Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/574

Ruotsalainen kansanpuolue

Religionspolitiskt program för SFP


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Religionspolitiskt program för SFP
  • Vuosi: 1980
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

Kyrkan i samhället

SFP

RELIGIONSPOLITIK

Detta religionspolitiska program för Svenska folkpartiet har godkänts av partiets centralstyrelse den 25 januari 1980.

Programmet har utarbetats av partiets Kyrkopolitiska delegation under ledning av dess ordförande fil.mag. Maj-Britt Palmgren.

Medlemmar i delegationen är

Stig Andersson, Sibbo
Sam Bergström, Helsingfors
Björn Elfving, Grankulla
Kjell Ewalds, Helsingfors
Kurt Jansson, Lojo
Carl-Johan Lagerstam, Ingå
Regina Lehtola, Tammerfors
Erik Liljeström, Vörå
Salomo Lillqvist, Jakobstad
Samuel Lindgren, Korsholm
Alfons Lundström, Kimito
Håkan Malm, Malax
Ragnar Mannil, Helsingfors
Lars Schmidt, Borgå
Elly Sigfrids, Korsholm
Tor Solgård, Närpes
Atle Strandén, Karleby
Per Tonberg, Nykarleby
Carin Åminne, Åbo

RELIGIONSPOLITISKT PROGRAM FÖR SVENSKA FOLKPARTIET

RELIGIONENS OCH RELIGIONSSAMFUNDENS STÄLLNING

Religionen är universiell och allmänmänsklig. Kristna värderingar präglar i hög grad vår samhällsordning och västerländska kultur. Det är därför naturligt att statsmakten stöder den evangelisk-lutherska kyrkan och andra trossamfund och religiösa sammanslutningar i deras arbete.

Alla medborgare bör, utan hänsyn till religion, ha samma fri- och rättigheter. Vår nuvarande religionsfrihetslag är föråldrad och bör ersättas med en kortfattad ramlag om religionsfrihet, som till alla delar beaktar FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Lagstifning som begränsar enskilda medborgares rätt att nyttjas i landets tjänst till att bero på samfundstillhörighet bör överses.

Utgående från att det hör till statens uppgifter att tillgodose medborgarnas olika behov, har staten också ansvar för att kyrkan, religionssamfunden och de religiösa sammanslutningarna har möjligheter att utföra sitt arbete utifrån sina egna grunder. Religionssamfunds och religiösa sammanslutningars sociala och kulturella arbete bör ha rätt till stöd av stat och kommun som andra organisationer och sammanslutningar, som bedriver liknande verksamhet. Utgivning av religiösa tidningar och tidskrifter bör underlättas genom ekonomiska stödåtgärder. Den religiösa programverksamheten vid Rundradion bör ges tillräckliga resurser. Samhället bör aktivt ta del i underhållet av kulturhistoriskt värdefulla kyrko- och andra byggnader. Möjligheterna till kyrklig verksamhet i skärgården, glesbygder och på språkliga minoritetsområden bör tryggas.

Lagstiftningen om de s k religionsbrotten bör utgå ifrån, att medborgarna skyddas för sådant som kränker de religiösa känslorna och stör religionsfreden i samhället. Den religiösa eden bör ersättas av en högtidlig försäkran. I fråga om vapen- och värnpliktsvägran bör man eftersträva en jämbördig behandling av olika religiösa övertygelser.

FÖRHÅLLANDET MELLAN KYRKA OCH STAT

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är en majoritetskyrka och folkkyrka. Relationerna mellan kyrkan och staten bör ordnas med beaktande av den historiska bakgrunden och de rådande förhållandena i landet. Förhållandet mellan kyrka och stat kräver i denna belysning inga drastiska justeringar men väl korrigeringar på enskilda punkter. Den evangelisklutherska kyrkans och det ortodoxa kyrkosamfundets offentligt-rättsliga ställning bör bibehållas.

