Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/572

Ruotsalainen kansanpuolue

Regionalpolitiskt program


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Regionalpolitiskt program
  • Vuosi: 2003
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

Regionalpolitiskt program 2003

Sfp:s regionpolitiska program godkändes på partidagen i Borgå 2003.

Innehåll
1. Inledning
2. Grundförutsättningar
3. Sysselsättningen
4. Utbildning
5. Kommunikationer
6. Fritidsbebyggelse
7. Förvaltning och utveckling

1. Inledning

Förutsättningarna för regionalpolitiken i vårt land har förändrats märkbart på en relativt kort tid. Finland har övergått till en öppen marknadsekonomi, och vårt inträde i Europeiska Unionen gav ny styrfart åt den regionala utvecklingen. Nu ställer utvidgningen av EU stora krav på en översyn av vår regionalpolitik. Globaliseringen berör aktörer på lokal nivå mera påtagligt än någonsin tidigare. Denna utveckling är både nödvändig och önskvärd, men bidrar till att statens möjligheter att styra den regionala utvecklingen minskar.

Våra regioner är olika och har olika naturliga och kulturella betingelser. Möjligheterna och hoten, styrkorna och svagheterna varierar från en region till en annan. I en situation då livsbetingelserna förändrats radikalt på många orter krävs nya grepp i regionalpolitiken. Vi behöver riktade insatser för att komma åt problemen. Vi måste skapa förutsättningar för en regionalpolitik som gagnar alla och gör att vi kan hålla hela landet levande.

En framgångsrik regionalpolitik gagnar hela befolkningen. Den bidrar till en balanserad utveckling mellan stad och landsbygd där människor kan leva och verka på lika grunder. En sådan regionalpolitik måste växa fram nerifrån och inte enbart styras uppifrån. Svenska folkpartiets regionalpolitiska program skall fungera som ett komplement till det tidigare uppgjorda storstadspolitiska programmet. De båda programmen bildar tillsammans en helhet och kompletterar varandra.

2. Grundförutsättningar

Stad och landsbygd behöver varandra. Beroendeförhållandet har synliggjorts i form av centrala regionalpolitiska linjedragningar under de senaste åren. En kontinuerlig växelverkan är en förutsättning för att hela regionen skall må bra.

Lokala samhällen med fungerande service är en förutsättning för att folk skall kunna och vilja bo i glesbygden. Bybutikernas roll som servicecentrum på landsbygden är viktig. Utvecklingen av bybutikernas verksamhet skall stödas.

För att man skall kunna leva och verka i hela landet är det avgörande att basservicen och infrastrukturen fungerar. En välfungerande vård, skola och omsorg förutsätter att basen i den kommunala ekonomin är stabil. Ett avtal mellan stat och kommun bör uppgöras för att skapa långsiktighet i den ekonomiska planeringen.

En central framgångsfaktor för den regionala utvecklingen är det sociala kapitalet som finns på området. De sociala nätverken är ett av glesbygden största trumfkort. Den närhet och samhörighetskänsla som en liten ort kan erbjuda ger mervärde.

Ett brett kulturutbud är viktigt för invånarna, såväl i en urban miljö som på landsbygden. Skillnaderna kan vara markanta då man jämför utbudet i svenskspråkiga kommuner med det som finns i den språkliga glesbygd som en del av finlandssvenskarna lever i. Den strategi som fungerar på ett håll, fungerar nödvändigtvis inte på andra håll. Därför behövs olika strategier för olika delar av landet.

De frivilliga organisationerna och föreningarna utgör en grundpelare i det finlandssvenska samhället och har en stor betydelse för en levande landsbygd och skärgård, men också för samhörigheten bland finlandssvenskar i tätorter. I dessa organisationer har kulturautonomin sina rötter. För finlandssvenska ungdomar i finskdominerade miljöer finns ett särskilt behov av att utöka utbudet av intressant fritidsverksamhet på svenska. Det är viktigt att utveckla innovativa grepp för hur kulturverksamhet kan bedrivas i det småskaliga samhället.

Sfp anser:

  • att kommunerna bör ges ekonomiska förutsättningar att ta hand om basservicen på båda inhemska språken och,
  • att staten bör beakta kommunernas behov av långsiktig planering i den kommunala ekonomin
  • att man bör utveckla innovativa grepp för att kunna bedriva kulturverksamhet i hela landet för att kunna bevara och utveckla kulturautonomin.

