Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/VAS/1037

Vasemmistoliitto

Ritva - Kvinnopolitiskt dokument 2008


  • Puolue: Vasemmistoliitto
  • Otsikko: Ritva - Kvinnopolitiskt dokument 2008
  • Vuosi: 2008
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

RITVA

KVINNOPOLITISKT DOKUMENT 2008

VASEMMISTONAISET - VÄNSTERKVINNORNA

Innehåll

  1. Vänsterkvinnornas vision om en bättre värld – Målet är revolution
  2. Jämlikhet genom fostran och utbildning – Man föds inte till kvinna, man växer till kvinna
  3. Hälsa och livskraft för kvinnor – Övergripande välmående för alla kvinnor
  4. Livskraft, andens glöd och skönhet i vardagen – Länge leve kvinnorna och konsten
  5. En människovärdig ålderdom för alla – Vi tar hand om gummor och gubbar
  6. Rätt till utkomst – Enligt behov för var och en, även kvinnor
  7. Slut på kvinnojobb och mansjobb – Könsorgan bör inte inverka på arbetsbeskrivning och lön
  8. Liv och arbete – Vi lever inte för att arbeta för vår lön
  9. Från våldskultur till respekt och trygghet – Utan våld – individer, hem, städer och hela världen.
  10. Kvinnan – och kvinnans delar – är inte handelsvara – En människa får inte säljas eller köpas.
  11. Vapen skapar ingen trygghet – Mat, inte vapen!
  12. Mänskliga rättigheter för alla – Vi tolererar inte att kvinnors mänskliga rättigheter kränks.
  13. Mediemakt – Vem styr vårt tänkande och det offentliga rummet?
  14. Vi vill se kvinnliga beslutsfattare på alla nivåer – Vi är fler än hälften, vi vill ha hälften av makten och ansvaret!
  15. Verktyg för jämställdhet – Jämställdhet mellan könen måste byggas och repareras.
  16. Vi ska rädda Moder Jord – Hållbar livsstil och en trygg byggd miljö.
  17. Målet är jämställdhet – Vi nöjer oss inte med hälften.

1. Vänsterkvinnornas vision om en bättre värld - Målet är revolution.

Vänsterkvinnorna har redan länge planerat en revolution. Vänsterkvinnornas revolution innebär en radikal förändring i hur människor och hela samhället beter sig, i värderingar och attityder.

Många förändringar är sådana att de kräver grundlig samhällelig forskning, debatt, lagstiftande arbete, vilja, mod, spridning av information samt utbildning. Men det finns också många enkla, praktiska åtgärder som man kan vidta för att genast ta itu med missförhållanden och diskriminering i fråga om jämställdhet.

Målet med Vänsterkvinnornas revolution är välfärd, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet i hela världen. Varje euro som investeras i jämställdhet och välfärd återbetalar sig mångfalt, men framför allt skapar det en betydande mängd välfärd och lycka att uppnå jämställdhet. För Vänsterkvinnorna har jämställdhet och välfärd ett egenvärde.

Samhällets diskriminerande och förtryckande maktstrukturer måste raseras så att kvinnorna bättre kan styra sina liv, både privat och publikt.

Vänsterkvinnornas revolution innebär också att innehåll och arbetssätt inom politiken förändras så att kvinnorna på riktigt kan känna att de står för dem, och inte tvärtom; kvinnorna behöver inte anpassa sig efter uråldriga, patriarkaliska former för att duga som aktörer. De behöver inte heller spela ”hyvä jätkä” (schysst kille) för att bli accepterade.

I Vänsterkvinnornas idealvärld ha också naturen det bra från småkryp till valar och från lavar till ängsblommor och klimatet förändras inte på grund av människans handlingar.

Ju friare kvinnor blir, desto friare är män. För ingen kan förslava utan att förslava sig själv.
Louise Nevelson

Kvinnorna och vänstern

Kvinnorörelsernas krav har ofta genom vänstern blivit mål för samhällsdebatt och samhällskamp – visserligen med fördröjning och som resultat av ett ihärdigt arbete som har utförts av kvinnor. Sådana krav är till exempel förbättrandet av ensamförsörjarnas ställning, höjning av kvinnolöner och bättre identifiering och förebyggande av våld mot kvinnor. En finländsk undersökning visar att förutsättningarna för att få igenom kvinnorörelsens krav är bättre när vänstern har makten än när högern sitter vid rodret. Därför är det viktigt för Vänsterkvinnorna att arbeta inom de globala vänsterrörelserna.

För att det skall vara ett fruktbart samarbete måste vänsterrörelserna beakta feministisk teori och praktik. Det är endast så vi kan finna lösningar på de problem som finns i vår föränderliga värld och det är också det enda sättet vi kan vinna ett bredare stöd även bland kvinnor. I partipolitiken måste kvinnornas krav och arbetssätt tas på allvar.

Med fog kan man säga att välfärdsstatens framtid i vårt eget land är beroende av hur man tar itu med dess könsmärkta natur. Ett exempel på det här är hur vårdarbetet har organiserats: utan politisering försvinner vården i det som anses vara kvinnans naturliga varande, något som man inte behöver betala ordentlig lön för och som vem som helst klarar av. Enligt den här outtalade överenskommelsen mellan könen sköter kvinnorna som avlönat arbete de sysslor som de tidigare har skött hemma, men gör det som en kallelse och därför ska de nöja sig med liten lön.

En tendens som gäller hela världen och i synnerhet berör kvinnor är att den offentliga sektorn tvingas ge plats åt privat företagande. Å ena sidan innebär det här privatisering inom områden som vattenförsörjning och elverk. Å andra sidan innebär det att nya typer av regler införs för arbetet inom den offentliga sektorn: man imiterar den privata sektorns arbetssätt. Till exempel produktifiering av vård-, social- och hälsovårdstjänster, att man säljer och köper dem som vilken annan nyttighet som helst, ger i regel kortsiktiga besparingar och innebär en orimlig belastning på arbetstagarna samtidigt som det försvårar vardagen för de människor som utnyttjar de här tjänsterna. Vänsterns uppgift är att förhindra att den offentliga sektorn omotiverat och på basis av nyliberal ideologi omvandlas och körs ned.

Förändringar som genererar jämställdhet och välfärd kan vidtas så fort viljan till dem finns. Det finns ingen övernaturligt kraft som styr oss och tvingar oss att fortsätta med ett dåligt och ojämställdt beteende.

Folk kallar mig feminist så snart jag uttrycker åsikter som skiljer mig från en dörrmatta eller ett fnask.
Rebecka West

2. Jämställdhet genom fostran och utbildning

Som vuxen måste man se till att man förnyar sig så att ens egna försoffade fördomar inte går i arv till barnen.
Eeva Kirilin

Fostran och utbildning är nyckelord när man vill ha bestående och omfattande förändring i samhället. Redan i förskoleåldern bör man se till att alla barn får ta till sig attityder och värderingar som gör det möjligt att bland annat frångå den våldskultur som är rådande i Finland och arbetsmarknadens indelning enligt kön.

Fostran av barn under skolåldern är också ett naturligt forum för internationalism och tryggandet av förutsättningarna för ett gott och jämlikt liv för barn som representerar olika etniska grupper.

Yrkesfostrare måste lära sig att bli medvetna om beteendemodeller som kommer till uttryck i olika behandling av flickor och pojkar. Daghem och skolor bör hjälpa föräldrar att bli av med könsmärkt beteende i fostrande insatser.

Alla barn identifierar sig inte heller könsmässigt med det kön som de kroppsligen har. Även de här barnen måste få stöd för en balanserad utveckling.

Barn bör fostras som individer i stället för att enligt sitt kön styras till traditionella uppgifter och roller och senare yrken. Förutom föräldrarna har lärare och studiehandledare nyckelrollen; de kan uppmuntra flickor att söka sig till tekniska branscher och pojkar att söka sig till vård- och undervisningsyrken.

Inom många invandrargrupper kan man se könsskillnader i fråga om utbildning. Utbildning som tar sikte på integration bör erbjudas så att man beaktar att situationen är olika för män och kvinnor: invandrarkvinnor bör exempelvis erbjudas barnavårdsservice medan utbildningen pågår.

Utbildningen bör också beakta elevernas utgångskunskaper: en del av invandrarkvinnorna kan varken läsa eller skriva medan andra är högt utbildade. En språkkunnig och välintegrerad mamma är nyckeln till hela hennes familjs välmående. Utbildning i jämställdhet mellan könen bör ingå i invandrarutbildningen.

Jämställdhets- och människorättsutbildning måste bli en del av läroinrättningarnas nationella läroplaner. Alla läroinrättningar bör göra upp en jämställdhetsplan och läroplanerna bör könskonsekvensbedömas. I lärarutbildningen bör man lära sig identifiera olika förhållningssätt till flickor och pojkar, även när de är latenta, och erbjuda metoder och redskap för att åtgärda ojämställdhetsskapande praxis. I inträdesförhören till skolor på andra och tredje stadiet bör man utveckla anonymiteten i inträdesförhör och tentamen, så att till exempel kön inte påverkar hur en tentamen bedöms.

I grundskolorna har betoningen i allt högre grad förskjutits till ämnen som inte är konstämnen. Genom konsten kan en människa uttrycka sina känslor, utveckla sig själv och lära sig på nya sätt. Det är viktigt att teckning, musik och handarbete ger många barn och unga tillfälle att uppleva framsteg och stärkt självförtroende. Färdighets- och konstämnen får inte ges mindre värde än andra ämnen, tvärtom.

