Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/VIHR/861

Vihreä liitto

Gröna förbundets principprogram


  • Puolue: Vihreä liitto
  • Otsikko: Gröna förbundets principprogram
  • Vuosi: 2002
  • Ohjelmatyyppi: yleisohjelma

Världen förändras eftersom vi förändrar den

Gröna förbundets principprogram

Godkänt på årsmötet i Jyväskylä 26.5.2002

Innehåll

Världen förändras eftersom vi förändrar den

Gör verklighet av den hållbara utvecklingen
Vi behöver en ekologisk strukturomvandling
Mot förnybar energi
Ett trivsamt boende
Ekomat och närodlad mat
Det viktigaste är en god vardag
Rätt till arbete och utkomst

Pluralismen som utgångspunkt
Allas röster bör höras
Den representativa demokratin bör utvecklas
Jämlikheten som beslutsprincip
Verkligheten är mångkulturell

Tänk globalt, handla lokalt
Orsakerna till flyttningsrörelsen måste tas itu med
Europeiska unionen som global ansvarsbärare
Ekonomin är inte det som ska styra världen
Mot fred

Världen förändras eftersom vi förändrar den

Gröna förbundets målsättning är en värld som är ekologiskt och socialt hållbar. Människans verksamhet, hennes förehavanden och handlingar bör anpassas till en nivå som naturen tål. Samhället måste grunda sig på jämlikhet, på gemensamt ansvar och på ett godkännande av olikheter. Ansvaret för andra människor och för miljön sträcker sig utöver statsgränserna: de sociala och ekologiska utmaningarna förutsätter ett demokratiskt beslutsfattande på lokal, på nationell och på övernationell nivå.

Det behövs en avgörande förändring i samhället vad gäller vårt förhållande till miljön. I framtiden är det möjligt att bevara välståndet bara om produktionen och konsumtionen blir mer ekoeffektiva. För att bygga ett hållbart samhälle krävs inte att vi minskar på välfärden, utan det behövs en ekologisk strukturomvandling, där den ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarheten går hand i hand. I stället för materiell tillväxt bör vi eftersträva kvalitativ tillväxt, en uppblomstring av informations- och serviceekonomin samt hållbara, ekoeffektiva produkter. Kännetecknande för den nya ekonomin är inte att mängden produkter växer utan att det mänskliga kapitalet gör det. Det centrala medlet för att åstadkomma en ekologisk strukturomvandling är att börja beskatta konsumtionen och den verksamhet som belastar naturen.

Tolerans och jämlikhet utgör basen för ett hållbart samhälle. Varje människa har, oberoende av sina personliga egenskaper och sin bakgrund, rätt att bli hörd och att delta i beslutsfattandet i frågor som gäller hennes eget liv. Öppenhet vid förberedandet och fattandet av beslut samt frihet att uttrycka sin åsikt är det som utgör grunden för demokratin. Öppenheten och åsiktsyttrandet bör utvecklas genom att man aktivt erbjuder sociala möjligheter för folk att engagera sig. Den utvecklingen kan stödas genom att man bygger upp en ny social gemenskap och utnyttjar tekniska redskap som underlättar kommunikationen och stöder beslutsfattandet både på lokal nivå och internationellt. Den representativa demokratin bör förstärkas genom en tätare dialog mellan beslutsfattare och medborgare. På så sätt tillförs diskussionen nya idéer och synvinklar och beslutfattandet blir förankrat så stadigt som möjligt. Ekologi, rättvisa och demokrati förutsätter varandra och de bör befrämjas sida vid sida.

Varje medborgare bör ges möjlighet till en rimlig utkomst och en god vardag oberoende av boningsort. Utbudet av social- och hälsovårstjänster liksom möjligheter till grundutbildning ska vara garanterade i alla förhållanden - detsamma gäller även kvaliteten på tjänsterna. Om inte förvärvsarbetet ger tillräcklig utkomst måste utkomsten kompletteras med en grundinkomst.

Teknologin har förändrat betydelsen av avstånd och tid. Den ekonomiska verksamheten har globaliserats mycket snabbare än det demokratiska beslutsfattandet. Tillsvidare har det demokratiska beslutsfattandet inte kunnat svara på problem som orsakats av globaliseringen. För att kunna styra den transnationella ekonomin måste det skapas en transnationell besluts- och rättsordning vars uppgift är att etablera gemensamma spelregler för samtliga invånare, företag och stater på jorden. Här bör den Europeiska unionen fungera som initiativtagare.

