En bra barndom

INNEHÅLL
Inledning
I FRÅN BARN TILL VUXEN
1.1 Ett barn har rätt till förälderns tid, en barndom och en trygg miljö
1.2 Barnet har rätt till kompisar och småbarnspedagogik
1.3 Grundskolan skall skapa förutsättningar för en jämlik inlärning och uppväxt
1.4 Ett barn behöver ett skolsamfund och människorelationer som stöd för sin inlärning
1.5 De vuxna bör skapa förutsättningar för en trygg inlärningsmiljö i skolan
1.6 Det bör vara möjligt att efter skolan kunna fortsätta vidare till ett yrke och ut i arbetslivet

II ATT SAMMANJÄMKA FAMILJ, EKONOMI OCH ARBETSLIV
2.1 Pengar löser inte familjens problem, men underlättar utkomsten
2.2 Barnets rätt till gemensam tid med föräldern skall stödas både hemma och på arbetet
2.3 Arbete, familj och barnets vardag bör sammanjämkas med barnets välmående som målsättning

III ETT STARKT STÖD I BARNDOMEN
3.1 Förebyggande arbete och tidigt ingripande är livsviktigt
3.2 Barnen och de unga bör erbjudas tillräcklig stödservice i krissituationer
3.3 Ingripandet i användningen av rusmedel bör ske i tid
3.4 Vård också för de sjuka barnen - stöd för familjerna
3.5 Integrationen av invandrare skall främjas
3.6 Barn som kommit in i landet ensamma - lagar och praxis prövas

IV RÄTTEN ATT DELTA OCH UTTRYCKA SIG SJÄLV
4.1 Utrymme för barnens och de ungas kultur och uttrycksförmåga
4.2 En möjlighet att växa upp hel
4.3 Barnen påverkar sin närmiljö

V SAMHÄLLET OCH KOMMUNEN SOM PRODUCENT AV TJÄNSTER FÖR BARN OCH UNGA
5.1 Barnens och de ungas synvinkel skall beaktas i alla kommunens beslut
5.2 Kommuner och ekonomiska regioner skall samarbeta för barnens och de ungas bästa
5.3 Medborgare, organisationer och kommuner vid barnens och de ungas sida

BARNDOMEN ÄR EN GLAD OCH VÄRDEFULL TID
- också ett barn har rätt att vara delaktig
- tillsammans skapar vi förutsättningarna för en bra barndom

I Finland finns drygt en miljon barn och ungdomar under 18 år. De är värdefulla för samhället och för sina föräldrar. Barnen och de unga är erfarande väsen som lever i den finländska vardagen, men samtidigt klarare än tidigare, t.ex. genom media, förnimmer hela jordens och dess invånares vardag. Under sin uppväxt och under socialiseringsprocessen de går igenom behöver de vuxna människors omsorg, sällskap, vägledning och hjälp.

Vänsterförbundet anser att den finländska vuxenkulturens största utmaning är att behandla barn jämlikt och rättvist, men samtidigt ta i beaktande deras ålder och utvecklingsnivå. Därför måste man varje dag i vardagens små händelser beakta de roller som föräldrarna och vuxna i allmänhet har, samt deras attityder gentemot barn och barndomen. Barnen och de unga får inte enbart ses som objekt för de vuxnas handlingar och åtgärder, utan måste också ges utrymme att vara aktiva aktörer och hela människor, både hemma och i samhället. Barn och unga har också rätt till delaktighet.

Den jämlika behandlingen av barn och ungdomar innebär att deras medborgarskap tas på allvar. Därför kan barn och ungdomar gott uppmuntras att delta och påverka såväl hemma, ute på gården, i daghemmen, i skolorna, som t.ex. i invånarföreningar och på ungdomsgårdar. Barnens och de ungas delaktighet skall främjas också i beslutsfattandet på kommun- och riksnivå.

* * *

Enligt Vänsterförbundet krävs det en kritisk granskning av många av de vuxnas värderingar för att man skulle kunna se barnens och de ungas verklighet samt göra deras aktiviteter och behov synliga. Det förutsätter också en viss känslighet och mod att stanna upp vid barnens och de ungas sida för att förundra sig över och observera världen och dess gång. Dessa dagliga stunder av stillhet och insikt är en chans för barn, unga och vuxna att gemensamt uppleva och mogna. Detta borde man skapa utrymme för, inte bara i vardagen och hemmen, utan även i hela samhället. Istället för hårda ekonomiska värden och målsättningar behövs mänskliga värden, tid och att man uppskattar en gemensam tillvaro utan brådska. Föräldrarna bär i första hand ansvaret för omvårdnaden och uppfostran av barnen. Ett bra föräldraskap innebär förutom att man rent fysiskt sköter om barnen, också att man är närvarande och att man vidareförmedlar sin kultur, den samhälleliga strukturen samt dess innebörder till barnen och de unga. Barnen, föräldrarna samt mor- och farföräldrarna är en del av den generationskedja som både upprätthåller och förändrar samhället. Därför är en central del av föräldraskapet rätten och möjligheten till att påverka utvecklingen av samhällets värderingar, även genom att uppfostra sina egna barn.

Under den senaste tiden har den viktiga vidareförmedlingen av kunskap, färdigheter och värderingar från en generation till en annan blivit ganska förbisedd i.o.m. vår effektivitets-, tävlings- och karriärsinriktade livsstil. Utvecklingen har stötts av att mor- och farföräldrarna allt oftare bor på en annan ort än barnbarnen. Vänsterförbundet anser att vikten av en kontakt generationer emellan och värdeförmedlingen som den medför borde lyftas fram. Också mor- och farföräldraskapet bör ges utrymme och uppskattning.

* * *

Vänsterförbundet anser att vi gemensamt ansvarar för förutsättningarna för en bra barndom. Skapandet av dessa förutsättningar är samhällets uppgift. Samhället och politiken kan inte fungera som uppfostrare eller substitut för föräldrarna, men genom dem kan man skapa en grund för att de vuxna själv klarar av och kan växa upp i vuxenheten och föräldraskapet. På detta sätt kan man ge barnen ett emotionellt och socialt kapital så att de klarar sig bättre i livet.