Flickor i skola i u-länderna Av världens närmare 900 miljoner analfabeter är två tredjedelar kvinnor. Flickors skolgång förhindras ofta av att de börjar arbeta i tidig ålder. Från att de är små tvingas flickor delta i de vardagssysslor – som att hämta ved och vatten i svåra förhållanden – som kvinnorna i familjen sköter om och som tar så gott som alla dygnets ljusa timmar i anspråk.

Bristen på toaletter är också ofta ett hinder för att flickors skolgång. Flickor tillåts nämligen inte alltid gå i skola om skolbyggnaden inte har skilda toaletter för flickor och pojkar. Enligt UNICEF har ungefär 2,5 miljarder människor inte tillgång till något slags avträde alls.

Ur sina döttrar bröt mödrarna / sitt obändiga jag, in i sina söner blåste de / sin oförverkligade frihet.
Anelma Järvenpää-Summanen

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Gruppstorlekarna inom barndagvård och grundutbildning bör i lag göras så små att lärarna har tid att ge uppmärksamhet åt alla elever, även snälla flickor. Små grupper behövs i synnerhet när det finns barn som kräver speciell uppmärksamhet.
  • Läromaterial bör utvärderas ur könsperspektiv.
  • Enhetliga identifikations- och åtgärdsmetoder bör utvecklas för att ta itu med mobbning och trakasserier i skolorna. Nolltolerans bör införas mot mobbning och trakasserier.
  • Jämställdhetsfostran bör ingå i studierna i alla skolor och läroinrättningar.
  • Universitetens interna könshierarki bör åtgärdas och hindren för att kvinnor avancerar till de högsta tjänsterna vid universitet raseras.
  • Språk- och integrationsutbildningen för invandrarkvinnor bör främjas genom att erbjuda flexibla kurser som beaktar kvinnornas behov.
  • Mer undervisning i konst- och färdighetsämnen behövs i våra skolor.
  • Hinder för flickor att gå i skola i u-länderna bör avlägsnas.

3. Hälsa och livskraft för kvinnor

Hälsa är inte bara avsaknad av sjukdom, utan hälsa påverkas av många faktorer och är kopplad till vår livskvalitet. Bland annat att man accepterar sig själv, har en sund jag-bild, goda relationer, hobbyer och en känsla av trygghet är väsentliga delar av vår psykiska och fysiska hälsa.

De hårda värderingarna i dagens samhälle och de ständigt ökande kraven har lett till att allt fler människor blir sjuka. Människooffer till effektivitetens och mammons gud är för mycket; vi måste få stopp på det här nu.

Kvinnor och män blir delvis sjuka på olika sätt och visar olika symptom. För många pojkar och män kommer psykiskt illamående till uttryck genom våldsdåd eller genom en farlig och destruktiv livsstil, medan flickor ofta uttrycker sitt illamående med att skära sig själva eller genom ätstörningar. Depression, sömnlöshet och utbrändhet är problem som ofta drabbar kvinnor och allt yngre flickor.

Folk bör ha möjlighet att upprätthålla sin hälsa och få vård för sjukdomar, oberoende av ålder, inkomstnivå eller kön. Goda hälsovårdstjänster får inte vara en rättighet som är förbehållen dem som omfattas av företagshälsovård, utan offentliga hälsovårdsstationer och -centraler bör erbjuda service av god kvalitet för alla människor i alla åldrar. Vi måste satsa mer på att förebygga sjukdomar. En eventuell koppling mellan sjukdom och patientens livsstil får inte heller påverka tillgången till eller priset på hälsovårdstjänster.

De serviceavgifter som uppbärs för hälsovårdstjänster gör uppehället svårt speciellt för kvinnor med små inkomster eller små pensioner. Serviceavgifterna hopar sig på kvinnor också för att de i genomsnitt lever längre än män.

Hundratusentals finländare lider av problem med sin mentala hälsa och de problemen omfattar alla åldersgrupper. Vi får och bör tala om mentala problem. En sjukdom i sinnet är inte mer skamlig än någon annan sjukdom. Utgångspunkten för vården av personer med psykproblem bör inte vara enbart vård med läkemedel, utan de och deras anhöriga bör få helhetsmässig vård, vilket också omfattar terapi och andra vårdformer.

I hälsovårdspolitik och -program ingår ofta stereotypiska könsroller och de beaktar inte skillnaderna mellan eller inom könen. I medicinska sammanhang utgår man från mannen som norm och vård av och forskning i många sjukdomar, som rusmedelsproblem och hjärtsjuksomar, styrs av det.

Medicinskt ses de skeden som ingår i en kvinnas liv fortfarande som problem. Menstruation, graviditet och övergångsålder medikaliseras lätt som om de var sjukdomar snarare än naturliga skeden i en kvinnas liv.

Jag bryr mig inte om var folk älskar, bara de inte gör det på gatan och skrämmer hästarna.
Ms Patrick Campbell

Mångskiftande hälsovård

Hälsovården i Finland måste läras att bättre möta behoven av klienter med varierande kulturbakgrund. Tolkningsservice bör garanteras alla som behöver det.

Genom diskussion bör vi skapa en enhetlig linje som alla kan acceptera gällande önskemål som bygger på kultur eller religion och som gäller vaccin, medicinering, klädsel eller vårdpersonalens kön. Ingen form av diskriminering bör accepteras på kulturella eller religiösa grunder.

Psykiska och fysiska trauman som flyktingar och asylsökande lider av bör kunna identifieras och vårdas bättre än i dagsläget. Stympning av flickors könsorgan får aldrig accepteras. Könsdelskirurgiska ingrepp på intergenderbarn är stympning som på ett liknande sätt bygger på kulturella och estetiska motiv och bör samma grunder fördömas.

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Bättre information om cancerscreening för kvinnor och hur viktig screeningen, även för unga kvinnor så att screeningprocessen når fler.
  • Avståndet till närmaste förlossningssjukhus bör vara rimligt.
  • Vi bör öka möjligheterna att föda på önskat sätt, till exempel med hjälp av alternativa smärtlindrande metoder.
  • Hälsovårds- och omsorgsservice bör erbjudas också på svenska.
  • Hemsjukvården bör utvidgas och dess kvalitet förbättras.
  • Vi måste arbeta globalt för att ge alla en trygg förlossning.

Sexualfostran behövs

Ett viktigt delområde inom den hälsokunskap som lärs ut i grundskolan är sexualfostran. Syftet med sexualundervisningen bör vara att lära flickor och pojkar respektera sin egen och andras okränkbarhet och allas sexuella rättigheter samt axla det ansvar som är förknippat med sexualiteten.

Undervisningen bör också betona mångfalden av sexuella läggningar och den rikedom som finns i våra kön. Sexualiteten är en viktig del av de flesta människors liv och sex är en viktig källa till njutning för många. Hälso- och sexualfostran får inte enbart gå ut på problemcentrerad upplysning om preventivmedel och könssjukdomar. De unga själva vill gärna att det talas mer om känslor i hälsofostran.

Även människor med olika handikapp har ett kön. Ofta behandlas i synnerhet handikappade kvinnor som om de var både könlösa och asexuella varelser. Rätten till sexualhälsa, tillräckliga tjänster och familjeplanering omfattar även handikappade.

Både anhöriga och yrkesmänniskor behöver mer information och kunskap om frågor som gäller sexualiteten hos personer med olika slag av handikapp.

Att själv fatta beslut om fortplantning och få hjälp av hälsovården både i förebyggande av graviditet och i att bli gravid är en rätt som varje kvinna bör ha. Även stöd under graviditeten och saklig information är av yttersta vikt, vilket innebär att vårt system med rådgivningsbyråer bör utvecklas vidare, inte försvagas. En gravid kvinna får inte dirigeras till fosterdiagnostik utan att informeras om vad följderna är om en avvikelse påträffas i fostret. Utnyttjande av fosterdiagnostik bör vara ett äkta val som den gravida kvinnan själv fattar. Om en person själv väljer att inte bilda familj eller få barn bör det ses som en vuxen människas självständiga val.

Män får lära sig att be om ursäkt för sina svagheter, kvinnor för sin styrka.
Lois Wyse

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Elevomsorgen behöver enhetliga kvantitets- och kvalitetskriterier som är bindande för kommunerna. Dessutom behövs uppföljning och rapportering om hur kriterierna åtföljs.
  • Sexualundervisning bör bli en obligatorisk del av läroplanen även för grundexamen inom yrkesstudier.
  • Personal inom utbildning, socialvård och hälsovård bör utbildas att möta den mångfald som råder inom kön, sexualitet och familjeformer.
  • Det måste finnas tillräckligt med läkare, sjukvårdare, psykologer och kuratorer i våra skolor.

4. Livskraft, andens glöd och vardagsskönhet

Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dom.
Astrid Lindgren

Kultur och konst är en väsentlig del av människors liv och mänsklig tillväxt. Konst kan utnyttjas för att synliggöra kvinnans ställning. Därför bör konst finnas tillgänglig för alla och dess betydelse för vår livskvalitet måste erkännas. Kulturella intressen har inte bara en positiv inverkan på vår psykiska hälsa också på den fysiska. Genom konst kan man uttrycka sådant som inte annars går att formulera. Att förstå sina känslor påverkar en människas välmående som helhet. Genom konst kan man bearbeta sådant som trasslat till sig i både individer och nationer: konst skapar hälsa, trygghet och fred.