Hoten mot världsfreden håller på att förändras. Istället för mellanstatliga konflikter har andra slag av konflikter blivit centrala såsom motsättningar inom en och samma stat och kampen om naturresurserna. Att minska ojämlikheten i världen, främja den sociala välfärden och stabilisera ekonomin och stärka dialogen mellan olika kulturer utgör fortfarande de effektivaste medlen för att främja freden.

Gör verklighet av den hållbara utvecklingen

Försiktighetsprincipen, det vill säga att åtgärda skador där de uppstått och att tvinga skadegöraren att betala för sig är centrala principer för en hållbar utveckling. Den sociala hållbarheten i samhället förutsätter att man löser problemen med den höga strukturella arbetslösheten, marginaliseringen och de ökande sociala skillnaderna. I ett hållbart samhälle måste man skapa förutsättningar för livsmönster som gör det möjligt för folk att klara av och bestämma över sitt eget liv och att leva på ett sätt som tär så litet som möjligt på naturen. En ekonomiskt hållbar utveckling grundar sig inte på en ständig materiell tillväxt och ett slöseri med resurser utan på en verksamhet som är i balans med naturen. I en hållbar ekonomi är de följder produktionen och konsumtionen orsakar samhället och miljön under kontroll från början till slut.

Vi behöver en ekologisk strukturomvandling

Ett samhälle som baserar sig på ständig materiell tillväxt är destruktivt för miljön. Ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter en ekologisk strukturomvandling av ekonomin, ett skyddande av naturens diversitet samt en hållbar samhällsutveckling. Centrala medel för att uppnå det här är kvalitativ tillväxt, ekoeffektivitet, försiktighetsprincipen, ekonomisk styrning och ett eget miljöansvar hos företag och konsumenter. Ekologiskhet innebär inte att man förringar sociala och kulturella synpunkter utan de går hand i hand med de ekologiska aspekterna. Målsättningen är en värld där alla samhällen fungerar hållbart. Den gröna tillväxten är en tillväxt i kvalitet, i kunnande och i välfärd. Tillväxten i nationalekonomin måste vid sidan av bruttonationalprodukten granskas med hjälp av "ett grönt BNP", där man beaktar även miljökapitalet och prissätter miljöbelastningen. Många av de produkter som förefaller förmånliga för konsumenten kräver ett alltför högt pris i form av lidande för djur och människor och ödeläggelse av miljön.

I framtiden behövs en ekoeffektiv ekonomi som sparar på naturresurserna och förstärker servicen. Tack vare den tekniska utvecklingen behövs i framtiden bara en bråkdel av den mängd råvaror som det idag går åt till att framställa produkter och tjänster. Men den nya teknologin är inte ensam tillräcklig; det behövs också samhällelig styrning, ansvarstagande affärsverksamhet och förändringar i konsumtionsmönstren. Alla drar nytta av ekoeffektiviteten. De växande marknaderna för produkter som är miljövänliga leder till nya uppfinningar, till en förbättrad sysselsättning och till möjligheter för ett nytt slag av affärsverksamhet.

Det behövs en fortsatt utveckling av miljöskatter, av normstyrning och ett ibruktagande av betydande utsläppsböter för att göra miljöförstöringen olönsam. Man bör också sluta frivillliga avtal som motiverar företagen till självständigt miljöskyddsarbete.

Det måste bli så olönsamt som möjligt att producera avfall, och så lönsamt och behändigt som möjligt att återanvända. För att minska på avfallet behövs skattestyrning, normer, avtal och råd till konsumenter och företag om hur olika material kan ersättas och användningen av dem minskas. Alla förpackningar som inte kan återvinnas eller återanvändas bör beskattas.

Finland har ett ansvar för att bevara sin egen ursprungsnatur. Miljövänner och markägare bör tillsammans söka lösningar som gör det möjligt att använda naturresurserna på ett mer hållbart sätt och bevara landsbygdens livskraft. Markägarnas eget ansvar kan stödas genom att man gör upp avtal med dem om upprätthållande av naturvårdsskogar i ekonomiskogarna samtidigt som man genom ekonomiska incitament stöder mer ekologiska skogsvårdsmetoder. I södra Finland behövs förutom skyddsområden också miljörestaurering av ekonomiskogarna; miljöskyddet och naturskyddet inom skogsekonomin behöver även det tilläggsresurser.

