Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/577

Ruotsalainen kansanpuolue

Skogspolitik


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Skogspolitik
  • Vuosi: 1973
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

skogspolitik

program 74
SVENSKA FOLKPARTIET

INNEHÅLL

1. Skogsnäringens enhet och helhet
2. Skogshushållningens planering
3. Stabil jordpolitik
4. Skogsbeskattning
5. Virkesproduktion
6. Tryggad sysselsättning i skogshushållningen
7. Skoglig förvaltning
8. Skoglig utbildning, rådgivning och information
9. Skoglig forskning
10. Industriell förädling och marknadsföring

SKOGSPOLITIK

1. Skogsnäringens enhet och helhet

Skogsnäringen kommer allt framgent att spela en betydande roll iför vårt lands samhällsutveckling. Skogsnäringen bör betraktas son en helhet - en produktionskedja bestående av virkesproduktion, drivning och transport, förädling och marknadsföring. De åtgärder genom vilka man önskar påverka skogsnäringen bör sålunda anpassas till denna enhetliga produktionskedja och utformas så att helheten både ur samhällets och ur den enskilda yrkesutövarens synpunkt blir så fördelaktig som möjligt. Detta är av speciell betydelse med tanke på att exporten av skogsprodukter ännu utgör över hälften av landets totalexport' och dessutom svarar för en väsentlig del av landets sammanlagda nationalinkomst.

Vid val av mål och medel för utvecklandet av skogsnäringen bör man dels utgå från samhälleliga - såväl ekonomiska som ickeekonomiska mål - och dels från näringsutövarnas ekonomiska och sociala intressen. Den ekonomiska målsättningen för skogsnäringen bör ta sikte på ett ekonomiskt lönsamt, successivt ökande skogsbruk. Den bör trygga behovet av råvara och möjliggöra goda konkurrensförutsättningar på de internationella marknaderna. Tryggandet av skogsindustrins export utgör en nödvändig förutsättning för vårt lands fortsatta ekonomiska utveckling.

Vid sidan av de ekonomiska målsättningarna framträder i ökad omfattning frågor av icke-ekonomisk natur. Även dessa kommer att återverka på utformandet av skogspolitiken. Härutöver kommer, sociala och arbetskraftsfrågor samt ytterligare miljöpolitiska och regionala mål att inverka. Det är viktigt att skogsbrukets miljöbevarande funktioner understryks i framtidens miljöpolitik. Genom möjligheten att förlägga produktionsinrättningarna i närheten av råvaran kan skogsbruket fortsättningsvis bidra till att utjämna de regionala skillnaderna i vårt land.

Samtidigt bör skogspolitiken utformas så att virkesproducenternas och de övriga näringsutövarnas rättsskydd samt ekonomiska och övriga nål tillgodoses och att deras fortsatta intresse för utvecklandet av näringen tryggas. Detta är en förutsättning för att de nationella målen skall kunna förverkligas och för att skogsnäringen skall kunna bidra till glesbygdens ekonomiska och sociala utveckling.

Utgångspunkt för inriktningen av såväl skogspolitiken som bestämmandet av medlen för; utvecklandet av skogshushållningen bör vara skogsbrukets samhörighet med jordbruket inom ramen för gårdsbruket.

2 . Skogshushållningens planering

Ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande i vårt land kräver att skogsindustrin skall kunna förverkliga sin roll som den viktigaste valutatillförande näringen i vårt land. Därför är det av vikt att råvarutillgången tryggas samt att produktutvecklingen tar sikte på att höja förädlingsgraden. Härigenom kan vi bevara och förbättra skogsindustrins möjligheter på de internationella marknaderna, samt erbjuda skognäringens yrkesutövare i vårt land en rättvis ersättning för deras arbete och virkesproducenterna ett rättvist rotpris.

Vid utformandet av de nationella produktionsmålen för skogsbruket och vid val av medel för skogspolitiken bör virkesproducenterna garanteras modinflytande i synnerhet i fråga om de ekonomiska åtgärderna.

I syfte att uppnå privat- och nationalekonomiska mål bör samhället genom finansieringsprogram befrämja utvecklandet av ett successivt ökande skogsbruk.