3. Sysselsättningen

Att skapa nya arbetsplatser utanför tillväxtcentra är regionalpolitikens största utmaning. Det finns inga lätta lösningar - inte heller någon patentlösning. Arbetskraften är allt rörligare och konkurrensen om yrkesutbildade människor är stor. Det är inte troligt att antalet arbetsplatser inom den offentliga sektorn skulle komma att öka under de kommande åren - snarare tvärtom. Detta gör att en höjning av sysselsättningsnivån är beroende av den privata sektorn. Utlokaliseringar av statlig verksamhet är en komponent i regionalpolitiken, men de löser inte grundproblemet. Vi behöver fler företagare och företag utanför tillväxtorterna.

Detta år inleddes ett unikt treårigt projekt. I tre lappländska regionkommuner och i de s.k Askärgårdskommunerna slopades arbetsgivarnas socialskyddsavgifter, i ett försök att locka nya företagare till orten. En stimulerande effekt förväntas.

Regeringsprogrammet lyfter upp företagandet och främjande av företagsamheten till en av valperiodens viktigaste frågor. Företagandet kan underlättas och uppmuntras på flera sätt.

Finland behöver bl.a. en särskild lagstiftning för mikroföretag och åtgärder som underlättar generationsväxlingar. De skattepolitiska avgörandena har också en betydelse för företagarklimatet. Det är viktigt att speciellt uppmuntra kvinno- och ungdomsföretagande. Dessa åtgärder är av stor betydelse för regionalpolitiken. Ett av regeringens fyra politikprogram kommer att behandla företagsamheten.

Vissa företag har utlokaliserat sina telefonservicecentraler till mindre orter. Detta är en utveckling som kommer att fortsätta. Kostnaderna är mindre och samma betjäning kan ges oberoende var i landet servicen finns fysiskt belägen. Distansarbete kan fortfarande utvecklas. Inom dessa områden finns en stor sysselsättningspotential. Det förutsätter välfungerande datakommunikationer och en tillgång på kunnig arbetskraft. Kommunerna och landskapsförbundens egen aktivitet är viktig. Det finns regioner i Finland där detta har lyckats väl. Där har även de lokala utbildningsinstanserna deltagit som garant för att nödig arbetskraft finns tillgänglig.

Primärnäringarna är- trots ett minskat antal utövare - en grundsten i en levande landsbygd och skärgård. Jord- och skogsbruket, pälsnäringen och fisket måste garanteras fortsatta verksamhetsförutsättningar. Det bör t.ex. finnas en beredskap att kompensera jordbruket i det fall att EU-stöden minskar. För Svenskfinland är det viktigt att skärgårdbefolkningens livsvillkor tryggas. Yrkesfiskarnas överlevnadsmöjligheter är beroende av att Finland utnyttjar sin andel av fiskekvoterna och därför måste inställningen till yrkesfiske bli positivare hos beslutsfattarna.

Sfp anser:

  • att Finland behöver en särskild lagstiftning som stöder mikroföretag och underlättar generationsväxlingar inom företagen
  • att den byråkrati och rapporteringsfrekvens som myndigheterna kräver av småföretagare och hushåll som arbetsgivare minskas för att göra småskaligt företagande mera attraktivt.
  • att det s.k. hushållsavdraget i beskattningen utvecklas och höjs, för att på så sätt befrämja sysselsättningen och motverka den gråa ekonomin
  • att TE-centralerna i södra Finland likvärdigt bör utbetala de investeringsstöd till företagen som de enligt EU:s regionindelning är berättigade till
  • att Finland bör bedriva en företagskattepolitik som motverkar att vi blir en dotterbolagsekonomi
  • att det är viktigt att uppmuntra kvinno- och ungdomsföretagande
  • att primärnäringarna fortsättningsvis utgör grundstenen i en levande landsbygd och skärgård och,
  • att det bör finnas beredskap till ett utökat nationellt stöd av primärnäringarna i det fall
  • att EU-stöden skärs ner
  • att regeringens företagarpolitiska program måste skapa förutsättningar för nya företag även utanför tillväxtcentra.
  • att försöket med slopade socialskyddsavgifter bör utvärderas.

4. Utbildning

Den största orsaken till att flyttningsrörelsen har tilltagit är avsaknaden på jobb som motsvarar utbildningen. Utbildningens roll i regionalpolitiken är central i och med att den kunskapsdominerade utvecklingen fortsätter. Utbildningen, utvecklingsarbetet och forskningen måste i större omfattning beakta de regionala behoven. De lokala och regionala utbildningsarrangörernas ansvar är stort. Kommunerna måste ta en aktiv roll som pådrivare då det gäller att garantera att utbildningsmöjligheterna anpassas till arbetslivets behov. En framgångsrik regionalpolitik dimensionerar och planerar utbildning som utvecklar regionens näringsliv och leder till ett arbete.