För skyddet av Östersjön och den övriga vattennaturen och för att uppnå en god ekologisk balans bör man skärpa kraven på avfallsvattenhanteringen i glesbygder, förbättra oljebekämpningsberedskapen, styra stöden inom jordbruket till miljön, förbättra stödens miljöstyrningseffekt samt öka skyddet av vattenområden i närområdena och minska på den belastning som orsakas av trafiken.

Fastän man minskat skadorna som orsakas av de allra giftigaste kemikalierna är kemikaliseringen fortfarande ett allvarligt problem både för människan och för miljön. Man känner fortfarande dåligt till vilka följder en betydande del av de kemikalier som finns i bruk har. Användningen av de kemikalier som misstänks vara skadliga bör begränsas genom iakttagande av försiktighetsprincipen.

På det internationella planet - speciellt inom den Europeiska unionen - bör Finland agera både innovativt och aktivt inom miljöpolitikens område. Man bör målmedvetet utveckla de internationella fördragssystemen i en riktning där miljöpolitikens målsättningar är desamma för alla. Bara på detta sätt går det att förhindra att produktionen styrs till länder som lockar företag med hjälp av sin outvecklade miljö- och arbetslagstiftning. Grundandet av en till regeringarna kopplad miljöorganisation med tillräckliga befogenheter skulle bidra till att fästa större vikt vid miljöaspekterna i det internationella fördragssystemet. Ett internationellt miljöskydd gynnar också säkerheten. En stor del av världens flyktingproblem orsakas av försämringar i miljön.

Läs mer: [Se original dokumentet]
De gröna & Östersjön

Mot förnybar energi

Den gröna energipolitiken grundar sig på energiinbesparing och gynnande av förnybara energikällor. Nya, naturbesparande energiproduktionssätt, energisnål teknologi och främjande av forskning och utveckling av teknologi som höjer den allmänna ekoeffektiviteten inom produktionen bör stödas med offentliga medel. Kärnkraften med alla sina risker är en energiform från förra seklet och man bör gradvis avveckla den. Naturgas kan användas som en lösning under en övergångstid för att ersätta mer nedsmutsande och farligare energiformer.

Klimatförändringen är en av vår tids allra största utmaningar. Kyoto-avtalet kom inte med någon slutgiltig lösning i frågan. Växthusgaserna bör minskas med 60 procent från nivån år 2002 fram till år 2050: inte ens det här räcker till för att stoppa klimatförändringen utan gör den bara långsammare. För att stävja klimatförändringen bör man målmedvetet rikta in sig på en ny slags energiekonomi baserad på förnybar energi och energisnål teknik. Också trafik- och samhällsplaneringen inverkar på klimatförändringen. Europeiska unionen bör införa energi- och koldioxid-skatter och främja samarbete inom energi- och klimatprojekt i närområdena och i utvecklingsländerna. Man bör också utreda möjligheterna att minska på växthusutsläppen genom utsläppshandel. Utsläppsmålen efter Kyoto bör under en period av 20-30 år leda till en jämlik utsläppsnivå, det vill säga till ett läge där samtliga invånare i världen har lika liten rätt att producera växthusgaser.

Läs mer: [Se original dokumentet]
De gröna & energin

Ett trivsamt boende

Den sociala och ekologiska hållbarheten förverkligas konkret i den lokala boendemiljön. Ett kvalitativt högstående boende och en trivsam, handikappvänlig, säker och hälsosam livsmiljö utgör basen för välfärden. Olika boendegruppers behov bör beaktas bland annat genom deltagande planering och genom att man mångsidigt värderar de sociala följderna av olika åtgärder. Städernas rekreations- och grönområden utgör viktiga mötes- och återhämtningsplatser. När man bygger nya hus bör hälsosamma och återanvändbara material användas och även annars ska man tillämpa ekologiska principer såsom ekoeffektivitet. Dessutom bör komposteringen av hushållsavfall ordnas. Såväl nya som grundreparerade fastigheter bör göras handikappvänliga och avfasade och de bör favorisera livscykelboende.

Ekologiskt planerade tätorter gynnar en tät men samtidigt trivsam samhällsstruktur, där kollektivtrafiken och den lätta trafiken samt kommunaltekniken fungerar effektivt. Genom en integrerande stadsplanering skapar man en kvalitativ livsmiljö, lokal service och tillräckligt stora grönområden.