Vänsterförbundet anser att dessa förutsättningar skapas med basservice, alltså social- och hälsovårdstjänster samt utbildning som finansieras med välfärdssamhällets skatteintäkter. Barnen och de unga bör i större utsträckning också tas med i utvecklandet av sin egen vardag och närmiljö. Till skapandet av förutsättningarna för en bra barndom hör också att man stöder föräldraskapet och uppväxandet i det. Vänsterförbundet ser barnen och de unga som en resurs i samhället, och därför bör praxisen i det gemensamma beslutsfattandet och växelverkan byggas upp tillsammans med dem. Vi vill stärka barnens och de ungas hobby- och aktivitetsmöjligheter, uttrycksförmåga och kulturutbud, och överhuvudtaget se till att de får synas och höras i samhället. Vi vill också att man oftare tar med barnen och de unga i beslutsfattandet genom att lyssna på deras åsikter och behov under förberedandet av ärenden som har en inverkan på deras liv.

* * *

Att skapa förutsättningar för en bra barndom förutsätter att man förbättrar kvaliteten på den för barnen och de unga viktiga basservicen, och att man återför servicenivån till en nivå som är tillräcklig med tanke på barnens och de ungas behov. Av denna orsak tycker vi att servicens grundläggande funktioner måste fås i ordning. Det innebär nya riktlinjer och kvalitetsrekommendationer för servicenivån t.ex. inom hälsovården, dagvården, grundskolan, fritidsverksamheten och servicen för unga som behöver specialstöd och -vård. Med en statlig vägledning genom rekommendationer och normer ska man säkerställa rättvist producerad service i hela landet. I det kommande regeringsprogrammet behövs förutom principiella linjedragningar också ekonomiska beslut om att rikta resurserna så att miniminivån för servicen kan nås överallt också i praktiken.

Bästa förvaltning, utvecklandet av kunnande och skapandet av förutsättningar för en bra barndom och ungdom förutsätter att man samlar information, kunnande och resurser som gäller barnens och de ungas ärenden. Därför skulle t.ex. grundandet av en byrå för en barnombudsman, ett samarbete som överskrider förvaltningens sektorgränser, och gestaltandet av mer vidsträckta servicehelheter enligt vår åsikt vara steg i rätt riktning.

Finland måste få en oavhängig och självständig byrå för en barnombudsman, lik dem som finns i de andra nordiska länderna. Byrån skulle ha som uppgift att göra barnens och de ungas ärenden och situation synliga, starta forskningsverksamhet och utvecklingsprojekt samt rapportera till riksdagen om barnens och de ungas ställning.

* * *

Vänsterförbundet anser att man borde jämna ut ojämlikheten bland barn och ungdomar. Det innebär att man på allvar tillsammans med andra skulle försöka hitta lösningar för de sämst ställda familjernas, barnens och ungdomarnas livssituation. Vid vissa tillfällen borde man också vara redo för s.k. positiv diskriminering, dvs. att man t.ex. satsar mer resurser på skolor i socialt problematiska områden. Samtidigt bör man se till att invandrarbarnen och de barn och ungdomar som tillhör de traditionella etniska minoritetsgrupperna i Finland också blir delaktiga av samhällets resurser.

Utvecklandet av grundskolan samt säkrandet av dess humana utgångspunkter och förutsättningarna för dess verksamhet ser vi som en stor utmaning. Även problemet med barnens ensamma morgnar, eftermiddagar och skollov måste lösas. Bildningens förfall, som följer av konkurrensen skolor emellan, föräldrarnas förmögenhet och en ökad, skenbar valfrihet, bör avvärjas.

Vänsterförbundet vill också utveckla föräldraskapets stödsystem i vardagen: rådgivningsverksamheten, hemservicen, samtalen om uppfostran i daghem och grundskolor. Vi vill uppmuntra människor att dela med sig sina erfarenheter och på så sätt utveckla barnens och de ungas levnadsförhållanden samt de servicetyper som är viktiga för dem. Vi vill att de vuxna inser att föräldraskapet är en viktig uppgift, som kan stärkas genom beslutsfattande och gemensamt skapade ramar.

* * *

Vi tycker att det också är en uppgift för det gränsöverskridande internationella samarbetet att skapa förutsättningar för en bra barndom. Över 110 miljoner barn i världen, varav de flesta flickor, är fortfarande utan någonsomhelst grundutbildning. Dessutom hör ännu idag fattigdom, hunger, flyktingskap, krig och kriser till vardagen för miljontals barn, och dessutom många sjukdomar, t.ex. AIDS. Den ekonomiska ojämlikheten i världen syns och har sin verkan också i barnens liv.

För att ojämlikheten barn och ungdomar emellan skulle kunna minskas också på en global nivå, borde anslaget för utvecklingssamarbete enligt Vänsterförbundet gradvis höjas så att det möter FN:s rekommendationer, såväl här i Finland som också i andra industriländer. Utom genom utvecklingssamarbete borde de mindre utvecklade ländernas ställning också förbättras genom rättvis handel. Inom utvecklingssamarbetet, men också i samband med förbättrandet av den ekonomiska strukturen, bör särskilt barnens och kvinnornas ställning beaktas. Förverkligandet av människorättigheter och utvecklandet av demokratin är viktigt även för barnen i världen.

* * *

Vänsterförbundet vill i sin barnpolitik lyfta fram FN:s konvention om barnens rättigheter, som alla länder utom Förenta Staterna och Somalia har förbundit sig att följa. Enligt denna konvention, som även binder Finland, har barnen rätt till tre P: rätt till omsorg (protection), rätt till en del av samhällets resurser (provision) och rätt att i relation till sin ålder och utvecklingsnivå delta i ärenden som gäller dem själva (participation). Vi tycker att barnkonventionen borde användas som rättesnöre för allt beslutsfattande i ärenden som gäller barn och ungdomar, både inom Finland och i vårt lands internationella politik.

