Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/569

Ruotsalainen kansanpuolue

Partiprogram 'Med människan'


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Partiprogram 'Med människan'
  • Vuosi: 1997
  • Ohjelmatyyppi: yleisohjelma

Svenska folkpartiets partiprogram "Med människan"
Godkänt av partidagen i Tammerfors den 7.6.1997

MED MÄNNISKAN

Innehåll:
1. Svenska folkpartiet
2. Frihet och rättvisa
3. En säkrare värld
4. En fungerande demokrati
5. Den bildade människan
6. Samhällets ekologiska bärkraft
7. Samhällets ekonomiska bärkraft
8. Ett helt samhälle

1. SVENSKA FOLKPARTIET

Svenska folkpartiet är den samlande politiska folkrörelsen för dem som vill arbeta för ett Finland med två nationalspråk, svenska och finska.

Sfp arbetar för en stark svenskhet, för en fungerande tvåspråkighet och en levande nordism. Partiet gör en aktiv insats för en stärkt europeisk gemenskap och ett globalt ansvar.

Sfp anser att förutsättningarna för välstånd och rättvisa är ett samhälle som tjänar individen, en ekonomi som bygger på privata initiativ och hänsyn till miljön, ett bildningsväsen som ger individen en möjlighet att utvecklas samt ett socialskydd som är heltäckande men aktiverande.

Sfp är ett frisinnat parti. I samarbete med andra partier och folkrörelser verkar Sfp för fred, frihet, rättvisa, jämlikhet och tolerans.

2. FRIHET OCH RÄTTVISA

2.1. Den enskilda människan har ett unikt värde och lika rätt till inflytande över sin tillvaro.

2.2. Vi bör ta vara på den enskilda människans initiativkraft, vilja och förmåga att uppställa samhällsnyttiga mål och att förverkliga dem i samarbete med andra. Dessa förverkligas bäst i frihet under ansvar. Var och en har ansvar för sitt eget liv och solidariskt ansvar för andra människor, för samhället och för naturen.

2.3. Frihet och rättvisa är grogrunden för individens och mänsklighetens framsteg. Förutsättningen för framsteg är att individen får vara fri att växa i kunskap och att ge utlopp för sin skapande kraft. Framsteg är också att vi växer som människor genom att vi lär oss att i vår medmänniska se oss själva och i oss själva vår medmänniska, som har rätt att få leva i trygghet och värdighet.

2.4. Frihet finns inte utan rättvisa och rättvisa finns inte utan frihet. Utan frihet övergår strävandena efter jämlikhet i likriktning och förtryck. Utan strävan efter rättvisa urartar friheten i utslagning och sociala klyftor. Var och en skall erbjudas likvärdiga möjligheter och utvecklad social trygghet som en grundläggande rättighet.

2.5. Respekten för individen utgör grunden för etniska, språkliga och andra minoriteters trygghet. Ingen får diskrimineras på grund av språk, ras, etniskt ursprung, religion, övertygelse, kön, sexuell läggning, handikapp eller ålder. Jämställdheten mellan kvinna och man skall aktivt främjas på alla plan.

2.6. Religionsfriheten skall respekteras. Kyrkor och religiösa samfund skall ha möjlighet att verka enligt sina principer inom ramen för landets lag.

Det kristna budskapet om kärleken till nästan präglar det finländska samhällets värdegrund och uppfattningar om moral och etik. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem, är ett budskap som är bestående.

3. EN SÄKRARE VÄRLD

3.1. Det viktigaste fredsarbetet är förebyggande och tar fasta på att utjämna välståndsklyftor och förstärka respekten för mänskliga rättigheter.

3.2. Demokratiska rättssamhällen kombinerade med hållbar marknadsekonomi och frihandel är förutsättningar för en global fredsordning. Handelspolitiken och dess regelverk bör utformas så att de främjar handel med utvecklingsländerna, slår vakt om mänskliga rättigheter samt beaktar miljöintressen och förhindrar hänsynslös exploatering av arbetskraft.

3.3. Det behövs starka opinioner och ansträngningar för fortsatt nedrustning, särskilt i fråga om kärnvapen och andra massförstörelsevapen, samt bättre kontroll av internationell vapenhandel.