NY KYRKOLAG OCH KYRKOORDNING

Den nuvarande kyrkolagen för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bör ersättas av en ny lag, som endast innehåller stadganden om kyrkans ställning i samhället och om grunderna för dess styrelse. Denna nya kyrkolag bör stiftas och ändras i samma ordning som den nu gällande kyrkolagen, dock så att i riksdagsbehandlingen alla riksdagsmän oberoende av samfundstillhörighet har rätt att delta.

Stadganden, som gäller kyrkans inre angelägenheter bör överföras till en kyrkoordning, om vilken kyrkan själv bestämmer. Sålunda bör det vara en kyrkans interna fråga att besluta om kvinnans behörighet att verka som präst.

STIFTSFÖRVALTNINGEN

Staten bör fortgående ekonomiskt stöda den evangelisk-lutherska kyrkans domkapitel enligt nurådande principer. Detta kan motiveras dels med de ekonomiska utfästelser som staten tidigare gjort samt med hänsyn till kyrkans offentligrättsliga uppgifter som rör stiftsförvaltning och domsrätt. Ifall utgifterna för domkapitlens administrativa verksamhet överförs från staten till kyrkan bör statens permanenta stöd till kyrkans ekonomi i motsvarande grad ökas.

BESKATTNINGEN

Kyrkans beskattning av sina medlemmar bör som hittills mot ersättning kunna ombesörjas i samband med indrivningen av övriga skatter. Om den kyrkliga beskattningen av juridiska personer fortgår, bör samhället handha indrivningen och fördela skatten mellan kyrkorna och de religiösa samfunden i proportion till deras medlemsantal. Den resterande delen tillfaller staten.

BEFOLKNINGSREGISTER OCH BEGRAVNINGSVÄSENDE

Förandet av befolkningsregister och ansvaret för begravningsväsendet är i princip samhällets uppgift. Innan beslut fattas angående om, när och i vilken mån en överföring av dessa uppgifter på samhället skall ske bör förutom synpunkter på religionsfriheten även frågor om ändamålsenlighet, kostnader och servicebehov grundligt utredas. Församlingarnas och andra sammanslutningars rätt att upprätthålla egna begravningsplatser bör bibehållas också ifall samhället övertager det formella ansvaret för begravningsväsendet.

SJÄLAVÅRD INOM OLIKA INSTITUTIONER

Personer som vårdas på sjukhus, tjänar inom försvarsmakten eller är intagna i fängelser, bör ha samma möjligheter till religionsutövning och själavård som andra medborgare. På grund av dessa institutioners mer eller mindre slutna karaktär är det naturligt att det religiösa arbetet åtminstone delvis måste inordnas i deras allmänna administration. Utrymme och tid samt tillräckliga personella resurser bör ställas till förfogande för den religiösa verksamheten inom dessa institutioner.

ÄKTENSKAPET

Nuvarande vigselpraxis, enligt vilken äktenskap kan ingås genom antingen kyrklig eller borgerlig vigsel bör bevaras. Familjen bör betraktas som den naturliga och primära grundenheten i samhället. Därför bör samhället mer än hittills uppmuntra till ingående av äktenskap och främjande av familjebildning inom äktenskapets ram.

RELIGIONSUNDERVISNING OCH KRISTEN FOSTRAN

Utgående från de religiösa frågornas ständiga aktualitet och deras betydelse för livsåskådningsdebatten samt från att kristendomen utgör en väsentlig del av vårt kulturarv bör kristendomsundervisningen anses ha en självklar plats i grundskolan och inom mellanstadieutbildningen. Andan i våra skolor och särskilt vid kristendomsundervisningen bör vara sådan, att föräldrarna kan ha förtroende för den religiösa fostran skolan ger. Undervisningen bör på ett positivt sätt införa eleverna i det bibliska lärostoffet och i den kristna kyrkans liv och historia samtidigt som den ger en saklig information om övriga religioner och livsåskådningar. Viktigt är att undervisningen beaktar den kristna etiken i aktuella livsfrågor. För detta bör tillräckligt antal undervisningstimmar avdelas. Skolan skall i all undervisning eftersträva att skapa tolerans och förståelse i religiösa frågor.

