigheter.

5. En öppen marknadsekonomi

5.1 Privat äganderätt, enskild företagsamhet och fri konkurrens utgör grunden för vårt ekonomiska system. Öppna gränser är nödvändiga för ett litet land. Samtidigt skall vi ha tillräckligt inflytande över vår ekonomi. Statsmakten skall ange ramarna inom vilka marknadskrafterna fritt kan verka. Så kan en hållbar utvecklinq befrämjas.

5.2 Fri konkurrens och ett minimum av handelshinder främjar effektiviteten i näringslivet. Detta gagnar hela nationalekonomin och i synnerhet konsumenterna. Koncentration skall motverkas så att marknadsmekanismerna kan fungera. Monopol- och kartellbildning skall motarbetas.

5.3 Vår internationella konkurrenskraft kräver att kostnadsnivån är i balans. Endast så kan sysselsättningen hållas hög.

Inflationen bör inte överstiga nivån i våra viktigaste konkurrentländer. Låg inflation möjliggör reallöneutveckling, ger stabilt penningvärde, sundare placeringsbeslut och rum för en realränta som stimulerar sparandet.

5.4 Beskattningen skall främja inte hämma arbetslusten och den ekonomiska aktiviteten. Marginalskatten skall vara rimlig. Kapitalinkomster bör beskattas på enahanda grunder. Mervärdesbeskattning bör vara huvudprincip för de indirekta skatterna.

5.5 Ett spritt ägande ökar medborgarnas inflytande över ekonomiska beslut och motverkar koncentration och monopol. De anställda bör ha goda möjligheter att äga aktier i sitt företag. Andel av vinsten ökar de anställdas arbetsmotivation. Arbetsplatsdemokrati skall vara ett verksamt instrument vid skötseln av företagen.

5.6 Småföretagen är betydelsefulla i ett föränderligt näringsliv. Deras smidighet ger dem möjligheter att snabbt utnyttja nya idéer och ny teknologi. Deras betydelse för sysselsättningen ökar. Företagsamhet skall inte hämmas av byråkrati.

5.7 Den statliga företagssektorn behövs endast då privat verksamhet inte kan tillgodose nationella intressen vid produktionen av varor och tjänster eller för att trygga regional jämvikt. Den statliga företagsverksamheten får inte främja monopolbildning utan skall konkurrera med privata företag på likvärdiga villkor. Endast statliga företag med särskilt samhällsansvar kan avvika från denna grundprincip.

5.8 Inom den offentliga sektorn bör man sträva till att skapa ökat kostnadsmedvetande och enhetsansvar. Den offentliga sektorns möjligheter att köpa och sälja tjänster bör ökas. Samhället skall dock alltid trygga tillgången på basservice för olika befolkningsgrupper i alla delar av landet.

6. Landet i balans

6.1. Människans rätt att fritt välja boningsort är en grundrättighet. Friheten att flytta får dock inte bli ett tvång. Var och en skall kunna trygga sin utkomst utan att behöva flytta från hemorten.

6.2. En balanserad regional utveckling ligger i hela befolkningens intresse. En snabb befolkningskoncentration medför miljö- och trafikproblem samt sociala svårigheter. Levnadskostnaderna, särskilt boendekostnaderna, blir svåra att hålla i styr.

Då landets totalbefolkning inte växer leder starka befolkningsrörelser till avfolkningsproblem i stora delar av landet. Befolkningsstrukturen snedvrids.

6.3 Det är viktigt att utveckla en mångsidig arbetsmarknad i alla regioner. Landskapscentra bör få utbildningsresurser och en sådan offentlig service att balansen mellan olika regioner kan tryggas. Dessa centra behövs för att ge service och stöda utvecklingen i den närliggande regionen.

6.4 Statsmakten bör lindra kriser för samhällen i snabb omvandling.Insatser för krisorter skall kunna göras genast.

Regionalpolitiskt stöd bör kunna ges såval åt enskilda, som åt företag och kommuner i situationer då den lokala sysselsättningen drastiskt försämras.