Behovet av planering inom skogsbruket framstår som ett allt viktigare model för att förbättra lönsamheten för virkesproduktion sant drivning och transport. Principen för denna planering ber vara att den sker i samråd med skogsägarna själva. Svenska folkpartiet anser att denna princip bör förverkligas både ifråga om planeringen av den enskilda skogsbruksfastigheten och områdesplaneringen.

3. Stabil jordpolitik

För att trygga ett ekonomiskt lönsamt, successivt ökande skogsbruk bör landets jordpolitik utformas så, att den privata äganderätten tryggas, stabila ägandeförhållanden uppnås och att förutsättningar skapas för att skogsmarken skall kunna bibehållas inom ramen för gårdsbruket. Detta är nödvändigt för att man skall kunna idka ett långsiktigt skogsbruk. Detta innebär bland annat att en fortsatt lägenhetssplittring genom olika åtgärder förebygga samt att den friställda arbetskraften erbjuds alternativa utkomstmöjligheter i den mån den yttre rationaliseringen fortsätter.

Jordpolitiken bör dessutom ta sikte på att inom ramen för en miljöpolitisk helhetsbild tillvarata markens produktionskapacitet och förbättra förutsättningarna för virkesproduktion, drivning- och transport. Inom ramen för denna helhetsbild bör även skogarnas mångsyftesanvändning planeras. Mångsyfteanvändningen - bestående, förutom av virkesproduktion, av svamp- och bärproduktion, av rekreationsområden, miljö- och naturvård - bör lösas på ett för samtliga parter ekonomiskt och meningsfullt sätt. Härvid bör markägarnas rätt att utöva sin näring garanteras och dennes inkomstbortfall och merutgifter ersättas. Möjligheter till idkande av gårdsbruk i tätortsområden bor även i markanvändningsplanerna tryggas.

Gårdsbruksnäringens betydelse för glesbygdsutvecklingen ökar, varför detta tillräckligt bör beaktas vid såväl fysisk som ekonomisk planering.

4. Skogsbeskattningen

I syfte att bevara skogsägarnas intresse för skogsbruket bör det nuvarande skogsskattesystemet bibehållas. Detta innebär att inkomstbeskattningen allt fortfarande bor verkställas såsom arealbeskattning. Svenska folkpartiet anser att en inkomstbeskattning baserad på starkt växlande årliga inkomster från skogsbruket måste anses mindre ändamålsenlig både national- och privatekonomiskt. Den utsätter dessutom glesbygdskommunerna för alltför stora skattevariationer.

En snar översyn av förmögenhets- och arvsbeskattningen bör anses påkallad för att undvika en fortsatt lägenhetssplittring och möjliggöra en smidig generationsväxling inom gårdsbruket.

5. Virkesproduktion

Virkesproduktion är en långsiktig verksamhet. För att trygga den nuvarande produktionsvolymen och för att dessutom möjliggöra en ökning av donna är en kraftigt intensifierad skogsskötsel- och grundförbättringsverksamhet av nöden. Dessa kommer vid sidan av ett noggrannare utnyttjande av råvaran att förbättra råvaruunderlaget för skogsindustrin.

De produktionsförbättrande åtgärderna i skogsbruket hänför sig dels till skogsskötsel, dels till grundförbättringsåtgärder. Vid fördelandet av kostnaderna för de produktionsförbättrande åtgärderna bör principen vara, att skogsägaren svarar för skogs skogsskötselkostnaderna medan statsmakten deltar i kostnaderna för grundförbättringsåtgärdorna. Detta är ett skäligt krav eftersom inverkan av dessa sträcker sig över en längre tidsperiod. Denna princip bör vara vägledande för skogslagstiftningen.

Större uppmärksamhet bör även ägnas den sk. skogshygienen. Sålunda bör i förebyggande syfte speciell hänsyn tas till hygges-, drivnings-, lager- och transportplaneringen, ävensom till olika skötselåtgärder.

Tryggad sysselsättning i skogshushållningen

Skogshushållningens arbetskraftsproblem har i synnerhet sedan 1960-talet försvårats genom att glesbygden fortgående avfolkats. Trots att arbetskraftsbehovet genom ökad mekanisering minskat inom skogshushållningen kommer det i framtiden dock att vara betydande.