En euro som investeras i konst återbetalar sig i form av medborgarnas välmående på samma sätt som en euro som investeras i till exempel motion. Kulturtjänster bör därför vara en del av den kommunala basservicen. Konstens och kulturens andel av statens och kommunernas budgeter är så liten att en nedskärning i den inte löser finansieringsproblemen inom social- och hälsovården. Investering i kultur är också en miljögärning: kultur belastar i allmänhet inte miljön på samma sätt som tillverkning. Inom kultur och konst kunde man sysselsätta många kvinnor.

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Ett mångsidigt kulturutbud i kommunerna måste tryggas till exempel genom att erbjuda konstnärer förmånliga arbetsutrymmen.
  • En procent av budgeten för kommunala byggnadsprojekt bör reserveras för konst.
  • Var och en bör ges möjlighet att både producera och konsumera kultur.
  • Kultursedlar för kommuninvånarna.
  • Höjning av arvoden och löner för kvinnliga konstnärer. Den kvinnliga konstnärens euro är 72 cent.

5. En människovärdig ålderdom för alla

I ett samhälle som betonar effektivitet hamnar äldre människors livserfarenhet och vishet lätt i skymdundan. I västvärlden åldras befolkningen och även ålderdomen är könsmärkt. Kvinnorna lever i genomsnitt längre än män, vilket gör att största delen av de äldre, och också av konsumenterna av den service som riktas till äldre, är kvinnor. Merparten av närståendevårdarna är likaså kvinnor.

Den offentliga sektorn bör utgöra en trygghet för de äldre och ett stöd för deras anhöriga. Äldres hälsa och livskvalitet kan främjas till exempel genom att man stöder de äldres möjligheter att röra på sig, motionera, konsumera kultur, träffa andra människor och klara sig på egen hand. Medicinering råder inte alltid bot på roten till ett problem även om symptomen kanske försvinner. I synnerhet på vårdhem och anstalter för dygnetruntvård bör personalstyrkan vara tillräcklig så att man inte förfaller till att hålla de äldre omtöcknade av mediciner. Vi måste göra slut på att ha äldre människor liggande på hälsovårdscentraler.

Den bedömning av vårdbehovet som ingår i den nuvarande vårdgarantin räcker inte, utan även tillgång till omsorg måste garanteras. Dessutom måste omsorgsgarantins åldersgräns på 80 år sänkas. Äldre måste ha rätt också till specialsjukvård.

Gummor är olika

Hur vi möter mångfald blir en allt mer central del av vardagen även inom äldreomsorgen. Allt fler äldre människor har till exempel invandrarbakgrund. De kan ha ett mycket annorlunda sätt att förhålla sig till åldrande, olika sjukdomar och hur de behandlas. Vi får inte heller glömma att de äldre också är sexuella varelser och att alla av dem inte är heterosexuella. De som arbetar inom äldreomsorgen behöver därför mer kunskap än tidigare i att möta mångfald.

När äldre människor mår dåligt och har problem bör det identifieras. Till exempel får äldre kvinnors överdimensionerade alkoholbruk inte vara tabubelagt. Inom utbildningen av personal för hälsovården och äldreomsorgen bör man satsa på att identifiera kombinationsbruk av läkemedel och alkohol. Serviceutbudet för personer med rusmedelsproblem, såsom A-klinikerna, bör utvecklas så att lämpliga vårdformer finns inte bara för personer i arbetsför ålder utan också för äldre klienter.

Ålder spelar ingen roll om man inte är en ost.
Billie Burke

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Vårdplatserna inom äldreomsorgen bör liksom sjukhusen få kriterier för hur mycket peronal som behövs för att sköta människor med olika hjälpbehov.
  • Små hemlika vårdhem och olika former av gemensamt boende bör byggas ut och även mindre bemedlade bör ha möjlighet till sådana boendeformer.
  • Äldre par bör ges möjlighet till vård på samma plats.
  • I servicen för de äldre bör man beakta konsumentdemokrati: de äldre och deras anhöriga måste ges möjlighet att påverka planeringen av tjänsterna.
  • Vi måste börja utveckla mentalvårdsservicen för äldre människor på alla nivåer inom servicestrukturen, från primärvård till specialsjukvård.
  • Den subjektiva rätten till äldreomsorg bör tryggas.
  • Ersättningarna för närståendevård bör höjas och utbetalningen av dem bör överföras på staten.
  • Närståendevårdarnas ställning bör förbättras och deras rättigheter utökas.

6. Rätt till utkomst

70 % av de fattiga i världen är kvinnor och fattigdomen har blivit kvinnodominerad även i Finland. Kvinnors fattigdom orsakas i Finland framför allt av en svag ställning på arbetsmarknaden, kortjobb och snuttlöner samt ensamförsörjning. Fattigdomen syns inte bara som ett problem med utkomsten, utan fattigdom påverkar också hälsa och boende. I dag räcker det inte ens alltid med heltidsarbete för att trygga en tillräcklig utkomst.

Fattigdom är fortfarande verklighet för många om man inte kan arbeta eller det inte finns arbete att få. Oordningen i det nuvarande socialskyddssystemet och socialskyddets otillräcklighet gör att människor på grund av olika betalningsgrunder blir lidande. Det invecklade systemet leder också till onödigt besvär både för dem som ansöker om socialskydd och dem som delar ut det. Speciellt svår är situationen för kvinnor vars inkomstrelaterade social- och pensionsskydd inte utökas på grund av upprepade snuttjobb.

Den grundläggande utkomsten måste förbättras så att den ger möjlighet till ett anständigt liv. Arbetslöshetsersättningens grunddagpenning, sjukdagpenningen samt moderskaps- och föräldrapenningen bör höjas rejält: det här är viktigt i synnerhet för kvinnor. Socialskyddssystemet måste göras så redigt att man får en tillräcklig utkomst utan att springa från lucka till lucka. Utkomstnivån måste också vara sådan att ingen tvingas ta jobb med otillräcklig lön och usla arbetsvillkor.

Vårt mål är att skatter uppbärs av dem som har råd att betala skatt. Det är orimligt att man av små inkomster tvingas betala så mycket skatt att man utöver sin lilla lön eller övriga inkomst måste ansöka om utkomststöd på kommunens socialbyrå. Det är också orimligt att olika kapitalinkomster, till exempel dividender, inte beskattas progressivt, alltså i relation till mängden inkomst.

Ensamförsörjarskap och boföräldraskap orsakar fattigdom speciellt för kvinnor. Fortfarande är 90 % av boföräldrarna kvinnor. Ensamförsörjarnas ställning är en central indikator på jämställdheten i samhället, eftersom kvinnans beroende av en parrelation, i praktiken en man, framhävs när vardagen och den ekonomiska situationen försvåras för ensamförsörjare. I synnerhet försvåras ensamförsörjarnas vardag av den så kallade omsorgsfattigdomen, det vill säga att utbudet av olika tjänster, såsom flexibla dagvårdsplatser, inte motsvarar behovet. Det här gör det bland annat svårare för ensamförsörjare att arbeta och studera.

Att fattigdomen blir kvinnodominerad berör också barnen. Vart åttonde barn under 18 år i Finland lever under fattigdomsgränsen.

Fattigdomen i Finland har igen börjat gå i arv. Vi har gått flera decennier tillbaka i tiden, till en tid då barnet i en rik familj blev en rik vuxen och barnet i en fattig familj blev fattig. Så kallat socialt avancemang har blivit svårare i Finland. Den utvecklingen kan ändå påverkas genom politiska beslut.

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Förvärvs-, socialskydds- och kapitalinkomster bör beskattas enligt en gemensam progressiv inkomstskatteskala och årsinkomster på under 10 000 euro bör bli skattefria.
  • Miniminivån på arbetsmarknadsstöd, grunddagpenning, sjukdagpenning, föräldrapenning och andra motsvarande förmåner samt full folkpension bör göras enhetlig och nivån på dem bör höjas.
  • Var och en bör ha rätt till ett ordentligt hem till rimligt pris.
  • Behovet av allmänt bostadsbidrag bör bedömas på ett mer mångsidigt sett på basis av årsinkomst, familjestorlek och boendekostnader.
  • Barnbidragen bör höjas och betalningarna bör fortsätta tills barnet fyller 18 år.
  • Barnbidraget bör i samband med utkomststöd räknas som prioriterad inkomst.
  • I utkomststödet bör man beakta de specialbehov som gravida kvinnor och kvinnor som har fött barn har, såsom mammakläder och dyra amningsbehåar.
  • Underhållsstödet bör höjas.
  • Ensamförsörjare eller den av försörjarna som bor med barnet bör återfå beskattningens ensamförsörjaravdrag.
  • Effekterna av olika grundinkomstmodeller på kvinnors liv bör utredas.

7. Slut på kvinnojobb och mansjobb

Behåll dina rosor / duka av bordet /istället
Märta Tikkanen

Arbetsmarknaden i Finland är strängt indelad enligt kön. Kvinnor arbetar framför allt inom den offentliga sektorn – inom kommunala och statliga arbeten – som producenter av lågavlönade men utbildningskrävande och tunga välfärds- och vårdtjänster. Samtidigt är det så att löner och arbetsvillkor inom vissa branscher inom den privata sektorn, till exempel inom städning, är ännu sämre än inom den offentliga sektorn. Det innebär att kvinnors löner och arbetsvillkor försämras ytterligare när arbetena flyttas genom privatisering, bolagisering och externalisering. Många arbetstagares ställning försämras också när de måste sälja sin arbetskraft som företagare och därmed själva bära risken för till exempel sjukdom.

Fortsatta förändringar i arbetsorganisationer urholkar också samhörigheten på en arbetsplats och förtär yrkeskunskap och yrkesstolthet, alltså faktorer som utgör grunden för en god arbetsinsats och arbetstillfredsställelse.