6.5 Vid stora etableringar har kommunerna ett stort ansvar för miljö, sysselsättning, social service, språk och kultur. Även grannkommunernas åsikter skall beaktas vid etableringar som sätter sin prägel på hela regionen.

6.6 Alla landsdelar bör få del av teknologiska framsteg och högskoleutbildning. Forskning och utbildning har en avgörande regionalpolitisk betydelse. Elektronisk kommunikation är en förutsättning för utveckling och bör stå till buds till lika kostnad i hela landet. Stat och kommun skall främja utbyggnaden av kabelnät.

6.7 Goda kommunikationer är vitala för ett land i balans. Vägnätet måste hållas i skick i alla delar av landet. Järnvägs- och flygtrafiken skall utvecklas. Därtill är ett tätt nät av busslinjer förtsättningsvis ett samhällsintresse både i glesbygden och i städerna. Skärgården har ett särskilt behov av goda kommunikationer. Sjöfarten behövs som en finländsk näring.

6.8 Omraden med svårbemästrade utvecklingsbetingelser behöver skräddarsydda lösningar, Detta gäller särskilt skärgården och landets nordligaste områden. Åtgärderna måste utformas på den bofasta befolkningens villkor.

6.9 Sysselsättningen i de finlandssvenska regionerna kräver särskild uppmärksamhet så att ingen tvingas söka arbete utomlands. Arbetskraftsmyndigheterna bör upprätthålla fungerande svensk service. Återflyttning till hemlandet måste underlättas.

6.10 Kommuner med en självstyrelse som ger rum för egna initiativ innehar en viktig roll för den regionala balansen. Tvångssammanslagningar av kommuner kan inte godkännas.

7. Människan i arbetet

7.1 Varje människa bör beredas möjlighet till en meningsfull sysselsättning och en tryggad utkomst. Det skall gå att leva på sin lön.

7.2 Industrisamhället genomgår ständigt starka förändringar i takt med att ny teknik tas i bruk. Stora krav ställs på människornas beredskap att anpassa sig till nya villkor. Människan får dock inte bli ett objekt vars behov och önskemål inte längre påverkar samhällets utveckling.

7.3.Automatiska produktionssystem ersätter en allt större del av människans tunga och monotona arbetsuppgifter inom industri- och tjänstesektorerna. Samtidigt uppstår nya yrken som kräver skapande förmåga. Målmedvetna satsningar behövs då det gäller såväl utbildning i allmänhet som vuxenutbildning.

7.4 Utvecklingen understryker behovet av både större och mindre företag som kompletterar varandra. Servicesektorns betydelse för sysselsättningen framstår som central. Viktiga expansionsområden är utbildning samt social- och hälsovård. Utrymme bör skapas för nya former för samverkan mellan offentliga inrättningar och det enskilda initiativet. Den ökande fritiden innebär även en allt större efterfrågan på tjänster och service.

7.5 Kvinnor och män skall vara likvärda i arbetslivet. Lika lön för likvärdigt arbete måste gälla i alla branscher. De kvinnodominerade yrkesområdena på arbetsmarknaden får inte präglas av en lagre lönenivå.

7.6 Föräldrarnas önskan att förena familjeliv och yrkesarbete bör beaktas. Heltids- och deltidsarbete skall behandlas som likvärda alternativ. Den enskilda människans önskemål bör vara vägledande vad arbetstider beträffar.

7.7 Inom arbetarskyddet måste den nya tekniken ägnas uppmärksamhet. Kemikaliehanteringen kräver särskild vaksamhet. Det psykiska arbetarskyddet skall ocksa förbättras.

7.8 Den enskilda människans möjligheter att påverka sin arbetsmiljö och sina arbetsvillkor är allt viktigare. Detta gäller såväl inom den privata som den offentliga sektorn.

Ett reellt medinflytande med representation för de anställda i företagens förvaltning är nödvändigt.

Ett förtroendefullt samarbete mellan arbetsgivare och anställda är av grundläggande betydelse för företagets utveckling. Även i fackföreningsrörelsen är det viktigt att förbättra den enskilde
medlemmens påverkningsmöjligheter.