De elever som på grund av att de tillhör ett annat religionssamfund än majoriteten befrias från sin skolas religionsundervisning, bör få samhällets stöd för undervisning enligt sin egen åskådning. De som inte tillhör något religiöst samfund och därför befrias från skolans religionsundervisning, bör få neutral information om såväl den kristna religionen som om andra världsreligioner.

Lärarens behörighet att undervisa i religion bör vara beroende av saklig kompetens och inte av konfessionstillhörighet. De speciella konfessionsskolornas möjligheter att verka och att erhålla tillräckligt statligt och kommunalt stöd bör tryggas.

Förmedling av det kristna kulturarvet bör ses som en naturlig del av fostran inom barndagvården. Personalen inom barndagvården bör ges en tillräcklig utbildning i religionspedagogik för att kunna tillmötesgå barnens behov av vägledning i religiösa frågor.

Teologin är en vetenskap med självklar plats vid våra universitet. Praktisk handledning för tjänst inom religionssamfund bör dock kunna skiljas från universitetsundervisningen. Yrkesutbildning för tjänst inom religionssamfund bör i fråga om statens ekonomiska ansvar kunna jämställas med annan yrkesutbildning i samhället.

DET SVENSKA KYRKOLIVET

Svensk sammanhållning är nödvändig för att trygga fullvärdiga möjligheter till religionsutövning på svenska. Vakthållningen kring kristna livsvärden bör därför förenas med arbetet för det svenska språkets ställning. Svenska folkpartiet vill trygga det svenska församlingslivets autonomi och stöda Borgå stift och andra kyrkliga institutioner på svensk grund.

Lagstiftningen bör ändras så att församlingssamfälligheter vari ingår både svenska och finska församlingar bör ha endast partiell ekonomisk gemenskap. Vidare bör lagstiftningen ändras så att personer tillhörande språkminoriteten på en i praktiken enspråkig ort ges rätt att tillhöra en församling på annan ort. Den kyrkliga servicen för språkminoriteten i tvåspråkiga församlingar bör kvalitativt och kvantitativt hålla en tillfredsställande nivå. Vid sammanslagningar och delningar av församlingar bör man särskilt slå vakt om församlingsmedlemmarnas språkidentitet.

KRISTEN I SAMHÄLLET

Ansvariga politiska ställningstaganden kan endast göras inom ramen för en total samhällssyn där bestämda värden avgör rangordning och avvägning. De kristna grundvärdena är i första hand en spontan och osjälvisk människokärlek som bygger på frihet och inte kan uppfyllas genom samhällets tvångsmaskineri. Däremot kan man på politisk väg skapa samhällsstrukturer som grundar sig på en kristen människosyn där omsorgen om människan, hennes livsmiljö och värnandet om själva livet ställs i centrum. Vårt globala ansvar som kristna bör ställas i relation till vår egen livsmiljö.

Med detta som utgångspunkt kan man emellertid komma fram till olika politiska lösningar. I det praktiska politiska arbetet ställs man inför svåra avvägningsproblem där det är viktigt, men inte tillräckligt, att ha en människosyn som utgångspunkt.

Svenska folkpartiet utgör en naturlig kanal för kristet samhällsengagemang för dem som vill slå vakt om en demokratisk reformpolitik i den praktiska utformning som närmare preciseras i partiprogrammet och därvid särskilt ser omsorgen om den svenska folkstammen som en kristen utmaning.

För en kristen är det betydelsefullt att i det praktiska politiska arbetet känna till att Guds lag enligt skapelseordningen inte enbart är de personligt troende kristnas egendom. Svenska folkpartiet ser det som en rikedom att i sina led kunna innesluta personer med olika livsåskådning.