Den traditionella yrkesutbildningen är viktig. Behovet av arbetskraft med yrkesexamen kommer att öka markant de närmaste åren i och med att de stora åldersklasserna går i pension. Yrkesutbildningens status måste höjas och här utgör studiehandledningen ett instrument. Samarbetet mellan gymnasierna och andra stadiets yrkesutbildning kan stärkas. Symbiosförhållandet blir speciellt viktigt på orter där elevantalet är mindre -vilket också innebär att resurserna är begränsade. Ett mångsidigt skolnätverk är nödvändigt för en framgångsrik regionalpolitik.

Distansutbildningen och vuxenutbildningen har utvecklingspotential. De allt växande kraven på gymnasiernas kursutbud och den ökande konkurrensen mellan skolorna gör att de mindre gymnasierna måste finna nya modeller för att överleva. Det virtuella gymnasiet möjliggör detta. I och med att årskullarna minskar är det viktigt att området ännu utvecklas. Vuxenutbildningens roll aktualiseras i och med att kompetenskraven för arbetskraften förändras snabbare än tidigare.

Yrkeshögskolornas roll som regionala utvecklingsmotorer blir viktigare. Samarbetet mellan universiteten och yrkeshögskolorna öppnar nya möjligheter för studerandena.

Sfp anser

  • att utbildningen, utvecklingsarbetet och forskningen i större utsträckning kunde anpassas till regionala behov,
  • att den svenskspråkiga utbildningen lokaliseras så att regionerna kan få tillräckligt med kompetent arbetskraft för att sköta sina lagstadgade uppgifter inom hälsovården, dagvården, skolan och rättsväsendet.
  • att utbildning på svenska bör vara tillgänglig inom yrkesutbildningen på alla stadier
  • att kommunerna skall aktivera sig för att fungera som pådrivare då det gäller att anpassa utbildningen till det lokala arbetslivets nuvarande och framtida behov,
  • att yrkesutbildningen bör göras till ett attraktivt alternativ och utbildningens kvalitet måste därför höjas och,
  • att vuxenutbildningens roll aktualiseras i och med att kunskapskraven i arbetslivet förändras i en allt snabbare takt.

5. Kommunikationer

Välfungerande kommunikationer är nödvändiga för att hela landet skall kunna leva, speciellt i ett land där avstånden är långa.

Nivån på det finländska basvägnätet försämrades kraftigt under depressionen. Trots att rejäla satsningar har gjort krävs det fortfarande stora ekonomiska resurser för att kunna upprätthålla - och ännu mera för att förbättra - vägnätet. Om inte satsningar görs nu kommer kostnaderna att bli mångdubbelt högre om några år.

Den regionala vägförvaltningen avgör prioriteringarna för vägarbetena. Detta har fungerat relativt bra i vissa regioner men betydligt sämre på andra håll. Vissa vägdistrikt väljer att prioritera sådana projekt där kommunen är medfinansiär. Detta förfarande kan anses ohållbart i längden om kommunerna, i förhållande till varandra, försätts i ojämlika positioner.

Järnvägsnätet i Finland kan användas effektivare för persontågstrafik. Trafiken på mindre banavsnitt är tidvis utsatt för nedläggningshot, detta gäller bl.a. Hangöbanan. Statligt understöd till tågtrafiken är därför nödvändig. Även de av statsjärnvägarna länge planerade införskaffningarna av rälsbussar måste bli verklighet. Då kan persontågtrafiken på de mindre banavsnitten också i ett längre perspektiv säkras och utökas. Rälsbussarna ger samtidigt möjligheter att inleda tågtrafik på avsnitt som tidigare lagts ner.

Spårtrafiken i tätbebyggelsen inom Mellannyland bör stödas för att den ökande rörligheten inom regionen inte skall leda till starkt ökad personbilstrafik.

Också övrig kollektivtrafik måste understödas. Buss- och taxitjänster i glesbygden är beroende av detta stöd. Kostnaderna för privatbilismen har ändå en avgörande betydelse för många då man väljer hemort.

Förbindelsebåttrafiken och vägfärjorna är avgörande för att skärgården skall hållas levande. Den planerade omstruktureringen av Sjöfartsverket får inte leda till en försämrad servicenivå eller ökade kostnader för dem som är beroende av dessa tjänster.

En utbyggd konkurrenskraftig informationsteknologi som är tillgänglig för medborgare och företag på alla håll i landet är ett effektivt regionapolitiskt medel. Staten måste understöda bredbandsutbyggnaden till områden som utan statliga subventioner skulle lämnas utanför bredbandsnätet.