8. Lantbruk och en levande landsbygd

8.1 Lantbruket utgör basen för en levande landsbygd både med tanke på sysselsättning och kulturmiljö. En tryggad självförsörjning i fråga om de viktigaste livsmedlen är nödvändig i en värld drabbad av kriser och miljöförstöring. En fungerande inhemsk livsmedelsförsörjning ligger i alla medborgares intresse.

8.2 Överproduktion av lantbruksprodukter hotar lantbrukets lönsam- het och föranleder stora marknadsföringskostnader för hela samhället. På sikt blir det allt svårare och dyrare att exportera lantbrukets överskott.

Då lantbrukets överskottsproduktion skärs ned bör man söka sådana långsiktiga metoder som inte skapar sysselsättningsproblem på landsbygden.

8.3 Minskat bruk av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel bör främjas. Detta är ett alternativ till att minska odlingsarealen då överproduktion skall skäras ned. Naturliga jordbruksmetoder bör främjas. För livsmedelsproduktionen värdefull åkermark skall skyddas.

8.4 Livsmedelsprisen bör hållas i styr genom fungerande konkurrens och insyn i prisbildningen i förädlings- och distributionsskedet. Kravet på rena och hälsosamma livsmedel väger mera än önskemålet om billiga livsmedel.

8.5 Raserandet av internationella handelshinder på livsmedelsmarknaden får inte frånta de finländska jordbrukarna deras utkomst,landet dess trygghet i fråga om självförsörjning och konsumenterna deras rätt till hög kvalitet på livsmedlen.

8.6 Produktionen skall även i framtiden baseras på familjejordbruk.Generationsväxlingen skall göra det lättare för unga människor att bli lantbrukare utan en orimlig skuldsättning.

Olikheterna i betingelserna utjämnas genom regionalt prisstöd. Deltidsjordbruket är värdefullt då det stöder sysselsättningen och bosättningen på landsbygden. Småbrukares utkomst kan tryggas med kombinationsyrken.

8.7 Skogsbruket är en grundbeståndsdel i vårt ekonomiska liv. Skogsbrukets lönsamhet bör tryggas och den nuvarande produktionsvolymen ökas utan att mångbruksprincipen frångås. Arealbeskattningssystemet främjar ett långsiktigt ansvar för skogen. Skogsägarens egen arbetsinsats bör gynnas.

8.8 Satsning på landsbygdens specialnäringar behövs i synnerhet då traditionell lantbruksproduktion skärs ned. Landsbygdens näringar kan stärkas genom att förädlingsgraden på produkter från jordbruket och fisket höjs på landsbygden.

8.9 Vi skall ha en livskraftig skärgård med en fast bosättning och ett mångsidigt näringsliv. Det ökande behovet av mark för rekreation får inte inkräkta på skärgardsbornas näringsutövning. Däremot bör de ha möjlighet att själva utveckla verksamhet inom rekreationssektorn.

8.10 Fisket är en av basnäringarna i skärgården. Åtgärder som stöder fisket bör främst riktas till dem som har fisket som sin utkomst. Fiskarna skall garanteras en tryggad utkomst bl a genom förhandlingsrätt om fiskpriserna. Fiskodling bör helst ske småskaligt, förädlingssektorn utvecklas och vården av fiskevatten förbättras.

9. Ett mänskligare samhälle

9.1 Varje människa bör garanteras grundtrygghet. Da kan hon fritt bygga upp och forma sitt liv utgående från sina intressen och förutsättningar. Friheten att få välja livsinriktning lär oss att ta ansvar för oss själva och våra medmänniskor.

9.2 Den sociala och ekonomiska tryggheten i välfärdssamhället garanteras främst av en flexibel socialförsäkring. Den svarar för att uppnådd levnadsstandard i stort kan bibehållas vid sjukdom, olycksfall, arbetslöshet och hög ålder. Tillsammans med direkt stöd skall den också ge varje medborgare minimiutkomst.