3.4. Ett handlingskraftigt Förenta Nationerna förblir ett viktigt instrument för rättvisa i världen och för kollektiv säkerhet, i kombination med regionala säkerhetsarrangemang. Medlemsländerna måste ha beredskap att solidariskt göra de uppoffringar som organisationens uppgifter kräver. För skapande av kollektiv säkerhet kan s.k. fredsframtvingande åtgärder behövas.

3.5. Befolkningstillväxten och stora skillnader i levnadsstandard är de största hoten mot en rättvis världsordning och mot miljön. En central del av den globala befolkningspolitiken är att kvinnan på jämställda villkor garanteras utbildning samt förutsättningar och rätt att bestämma över sitt eget liv.

3.6. Biståndet skall avvärja fattigdom, stärka medborgarsamhället i mottagarländerna, stödja demokrati och god förvaltning samt befolkningspolitiska mål. Det skall främja en god miljö och beakta lokala kulturer. Finlands utvecklingsbistånd skall främja hjälp till självhjälp och måste hålla sig på en traditionell nordisk nivå. De allra fattigaste länderna skall prioriteras då gåvobistånd ges.

3.7. Finland bör stödja uppbyggandet av stabila och pluralistiska rättssamhällen, som också kan locka till sig investeringar och förebygga okontrollerade migrations- och flyktingströmmar. Världssamfundet har ett gemensamt ansvar för flyktingarna. Därför skall också vårt land uppfylla internationella förpliktelser och tillämpa en human tolkning av asylregler.

3.8. Också i Europa ökar säkerheten om välståndsklyftorna utjämnas. Alla europeiska länder bör få tillträde till en gemensam fri marknad, dels genom att Europeiska unionen får nya medlemsländer, dels genom att samarbetet med unionens grannområden utvidgas och befästs.

3.9. Finland skall i samråd med de övriga nordiska länderna delta i beslutsfattande som gäller säkerheten i Europa. Finland bör aktivt stärka ett transatlantiskt säkerhetssamarbete och EU:s och Natos krishanteringsfunktioner. Den civila fredsmedlingen bör ges större uppmärksamhet. Ett eget trovärdigt försvar är nödvändigt.

3.10. EU är en integrationsprocess för självständiga stater. EU behövs för frågor som inte i vart land för sig kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Bara en handlingskraftig union kan göra nytta. Demokratisk kontroll och öppenhet enligt nordisk modell måste garanteras i EU.

3.11. Norden är den gemenskap vi identifierar oss med trots förändringar i de internationella strukturerna. Inom FN, EU och i andra mellanstatliga sammanhang finns ett fortsatt behov av samordnade nordiska insatser. Det nordiska samarbetet med sin starka folkliga förankring ger konkret nytta i människornas vardag.

3.12. Samarbetet med Ryssland och de baltiska staterna blir allt viktigare med tanke på säkerhet, sysselsättning och miljökvalitet. Finland skall arbeta för att EU riktar betydande resurser till Östersjöländerna. Att stöda en stabil och demokratisk utveckling i våra närområden skall ha hög prioritet.

4. EN FUNGERANDE DEMOKRATI

4.1. Samhällsordningen skall skydda liv och egendom samt trygga varje människas åsikts-, tros-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet.

4.2. Staten skall tjäna medborgarna. Valda organ, förvaltningsmyndigheter och ordningsmakt är våra redskap för att tillgodose gemensamma behov, garantera tillräckligt utrymme för de individuella friheterna och upprätthålla personlig säkerhet. Ansvar för alla generationer skall prägla beslutsfattandet.

4.3. Demokrati innebär likvärdiga rättigheter och möjligheter att vara aktiv och påverka beslut. Beslutsprocesserna skall vara klara och öppna för insyn, så att de främjar förnuftiga beslut vid rätt tidpunkt och förhindrar korruption och strävan efter egen fördel.

4.4. De viktigaste besluten skall alltid fattas av organ som utsetts genom fria och allmänna val eller som direkt ansvarar inför dessa. Medborgarna skall kunna uppleva närhet till sina valda ombud oberoende av beslutsnivå. För att en fungerande demokrati skall finnas även i framtiden är det viktigt att ungdomarna känner att de kan påverka besluten, t.ex. genom grundandet av ungdomsfullmäktige.