Även inom den offentliga sektorn utför kvinnor och män olika arbeten: socialarbete, hälsovård och undervisning vilar på kvinnornas axlar, medan den tekniska och planläggningssektorn samt högre tjänster bemannas av män. Trots att jämställdhetslagen inte bara gäller privatföretag utan också kommunerna som arbetsgivare har vårt samhälle fortfarande oroväckande få kvinnor i ledarposition eller män i vårdyrken.

Den segregation som gäller på arbetsmarknaden, alltså uppdelningen i mansjobb och kvinnojobb, påverkar också löneskillnaderna. En nedmontering av den rådande segregationen är en förutsättning för att löneskillnaderna skall slopas, men bara det räcker inte.

Det mest effektiva sättet att avlägsna skillnaderna i lön är en omfattande utvärdering av hur krävande olika arbeten är: för samma och likvärdigt jobb bör kvinnor och män lyfta lika lön.

Dessutom bör värdet på och livsvikten av dagens kvinnodominerade branscher lyftas fram genom en omgående förbättring av löner och arbetsvillkor. Samtidigt måste vi komma ihåg att jämlikhet i lön förutsätter skatteintäkter, eftersom den offentliga sektorn inte på något annat sätt kan betala ordentliga löner.

Kvinnors karriär- och löneutveckling försämras även av att kvinnors karriär ofta är indelad i kortare avsnitt.

Den kraftiga uppgången i tillfällighets-, snutt- och deltidsarbte är kvinnodominerad. Kvinnors arbetsliv snuttifieras också av föräldraledigheter. Dålig löneutveckling försvagar direkt kvinnors pensioner och övriga inkomstrelaterade socialskydd.

Lönerna påverkas i dag också av diverse personliga poäng och resultatlöner, vilket innebär ytterligare en utmaning för minskningen av löneklyftan mellan könen. Den välfärd och den vård som skapas inom social-, hälsovårds-, kultur- och undervisningssektorn kan inte poängsättas – trots att det görs hela tiden – och dess värde kan inte räknas i pengar såsom för materiella produkter. Det samma gäller de livsviktiga sysslor som utförs i hemmen, främst av kvinnor.

Rätt till arbete för invandrarkvinnor

Den strikt könsindelade arbetsmarknaden styr också invandrare till ”yrken för män” och ”yrken för kvinnor”, vilket kan bidra till att göra den finländska arbetsmarknaden ännu stelare. Vissa invandrare kan tvingas skapa en helt ny yrkesidentitet när de märker att den utbildning de har fått inte är till någon nytta i deras nya hemland. Samtidigt finns det också invandrare som besitter sådan yrkeskunskap att den genast skulle komma till användning i Finland om de bara fick jobb som motsvarar deras utbildning.

Om fackföreningarna vill att invandrarna skall aktiveras att driva sina intressen via fackföreningsrörelsen måste fackföreningarna identifiera invandrarnas specialbehov på arbetsmarknaden. Fackföreningarna måste frigöra sig från sin traditionella organisation som är bunden till arbetsplatsen och göra det möjligt att organisera sig över arbetsplatsgränserna. Drivandet av arbetstagarnas intressen får inte heller vara beroende av om man är medlem i fackförbundet. Om invandrarna tillåts bli den finländska arbetsmarknadens nya underklass undermineras hela tanken på en rättvis arbetsmarknad.

Vad kvinnor än gör måste de göra det dubbelt så bra som män för att de ska anses vara hälften så duktiga. Lyckligtvis är det inte så svårt.
Charlotte Witton

DÄRFÖR KRÄVER VI

  • Löner, arbetsförhållanden och -villkor inom kvinnodominerade branscher bör förbättras avsevärt.
  • Visstidsanställning i kedja bör upphöra.
  • Kommunerna bör följa jämställdhetslagen och göra upp jämställdhetsplaner för sin arbetsgivarverksamhet.
  • Det måste bli möjligt att jämföra lönerna mellan likvärda arbeten i olika kollektivavtal och göra upp jämställdhetsplaner mellan avtalen.
  • Anställningskriterier och lönesummor bör vara tillgängliga för förtroendevalda.
  • Även församlingarna är arbetsgemenskaper där jämställdhetslagen bör följas.
  • Jämställdhetslagen bör utvidgas till att omfatta partier oberoende av antal anställda.
  • Möjlighet till grupprättegång bör finnas när diskrimineringen riktar sig mot en viss grupp anställda.

8. Liv och arbete

Jag ville gå ut i världen och förändra den men jag hittade ingen barnvakt.
Birgitta Rang

Så gott som alla föräldrar som sköter om sina barn under föräldraledighet eller tack vare hemvårdsstöd är fortfarande mödrar. Därför betalar kvinnodominerade branscher en lejonpart av de kostnader som föräldraskap ger upphov till. Situationen försvagar kvinnornas ställning i arbetslivet och männens ställning i familjen; faderskapet bantas ned och det kastar en mångskiftande och lång skugga över framtiden inom familjen.

Trots att föräldraskapets kostnader är mindre än man har trott och trots att färsk forskning visar att inte ens stora och medelstora arbetsgivare själva anser dem vara betydande bör de kostnader som föräldraskap orsakar arbetsgivare fördelas mellan kvinno- och mansdominerade branscher. Det här är av betydelse framför allt för små, kvinnodominerade företag, enskilda näringsidkare och kvinnodominerade branscher inom kommunerna.

Det viktigaste kortsiktiga målet är att stärka mannens ställning i familjen genom att förändra föräldraledigheten så den följer en 6+6+6-modell. Det innebär att båda föräldrarna får ta ut varsin sexmånadersperiod av föräldraledighet och en period får tas ut av någondera föräldern. Föräldrarna har full frihet att välja vilkendera föräldern som tar ut 6 månader och vilkendera som tar ut 12 månaders ledighet eller om man låter bli att utnyttja möjligheten till föräldraledighet helt och hållet. Modellen kan tillämpas även på föräldrar som är särbo medan en ensamförsörjande förälder ensam kan ta ut alla 18 månader. Modellen bör tillämpas även i regnbågsfamiljer. Förlängd föräldraledighet skulle ge familjer en bättre ersättning än hemvårdsstödet och också motsvara föräldrarnas syn på när barnet är i lämplig ålder för att vårdas utanför hemmet: i dag är största delen av barnen hemma med hjälp av olika arrangemang tills de är cirka 1,5 år.

Att mannens ställning i familjen stärks innebär också en jämnare fördelning av hushållsarbete och vårdansvar mellan män och kvinnor. En jämn fördelning av hushållsarbete tillsammans med flexibel service på nära håll, såsom barndagvård, rådgivning och hälsovård i kombination med till exempel lekparker och eftermiddagsklubbar, gör det möjligt för båda föräldrarna att arbeta, studera och ha fritidshobbyer.

Nu och framför allt i framtiden behöver arbetsgivare ha förmåga att vara flexibla även om en anställd vill ta hand om sina ålderstigna föräldrar.

Rätten att utnyttja familjeledighet bygger fortfarande på antagandet att föräldrarna är av olika kön och bor i samma hushåll. I finländska familjer växer ändå tusentals barn som har två mammor eller pappor eller föräldrar som av någon anledning bor åtskiljs. Föräldrarna i de här familjerna har idag inte lika rätt till vårdledighet.

Föräldrar av samma kön bör också ha möjlighet till adoption, adoption inom familjen inte att förglömma, och adoption måste bli en reell möjlighet också för mindre bemedlade föräldrar och ensamstående.

Utbrända kvinnor

Arbetslivet har blivit allt mer osäkert och tempot har ökat. Ett liv med snuttjobb påverkar inte bara sysselsättningen utan 17 också sociala relationer och hur man organiserar hela sitt liv. En snuttjobbare kan till exempel inte köpa en lägenhet, ha avlönad semester eller planera sitt liv värst mycket längre än morgondagen. Dessutom är konkurrensen om snuttjobben hård, eftersom inget bättre finns till buds. I synnerhet akademiskt utbildade kvinnor försätts i en situation där de konkurrerar med varandra om rätten till arbete och de tvingas ständigt bevisa att de är värdiga arbetet.

Arbetet femininiseras

Det sägs att arbetet blir femininiserat: egenskaper som traditionellt setts som feminina, som social förmåga och empati, framhävs i arbetslivet. I allt fler arbeten tvingas arbetstagaren engagera hela sin person. Arbetet utförs i kontinuerlig samvaro med andra människor och allt mer sällan ensam vid ett löpande band.

Det innebär att arbetet kräver allt mer sådant som traiditionellt har utgjort kärnan i ”kvinnoarbete”, alltså vård- och omsorgsarbete.

Allt oftare tränger sig arbetet också in på arbetstagarens fritid. Även om man kanske inte konkret sitter och jobbar vid hemdatorn om kvällarna funderar många på arbetsrelaterade saker när de går till sängs. Information, kunskaper och sociala relationer som direkt är till nytta i arbetet förvärvas också under fritiden.

Kvinnor har fortfarande det huvudsakliga ansvaret för omsorgen om sina närmaste och för hushållsarbetet. Ett 2000-talsfenomen är att kvinnor i trettioårsåldern kollapsar under enorm press. De känner att de borde avsluta sina studier, bli anställda, bilda familj, ta hand om hemmet och den egna konditionen, vara sexiga och allt möjligt, allt på samma gång.

Har vårt samhälle råd att slita slut människor redan i början av deras liv som vuxna? Eller har vi råd med till exempel att allt fler kvinnor låter bli att skaffa barn bara därför att de känner att det är alltför krävande att kombinera arbetsliv med familjeliv? Människan finns inte till för arbetet, utan arbetet för människan. Och framför allt: människan finns till för att leva.