9.3 Vi behöver social service anpassad efter våra behov. Valfrihet och flexibilitet för den enskilda människan och hennes familj behövs i fråga om pensionsålder, vardformer och arbetstid.

9.4. Samhället bär ansvar för grundtryggheten. Stat och kommun kan dock inte sköta allt. Det behövs solidaritet och vardagsgemenskap människor emellan.

Ideellt arbete och frivilliga insatser behövs. Det frivilliga arbetet är särskilt viktigt när det gäller medmänniskor som inte klarar sig själva trots ett nät av samhälleliga omsorger.

Privat service bör komplettera den offentliga. Tillgång till alternativ stimulerar den offentliga sektorn att förbättra kvaliteten på sin service.

9.5 Barnen är vår framtid. En positiv inställning till barn är en förutsättning för en acceptabel befolkningsutveckling. Familjepolitiken skall utgå från barnens behov av trygghet. Barnfamiljerna har rätt till service och stöd som ekonomiskt jämställer dem med övriga medborgare.

Samhället kan inte träda i föräldrarnas ställe. Föräldrarna skall avgöra vilken dagvårdsform som är bäst för deras barn och lättast att anpassa till familjens situation. Samhällets uppgift är att garantera valfrihet mellan olika dagvårdsformer.

9.6 De äldre har rätt till ett liv utan förmyndarskap, till respekt för sin okränkbarhet. Äldreomsorgen kräver större uppmärksamhet i takt med att de äldre blir en allt större och oenhetligare
grupp.

De äldre skall kunna välja den för dem mest lämpliga vårdformen. Den som vill bo hemma skall ges möjlighet till detta genom en starkare inriktning på öppenvård. Öppenvård är en väg till livskvalitet och service i pensionärens egen närmiljö.

Anstaltvården bör ske så att den inte berövar de äldre deras värdighet och integritet. Målet är att varje ålderdomshem skall kännas som ett riktigt hem och erbjuda möjlighet till privatliv.

9.7 Flyktingarna utgör en ny minoritet i vårt land och behöver särskild uppmärksamhet. Placerandet av flyktingar också i svenska bygder bör underlättas.

9.8 Varje människa har rätt till en bostad, som ger förutsättningar för ett människovärdigt liv. Denna rätt kan förverkligas endast på en mångsidig och flexibel bostadsmarknad. En sådan förutsätter att såväl privata som offentliga resurser utnyttjas.

Många vill äga sin bostad. Detta görs möjligt genom rimliga lånevillkor och smidiga regler.

9.9 Hyresboende bör vara ett fullvärdigt alternativ. Förutom staten och kommunerna behövs privata investeringar i hyresbostäder, mindre reglering och mindre byråkrati.

Med bostadsstöd kan samhället bidra till att boendekostnaderna hålls på en skälig nivå. Särskilda åtgärder är nödvändiga för unga människor och barnfamiljer.

9.10 Rådgivning och förebyggande åtgärder är avgörande även för att möta nya hot mot vår hälsa: miljögifter, radioaktiv strålning,
förändringar i atmosfärens sammansättning, sjukdomar som aids. Forskningens behov måste tillgodoses. Köerna i sjukvården måste avskaffas. Målet är att garantera människorna individuell vård av hög medicinsk kvalitet i en människovärdig miljö.

9.11 Personer med handikapp bör få utbildning på modersmålet samt arbete och fritid som ger ett fullvärdigt liv. Handikappade med speciella behov måste ägnas särskild uppmärksamhet inom den språkliga minoriteten.

9.12 De som själva vårdar sina anhöriga skall ha rätt till bistånd från samhället och deras arbete likställas med annat, beträffande fritid, social status, pensions- och andra förmåner.

9.13 Diskriminering på grund av vald levnadsbana och till exempel sexuell läggning får inte förekomma.

9.14 Vi behöver vardagsgemenskap och ett närsamhälle med flere generationer som motvikt till stress, isolering och stora enheter. Gemenskap minskar våldet i samhället och i familjerna. Alla medborgare har rätt till fysisk och psykisk integritet.