4.5. Demokrati förutsätter fri åsiktsbildning och åsiktsförmedling. Medier, opinionsmätningar och informationsteknik får en allt större betydelse i de demokratiska processerna, men kan inte ersätta den representativa demokratin. Folkomröstningar kan tillgripas på både kommunal och statlig nivå för att förstärka och understryka demokratin.

4.6. Invånarnas aktivitet är kärnan i den kommunala självbestämmanderätten och förhindrar uppkomsten av fåvälde. Staten skall värna om den grundlagsskyddade självstyrelsen och beakta att kommuner och kommunmedlemmar behandlas jämlikt. Kommunerna bör uppmuntras att samarbeta. Eventuella kommunsammanslagningar skall ske på frivillig väg.

4.7. Parlamentarism skall känneteckna det statliga beslutsfattandet. Principen om demokratisk kontroll förutsätter att den verkställande makten utövas av regeringen och den lagstiftande makten av riksdagen. Presidenten sköter sina ämbetsåligganden inom dessa ramar.

4.8. Medborgarna måste kunna lita på att principen om likhet inför lagen följs. Oberoende domstolar och domare, ett fungerande rättsväsen, samt rätt till rättegång på modersmålet är en ovillkorlig förutsättning för medborgarnas rättsskydd. Möjligheterna att pröva lagars grundlagsenlighet bör utvecklas. Bestraffningssystemet skall främja återanpassningen till samhället. Brottsoffrens behov av stöd, skydd och ekonomisk upprättelse bör tillgodoses. Upprätthållandet av rättsstaten förutsätter att polismyndigheterna har tillräckliga verksamhetsmöjligheter och vid behov samarbetar internationellt i syfte att bekämpa brottsligheten och trygga medborgarnas säkerhet.

4.9. Förtroendet mellan väljare och valda kan upprätthållas bara genom en öppen dialog. Partierna är instrument för det lagarbete politik innebär. Det proportionella valsystemet med personval tryggar en mångsidig folkrepresentation. Valkretsarna skall utformas så att även språkförhållandena beaktas. Andra medborgarrörelser, liksom fackliga och övriga intresseorganisationer är viktiga delar av en demokrati.

4.10. Finland är ett land med två nationalspråk. Ett tillräckligt inslag av enspråkigt svenska institutioner och miljöer är en förutsättning för en levande tvåspråkighet. Det allmänna måste också i praktiken tillgodose de båda språkgruppernas behov enligt enahanda grunder. Språkkunskapen hos tjänstemän och hos dem som producerar tjänster måste vara tillräcklig. Indelningen i förvaltningsområden och anpassningen av förvaltningen till marknadsprinciper skall utformas så att tillgången till service och information på både svenska och finska tryggas.

4.11. Samerna har som urbefolkning i Finland rätt till kulturautonomi. Den samiskspråkiga samhällsservicen bör utvecklas inom samernas bosättningsområde. Romernas och de övriga inhemska minoritetsgruppernas kulturella behov skall kunna tillgodoses genom flexibla arrangemang. Tjänster på teckenspråk skall erbjudas i tillräcklig omfattning. Integreringen av invandrarna i samhället bör ske så att de ges möjlighet att bevara sitt modersmål, sin kultur och sin identitet.

5. DEN BILDADE MÄNNISKAN

5.1. En bred och djup kompetens samt en högtstående och mångsidig kultur är värdefulla i sig och är mått på en nations andliga välbefinnande. Genom att slå vakt om utbildningen och kulturen skapar vi möjligheter för människorna till utkomst och trivsel. En god allmänbildning stöder demokratin och jämlikheten. Den utgör även grunden för livslångt lärande och yrkesutbildning. Specifik kunskap och gedigen yrkesskicklighet gör Finland konkurrenskraftigt.

5.2. Varje människa skall ha rätt och möjlighet att utifrån sina förutsättningar välja utbildning och levnadsbana oberoende av social och ekonomisk bakgrund, språk, kön, hemort eller handikapp. Respekten för människan, demokratiska principer, känsla för naturen, fostran till kritiskt tänkande, förståelse och medkänsla samt beredskap till handlande, ansvarstagande och självverksamhet skall vara mål för utbildningen. All utbildning bör stå i växelverkan med det övriga samhället.