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Det könsmärkta beteendet i arbetslivet måste bort.
  • Föräldraskapskostnaderna bör fördelas enligt en fonderingsmodell som omfattar alla arbetsgivare och arbetstagare.
  • Resurserna inom rådgivning, hemtjänst och familjearbete bör förbättras så att de också stöder sammanjämkande av familj, arbete och övrigt liv.
  • Socialskyddet för småföretagare, frilansare, forskare och konstnärer bör förbättras och ett system som ger även dem möjlighet att vara föräldralediga eller hemma och sköta ett sjukt barn eller ålderstigen förälder bör skapas.
  • Männen måste ta mer ansvar för hushållsarbete och omsorg.
  • Åldersdiskriminering bör identifieras och avlägsnas.
  • Flexibilitet i arbetslivet också på arbetstagarens villkor: arbetstagaren kan inte alltid vara den som flexar.
  • Definitionen för arbete bör utvidgas till att omfatta mer än bara traditionellt avlönat arbete.

9. Från våldskultur till respekt och trygghet

Jag blev feminist som ett alternativ till att bli masokist.
Sally Kempton

Förutom som fysiskt våld kan våld kan komma till uttryck som psykiskt, religiöst eller ekonomiskt våld. Våld mot kvinnor är ett globalt kontinuum: det kommer till uttryck lika väl i våld inom parrelationer i Finland som i våldtäkter av kvinnor i krig, i prostitution och i objektifierande pornografi. Enligt WHO är våld globalt sett en större hälsorisk för kvinnor än cancer, trafikolyckor eller malaria.

Män och kvinnor möter våld i sin vardag på olika sätt och olika ställen: rädslans geografi ser olika ut för flickor och pojkar, för män och kvinnor. I Finland är hemmet fortfarande den farligaste platsen för en kvinna. Familjevåld orsakar samhället och tusentals individer ofantliga mänskliga och ekonomiska kostnader.

Kommunerna bör vidta aktiva åtgärder för att minska våldet i nära relationer. Speciellt myndighetspersoner, till exempel poliser, lärare och social- samt hälsovårdspersonal, bör få utbildning i att identifiera våldsdåd och se till att både offer och gärningsman får vård. I deras utbildning bör det ingå ett obligatoriskt studieavsnitt om våld i par- och familjerelationer.

Våld förekommer i familjer och parrelationer av alla slag. Familjevåld ser inte till förmögenhet, utbildningsnivå eller kulturell bakgrund och det är aldrig offrets fel. Våldsdåd inom nära relationer är inte en intern familjeangelägenhet, utan alla är skyldiga att ingripa om de märker att våld förekommer.

Köns- och sexuella trakasserier kan börja även mellan barn. Typiska våldshandlingar i skolor är personer kallas hora, bög eller något annat i avsikt att koppla skamkänslor till barnets sexualitet och/eller utseende. Trakasserier förekommer allt mer också i webbmiljöer där barn och unga är aktiva. På grund av en atmosfär som förringar trakasserier har flickornas möjligheter att påverka situationen varit begränsade. Ofta anses sådant som flickor upplever som trakasserier bara vara normalt beteende från pojkar.

Man måste lära barnen att man inte behöver acceptera våld vare sig våldsdådet riktas mot en själv eller någon annan. Om man mår dåligt kan och ska man tala om det. Våld är inte en ”normal del” av att bli man, av någon idrottsgren eller av lekar under rasterna. Omsorg och känslighet är inte egenskaper som bara flickor har. Därför bör pojkar uppfostras till att finna och acceptera de här egenskaperna i sig själv. Våld får aldrig anses vara en oundviklig del av någon kultur.

Strafflagen bör förnyas genom att tillägga ett stadgande om våld inom en parrelation eller annan nära relation som har pågått en längre tid. En sådan så kallad kvinnofridslag finns redan i Sverige.

Kvinnor som tillhör sexuella och könsminoriteter löper även i Finland risk att utsättas för hatbrott. Uttryck för sexualitet som avviker från normen väcker våldsamma reaktioner på samma sätt som hudfärg, men tillsvidare statistikförs dessa brott inte i Finland på samma sätt som brott med rasistiska förtecken. Att hatbrott är utbredda och att myndigheterna nonchalerar dem är också orsaker till att människor söker sig till EU från andra länder. Finland bör se till att även transkvinnors om söker skydd här kan leva ett tryggt liv.

Den attitydförändring som behövs kan ges fart också genom aktiv samhällsdebatt och effektiverad lagstiftning. Betydelsen är symbolisk, men ändå viktig: ur strafflagen bör man avlägsna också resten av de paragrafer som tillåter åtgärdseftergift med hänvisning till våldsoffrets ”egen fasta vilja”.

Rakastaa saat, vaania et – et herrani olla!
Anja Vammelvuo

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Ett nationellt åtgärdsprogram mot våld mot kvinnor bör göras upp. Dessutom bör varje kommun göra upp en plan för att förebygga våld och reservera tillräckligt med pengar för att genomföra planen.
  • En samordningscentral för våldsarbete bör inrättas. Centralen skulle samla specialkunnande angående våld mot kvinnor.
  • Kommunerna bör få fler skyddshem samt terapitjänster för våldsoffer.
  • Medling får inte användas i situationer med våld inom parrelationer
  • I strafflagen bör man skriva in en anmälningsplikt angående våld mot vuxna.
  • Förföljelse (stalking) bör kriminaliseras och myndigheterna bör utbildas att identifiera sådant beteende.
  • Lindrig misshandel bör göras till ett brott som faller under allmänt åtal.

10. Kvinnan –och kvinnans delar –är inte handelsvara

Kvinnofrågan är inte bara en kvinnofråga, det är en fråga för mänskligheten.
Minna Canth

Fattigdom, hopplöshet, konflikter, förföljelse och en livsmiljö som förstörs så att man inte kan leva där tvingar allt fler människor att lämna sina hem. Största delen av världens migration sker mellan fattiga länder, men en del människor fattar beslutet att flytta till de rika länderna i väst i hopp om ett bättre liv och trygghet.

Europeiska unionens invandringspolitik gör laglig invandring till unionens område möjligt endast för ett utvalt fåtal och skapar på så sätt våldspraxis och -strukturer. Framför allt kvinnor och barn är rätt skyddslösa när personer som sysslar med människohandel, prostitution, sexindustri eller organhandel eller som handlar med billig arbetskraft eller slavarbetskraft söker material för sina affärer.

I EU finns en dubbelmoral som omfattar alla utom välutbildade invandrare. I officiella tal betecknas den övriga invandringen som problematisk och ett säkerhetshot. De outbildade invandrarnas rörlighet begränsas på alla möjliga sätt. Unionens gränser bevakas med militärmakt som ett skydd mot invandring. Invandrare förpassas till läger och till flykting- och bevaringsförläggningar innan de skickas tillbaka till sina ursprungsländer. EU svär vid fri rörlighet, men det är allt utom människan som får röra sig fritt.

Samtidigt är många EU-länders ekonomi beroende av den billiga arbetskraft som ”illegala” – alltså rättslösa – invandrare utgör. Invandrare – män, kvinnor och barn – arbetar utan rättigheter bland annat som hemvårdare, på åkrar, i fabriker, i gruvor och som prostituerade. Samma människor som offentligt talar för skärpta gränskontroller köper billiga tomater som invandrare har plockat utan lön och går efter sin välbetalda arbetsdag till det hem som har städats av en invandrare utan dokumentation. En del av dem köper till och med sex av en prostituerad som blivit offer för människohandel.

Internationell sexturism och hustruhandel är också en del av den exploatering och det våldsmaskineri som utnyttjar ojämlikheten, fattigdomen och hopplösheten i världen. I synnerhet män i västvärlden reser till andra länder där de köper lokala barn och kvinnor som underhållning eller till och med tar dem med sig hem.

Mänskliga rättigheter för fjärrvårdare

Västvärlden har på grund av rädsla för brist på arbetskraft börjat acceptera invandring av utvalda personer. Att högt utbildade människor flyttar från u-länder till västvärlden efter arbete, så kallad hjärnflykt, har fått följe av det besläktade fenomenet vårdarflykt. Det innebär att kvinnor i u-länderna lämnar sina familjer och reser till rikare länder för att arbeta som sjukskötare, barnskötare och annan vårdpersonal. De här kvinnorna måste ges rätt och möjlighet att flytta och bosätta sig i det land de önskar tillsammans med sina familjer.

Internationell politik måste erkänna sambandet mellan människohandel, sexindustri, fattigdom, svagt socialskydd och tvångsarbete. Enligt FN:s befolkningsfond UNFPA faller upp till fyra miljoner kvinnor och flickor offer för människohandel varje år. Utgångspunkten för invandringspolitiken måste vara människans rätt till rörlighet och rätten att sträva efter ett bättre liv. I centrum måste vi sätta migranterna själva, inte statens suveränitet eller tryggandet av företags konkurrenskraft. Det bästa sättet att förebygga internationell brottslighet i fråga om människohandel är att göra det onödigt genom att å ena sidan trygga alla människor rätten till rörlighet och å andra sidan minska på de orsaker som får människor att flytta.

Kriminalisera köpt sex

Prostitution är globalt förknippat med omfattande och grava människorättsproblem. Kortfattat kan man säga att ju mer dubbelmoral det finns i ett samhälle och ju sämre kvinnans ställning är, desto mer finns det prostitution i samhället. Prostitution och kvinnohandel kan man minska genom att minska på fattigdomen, förbättra kvinnans ställning och minska på efterfrågan.