9.15 Kriminalpolitiken skall ha som mål att bekämpa brott och fostra till samhällsnyttiga medborgare. Risken att bli avslöjad vid brott bör ökas. Alternativ till frihetsstraff bör finnas, särskilt för unga. Anpassningen till samhället bör underlättas för frigivna. De som faller offer för brott bör få ersättning för liden skada.

9.16 I kampen mot alkoholmissbruk och narkotika skall upplysning och förebyggande arbete prioriteras. Alkohol- och drogmissbrukare skall ges en vård som ger dem en chans att återinträda i samhället och i arbetslivet.

9.17 Mitt i vårt välfärdssamhälle finns ett oförsvarbart stort antal utslagna människor. Också personer som inte orkar med alla prestationskrav i skola och arbetsliv har rätt till ett människovärdigt liv. Samhället har råd att ta hand om den som slås ut i ett arbetsliv, som ger det stora flertalet välfärd.

9.18 Att ge människorna vård på modersmålet är ett övergripande mål. Rätten till vård på det egna språket bör ingå i all
vårdlagstiftning. Vård på modersmålet är i de flesta fall också en förutsättning för god kvalitet.

10.Vårt ansvar för miljön

10.1 Människan är en del av naturen och beroende av en ren livsmiljö i balans. Det behövs en ekologisk helhetssyn på samspelet mellan människan och miljön. Ren luft, rent vatten och en levande natur är grundförutsättningar för allt liv på jorden.

10.2 Vårt ansvar för kommande generationer innebär att vi vidtar åtgärder för att återställa naturens kretslopp, stoppa förgiftningen av näringskedjorna och hushålla med knappa naturresurser.

10.3 Vi har alla ett personligt ansvar för miljön. De lokala miljöskadorna bör minimeras eftersom de tillsammans kan resultera i världsomspännande miljökatastrofer. Globala miljöhot är den omfattande kemikaliebelastningen av miljön, förgiftningen av havet, förändringar i atmosfärens sammansättning med klimatförändringar som följd, avverkningen av de tropiska regnskogarna, ökenutbredningen samt hotet från både det civila och det militära utnyttjandet av kärnteknologin.

10.4 Vattnet är ett livsvillkor för allt levande och känner varken kommunala eller nationella gränser. Det hotas av övergödning, miljögifter och försurning.

Belastningen av vattendragen, bör fås under kontroll med information och statliga stödåtgärder. Vi behöver så stränga vattenskyddsbestämmelser att den ekologiska balansen i våra vatten återställs och sötvattenstillgången tryggas. Oljeskador måste förhindras genom preventiva åtgärder och beredskapen och tekniken att bekämpa oljeskador måste förbättras.

10.5 Luftföroreningarna hotar vår hälsa och vår natur. Effektiva åtgärder måste vidtas för att minska skadliga utsläpp såsom svaveldioxid, kväveoxider och tungmetaller. Användningen av de för atmosfärens ozonskikt skadliga freonerna måste avvecklas. Ökad uppmärksamhet måste fästas vid olika bullerproblem.

10.6 Återvinning ur avfall bör effektiveras. Avfallsbehandlingen bör koncentreras till noggrant kontrollerade anläggningar. Kommunerna bör satsa på att utveckla och utnyttja avfallshanteringen. De bör också organisera problemavfallshantering. Energi kan utvinnas ur avfall på ett miljövänligt sätt.

10.7 En tryggad energiförsörjning är en förutsättning för dagens välfärd. Energiproduktion och -konsumtion medför emellertid miljöproblem. Till kärnkraften anknyter idag risker som är oacceptabla. Användningen av fossila bränslen påverkar klimatet och medför luftföroreningar. Vattenkraft paverkar den ekologiska balansen i vattendraqen.

Hushållning med energi bör eftersträvas på alla plan. Samtidigt som säkerhetsanordningar och reningsanläggningar förbättras är det nödvändigt att intensifiera forskningen i alternativa, förnyelsebara energikällor.