I Från barn till vuxen

1.1 Ett barn har rätt till förälderns tid, en barndom och en trygg miljö

Varje barn har rätt till en trygg barndom. Barnet behöver vuxna att fästa sig vid och lita på. Barnets omgivning skall vara trygg såväl fysiskt, psykiskt som socialt.

Föräldrarnas livssituation, ekonomiska situation, kulturella bakgrund, religiösa övertygelse eller sexuella identitet får inte utgöra ett hinder för en bra barndom. Barnen lever i väldigt olika familjer, eftersom den traditionella familjemodellen håller på att bli allt mer ovanlig vid sidan om olika typer av styvfamiljer.

Ett barn behöver allt mer tid och närvaro av föräldern eller av någon annan anhörig. Bristen på tillbringad tid tillsammans syns i den västerländska kulturen som en ökning av olika slags problem i barnens liv.

Det primära ansvaret för basomsorgen och uppfostran bärs av föräldrarna. De skall inte överlåta mer ansvar och makt att bestämma om sitt eget liv åt barnet än vad han/hon klarar av. Tillräcklig omsorg och basvård skall säkras barnet. Till en trygg barndom hör ett hem, föda, hälsovård och vuxna som ansvarar för barnets vardag.

Samhället bör stöda föräldraskapet. Ifall det inte fungerar, skall man i samarbete med föräldrarna hitta trygga vuxna som kan uppfostra barnet.

Oberoende av föräldrarnas parförhållande eller situationen i familjen, har barnet rätt till sina båda föräldrar. Man skall se till att lindra de men som barnet kan få under en skilsmässoprocess. Samhället skall erbjuda tillräckligt med stödåtgärder, bl.a. professionell förlikning i vårdnadstvister och familjeterapi.

Ensamförsörjarnas föräldraskap och utkomst bör stödas. Man måste söka medel för att garantera ett tillräckligt underhållsskydd och för att lösa underhållstvister. Man bör också förbättra ensamförsörjarnas möjligheter till utbildning.

Med tanke på barnets egna utveckling är det viktigt att man så tidigt som möjligt ingriper i sociala, hälso- och inlärningssvårigheter, både hemma och i barnrådgivningen, dagvården eller skolan.

1.2 Barnet har rätt till kompisar och småbarnspedagogik

Barnet behöver egna sociala kontakter och erfarenheter av att fungera i grupp. Daghems-, klubb- eller någon annan styrd verksamhet främjar uppväxten och en jämlik inlärning. Småbarnspedagogiken för barn skall motsvara nivån för deras utveckling och stöda dem i uppväxten. Småbarnspedagogiken är en växelverkan mellan barnen och föräldrarna samt andra vuxna. Samarbetet mellan föräldrar och daghemspersonal bör förstärkas.

Allt fler barn i dagvården behöver särskild vård och uppfostran. Kommunerna bör gå in för att utveckla specialdagvården, för att småbarnspedagogiken bättre än för tillfället skulle motsvara rehabiliteringsbehoven hos de barn som behöver specialvård.

För att säkra en dagvård och förskoleundervisning av hög kvalitet med tanke på barnen, behövs det tillräckligt med utbildad personal. När gruppstorlekarna bestäms bör man beakta alla barns behov, särskilt när det gäller barn som behöver specialvård. Utrymmena bör lämpa sig för barn i olika åldrar.

En stor del av förskolebarnen åtnjuter inte transportförmåner. En likadant system för skoltransport som finns i grundskolan borde också finnas för de sexåriga förskoleeleverna.

Kommunerna ansvarar för anordnandet och kvaliteten av eftermiddagsverksamheten. Eftermiddagsverksamheten bör vara avgiftsfri eller väldigt förmånlig. Vänsterförbundet anser att linjedragningarna som gäller anordnandet av eftermiddagsverksamhet borde göras senast i samband med nästa regeringsprogram.

De små skolbarnens efter- och förmiddagsverksamhet bör ordnas så att sysselsättning erbjuds alla de barn som behöver det. Verksamheten bör organiseras som ett samarbete mellan skolorna, socialväsendet, ungdomsverksamheten, idrottsverksamheten och olika medborgarorganisationer.

1.3 Grundskolan skall skapa förutsättningar för en jämlik inlärning och uppväxt

Varje barn och ungdom har rätt till en avgiftsfri grundundervisning. Enligt grundutbildningslagen är en målsättning också att stöda elevernas uppväxt till mänsklighet och en etiskt ansvarsfull delaktighet i samhället, samt att ge dem kunskap och färdigheter som är viktiga i livet. Åldern för skolstarten bör behållas som den är.

Även i fortsättningen bör grundskolan vara gemensam för alla barn. Förutsättningarna för en jämlik inlärning bör stödas genom en grundläggande småbarnspedagogik av god kvalitet och genom att underlätta övergången till grundskolan. Möjligheten att övergå till heldagsskola bör undersökas närmare ur barnens, de ungas och föräldrarnas synvinkel. Heldagsskola skulle innebära att sammankopplandet av undervisning och fritid mer övergripande än idag skulle vara på samhällets ansvar medan de vuxna arbetar.

En grundundervisning som är lika för alla jämnar ut barnens och deras familjers ekonomiska, sociala och kulturella olikheter. En högklassig undervisning av god kvalitet kan inverka förebyggande på utslagning och regional differentiering och på detta sätt försäkra nationens välgång.

Den offentliga sektorn bör trygga alla barn en lika möjlighet att i relation till sina färdigheter och speciella behov också få annan än grundundervisning. Medellöshet får inte utgöra ett hinder. Alla barn skall säkras en 12-årig grundutbildning, som består av en nioårig grundskola och en minst treårig utbildning på ungdomsnivå. Denna treåriga utbildning skall säkra en allmän behörighet till vidare utbildning.