Den allmänna principen för lösandet av arbetskraftsproblemet inom gårdsbruket bör vara, att dess näringsutövare i så hög utsträckning som möjligt handhar såväl avverkning som närtransport. Det är därför nödvändigt att gårdsbrukarna garanteras ökade möjligheter till utbildning samt att samarbetsformer utvecklas för att möjliggöra ändamålsenliga och ekonomiska avverknings- och transportmetoder. För den del av skogsbrukets arbeten, som inte utförs inom ramen för gårdsbruket, bör en aktiv arbetsmarknadspolitik fullföljas för att trygga ekonomiska och sociala villkor för såväl den ordinarie som tillfälliga skogsarbetarkåren.

Arbetsskyddet, anställningstryggheten och sysselsättningen bör ägnas särskild uppmärksamhet. Reallönenivån bör höjas i takt med den ökade produktiviteten.

7. Skoglig förvaltning

Skogsägarnas egen organisationsverksamhet, som fyller en viktig uppgift i såväl ekonomiskt, socialt som ideellt avseende, bör befrämjas och utvecklas.

Beträffande den skogliga förvaltningen anser Svenska folkpartiet att de förändringar som är betingade av den allmänna utvecklingen genomförs efter det att de pågående parlamentariska utredningarna slutförts och på basen av dessa. I all synnerhet bör viktiga pågående program ostört kunna fullföljas. Principen vid skogsförvaltningens utvecklande bör vara att rättsskyddet och självstyrelseprincipen i såväl regionalt som språkligt hänseende garanteras. Vidare är det av vikt att förvaltningen utformas så att gårdsbrukets enhet och helhet kan beaktas. Samarbetet mellan skogsägarnas egna organisationer och de skogliga myndigheterna bor utvecklas i enlighet med dessa principer.

8. Skoglig utbildning, rådgivning och information

Den skogliga utbildningen bör både regionalt och språkligt utvecklas så, att den smidigt anknyter sig till den allmänna utbildningsnivå, som grundskolan skapar. Utbildning bör härvid ges i svenskspråkiga forstläroanstalter för skogsägare, skogsarbetare, skogsarbetsledare och forsttekniker. Det faktiska behovet av svenskspråkiga fackmän bör vara utgångsläget vid bestämmandet av utbildningens kvantitet, även om detta skulle förutsätta specialåtgärder vid intagning av elever till olika utbildningsanstalter. Målet för utbildningen bör vara en så hög standard som möjligt i både praktiskt och teoretiskt avseende.

En fortgående allsidig tillägsutbildning av alla slag samt möjligheter till smidig övergång till högre utbildningsnivåer bör skapas.

På grund av den stora strukturförändringen inom skogsägarkåren bör rådgivningen effektiveras och utformas så, att den i även når sådana skogsägare, som inte samtidigt idkar jordbruk. Rådgivningsverksamheten skall dessutom ta sikte på att bedriva allmän skoglig upplysning samt möjliggöra ett frivilligt samarbete skogsägare emellan. Rådgivningen och informationen bör handhas av de skogliga organisationerna .

9. Skoglig forskning

Förändringarna inom skogsbruket kräver en allt bredare upplagd forskning. Denna breddning bör dels ske genom ökade möjligheter till målforskning, men samtidigt bör uppmärksamhet fästas vid grundforskningen, speciellt med beaktande av klarläggandet av skärgårdens och kustområdets specialproblem. Förutom lösningen av biologiska, tekniska och ekonomiska problem bör hänsyn tas till problem av social- och miljöinriktad art.

10. Industriell förädling och marknadsföring

För hela skogsnäringen ar det av största vikt att skogsindustrins konkurrenskraft på de utländska marknaderna bibehålls och att dess framtida verksamhetsmöjligheter tryggas och utvecklas. En förutsättning för detta är att produkternas förädlingsgrad fortgående höjs och att liberaliseringen av handelspolitiken fortsätter.

Omsorgsfull uppmärksamhet bör ägnas lokaliseringen av nya skogsindustrier. Principen bör vara att industrins kapacitet och regionala fördelning balanseras med skogstillgångarna med beaktande av arbetskraftens, transporternas och miljövårdens specialfordringar.

Produktutvecklingen och forskningsarbetet bör intensifieras i syfte att höja förädlingsgraden och bredda produktsortimentet. Marknadsutvecklingen och bearbetningen av nya marknader bör stödas från samhällets sida.

Det nordiska samarbetet på världsmarknaderna är en nödvändighet för vår skogsindustri.

Godkänt av centralstyrelsen 4/12-73