10.8 Jord- och skogsbruket befinner sig i en fortgående växelverkan med naturen. Lantbrukets och miljövårdens intressen är i grunden gemensamma. Utvecklingen mot stordrift och ökat beroende av kemikalier och handelsgödsel ger dock skäl till oro. Användnigen av skadliga bekämpningsmedel bör minskas och läckaget av näringsämnen från åkrarna minimeras. I skogsbruket bör mångbruksprincipen tillämpas.

10.9 Trafikföroreningar bör minskas med hjälp av en målmedveten trafikpolitik och avgasrening. För att minska föroreningarna från trafiken borde så mycket av persontransporterna som möjligt skötas av kollektivtrafik och där det är möjligt tunga transporter överföras till järnväg.

10.10 All planering bör utgå från människan. Hon har rätt till en trivsam och fungerande boende- och närmiljö. Bevarade kulturmiljöer är en ovärderlig del av vårt historiska arv.

10.11 En effektiv miljövård kräver att landets ekonomi är välskött. Tillväxten måste dock vara hållbar. Samhället måste uppställa sådana villkor för den ekonomiska verksamheten att denna inte leder till oacceptabla miljöskador. Den globala rättvisan förutsätter att det framtida utnyttjandet av jordens begränsade resurser främst kommer u-länderna till godo.

10.12 Ekonomiska styrmedel bör användas ocksa för att främja hushållning med resurser och för att minska skadliga och giftiga utsläpp. Kostnaderna för miljöbelastning bör betalas av belastaren. Avgifter och effektiva påföljder vid miljöbrott skall göra det lönsammare att investera i förebyggande åtgärder än att fortsätta med miljöförstörande verksamhet. Samhället skall uppmuntra till miljöinvesteringar genom skatte- och stödåtgärder.

10.13 Konsumentpolitiken skall göras till ett instrument för bättre miljö. Miljömedvetna val i konsumtionen bör främjas genom märkning av miljöofarliga produkter. Arbetet för bättre produktsäkerhet bör fortsätta.

10.14 Miljön känner inga gränser. Finland bör fortsätta att aktivt arbeta för internationella miljöavtal om mätnings- och kontrollmetoder, varningssystem och skärpningar av internationella gränsvärden.

11. Lära för livet

11.1 Varje människa skall ha rätt och möjlighet att välja utbildning och levnadsbana oberoende av hemort, social och ekonomisk bakgrund, kön eller språk. Skolan skall slå vakt om allas rätt till utbildning enligt egna förutsättningar.

11.2 Utbildningen skall ge oss färdigheter och kunskaper för delaktighet i samhället och för personlig utveckling. Den skall skapa en grund för ett meningsfyllt liv och förmedla samhällets kulturarv. Den skall utveckla människans självtillit och förmåga att tänka självständigt. Utbildningen skall samtidigt främja förståelse för medmänniskan och de demokratiska värderingarna. Den bör även betona betydelsen av fred, jämställdhet och internationellt samförstånd samt en ekologiskt godtagbar användning av naturresurserna.

11.3 Den regionala, sociala och språkliga jämlikheten förutsätter flexibla lösningar. Små enheter inom utbildningsväsendet bör bevaras och utvecklas. Kommunerna och skolorna behöver tillräckliga befogenheter och resurser för att smidigt utforma undervisningen inom den allmänna ram, som anges på riksplanet.

11.4 En hög allmänbildning och kontinuerlig utbildning ger basen för det mångsidiga kunnande som krävs i ett snabbt föränderligt samhälle. Utbildningen blir därigenom även en central investering för samhällets ekonomiska utveckling. En hög utbildningsnivå ger också möjlighet till en rikare fritid.

11.5 Ekonomiska hinder för den enskilda människans möjligheter att utbilda sig bör avskaffas genom ett utvecklat studiestöd på en nordisk nivå. Alla yrkesarbetande bör tillförsäkras rätt till studieledighet på rimliga ekonomiska villkor.

11.6 Förskolan behövs som en integrerad del av barnens fostran. Den bör främst inrikta sig på barnets sociala och språkliga utveckling.
Förskolan skall fostra barnen till samverkan med andra och öka deras beredskap inför skolstarten.