1.4 Ett barn behöver ett skolsamfund och människorelationer som stöd för sin inlärning

Barnens och de ungas regelbundna skolgång samt förstärkandet av förutsättningarna för inlärning bör stödas. Alla elever bör säkras ett slutbetyg.

Barnet skall ha rätt att gå i en skola nära hemmet. På detta sätt blir det möjligt att utveckla grundskolan som en skola för hela åldersklassen. Som stöd för inlärningen bör man ge tillräckligt med stöd- och specialundervisning och erbjuda eleverna olika stödåtgärder. Det yrkesövergripande samarbetet bör stärka barnens och de ungas förutsättningar för skolgång, ända från förskolan till en avklarad yrkesutbildning. Problem i barnens och de ungas skolgång bör man ingripa i tillräckligt tidigt.

Vänsterförbundet anser att man bör öka resurserna för kvaliteten av grundskoleundervisningen, stödundervisning, specialundervisning och elevhandledning, skolhälsovård samt det psykologiska och sociala arbetet i skolan. Speciallärare, skolhälsovårdare, kuratorer, skolgångsassistenter och resten av skolans personal producerar välfärdstjänster, som är väldigt viktiga för barnen och de unga. Tillgången i skolan på dessa specialisters tjänster är viktig med tanke på stödjandet av skolgång och inlärning. Undervisning på individuell nivå kan säkras genom att hålla elevantalet i klasserna tillräckligt lågt.

Lärarna måste ges en möjlighet att utveckla sin yrkeskunskap, och man bör också se till att de orkar i arbetet. I samband med utvecklandet av barnens, de ungas och deras familjers välmående, borde kommunerna beakta de erfarenheter som lärare och de andra professionella i skolorna gjort.

Samarbetet mellan hem och skola bör utvecklas närmast utgående från basgrupperna. Om de så önskar, borde föräldrarna ha möjlighet att delta i utvärderingen och utvecklingen av hela skolans verksamhet, t.ex. under tillställningar som ordnas av skolan, eller via skolans styrelse. Att det finns föräldrar som frivilligt är med i föräldraföreningar skapar ett lokalt nätverk av vuxna som stöd för skolan.

1.5 De vuxna bör skapa förutsättningar för en trygg inlärningsmiljö i skolan

Eleven har rätt till en trygg inlärningsmiljö. Lärarna och resten av personalen samt eleverna och deras föräldrar bör veta vad man skall göra i problematiska situationer - också när kriser dyker upp. Främjandet av samhörighet och skolans välmående borde eftersträvas.

De vuxna bör lägga sig i mobbning i skolan. Varje skola bör tillsammans med barnen och ungdomarna samt deras föräldrar utarbeta ett verksamhetsprogram för att förebygga mobbning. Man borde försöka hitta olika sätt att få slut på mobbningen och lösa problemen, bl.a. genom att eleverna medlar sinsemellan, och med hjälp av stödelevsverksamhet.

Man bör satsa på att bygga upp tryggheten och en god gruppanda i basgruppen. Kompisrelationer och erfarenheten av att höra till en grupp är en del av barnets växt och inlärning. En god anda i skolgemenskapen hjälper barnen att klara sig och förebygger ett störande uppförande.

Klassen kan även stöda de barn som har det svårt hemma. Varje basgrupp borde ha tid för gemensamt beslutsfattande under ledning av läraren. För att skapa meningsfulla helheter kan gränserna för läroämnen och timindelningen överskridas. Undervisningen bör utvecklas så att den får ett fäste i barnens och de ungas vardag.

Man bör säkra skolelevernas arbetsförhållanden genom lagstiftning. En bra och trygg inlärningsmiljö består av en estetisk omgivning som lämpar sig för inlärning samt hälsosam skolmat och en funktionell skolgård, där eleverna kan vistas även kvällstid. När man utvecklar skolans användningsmöjligheter är skolelevernas egna erfarenheter värdefulla.

1.6 Det bör vara möjligt att efter skolan kunna fortsätta vidare till ett yrke och ut i arbetslivet

Att bestämma sig för fortsatta studier när läroplikten är avklarad är ett av de första stora valen i en ung människas liv. Majoriteten av de unga går ut gymnasiet, och efter det fortsätter många sina studier i yrkesläroanstalter. Detta förutsätter en satsning på studierådgivning i grundskolan och i fortsatta studier.

Vänsterförbundet har som en målsättning att utveckla det nuvarande systemet av gymnasium och yrkesutbildning på det andra stadiet, via ett ökat samarbete, mot en ny och enhetlig form av skola på ungdomsnivå.

Utvecklandet av utbildningen på ungdomsnivå förutsätter mera resurser för och en ökad uppskattning av yrkesutbildning. Man bör skapa mångsidigare yrkesexamina och på så sätt stärka behörigheten till vidareutbildning. Antalet studieplatser för yrkesutbildning på det andra stadiet bör ökas med hänsyn till arbetslivets behov.

Det regionala samarbetet läroanstalter emellan bör utvidgas så att studeranden för samma examen flexibelt kan kombinera studier i lokala gymnasier och yrkesskolor.

Man bör öka läroavtalsutbildningar och verkstadsverksamhet samt särskilt erbjuda dessa möjligheter åt de ungdomar som vill ut i arbetslivet direkt efter grundskolan. Förverkligandet av inlärning i arbetet förutsätter en ökning av handledare på arbetsplatsen som fått utbildning inför sin uppgift.

II Att sammanjämka familj, ekonomi och arbetsliv

2.1 Pengar löser inte familjens problem, men underlättar utkomsten

Familjernas ekonomiska situation påverkar barnens inbördes jämlikhet. Jämfört med andra hushåll har barnfamiljernas utkomst försämrats på 1990-talet. Antalet barnfamiljer och barn som tillhör de 20% av befolkningen med de lägsta inkomsterna har ökat. Den svaga inkomstutvecklingen har påverkats av bl.a. den höga arbetslösheten, de allt vanligare korta arbetsavtalen och att boendekostnaderna samtidigt har stigit.