Ett ojämställt samhälle och svaga skyddsnät leder till ökad prostitution. Ju bättre och mer mångsidiga möjligheter kvinnor har att försörja sig själv och sina familjer, desto mer marginaliserad och desto mindre viktig blir prostitutionen som fenomen. Prostitution och sexindustri bör inte normaliseras genom att jämställa dem med ”arbetslivet” och de kvinnor som omfattas av dem bör inte definieras som sexarbetare. Vänsterkvinnornas kritik mot kommersiell sex och pornografi riktar sig mot dessas sexistiska och våldsamma natur, inte deras ”osedlighet”. Det är paradoxalt att religiös fundamentalism vill skyla kvinnans ”syndiga” och ”lockelsefulla” kropp samtidigt som ekonomisk fundamentalism vill klä av samma kropp och göra så mycket profit på den som möjligt. Maktpornografin täcker i sin ensidighet och schablonmässighet över kvinnans lust. Kvinnors sexuella frigörelse sker inte genom pornografi eller prostitution.

Rädslan för att stämplas hindrar många prostituerade och offer för människohandel från att utnyttja de skyddstjänster som finns till buds även i Finland. Myndigheterna, till exempel poliser och socialarbetare, känner inte alltid igen tecknen på människohandel. Hjälpsystemen når inte alltid de prostituerade och offren för människohandel, i synnerhet inte kvinnor och barn som är illegalt i landet.

Enligt FN:s befolkningsfond UNFPA faller upp till fyra miljoner kvinnor och flickor offer för människohandel varje år.

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • För att hjälpa offer för människohandel samt prostituerade måste man skapa spelregler och vägar ut ur prostitutionen.
  • Offer för människohandel bör beviljas uppehållstillstånd utan villkor och hemliga skyddshem bör grundas för dem.
  • För att minska efterfrågan på prostitution bör kriminaliseringen av sexköp utvidgas utan krav på att människohandel ska kunna bevisas.
  • Polisen bör få utökade resurser att undersöka brott i anknytning till människohandel och koppleri.

11. Vapen skapar ingen trygghet

Styrka som styrs av omsorg, inte svaghet som skyls av styrka.
Maria Jotuni

Utan fred är utveckling omöjligt. Ett led i våldskulturen är att se krig som en våldsform som är acceptabel men som är förpliktigande endast för män. Ett betydande jämställdhetsproblem som gäller män i Finland är just den så kallade allmänna värnplikten. I motsats till den allmänna rösträtten gäller värnpliktens allmänhet endast män. Värnpliktsvägran ger längre fängelsestraff än man får för till exempel misshandel eller grovt sexuellt utnyttjande. Armén gör inte pojkar till män, utan till machomän och män som underkastar sig.

Även om man i Finland talar om försvarsmakten är även Finlands armé en del av ett våldsmaskineri. Våld skapar inte trygghet och därför bör Finland inte stärka arméns ställning i samhället till exempel genom att gå med i Nato. Natos beredskap gäller bara traditionella hot mot säkerheten och de resurser organisationen utnyttjar borde i stället användas till verksamhet som bygger på en bredare säkerhetssyn. Vi måste också fundera på alternativ till en värnplikt som endast är obligatorisk för män.

Krig – vare sig det är frågan om traditionella väpnade konflikter eller nya former för krig – orsakar samhället kaos, förlamning och miljöproblem. Den fattigdom och hopplöshet som följer hack i häl på konflikter driver ofta unga män till organiserad brottslighet som drar nytta av kaoset i samhället, medan kvinnor och flickor blir handelsvara för de kriminella elementen.

Enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1325 från år 2000 bör stater ta särskild hänsyn till könsaspekten vid förhandling av fredsavtal, planering och genomförande av fredsoperationer samt återuppbyggnad. Kvinnor bör delta i fredsförhandlingar eftersom resultatet av förhandlingarna påverkar hur ställningen mellan könen blir under återuppbyggnadsskedet.

Längre än så kan vi inte komma: vi ser vår egen undergång på teve.
Eeva Kilpi

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • FN måste utrota den prostitution som fredsbevarare för med sig till krisområden och Finland bör vara en aktiv part i det arbetet.
  • I stället för beredskap för krig bör vår beredskap fokusera på andra hot, såsom miljökatastrofer.
  • Fredsorganisationer bör få ökad finansiering och fredsfostran bör införas i våra läroinrättningar.
  • I stället för upprustning bör vi fokusera på att utrota fattigdomen – mat, inte vapen.

12. Mänskliga rättigheter för alla

Alla äro vi hemlösa vandrare och alla äro vi syskon.
Edith Södergran

Terrorism och kriget mot terrorismen har på ett nytt sätt lyft fram relativiteten i de mänskliga rättigheterna och ökat kränkningarna av de rättigheterna. Till exempel samhällelig aktivitet och politisk verksamhet har i många länder – även sådana som ses som demokratiska – hamnat på listor över suspekt beteende och på många håll ställer man sig speciellt avogt till politisk aktivitet bland kvinnor.

Att kvinnors mänskliga rättigheter förverkligas störs av de reservationer i internationella avtal som gjorts på kulturella och religiösa grunder och som gör avtalen mindre bindande. Västerländska och utvecklingsländers fundamentalistiska troende bildar ofta en gemensam motståndsfront när beslut fattas om kvinnors rättigheter.

Förverkligandet av de mänskliga rättigheterna störs också av en otillräcklig uppföljning av brott mot de mänskliga rättigheterna samt av myndigheternas okunskap om och nonchalans angående kvinnors rättigheter. Dessutom har kvinnorna själva för lite information om sina rättigheter.

Finlands utvecklingsbiståndsprojekt bör lindra fattigdom och hopplöshet under pågående kriser samt hjälpa rehabiliteringen av krisoffer, som kvinnor som våldtagits i krig och barnsoldater, efter krigens slut. Förbättrande av jämställdheten mellan könen och förbättring av kvinnas ställning bör vara ett mål för allt utvecklingssamarbete.

Internationalisering och migrationsströmmarna i världen har lett till en ny bredd av människorättsproblem även i Finland. Hundratals kvinnor lider dagligen på grund av att Finland inte tar de mänskliga rättigheterna för människor som kommit från andra ställen på allvar. När asylansökningar behandlas identifierar man inte och tar inte på allvar de hot som kvinnor utsätts för på grund av sitt kön, som könstympning, ”hedersvåld” eller tvångsäktenskap. En kvinnas mänskliga rättigheter får inte kränkas med ursäkten att släktens eller mannens heder är beroende av kvinnans ”anständighet”.

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Studier i kvinnors rättigheter måste bli obligatoriska i synnerhet inom studierna i juridik och samhällsvetenskap.
  • Kvinnors möjligheter till politiska och samhälleliga aktiviteter bör tryggas.
  • Det internationella samfundet måste åtgärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna oberoende av de ekonomiska relationerna mellan olika länder och marknadens behov.
  • Vid behandlingen av asylansökningar bör man bättre än i dagens läge beakta behov av internationellt skydd som är kopplat till könet.
  • Brott mot de mänskliga rättigheterna bör resultera i ordentliga sanktioner.
  • Mänskliga rättigheter får inte vara bundna till nationalitet.

13. Mediemakt

Själen har inget kön.
Drottning Kristina

Medias makt har vuxit i och med utvecklingen av ett globalt kommunikationsnätverk. Massmedia har stor makt att påverka allmänna attityder och därmed också främjandet – eller tillbakagången – av jämställdhet mellan könen.

Traditionella könsroller samt en mycket ensidig och begränsad bild av i synnerhet vad som är kvinnligt upprepas framför allt i arbetsfördelningen mellan kvinnliga och manliga redaktörer samt i innehållet i nyheter, reklam och underhållningsprogram. Under de senaste åren har den finländska medievärlden gått kräftgång genom att bland annat lägga ner radioprogram som tar upp kvinnofrågan.

Den kvinnobild som presenteras i massmedia och reklam påverkar starkt kvinnans ställning. Samtidigt formar den kvinnors och i synnerhet unga flickors identitet. Media och reklam gör det klart att en kvinnas värde minskar med åren. Beundransvärd och eftersträvansvärd är endast den kvinna som är ung, smal men kurvig, oskadad och vars skönhet följer normerna. Även många damtidningar producerar själva en mycket stereotyp kvinnobild.

Massmedia visar sällan kvinnan som en aktiv part annat än i rollen som konsument. Alltför ofta presenteras kvinnan endast som objekt för mannens blickar. Medias sätt att visa kvinnor har på senare år blivit allt mer utseendefixerat och sexistiskt. En halvnaken och orealistiskt smal kvinnokropp kan användas till att sälja vad som helst från målarfärg till bilar.

Pornografiska bilder som sprids överallt låtsas signalera kvinnlig frigörelse, men i verkligheten skapar det nya krav och redskap för kontroll. Kvinnan måste vara åtråvärd men ändå inte aktivt lustfylld. Underklädesreklamen lånar sin stil ur porrtidningar. Bildspråket i musikvideor är chockerande direkt och till och med en del av de dockor som erbjuds småflickor är klädda som strippor. Pornografiskt material stöter man på även i tidningshyllan i butiker och kiosker, vare sig man vill det eller inte. Efter allt det beklagar man att flickor klär sig ”som horor”.

Det gemensamma offentliga rummet

Reklamen har trängt in i det offentliga rummet, bland annat i fordonen och hållplatserna i kollektivtrafiken. Ändå borde människor ha rätt att påverka vad de ser dagligen i den gemensamma, publika sfären. Reklam förskönar inte vår omgivning och gör den inte mer trivsam, utan tvärtom. Alla offentliga platser får inte vara till salu!