5.3. Rätten till undervisning på svenska från förskola till universitet bör tryggas, liksom utbudet på svenska läromedel. De svenska skolorna skall värna om kulturarvet och ha en tydlig finlandssvensk framtoning samtidigt som de bejakar de två- och flerspråkiga barnens behov. Det svenska skolnätet skall vara så tätt att eleverna kan gå i skola på rimligt avstånd från hemmet.

5.4. Universitetens och högskolornas resurser och autonomi bör garanteras och friheten i forskningen bevaras. Forskningens etiska dimensioner skall uppmärksammmas. Ett starkt svenskspråkigt universitets- och yrkeshögskoleväsen med enheter i de tre finlandssvenska regionerna samt svensk undervisning vid de tvåspråkiga högskolorna och yrkeshögskolorna är väsentliga delar av den finlandssvenska kulturautonomin.

5.5. Kulturen behöver frihet och tolerans. Öppenhet och växelverkan över gränser stimulerar. Växelverkan mellan finskt och svenskt har skapat ett kulturarv som är gemensamt för landets befolkning. I kulturen ger finlandssvenskarna uttryck för sina drömmar, sina traditioner och sin identitet. Investeringar i finlandssvensk kultur stärker landets nordiska förankring.

5.6. Informationstekniken öppnar nya möjligheter som skall utnyttjas så att medborgarna oberoende av hemort får information och kan kommunicera, arbeta och ta del av olika tjänster. Utbildningen, de allmänna biblioteken och den fria folkbildningen skall ge jämlik tillgång till informationssamhället.

5.7. Mediernas roll i samhället är central och deras mångfald bör främjas. Full service på svenska måste vara målet i fråga om både traditionella medier och sådana som bygger på ny teknik. Staten har ett särskilt ansvar för detta.

5.8. Den kulturautonomi som finns på svenska i Finland och som omfattar bl.a. bildningsväsendet, kulturinstitutionerna, förenings- och organisationslivet, massmedierna, det religiösa livet, militärutbildningen och Svenska Finlands folkting måste ständigt utvecklas. I föreningar och grupper engagerar sig medborgarna frivilligt kring gemensamma intressen, något som har stor betydelse för människornas välbefinnande och ett fungerande demokratiskt samhälle.

6. SAMHÄLLETS EKOLOGISKA BÄRKRAFT

6.1. Ekologiskt hållbar utveckling är en förutsättning för livet. Det är också en förutsättning för människovärdig livskvalitet. Människan måste organisera sin kulturella, ekonomiska och teknologiska verksamhet utan att livsbetingelserna på jorden förstörs. Kommande generationer har rätt till ren luft, rent vatten och en oförstörd natur.

6.2. Hoten mot den ekologiska balansen känner varken kommun-, stats- eller världsdelsgränser. Exempel är en accelererande växthuseffekt, uttunningen av ozonskiktet, sådan markanvändning som hotar naturens mångfald, och Östersjöns föroreningar. Det internationella samarbetet måste ytterligare effektiveras för att klara utmaningarna. Då Finland undertecknar internationella miljöavtal bör nationella handlingsprogram uppgöras för att avtalen skall kunna uppfyllas.

6.3. Produktionen, energiförsörjningen och markanvändningen skall styras så att livsmiljön är hälsosam, naturens artmångfald består, naturresurserna skonas och klimatförändringar förhindras. Man bör satsa på miljövänlig teknologi, som är en förutsättning för en bättre ekologisk balans.

6.4. Miljöhänsyn skall ingå i allt beslutsfattande på alla nivåer. Lagstiftning och ekonomiska styrmedel är viktiga delar av en effektiv miljöpolitik. Bästa tillgängliga teknik och miljöpraktik bör om möjligt tas i bruk. Bedömningen av miljökonsekvenser bör få större genomslagskraft i planeringen och bör följas upp genom miljörevisioner. Principen om att förorenaren betalar bör tillämpas. Andra hjälpmedel är miljömärkning, energimärkning och livscykelanalyser av produkter.