Allt fler barn i Finland lever under fattigdomsgränsen. Fattigdom bland barn har ökat. Vart tionde barn lever i en familj som år 1999 var tvungen att lyfta utkomststöd. I familjerna som lever under fattigdomsgränsen finns i genomsnitt fler barn än i andra familjer.

På 1990-talet steg boendekostnadernas andel av barnfamiljernas bruttoinkomster. Särskilt orimliga är hyresutgifterna för många ensamstående föräldrar. Boendekostnaderna har stigit kraftigt för familjer som lever under fattigdomsgränsen och bor på hyra.

Ca 12 procent av barnfamiljerna fick bostadsstöd och många av familjerna får också något annat slags utkomststöd. Genom att höja maximihyran som godkänns för bostadsstöd har man kunnat inverka positivt på de ekonomiskt svagt ställda barnfamiljernas ekonomi.

Barnfamiljer stöds förutom genom samhällets olika tjänster också genom barnbidrag, föräldrapenning, stöd för hemvård eller privat dagvård, bostadsstöd och barnförhöjningar i utkomststödsberäkningen.

Barnbidragets köpkraft har försvagats. Barnbidraget har inte bundits till något index, och det har inte heller höjts sedan år 1991. Vänsterförbundet anser att systemet med barnbidrag skall behållas som en förmån som ersätter underhållskostnaderna för barnet. Grunden för barnbidraget får inte bli behovsprövning och bidraget skall heller inte beskattas.

Storleken på föräldrapenningen minskades och tiden för dess utbetalning förkortades under 1990-talet. 28 procent av alla mödrar som får moderskapspenning får den lägsta möjliga summan.

Nedskärningarna i de familjepolitiska stöden återspeglas i familjernas behov av behovsprövat stöd. Barnfamiljer med låga inkomster har blivit allt mer beroende av utkomststöd. Utkomst- och skuldproblemen som blev tillspetsades under depressionen, har fått följder som blivit långvariga.

Vänsterförbundet anser det vara viktigt att behovet av stöd för barn och deras familjer uppskattas helhetsmässigt. För att garantera att familjernas ekonomiska situation hålls stabil och kan förutspås, bör den kommande regeringen under hela sin regeringsperiod förbinda sig vid en viss miniminivå för av de olika stöd- och serviceformerna och vid vidareutvecklandet av denna.

2.2 Barnets rätt till gemensam tid med föräldern skall stödas både hemma och på arbetet

Med olika lösningar i samhällspolitiken och i arbetslivet bör man stöda möjligheten för barn och deras föräldrar att tillbringa tid tillsammans. Föräldrarna ansvarar för valet av den form av vård och omsorg som är bäst för barnens uppväxt och utveckling. Samhället ska stöda denna valfrihet.

Sammanjämkningen av barnvård och arbetsliv måste bli mer flexibel än vad det är för tillfället. Detta är särskilt viktigt eftersom vuxna i barnfamiljer i genomsnitt arbetar oftare än andra, och samtidigt är småbarnsfäders arbetsdagar längre.

Stödet för hemvård används mest av familjer med låga inkomster. Det bör betalas förhöjt ända tills barnet fyller två år. En möjlighet till partiell vårdledighet bör gälla alla föräldrar med barn under 10 år.

Man borde skapa en föräldraledighet som är riktad till fäder, och som kan användas efter eller under föräldraledighetstiden. Denna ledighet skulle inte minska på mödrarnas nuvarande rättigheter. En "pappamånad" skulle på ett positivt sätt styra både fädernas beteende och den allmänna inställningen till att fäder stannar hemma och sköter sitt barn under en längre tid.

Även en förälder som bor i ett annat hushåll eller en vårdnadshavare till barnet som bor i samma hushåll bör ha rätt till föräldraledighet.

Familjeledigheten skall kunna användas även på deltid. En partiell föräldraledighet kan sträckas ut över en längre tid, eller alternativt kan båda föräldrarna samtidigt ta föräldra- eller vårdledigt på deltid och på så sätt dela ansvaret för den dagliga vården av barnet.

Vänsterförbundet anser att moderskapspenningens minimibelopp, faderskapspenningen och föräldrapenningen bör höjas till samma nivå som arbetsmarknadsstödet senast i det följande regeringsprogrammet.

2.3 Arbete, familj och barnets vardag bör sammanjämkas med barnets välmående som målsättning

I ett bra samhälle har ett barn rätt till sina föräldrars tid. Det är till fördel för barnen att arbete bättre kan passas ihop med familjeliv, och att föräldrarnas arbetstid förkortas. Hittills har sammanjämkandet av karriär och familj snarast betraktats ur föräldrarnas synvinkel eller med tanke på arbetslivets spelregler. Man borde i högre grad också utgå ifrån hur man kunde öka barnens välmående. Detta förutsätter forskning och en ny sorts värderingar, enligt vilka barnens välmående sätts före framgång på arbetsmarknaden.

När kraven i arbetslivet ökar är det trötta och stressade föräldrar som möter barnen efter arbetsdagen. Långa arbetsdagar och en osäker arbetsplats sätter förhållandet mellan barn och förälder på spel, eftersom föräldrarna inte har energi till samvaro med barnen. Med tanke på att barnen bör kunna vara tillsammans med sina föräldrar är det problematiskt att modern till vart tredje barn och fadern till vart femte har atypiska arbetstider.

Det är en lång men lönsam process att göra arbetsplatsen familjevänlig. På arbetsplatserna behövs det flera goda exempel, utbredning av en hälsosam praxis och information om vilka möjligheter lagstiftningen erbjuder. När det gäller att främja en hälsosam praxis spelar personalen en central roll.