Våld tränger in i våra liv genom media. Kvällstidningarnas löpsedlar skriker varje vecka ut nya blodsdåd. På webben möter barn våldsamt och sexistiskt material som de inte kan hantera och som deras föräldrar inte nödvändigtvis har något begrepp om. Våldsamma och sexistiska teveprogram, filmer och spel har blivit konventionell underhållning för både barn och vuxna. Enligt både vardagserfarenheter och forskning gör sådan underhållning att vi förråas och blir avtrubbade.

Landshövding och entrévärdinna

Språket är ett betydande maktmedel. Ordval illustrerar både omedvetna och medvetna värderingar, intryck och förutfattade åsikter. Genom språkbruk och språkbilder skapas och upprätthålls könsroller och ojämställdhet. I Finland använder media fortfarande könsmärkta uttryck som signalerar att mannen är normen och kvinnan undantaget. På motsvarande sätt finns det många yrkesbeteckningar som utgår ifrån att yrkesutövaren är man. Sådana könsmärkta uttryck är till exempel riksdagskvinna (fi. naiskansanedustaja) och poliskvinna (naispoliisi) eller tjänsteman (virkamies) och kyrkoherde (kirkkoherra).

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • I skolor och daghem bör barnen erbjudas mediefostran som ger dem resurser att hantera den information och de bilder som media och i synnerhet Internet visar.
  • Lagstiftningen måste förnyas så att vi med gemensamma spelregler kan vidta åtgärder mot våldsamma och sexistiska element i media.
  • Rundradion bör sända fler och mer mångsidiga program som görs av kvinnor för kvinnor.
  • Rundradions ställning måste tryggas genom tillräcklig finansiering.
  • Vi vill ha mer barnprogram av hög kvalitet och finansiering av inhemsk barnprogramsproduktion.
  • Kvinnor bör delta i beslutsfattandet i massmedia på alla nivåer.
  • Könsmärkt språk bör avlägsnas ur massmedia.
  • Jämställdhetslagen bör utvidgas till att omfatta även reklam.
  • Kommersiell reklam i det offentliga rummet bör begränsas.

14. Vi vill se kvinnliga beslutsfattare på alla nivåer

Jag ville gå ut i världen och förändra den men jag hittade ingen barnvakt.
Birgitta Rang

De finländska kvinnorna kämpade till sig politiska rättigheter redan tidigt. Ändå är endast cirka 40 procent av riksdagsledamöterna i dag kvinnor, trots att mer än hälften av befolkningen är kvinnor. I de flesta kommuner är andelen kvinnor i fullmäktige till och med lägre än så. Kvinnor har inte heller kommit åt ledande tjänster inom statsförvaltningen. I Finland är kvinnornas andel inom de här tjänsterna bland de lägsta i EU-länderna.

Den offentliga sektorn är överallt i världen stadd i ständig förändring och den förändringen har varit speciellt snabb i Finland. En viktig del av den förändringen är att makten har koncentrerats och blivit allt mer osynlig.

Planering och beredning av reformer samt förändringsarbete överförs på ledande tjänsteman och politiker, alltså allt mindre och mer mansdominerade grupper. Ibland sköts hela processen av endast en utredningsman. De här smågrupperna omfattas inte av könskvoterna i jämställdhetslagen, utan makten försvinner från kvinnorna.

Könskvoterna har sedan reformen av jämställdhetslagen varit i bruk i mer än tio år. I beredande organ inom stats- och kommunal förvaltning bör minst 40 procent bestå av kvinnor respektive män. Det största problemet med kvoterna är att de kan locka folk att tro att vi har uppnått jämställdhet. Ändå är kvantitativ jämställdhet bara en utgångspunkt på vägen mot verklig jämställdhet där kvoterna kan glömmas bort.

Könskvoterna har ändå haft många positiva effekter. De har jämnat ut den kraftiga könsfördelningen inom kommunalpolitiken. Partierna har tvingats erbjuda kvinnor för nämnderna inom tekniska områden och män för nämnder som har med social- och hälsovård att göra. Könskvoterna har också skapat en press på partierna att överhuvudtaget rekrytera fler kvinnor som kandidater och man har inte längre kunnat lämna engagerandet av kvinnor i politiken åt partiernas kvinnoorganisationer.

Vi ser fortfarande inte tillräckligt med kvinnor vid inkomstpolitiska förhandlingar eller andra förhandlingsbord som är viktiga för fackföreningsrörelsen. Inte ens när beslut fattas om löner och villkor inom kvinnodominerade branscher sitter kvinnorna med som jämlikar i beslutsfattandet.

Ofta hör man motiveringen att fackföreningsverksamhet kräver så mycket kvälls- och nattjobb att kvinnor inte kan engagera sig i det på grund av sina förpliktelser med barn och hushållsskötsel. Fackföreningsrörelsens arbetssätt och -kultur måste därför förändras så att aktivt fackföreningsliv är möjligt även för kvinnor. Fackföreningsrörelsen måste också aktivare börja driva förändringar i arbetslivet som förbättrar kvinnans ställning, vilket kräver att man ser över både begreppet arbete och sina verksamhetssätt. Det kräver att både begreppet arbete och verksamhetsmetoderna omvärderas.

Finland existerar inte i en bubbla, utan är en del av den globala världen. Beslutsfattandet i Finland är en del av beslutsfattandet i Europeiska unionen. Internationella organisationer som Världsbanken, Världshandelsorganisationen WTO, Internationella valutafonden IMF och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD dikterar innehållet i den politik som utövas i världen.

Även stora, multinationella företag är betydande politiska aktörer. Multinationella bolag och stora internationella organisationer påverkar finländsk politik och det demokratiska i det inflytandet kan verkligen ifrågasättas. Speciellt finns det skäl att ifrågasätta inverkan av de här systemen på kvinnans ställning. Kvinnor är inte beslutsfattare i de här organisationerna och kvinnas röst blir inte hörd i dem.

Jag älskar män, men hatar manssamhället.
Mona Sahlin

Kommunernas nya roll som välfärdsproducenter

Enligt Finlands grundlag är myndigheterna skyldiga att se till att vissa grundläggande rättigheter förverkligas för var och en. I praktiken är det i Finland kommunerna på vilka det åkommer att trygga dessa rättigheter och kommunerna genomgår som bäst stora förändringar. Kommun- och servicestrukturreformen, projektet Paras, ålägger kommunerna att samarbeta och vid behov gå samman för att erbjuda tjänster.

Som mål för reformerna har löst definierats att centralisera servicen och organisera den i stora enheter. Sådana förändringar har omfattande effekter både på kvinnors ställning som arbetstagare, konsumenter av tjänster och som beslutsfattare i kommunerna. Kvinnorna måste vara med i de grupper som ansvarar för planering, förverkligande och uppföljning av kommunsammanslagningar.

Om jag är för stark för vissa personer så är det deras problem.
Glenda Jackson

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Fäst uppmärksamhet vid könsfördelningen bland ordförande för riksdagens utskott samt de experter som utskotten använder sig av.
  • Kvinnokvoter bör införas för börsbolagens styrelser.
  • Beslutsfattande på alla nivåer och följderna av beslutsfattandet bör utsättas för könskonsekvensbedömninb, alltså bedömas enligt sina effekter på kvinnor och män, flickor och pojkar.
  • Fler kvinnor i fackföreningsverksamheten och inpo-förhandlingarna
  • Könskonsekvenserna av arbetet med att förnya kommunernas servicestruktur bör utredas. Reformarbete skall förbättra kvinnornas ställning!

15. Verktyg för jämställdhet

Jag vet inte om kvinnor är bättre än män. Åtminstone är de inte sämre.
Golda Meir

I Finland störs arbetet för att aktivt utveckla jämställdheten av tanken att jämställdhet mellan män och kvinnor redan har uppnåtts. Man utgår ifrån att jämställdheten bibehålls eller främjas om man inte fäster speciell uppmärksamhet vid kön. Det här tänkandet hindrar oss från att se könsmärkta strukturer och situationer där jämställdheten inte har förverkligats eller till och med har gått kräftgång. Förverkligande av jämställdhet förutsätter ändå att betydelsen av könet görs tydlig och klar. Saker och ting måste bedömas skilt för sig med tanke på alla kön. Endast på så sätt kan man se till att jämställdhet blir verklighet.

I Finland behövs ännu en hel del forskning om könets betydelse på olika livsområden. Lika väsentligt är det att samla ihop informationen i en nationell databank om jämställdhet så att den finns tillgänglig för alla.

I jämställdhetslagen gjordes år 2005 en betydande förnyelse som införde sanktioner mot brister i jämställdhetsplaneringen på arbetsplatser. Bland lagreformens övriga huvudmål var att verkställa EU:s jämställdhetsdirektiv i finländsk lagstiftning och främja lika lön för kvinnor och män. Även efter reformen är resurserna för att övervaka lagen otillräckliga.

Vårt lands jämlikhetslagstiftning behöver förnyas. Den behövliga reformen får inte innebära att jämställdhets- och jämlikhetslagstiftningen sammanslås eller att man urvattnar jämlikhetsfrämjande praxis. Mer resurser och kunnande behövs för att främja både jämställdheten mellan könen och jämlikhet i övrigt.

För förverkligandet och främjandet av jämställdheten mellan könen ansvarar i Finland social- och hälsovårdsministeriets jämställdhetsenhet, jämställdhetsombudsmannen och delegationen för jämställdhetsfrågor.