Sfp anser

  • att satsningar bör göras på basvägnätet för att upprätthålla standarden,
  • att även järnvägsnätets skick uppmärksammas, varigenom det kan användas effektivare
  • att persontrafiken på räls fortsättningsvis bör stödas och användningen av rälsbussar bör inledas,
  • att fjärrtågen bör stanna vid viktiga regionhållplatser (t.ex. Pendolino i Bennäs)
  • att Kvarkentrafiken måste tryggas
  • att en omstrukturering av förbindelsebåts- och färjtrafiken inte får leda till ökade kostnader eller försämrad service för dem som är beroende av tjänsterna och,
  • att staten måste understöda bredbandutbyggnaden till områden som utan subventioner riskerar att bli utanför bredbandsnätet.

6. Fritidsbebyggelsen

Fritidsbebyggelsen utgör en stor möjlighet för landsbygden och skärgården. Den fasta bosättningen på glesbygden har minskat med 31 % sedan 1980, samtidigt som fritidsboendet ökat med 79 %. Folk spenderar allt längre tid av året i sitt fritidshus och många har också ett intresse att flytta dit helt och hållet. Fritidsboendet har en stor utvecklingspotential. Samtidigt växer intresset och möjligheterna för permanent utflyttning.

Kommunerna bör ha rätten att avgöra i vilka fall fritidshus kan ändras till året-om-boende, även inom ramen för planeringen. Strandbyggande bör fortsättningsvis möjliggöras utgående från godkända planer. Den regionala miljöcentralens tolkning har i vissa fall varit ett hinder för detta. Det är viktigt att miljöaspekterna tas i beaktande vid allt byggande och att utvecklingen sker på en ekologiskt hållbar grund.

Befolkningsmängden i flera kommuner fördubblas eller mångdubblas under sommarmånaderna. Detta ställer stora krav på den kommunala servicen och infrastrukturen. I och med att statsandelssystemet ses över bör man utreda möjligheterna att införa en s.k. fritidsboendekoefficient på kommunernas statsandelar.

Sfp anser

  • att det hör till kommunernas befogenhet att avgöra när fritidshus kan ändras till fast boende,
  • att viktiga miljöaspekter alltid tas i beaktande och att utvecklingen sker på ekologisk hållbar grund och,
  • att statsandelssystemet utreds med sikte på att införa en fritidsboendekoefficient på kommunernas statsandelar.

7. Förvaltning och utveckling

Det är viktigt att de EU-program som berör Finland i framtiden är så mångsidiga som möjligt för att de ska kunna stöda våra regioner som har mycket varierande behov. Utgångsläget bör vara att nuvarande mål 1-områden också i fortsättningen ska kunna bevara sin status. De övriga områdena måste under en övergångsperiod kunna anpassa sig till situationen genom särskilda stöd.

Kommunerna är i en nyckelroll när det gäller att från lokalt håll påverka den förda regionalpolitiken. Genom den kommunala självstyrelsen är kommunerna en naturlig plattform för byggandet av den gemensamma regionen och genom den kommunbaserade landskapsförvaltningen erkänns också kommunernas roll. Satsningar som en enskild kommun gör kan ha positiva konsekvenser för hela regionen. Beroendeförhållandet mellan olika kommuner är uppenbart. Det är därför viktigt med samarbete kring till exempel infrastruktur, markanvändning, utbildning och näringslivsfrågor.

Även ett utvecklande av regioncentra bidrar till livskraftiga regioner. Kriterierna för deltagande i regioncentrumprogrammet bör ses över och bli mer inkluderande.

Utvecklingen av regionkommuner eller andra typer av subregioner måste fortgå och systemen utvecklas. Goda exempel finns från exempelvis regionkommunförsöket och region Åboland. Grundandet av en region Raseborg i västra Nyland bör övervägas. Utvecklandet av subregioner är även en garant för fortsatt livskraftiga svensk- och tvåspråkiga regioner i landet.

Även den statliga regionalförvaltningen bör organiseras på ett ändamålsenligt sätt. När förändringar i förvaltningen sker på regional- eller landskapsnivå måste servicen på landets båda nationalspråk säkras. Olika former av samarbete över förvaltningsområdesgränserna är ett sätt att trygga en kvalitativt god språklig service. När förvaltningsreformer planeras måste en språklig konsekvensbedömning göras. De språkliga grundrättigheterna måste beaktas och därför skall flexibilitet och nytänkande tillåtas i förvaltningspolitiken.

Varje gång rationaliseringar eller organisationsförändringar genomförs i den statliga verksamheten bör en utlokalisering övervägas.

Sfp anser

  • att utvecklingen av regionkommuner och regioncentra måste fortgå,
  • att när förvaltningen omstruktureras på landskaps- och regionalnivå måste servicen på landets båda nationalspråk tryggas och,
  • att förvaltningsreformer alltid föregås av en språklig konsekvensbedömning.