Enligt Familjebarometern 2000 föreslår föräldrarna t.ex. kortare arbetstid eller flexibla och glidande arbetstider som en lösning på problemet. Arbetstiden kan vara en kortare arbetsdag, en komprimerad arbetsvecka, alterneringsledighet eller deltidstillägg. Ett arbetstidskonto eller en arbetstidsbank kunde vara en lösning för att man i högre grad än enligt den nuvarande lagstiftningen för arbetstid skulle kunna spara in ledigheter och ta ut dem på en gång enligt behov. Barnets behov skall vara en viktigare utgångspunkt när arbetstiden förkortas. Jämställdhetsfrågor på arbetsplatserna gäller särskilt utnyttjandet av familjeledighet, graviditet, lönefrågor och anställning. Genom jämställdhetsplanering i lagstiftningen och på arbetsplatserna kan sammanjämkandet av familj och arbete stödas metodiskt och rättvist.

Kvinnor förkortar oftare än män sina arbetsförhållanden och utnyttjar också oftare sina möjligheter till familjeledighet eller flexibla arbetstider. Därför borde man också främja möjligheterna för män att ta familjeledigt.

Utgifterna som ansvaret för familj och föräldraskap förorsakar skall fördelas jämnt arbetsgivare emellan, så att arbetsplatser med kvinnomajoritet inte är tvungna att bära det största ansvaret.

III Ett starkt stöd i barndomen

3.1 Förebyggande arbete och tidigt ingripande är livsviktigt

Man måste stöda föräldrarnas roll som sina barns primära uppfostrare. Vänsterförbundet anser att det är viktigt att säkra familjernas och barnens utkomst och basservicen, för att på så sätt säkra barnens väl. Den grundläggande serviceformen, som når nästan alla barnfamiljer, är mödra- och barnrådgivningsverksamheten, och det är av yttersta vikt att dessa tjänster säkras för att man även i fortsättningen skall kunna förebygga problem och möjliggöra ett tidigt ingripande.

Både till vardags och i krissituationer är också dagvård, skolelevernas eftermiddagsverksamhet, hälso- och mentalvård, ett bra skolsystem, tillräcklig elevvårdsservice i varje skola, ungdomsarbete, kulturutbud och idrott viktiga för barnen och familjerna. Dessa serviceformer bör säkras i varje kommun. När det gäller att förebygga och ingripa i ett tidigt skede, är det viktigt att skapa lokala nätverk.

Den kommunala hemservicen har krympt till ett hjälpmedel man använder huvudsakligen vid kristillfällen. Särskilt för familjer som brottas med problem borde hemservice erbjudas som hjälp.

Genom organiseringen av basservicen skall man öka föräldrarnas och barnens delaktighet och möjligheter att påverka. Verksamheten inom den tredje sektorn och i medborgarorganisationer bör understödas. Kommunerna bär ansvaret för anordnandet av basservicen.

Familjernas ekonomiska svårigheter, långvarig arbetslöshet och problem som den kan förorsaka i familjer, problem med föräldraskapet, alkohol-, drog- och mentalproblem påverkar barnens och de ungas liv.

Att vara klient inom barnskyddet, arbetslös eller beroende av utkomststöd kan i familjen överföras från en generation till den nästa. Man bör ingripa i att problem på detta sätt hopas genom att stöda förutsättningarna för en bra tidig barndom.

Diskussionen föräldrar och andra vuxna emellan om uppfostran och vuxenhet bör föras vidare, och i den borde den viktiga rollen alla vuxna spelar i tryggandet av en bra barndom lyftas fram.

3.2 Barnen och de unga bör erbjudas tillräcklig stödservice i krissituationer

Ungefär 4,5% av barn och ungdomar under 18 år är klienter i barnskyddets öppenvård. När man betraktar antalet omhändertagna barn betonas vikten av preventivt arbete. Över 12 000 barn och unga bor utplacerade utanför hemmet. Oftast är den bakomliggande orsaken att föräldrarnas använt rusmedel och haft grava mentala problem. En stor del av dessa barn och unga behöver särskild vård och omsorg eftersom de försummats fysiskt och psykiskt.

Kommunerna har inte förmått ordna tillräckligt med barnskyddsservice i samma takt som problemen har ökat. Vänsterförbundet anser att familjerna i tid skall kunna erbjudas stödservice i familjerådgivningen, inom dagvården, i skolor och hälsocentraler. När en krissituation uppstår bör man se till att hela familjen får vård.

Beslutet om att placera barnet utanför hemmet bör fattas med eftertanke, på så sätt att barnet får sin åsikt hörd och att beslutet fattas med tanke på barnets bästa. Även om de kan lindra en akut situation, är upprepade utplaceringar av barnet som en stödåtgärd i den öppna vården, inte alltid en lösning på problemet.

För barnens och de ungas skull är det viktigt att en utredning görs om möjligheterna till en ändring i lagstiftningen, som skulle möjliggöra tvångsadoption och en stabil levnadsmiljö för barnet. Föräldrarnas ställning och rättigheter då barnen omhändertas bör också klargöras.

Slutligen bör också eftervårdens innehåll och utsträckning klargöras. Eftervården inom barnskyddet fortsätter tills barnet fyller 21. Alla ungdomar som blivit omhändertagna av barnskyddet klarar sig ändå inte på egen hand vid denna ålder. Därför bör man söka lösningar som stöder de ungas eget liv. Medel för detta kan vara t.ex. stödbostäder, verkstadsverksamhet och uppmuntrande till utbildning. Systemet för utjämning av stora kostnader inom barnskyddet bör utvärderas och utvecklas med tanke på förverkligandet av barnskyddets ekonomiska verksamhetsmöjligheter.

3.3 Ingripandet i användningen av rusmedel bör ske i tid

Det har skett en ökning av barnens och de ungas rusmedelsproblem. Unga som testat eller använder tobak, alkohol såväl som droger finns i alla socialgrupper, i alla slags hem och i olika delar av Finland.