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Vi måste utbilda personer med jämställdhetsarbete som yrke, eftersom det är ett område som kräver kunnande och expertis.
  • Jämlikhetsutbildning bör ordnas för tjänsteinnehavare, riksdagsledamöter och fullmäktigemedlemmar.
  • Ökade resurser för jämställdhetsarbete krävs framför allt inom övervakning av lagstiftningen.
  • Könskonsekvenserna av lagstiftning samt den offentliga förvaltningens åtgärder, program och projekt bör bedömas.
  • Vi måste råda bot på splittringen inom jämställdhetspolitiken. Samordningen mellan ministerier i jämställdhetsfrågor bör förbättras.
  • Samarbetet mellan läroinrättningar och deras institutioner för kvinnoforskning, den privata sektorn, massmedia samt medborgar- och kvinnoorganisationer bör ges stöd.
  • Jämställdhetslagen och jämlikhetslagen bör inte sammanslås.
  • Underlåtenhet att följa jämställdhetslagen bör uppdagas och sanktioner bör följa på brott mot lagen.
  • Regionala aktörer/myndigheter behövs för att skapa och övervaka jämställdhet.
  • Informationstjänsten Minna bör på en permanent placering och tillräckliga resurser bör reserveras för dess verksamhet.

16. Vi ska rädda Moder Jord

Lycklig? Genom att vara ett med naturen, som i porträttet, där djurhorn hade vuxit fast på huvudet. Genom att återvända till naturen, till blommande sluttningar.
Kirsti Simonsuuri

Många undersökningar visar att kvinnor i genomsnitt är mer positivt inställda än män till miljöskydd och att de är villigare att göra miljövänliga val i sin vardag. Kvinnor är också mer kritiska än män till exempelvis kärnkraft och idealet om ständig ekonomiskt tillväxt. Kvinnor går mer än män in för återanvändning, allmänna kommunikationsmedel och vegetarisk och naturenligt producerad mat.

Miljöförstörelse påverkar också kvinnors liv på ett annat sätt än mäns. De flesta människor har som konsumenter möjlighet att göra val som är skonsamma för miljön, men ansvaret för miljön vilar inte enbart eller ens allra mest på individen. Etisk och ekologisk konsumtion förutsätter information och i vissa fall också pengar. Frågan gäller ändå inte bara konsumentens val, utan snarare en livsstil som gör liv på jorden möjligt också för framtida generationer och alla arter.

Konsumentbeteende kan styras till exempel genom att i priset inkludera alla de externa effekter den enskilda produkten har under sin livscykel, såsom miljöförorening, förbrukande av naturresurser och ökade soptippssopor.

Samhällsstrukturerna bör på alla sätt stöda en mer hållbar livsstil. Västländerna borde under de närmaste decennierna minska sina utsläpp av växthusgaser i atmosfären med cirka 80 % och det målet går inte att nå utan att vi radikalt lägger om vår livsstil och förändrar hela samhället. Vi måste inse att bruttonationalprodukten inte mäter människans och naturens välmående och ta i bruk nya sätt att beräkna välstånd.

Det allra viktigaste för miljöskyddet, framför allt med tanke på klimatförändringen, är att få staterna att lägga band på industri och ekonomi genom lagstiftning samt genom strikt övervakning av lagstiftningen och verkliga sanktioner om lagarna inte åtföljs. De största utsläppen orsakas förutom av industri och trafik av livsmedelsproduktionen. Därför skulle det vara positivt både med tanke på miljö och djurrättsaspekter att befrämja vegetarisk mat.

Buller är ett växande miljöproblem. Buller påverkar människors och djurs hälsa samt kvaliteten på livsmiljön. Forskning visar att kvinnor i genomsnitt lider mer av oljud än män gör. Till exempel när bostadsområden byggs bör man i högre grad än tidigare fästa uppmärksamhet vid bullerbekämpning. Alla användare bör beaktas när man planerar ett boendeområde; planläggningen får inte ske på friska ynglingars och bilburna medelålders mäns villkor.

Den byggda miljön bör vara trivsam, trygg, fri från föroreningar och tillåta obehindrad rörelse för alla invånare.

U-landskvinnonas röst bör höras i miljöfrågor

På landsbygden i u-länderna är det kvinnorna som ansvarar för hämtning av vatten, bränsle och mat. Att männen flyttar bort och gästarbetar utvidgar kvinnornas uppgifter till att också omfatta odling för försäljning. Kvinnorna är därmed ytterst beroende av den lokala naturmiljön och på så sätt både medvetna om och sårbara för förändringar i närmiljön.

I områden som plågas av erosion och torka kan kvinnornas förutsättningar för att försörja sina familjer bli orimligt svåra. Klimatförändringen gör att extrema väderfenomen och till och med miljökatastrofer ökar i antal. Precis som i andra fall av emigration är det fler män än kvinnor som blir klimatflyktingar, vilket innebär att kvinnorna blir kvar och försöker klara sig i allt svårare förhållanden.

Kvinnornas relation till miljöförstörelse har ändå inte bara med vardagssysslor att göra, utan är också förknippat till deras sociala och politiska ställning. Kvinnors kännedom om jord-, vatten- och skogsskydd har ofta förbigåtts och underskattats. Det är fortfarande i huvudsak män som är jordägare och som har beslutanderätt i centrala frågor. Kvinnors kunskaper bör ges det värde det förtjänar: vi bör lyssna till kvinnor när beslut fattas i miljö- och klimatpolitiska frågor och de bör inkluderas i beslutsfattandet.

Rent vatten är en grundläggande rättighet. Ändå görs det business på vatten, i synnerhet i u-länderna, och privatisering av vattenförsörjningen har gjort att många fattiga blivit utan tillgång till rent vatten.

DÄRFÖR KRÄVER VI:

  • Den byggda miljön bör planeras utan hinder så att det är lätt att röra sig med barnvagn eller i rullstol.
  • Ekologisk stadsplanering och ekoeffektivt byggande bör göras obligatoriskt.
  • Vi kräver en fungerande, täckande och förmånlig kollektivtrafik.
  • Vi vill ha fler områden som fredats från privatbilism, tack.
  • Vi vill ha en ekologisk och solidarisk skattereform.
  • Vegetarisk mat bör lyftas fram som ett verkligt alternativ i alla offentliga institutioner. Även närmat bör främjas.
  • Mer miljöfostran och -utbildning i daghem, läroinrättningar och på arbetsplatser.
  • Nej till kärnkraft, ja till energispar och hållbara energilösningar.
  • Vattenförsörjningen bör skötas av den offentliga sektorn även i u-länderna.

17. Målet är jämlikhet

Vänsterkvinnorna tror på en revolution av värderingar och attityder – och bakom dem finns ofta en materiell verklighet – för vi tror på radikala kvinnor som en förändrande kraft. Vi ser att makten har centraliserats, vi känner i vår vardag att pengarnas makt ökar och i vårt skinn att det finns brister i kvinnans ställning – och just därför är vi engagerade i vänstersinnat kvinnoarbete, inom kvinnorörelsen och inom vänsterrörelsen.

Vi litar på att man inom vänstern idag känner till könets betydelse i samhälle och politik. Vi vill visa att det är fel att påstå – och vara rädd för – att mäns ställning försämras av att kvinnans ställning förbättras och vi får ökad jämställdhet. Tvärtom: kvinnorörelsen uppmuntrar alla att söka verktyg för att befria även männen, och i det arbetet har männen nyckelrollen.

Vi vill inte se ett ofruktbart gräl där kvinnor och män intar positioner på ömse sidor om barrikaderna. I stället vill vi söka, forska i och dekonstruera de mekanismer som skapar och upprätthåller kön och könens ojämställdhet och de ojämställda maktstrukturer och beteenden som dessa ger upphov till.

Vad vi vill ha är jämställdhet.

Kvinnornas revolution - Peking –Helsingfors

Den 13 år gamla Pekingdeklarationen och handlingsplanen från FN:s fjärde kvinnokonferens är de viktigaste FN-dokumenten som har med jämställdhet mellan könen att göra. Deklarationens mål och handlingsplanen för att uppnå dem är fortfarande radikala och inget land har uppnått dem. Ritva 2008 tillämpar Pekingdeklarationen på mäns och kvinnors vardag i dagens Finland, utan att glömma våra systrar ute i världen. Med finns några nya synpunkter som åren och en föränderlig värld har fört med sig. Det här, Vänsterkvinnornas kvinnopolitiska dokument Ritva 2008, är en liten syster till den Ritva 2003 som publicerades för fem år sedan. Systrar har mycket gemensamt, men en åldersskillnad på fem år syns också: den globala kapitalismen, nyliberalismen och klimatförändringen har förstärkts och påverkar kvinnors vardag överallt på jorden. De innebär nya utmaningar för vänsterns kvinnorörelse.

Systrar känner solidaritet och samhörighet med sin familj och sin släkt – vänsterrörelserna, kvinnorörelserna och vänsterförbundet. Det är därför relationerna till dem känns både intressant och svårt. Vad ska man göra med en gammelonkel som sist och slutligen tycker att en kvinna gör sig allra bäst vid spisen? Och hur med morbrodern vars fräcka ögonkast gör kvinnorna i släkten förbryllade och förbannade?

När systrarna funderar på det är de säkra på att den mångskiftande men konservativa flodhästen i vänstersläktens vardagsrum inte kommer att försvinna av sig själv: man måste tala om den, man måste lyfta fram den i ljuset och tillsammans vräka ut den.

Givande läsning med Ritva.

Vänsterkvinnornas Valtikka
www.vasemmistonaiset.fi