6.5. Energihushållningen bör effektiveras genom utveckling och ibruktagande av å ena sidan energikällor som är så rena som möjligt och å andra sidan teknik som är så energisnål som möjligt. På lång sikt måste energiproduktionen bygga på förnybara energikällor. Finlands energilösningar bör utformas utifrån en avvägning mellan drifts- och lagringssäkerhet, utsläpp och ekonomisk lönsamhet.

6.6. Den fysiska planeringen skall utgå från områdets möjligheter och egenskaper, förebygga skador och minska utsläppen från trafiken samt skapa förutsättningar för en fungerande kollektivtrafik. Den enskilda medborgarens medverkan i planeringen av den egna när- och boendemiljön bör tryggas. Utgående från en förtroendefull dialog skall mark- och vattenägarnas rättsskydd respekteras. Planers rättsverkningar skall klargöras för alla berörda parter när de offentliggörs och innan beslut fattas. Bevarandet av kulturmiljöer påverkar trivseln och är en del av vårt historiska arv.

6.7. Lantbruket är i ständig växelverkan med naturen och därför bör principerna för goda odlingsmetoder tillämpas i allt jordbruk. Den ekologiskt hållbara utvecklingen i jordbruket, som redan har fortgått en tid, bör uppmuntras. Förnybara resurser skall utnyttjas utan att återväxten äventyras och ekosystemen rubbas. Skogscertifiering bör utnyttjas som ett medel för att trygga ett bärkraftigt skogsbruk.

6.8. Människan har en skyldighet att organisera djuruppfödningen och djurexperimenten så att djuren inte åsamkas onödigt lidande. Gentekniken ger nya möjligheter inom växt- och djurförädling, men den kan också ha negativa följder. Gentekniken bör regleras på etisk grund med hänsyn till hälsan, djurskyddet och den ekologiska balansen. Kloning av människor bör vara förbjuden.

6.9. Vi har alla ett personligt ansvar för miljön. Beslutsfattarna bör säkerställa den enskilda individens möjligheter till miljömedvetna val i sin konsumtion. Miljöfostran, tillgång till miljöinformation och ökad medvetenhet bland befolkningen är förutsättningar för ett ekologiskt levnadssätt och ett sparsamt bruk av naturresurserna.

7. SAMHÄLLETS EKONOMISKA BÄRKRAFT

7.1 En dynamisk ekonomisk utveckling är en förutsättning för välstånd och rättvisa på global, europeisk och nationell nivå. Bäst nås dessa mål i en öppen marknadsekonomi, som kännetecknas av ekonomisk mångfald, sund konkurrens, företagsamhet och privat äganderätt. Den demokratiska övervakningen av marknadskrafterna sker genom att staten och stater i samarbete anger allmänna regler för marknadsekonomin så att koncentration, ekonomiska klyftor och hänsynslös exploatering av miljön och arbetskraften motverkas.

7.2. För att trygga landets välstånd och upprätthålla en god sysselsättning måste Finland utgå från världsekonomins villkor och möjligheter. Som medlem av EU vill Finland stärka hela Europas konkurrenskraft och verka för frihandel, avreglering och ett näringsliv som styrs genom konsumenternas val. Ökad flexibilitet i löner samt avtals- och arbetstidsarrangemang möjliggör nya arbetsplatser och bör tillämpas så att de gagnar både arbetstagare och arbetsgivare.

7.3. I fråga om kunnande och kompetens skall Finland vara ett föregångsland som lockar till sig investeringar och företagsetableringar och hittar avsättning utomlands för sina produkter. En livskraftig ekonomi förutsätter också spritt ägande, låg inflation, goda språkkunskaper, en fungerande infrastruktur, effektiv förvaltning och en tryggad energiförsörjning.

7.4. Varje människa bör ha möjlighet till en meningsfull sysselsättning och en tryggad utkomst. Arbetstagarna skall ha möjligheter och beredskap till att kontinuerligt utveckla och förnya sina färdigheter. Reglerna för arbetslivet bör ta hänsyn till familjelivet och andra individuella faktorer, som handikapp, samt öka jämställdheten.