11.7 Grundskolan skall ge de basfärdigheter som behövs i dagens och morgondagens samhälle. Skolan skall ta vara på barnens nyfikenhet och erfarenhet samt lära ut metoder för att aktivt söka kunskap. Grundskolan är viktig för den kulturella identiteten och hemortskänslan. Den ökande tvåsprakigheten bland barnen kräver en omfattande anpassning såsom språkstöd i förskolan, stärkt undervisning i skolspråket i grundskolan och en skräddarsydd undervisning i det andra inhemska språket.

11.8 Yrkesutbildningen på mellanstadiet skall ge kunskaper och färdigheter för yrkeslivet, bredda allmänbildningen och ge en god grund för vidare utbildning. En viktig del av yrkesutbildningen utgörs av arbetslivserfarenhet. All utbildning bör ge möjligheter till fortsatta studier.

11.9 Gymnasiets allmänbildande och personlighetsfostrande roll bör stärkas genom flexibel studiegång och ökad valfrihet. Studentexamen tjänar som en gemensam utvärdering. Fler ämnen kan ingå i studentexamen men det andra inhemska språket skall ingå som ett obligatoriskt ämne.

11.10 För en mångsidig utveckling av skolorna bör alla grupper - studerande, lärare, personal och föräldrar - vara representerade i de beslutsfattande organen. Elev- och studentkårernas verksamhet bör stimuleras och deras roll stärkas.

11.11 Ett aktivt och autonomt högskoleväsende med en dynamisk förnyelseförmåga och internationella kontakter är en nyckel till landets utveckling. Examenssystemet bör vara flexibelt. Förvaltningen skall vara smidig. Växelverkan mellan högskolor, arbetsliv och den kringliggande regionen är nödvändig. Det finlandssvenska högskoleväsendet med enheter i Helsingfors, Åbo och Vasa bör befästas. Den öppna högskoleverksamheten bör ytterligare byggas ut.

11.12 Samhällets föränderliga krav och envars behov av personlig utveckling förutsätter att utbildningen kan fortgå hela livet. En heltäckande vuxenutbildning bör ges även på svenska. Härvid bör också det fria bildningsarbetet och folkhögskolorna uppmärksammas.

12. Forskning och framtid

12.1 Vetenskap och forskning är i nyckelställning då det gäller ekonomi och sysselsättning, likaså för de stora globala framtidsfrågorna.

12.2 Finland måste avdela tillräckliga resurser för vetenskap, forskning och produktutveckling. Endast en systematisk fördelning av resurserna skapar möjligheter för välfärd och trygghet i framtiden.

12.3 Hela det finlandssvenska högskoleväsendet bör har resurser för forskning med bredd på tillräckligt hög nivå.

12.4 Det behövs växelverkan mellan grundforskning och tillämpad forskning. Grundforskningen tryggas genom traditionell vetenskaplig frihet tillräckliga resurser och internationellt samarbete. Forskningen bör underställas kritisk etisk debatt, inte minst bland forskarna själva. Medborgarna bör vara med och dra gränser för det mänskligt acceptabla i forskningen.

12.5 Vetenskap, forskning och teknologisk utveckling i världen har bidragit till vår välfärd. Samtidigt har de dock skapat livshotande miljöförstöring och krigshot. Krigsteknologins resurser bör överföras i livets och framtidens tjänst.

13. Kultur för alla

13.1 Kulturen ger människan identitet och livsinnehåll, värderingar och normer, som formar hennes syn på livet och medmänniskorna. I arbetet för bättre livskvalitet intar kulturen en central plats. Kulturen skall främja humanism, internationell förståelse och nationell självkänsla.

13.2 Fritiden utgör en allt större del av människans liv. En mångsidig kulturell verksamhet behövs för att människorna skall kunna utnyttja sin fritid meningsfullt.

Starka satsningar på självständig ungdomsverksamhet, kultur och idrott behövs inom barn- och ungdomssektorn.