Som en preventiv åtgärd är det viktigt att föräldrarna känner till sina barns vänner och liv utanför hemmet, och att de har tid att till vardags i lugn och ro diskutera och vara tillsammans med sina barn. Man skall även diskutera med barnen om hur de handlar ifall någon erbjuder dem rusmedel. Var och en fattar sina egna beslut, och det är bra att vara förberedd på att möta grupptrycket. När krafterna sinar inom familjen, bör det finnas hjälp och vård att få för rusmedelsproblem. Man har hittills inte kunnat ingripa tillräckligt mycket i spridningen av rusmedel och i orsakerna för användningen, och det är också svårt att få vård. Det finns inte tillräckligt med resurser eller vårdplatser för att behandla barn och ungdomar med rusmedels- och drogproblem. Alltför ofta lämnas de unga att klara sig på egen hand eller endast med otillräckliga stödåtgärder. Vänsterförbundet anser att det med tanke på de ungas framtid är viktigt att satsa tillräckligt med resurser på vården och stödåtgärderna efter vården. De unga behöver t.ex. fler stödbostäder.

Rusmedelsproblemen anknyter ofta till andra problem, som en sviktande mental hälsa, arbetslöshet och bostadslöshet. Förutseendet och förebyggandet av samt ett tidigt ingripande i barnens och de ungas mentala problem bör göras mer effektivt, både i familjerna och inom servicen för familjer och barn.

Man måste säkra tillräckliga resurser för vård. Kommunerna bär ansvaret för att servicen räcker till. Medborgarorganisationerna som arbetar för barn är bra samarbetspartner, och samarbetet med dessa bör intensifieras.

3.4 Vård också för de sjuka barnen - stöd för familjerna

I Finland är situationen häpnadsväckande komplicerad för barn som behöver särskild vård och stöd samt deras vårdnadshavare. Föräldrarnas ork går ofta åt till att handskas med det röriga systemet, och det är alltför ofta i praktiken familjens egen förmåga och uthållighet som bestämmer hurdan service som fås.

I anordnandet av hälsovårds- och socialtjänster bör man i högre grad än nu se till att de tjänster som används av barn som behöver specialvård och -stöd, verkligen fungerar. För att säkra att barnen behandlas jämlikt bör kommunerna se till att familjer med barn i behov av specialvård och -stöd får den vägledning och det stöd de behöver. Bristen på barnvårdsplatser ökar trycket i början av vårdkedjan, vilket innebär att barnen får vård även på oändamålsenliga ställen.

När vårdplaner utarbetas, är det viktigt att gestalta barnets och familjens situation i sin helhet. En förutsättning för detta är att de olika yrkesgrupperna fungerar ihop, och att det mångsidiga kunnandet förstärks. Även lagstiftningen bör göras klarare för att möjliggöra en flexibel sammanjämkning av social- och hälsovårdstjänster.

Samarbete kommuner emellan och modeller uppbyggda kring ekonomiska regioner kan vara en lösning för anordnandet av service för barn, som behöver specialvård och -stöd. Service som inte på annat sätt går att ordna, skall organiseras genom kommunalt samarbete.

3.5 Integrationen av invandrare skall främjas

Invandrares finska- och modersmålsundervisning skall tryggas.

Invandrare skall enligt behov ordnas undervisning som förberedelse inför grundskolan. Undervisning och stödundervisning som träning inför en utbildning organiseras i grundskolor, gymnasier och i den yrkesinriktade grundutbildningen. För ungdomar över 16 år som avbrutit sina grundstudier skall kompletterande grundskoleutbildning organiseras genom specialarrangemang.

Kommunernas integrationsprogram riktar sig huvudsakligen till vuxna i arbetsför ålder, vilket innebär att unga invandrare som nästan passerat läropliktsåldern har det svårare ställt när det gäller att tillägna sig det finska språket, kulturen och samhället. Icke-läs- eller skrivkunniga invandrarmödrar behöver särskilt stöd och undervisning för att skapa en bra grund för barnens uppväxt i den nya kulturen.

3.6 Barn som kommit in i landet ensamma - lagar och praxis prövas

Ett barn har rätt till föräldrar, ett namn och medborgarskap även i den nya kulturen. Uppmärksamhet borde riktas på den ställning som invandrarbarn, som kommit till landet på egen hand, har och på deras rätt att sammanföras med sina familjer. Barn, som kommit in i landet ensamma, bör få sina ansökningar behandlade snabbt.

FN:s kommitté för barnens rättigheter har fäst uppmärksamhet vid de långa tiderna för behandling av ansökningar i Finland. Genom förändringen i utlänningslagen har barn beviljats uppehållstillstånd av s.k. lägre status, vilket ändå inte garanterar att barnen skulle ha rätt till att sammanföras med sin familj.

Minderåriga barn som lämnat in en ansökan om uppehållstillstånd borde tryggas särskilt stöd och omsorg. Kommunens barnskyddsmyndighet ansvarar för levnadssituationen hos ett barn som söker asyl, och bör därför se till att barnet får jämlika möjligheter till omsorg, ett tryggt liv och lärande.

IV Rätten att delta och uttrycka sig själv

4.1 Utrymme för barnens och de ungas kultur och uttrycksförmåga

Barnens och de ungas möjligheter att påverka måste ökas. De ungas värderingar är ofta annorlunda än deras föräldrars. De är tvungna att leva i en värld, vars utformning de i ringa grad kunnat påverka. När man fattar beslut som angår barnen, måste man ta deras sfär av erfarenheter på allvar.

Man måste skapa utrymme för barnens och de ungas egna kultur och kreativitet. Hantverk, bildkonst, musik och teater är för många barn och unga viktiga medel att uttrycka kreativitet och känslor. I grundskoleundervisningen måste det finnas utrymme även för övningsämnen.

Eftersom barn- och ungdomskulturen blir allt mer kommersiell, bör man se till att det finns ett offentligt kulturutbud, som alla barn kan ta del av. Staten och kommunerna bör säkra utrymmen och resurser för icke-kommersiella kultur- och medborgarorganisationer för barn och ungdomar. Antalet barn- och ungdomsprogram i Rundradion bör ökas, och tillräckligt med resurser bör reserveras för en produktion av hög kvalitet.