7.5. Skattepolitiska beslut bör inte hämma arbetslusten eller den ekonomiska aktiviteten. Skatte-, bidrags- och avgiftssystemen skall gynna arbete och aktivitet. Höga skatter är ett allvarligt hot mot sysselsättningen, den sociala tryggheten och jämlikheten. Den offentliga sektorns uppgifter måste anpassas till de ramar en rimlig beskattning ger. Det är ohållbart att fördela välfärd innan den har skapats.

7.6. En balanserad regional utveckling gagnar hela befolkningen. Var och en har oberoende av boningsort rätt till utbildningsmöjligheter, fungerande kommunikationer och offentliga tjänster. Det behövs en utjämning av livsbetingelserna för att eliminera skillnader som uppstått av geografiska eller andra skäl.

7.7. Landsbygden behöver en mångsidig näringsstruktur. Lantbruket förblir viktigt med tanke på sysselsättning, kulturmiljö och en tryggad inhemsk livsmedelsförsörjning. Förutsättningar för ett yrkesmässigt havs- och skärgårdsfiske måste finnas. Även risken för en global livsmedelskris gör producenternas kunnande och produktionsmedel till en resurs som måste tas till vara. Också i framtiden bör EU beakta det finländska jordbrukets villkor.

8. ETT HELT SAMHÄLLE

8.1. Den nordiska välfärdsmodellen skall bevaras. De viktigaste elementen i denna är vars och ens rätt till en god start i livet samt en minimitrygghet och samhällelig välfärd som omfattar inkomstutjämning. Samhället får inte delas upp i en grupp som klarar sig och en grupp som slås ut.

8.2. Den sociala tryggheten skall också framöver garanteras genom samhällsservice samt genom bidrag i form av införtjänade och allmänna förmåner, som utjämnar inkomsterna under människans livstid. Utkomsten skall vara tryggad också i situationer då arbetsinkomster saknas eller dessa är otillräckliga, såsom vid sjukdom, invaliditet, olycksfall, arbetslöshet, ålderdom, föräldraskap och studier. Om resurserna tryter skall samhällsservicen prioriteras också på bekostnad av inkomstöverföringar.

8.3. Det offentliga har det yttersta ansvaret för grundtryggheten samt för att den lagstadgade basservicens nivå är hög, att priset för användaren är rimligt och att servicen är tillgänglig på landets båda språk. De viktigaste välfärdstjänsterna är utbildning, hälso och sjukvård, äldreomsorg, handikappservice samt barndagvård.

8.4. I ett tryggt samhälle tar människor ansvar för varandra, t.ex. genom frivilligarbete eller icke-vinstbringande organisationers insatser. Den privata och den offentliga sektorn samt organisationerna kompletterar varandra som serviceproducenter och ger konsumenterna valfrihet. Medborgarorganisationerna kan spela en viktig roll för att ge individerna arbete och meningsfull sysselsättning. Från fall till fall skall bedömas för- och nackdelarna med att privatisera offentlig verksamhet eller utsätta den för konkurrens.

8.5. Barnen bör garanteras en trygg uppväxtmiljö. Familjen har det primära ansvaret för att fostra och vårda sina barn, men samhället skall kunna ingripa för att förhindra våld och övergrepp riktade mot barnen. En fungerande barnomsorg finns som ett stöd för familjerna. Vid fördelning av samhällets resurser bör barnens behov ges särskild prioritet. Barnens åsikter är viktiga och deras rätt och fördel bör gå före många andra intressen.

8.6. Omsorgen om åldringar bör utvecklas så, att de tryggt kan bo hemma så länge som möjligt, samtidigt som anhörigvården och alternativa boendeformer utvecklas. De handikappades behov av boende, arbete och fritid bör uppmärksammas och beaktas vid den fysiska planeringen.

8.7. Var och en har rätt till likvärdig fysisk och psykisk trygghet på sin arbetsplats oberoende av typen av anställningsförhållande. De alltmer varierande typerna av anställningsförhållanden måste beaktas i socialskyddet. Det finländska arbetslivet måste utvecklas så att människor trivs och mår bra på sina arbetsplatser. Alla människor behöver uppskattning; var och en har kunskap och tankar som kan bidra till framsteg.