13.3 Kulturen behöver frihet och tolerans. Öppenhet och växelverkan över gränser av alla slag stimulerar kulturer. Kultur främjas inte genom förbud. God kultur bör göras attraktiv med tillräckliga resurser och en samhällsanda som ger utrymme för människans skapande förmåga.

13.4 Det finns inget motsatsförhållande mellan nationell och internationell kultur. Däremot är det skäl att slå vakt om kvaliteten i kulturen under trycket av skräpkultur, som ibland är internationell, ibland nationell.

Nationell, regional och lokal kultur måste få utrymme att växa. En kulturell mångfald upprätthålls genom ett flexibelt stöd från många källor.

13.5 Ett nödvändigt mål för en ökad nordisk kulturgemenskap är att TV- och radioprogram förmedlas mellan alla nordiska länder. Ett utbyte av programmen mellan Sverige och Finland motiveras särskilt av finlandssvenskarnas och sverigefinländarnas behov av TV-service på eget modersmål.

13.6 Kännetecknande för den finländska kulturen är självständiga kulturyttringar både på finska och svenska, som har påverkat varandra genom tiderna. En effektiv skötsel av minoritetens kulturfrågor kan kräva skräddarsydda lösningar. Finlandssvenska organisationer och institutioner bör vara konkurrenskraftiga.

14. Kristna grundvärden

14.1 Vår samhällsordning och vår kultur bygger på kristna värderingar. Vi skall slå vakt om de positiva värden kristendomen och den humanistiska livsåskådningen representerar.

14.2 Religionsfrihet och tolerans tillhör vårt kulturarv. Kyrkor och religiösa samfund skall ha möjligheter att verka enligt sina egna grundprinciper.

14.3 Endast ett samhälle med materiella och andliga värden i balans kan fortbestå på sikt och utvecklas harmoniskt. Kyrkan bör främja människans etiska utveckling och andliga välfärd på ett positivt, konkret och vardagsnära sätt.

14.4 Det behövs fullvärdiga möjligheter till religionsutövning och själavård på svenska. Det svenska församlingslivets autonomi måste tryggas. Vi skall värna om Borgå stift och andra kyrkliga institutioner på svensk grund. På orter där det inte finns en svensk församling skall människor kunna höra till en svensk församling på en närliggande ort.

15. Nära dig

15.1 Respekten för den enskilda människan utgör grunden för etniska, språkliga och andra minoriteters trygghet. Ju starkare respekten är för de medborgerliga rättigheterna desto tryggare är också den finlandssvenska befolkningens ställning. För finlandssvenskarna är det naturligt att visa solidaritet med språkliga, etniska och andra minoriteter; i kommunerna, i landet, i världen.

15.2 Finland är enligt grundlagen ett tvåspråkigt land med två officiella språk. En levande tvåspråkighet ger vart land en naturlig nordisk förankring som det ligger i hela vårt folks intresse att slå vakt om.

15.3 En levande tvåspråkighet kräver en livskraftig finlandssvensk kultur. En stark personlig identitet och känsla för det svenska språket skapas framför allt i hemmet, dagvården och skolan. Enspråkiga lösningar - organisationer, miljöer, institutioner är förutsättningar för en levande tvåspråkighet. Svenska bygder är ett väsentligt element i ett tvåspråkigt Finland. Behovet av svensk miljöer bör beaktas i samhällsplaneringen.

15.4 En stor del av finlandssvenskarna lever i en tvåspråkig vardag i sina familjer och i sitt arbete. De tvåspråkiga är en tillgång för det svenska språkets framtid i vårt land. En fungerande växelverkan mellan enspråkigt svenska, tvåspråkiga och finskspråkiga medborgare medverkar till att upprätthålla basen för finlandssvensk kultur och finlandssvenska institutioner.

15.5 Finlandssvenskarna och tvåspråkigheten behöver ett politiskt och parlamentariskt instrument - ett parti, som deltar i de lokala, regionala och rikspolitiska besluten.

Svenska folkpartiet är det Partiet!