4.2 En möjlighet att växa upp hel

Barnens sfär av erfarenheter bör skyddas. Medier och reklam som brutalt missbrukar sex har en störande effekt på barnens helhetstillväxt och utvecklingen av deras sexuella identitet. Detta syns - särskilt bland flickor - t.ex. som hälsoproblem och symptom av varierande slag. För att skydda barnen, anser Vänsterförbundet, måste etiskt hållbara gränser hittas för medie- och reklamvärlden.

Skolorna skall ge tillräckligt med helhetsinriktad sexualupplysning.

4.3 Barnen påverkar sin närmiljö

Barn och unga behöver en trivsam, hälsosam och trygg närmiljö. En bra närmiljö är utan hinder för rörlighet, socialt mångsidig och estetisk. Barns och ungdomars förslag bör tas i beaktande i planeringen av närmiljön. Det måste finnas utrymme för natur, små idrottsplaner, plats för skateboarding, gungor och gräsplaner.

Med tanke på barnens socialisering bör bostadsområden planeras med hänsyn till behoven hos människor i olika åldrar, gällande boende, rörlighet och service. Att åldringar, barnfamiljer och vuxna utan barn bor i samma bostadsområde bör främjas. Man bör stöda barns och ungdomars växelverkan på gårdar och torg, bland vuxna och åldringar.

Vid beslut som gäller trafiksäkerheten bör man beakta barnens upplevelser under skolresor och i närmiljön. Man bör se till att barnen och de unga tryggt kan röra sig i omgivningen genom att fästa uppmärksamhet på deras synpunkter gällande trafikarrangemang.

V Samhället och kommunen som producent av tjänster för barn och unga

5.1 Barnens och de ungas synvinkel skall beaktas i alla kommunens beslut

Som kommuninvånare har barnen och ungdomarna rätt att få del av samhällets resurser. För att barnen, de unga och deras föräldrar skall kunna delta i utvecklandet av tjänsterna, måste resurserna som riktas till barn och unga läggas fram klart och i en begriplig form. Man bör stöda barns och ungdomars möjligheter till deltagande och påverkan.

Barnen och de unga har rätt att delta och påverka. För barnet är skolan och den egna hemmiljön naturliga platser för påverkan. Barnen måste behandlas jämlikt som individer, och de bör få påverka ärenden som angår dem, i relation till sin förmåga. Dessa grundläggande rättigheter tillhör även barn och unga.

Barn och unga måste få bli hörda i kommunerna. På basen av den nuvarande kommunallagen kan man på många sätt förverkliga barnens och de ungas deltagande i utvecklandet av sin egen omgivning. Kommunen skall organisera tillfällen för hörande, ta med barnen i utvecklandet av tjänster och grunda ungdomsfullmäktige.

Olika kanaler för inflytande, som t.ex. ungdomsfullmäktige eller barnens parlament med representanter som valts i skolorna, bör utvecklas för de unga i kommunen. Åsikterna av den delen av befolkningen som är i skolåldern bör tas som stöd för beslutsfattandet. Barnens och de ungas kanaler för påverkan bör få resurser för verksamhet, utrymme att fatta självständiga beslut och en äkta kontakt med de vuxnas beslutsfattningssystem, bl.a. med fullmäktige och nämnder.

En stor del av servicen och verksamheten gäller direkt eller indirekt även barnen och de unga. Social- och hälsovårdstjänster, undervisnings-, ungdoms-, kultur-, idrotts- och andra tjänster är viktig basservice för barnen.

Även stadsplaneringen, den tekniska sektorn, trafikplaneringen och byggverksamheten inverkar på barnens trygga närmiljö, bildandet av sociala nätverk och förankringen i boendemiljön. När bostadsområden och offentliga utrymmen byggs bör också barnens synvinkel tas i beaktande.

5.2 Kommuner och ekonomiska regioner skall samarbeta för barnens och de ungas bästa

För de minsta kommunerna är samarbete nödvändigt i förverkligandet av service som är riktad till barn. Informationen och kunnandet som kommunerna har bör anknytas till det lokala beslutsfattandet, men också sammanställas som en grund för den statliga beslutsfattningsprocessen.

Barnens och de ungas välmående bör utredas i kommunerna eller de ekonomiska regionerna minst en gång per fullmäktigeperiod. Denna välståndsredogörelse skall styra användningen av ekonomiska och personalresurser i kommuner och regionkommuner så att de används för att förbättra barns och ungdomars levnads- och hälsoförhållanden.

En struktur som möjliggör lokal specialkompetens och -service bör organiseras i de ekonomiska regionerna. Högskolor och andra läroanstalter erbjuder ett samarbetsnätverk, som möjliggör forskning, utveckling och utvärdering som en grund för främjandet av barnens och de ungas välmående.

5.3 Medborgare, organisationer och kommuner vid barnens och de ungas sida

Arbetet inom medborgarorganisationer, som ordnar frivilligverksamhet och service för barn och unga, är viktigt i kommunerna, även med tanke på medborgarnas deltagande och möjligheter att påverka. Expertisen i dessa organisationer bör utnyttjas vid utvärderingen och utvecklandet av de kommunala tjänster som är riktade till barn och ungdomar.

Kommunerna bör stöda barn- och ungdomsorganisationer, som organiserar hobby-, frivillig- och ungdomsverksamhet, både ekonomiskt och genom att tilldela dem verksamhetsutrymmen. Flickor och pojkars behov skall beaktas jämlikt.

Kommunerna bör anordna ungdomsarbete och fritidsverksamhet för de unga. Varje kommun bör har en nämnd, där ungdomsorganisationer och ungdomsgrupper är representerade. Kommunerna bör avlöna tillräckligt många ungdomsarbetare.

Godkänt i Vänsterförbundets partifullmäktige 7.4.2002