Genom harmonisering av markanvändningen och av trafikpolitiken kan man i betydande grad minska på transporten av människor och varor. Priset och lättillgängligheten styr människors val mer än de politiska åsikterna. Därför bör till exempel tåg vara lätt och billigt att använda, flyget dyrt. Den handikappvänliga kollektivtrafiken bör vara heltäckande såväl lokalt som nationellt. Vägar, datanät och service bör vara så fungerande att det är möjligt att bo även i glesbygden.

Förutom naturen utgör den byggda miljön en del av vår tradition. Historien kan inte återuppbyggas. Att skydda byggnader och traditionella landskap är också det hållbar region-, stads- och näringslivspolitik. Samhällets ekonomiska stöd måste mångdubblas när det gäller att spara kulturarvet. Inom byggnadsskyddet bör man vid sidan av enskilda objekt också se till områdeshelheter och landskapsvärden.

Läs mer: [Se original dokumentet]
De gröna & trafiken

Ekomat och närodlad mat

Maten är ingen konsumtionsförnödenhet utan en livets grundförutsättning. Var och en har rätt till föda och rätt att få veta dess ursprung. Närbutikerna och direktförsäljningen bör gynnas framom de stora köpcentrumen vad gäller distributionen av maten. Också i städerna kan man minska användningen av den egna bilen som "inköpskasse" genom att främja olika sätt att förmedla de dagliga produkterna direkt till konsumenterna.

Inom lantbrukspolitiken bör man sporra en mer etisk och ekologisk produktion än hittills. Ekoproduktion bör målmedvetet rekommenderas och gynnas. Minimimålsättningen är att 20 procent av Finlands matkonsumtion utgörs av ekomat senast år 2010. Det lönar sig att rekommendera närodlad mat tack vare dess ekovänlighet. Det är också god regionpolitik. Jordbruksstöden bör bibehållas på en nivå som möjliggör finländskt, familjebaserat jordbruksidkande även i fortsättningen.

Det primära målet internationellt sett bör vara att alla människor garanteras tillräckligt med föda och att den är trygg. Inom lantbrukshandeln bör man agera så att de mer utvecklade länderna öppnar sina marknader för produkter från fattigare länder samtidigt som de fattiga länderna tillåts att utveckla sin egen småskaliga produktion skyddad från konkurrens. U-ländernas matproduktion liksom dess ställning på marknaden får inte försvagas på grund av industriländernas lantbruksstöd. Finlands biståndspolitik bör utgå ifrån att orättvisa jordägoförhållanden bör rättas till.

Bestämmelserna för djurskyddet måste omarbetas på så sätt att de ökar djurens välmåga. Betydande förbättringar bör göras dels genom stöd till ekoproduktion och dels genom skärpning av djurskyddsbestämmelserna inom det konventionella lantbruket. Det bör sättas tidsgränser för transport av slaktdjur och man bör sträva till att förhindra att levande slaktdjur transporteras från ett land till ett annat inom EU-området. Djuren har rätt till ett arttypiskt beteende. Det sätt på vilket pälsdjursfarmningen idag drivs är ett exempel på ett etiskt ohållbart produktionssätt som bör överges inom en övergångstid. En etiskt hållbar djurhushållning är en viktig framtida framgångsfaktor för den finländska landsbygden. Djurens välmående har också andra vittomfattande följder. Betesgångens drastiska minskning i Finland hotar att utrota hundratals organismarter som utgör en väsentlig del av vårt traditionella landskap.

Alla människor har rätt till ren mat och rent dricksvatten. Ekonomiska fördelar får inte gå före mänskliga basbehov eller före miljön. Hälso- och miljörisker bör undvikas, både inom bioteknik och inom övrig produktion ska försiktighetsprincipen iakttas. Genteknologins forsknings- och produktutveckling bör bli möjlig att genomsyna och öppen för konsumenterna. Genmanipulering av djur och växter bör undvikas inom primärproduktionen. Ett internationellt regelverk för genteknologin bör utvecklas å det snaraste.

Läs mer: [Se original dokumentet]
Nära naveln - matpolitiska linjepapper
De gröna & djurskyddet

Det viktigaste är en god vardag

Ett fungerande välfärdssamhälle grundar sig på ansvarsfördelning mellan den offentliga makten, individen, familjen och olika gemenskaper. Välfungerande sociala nätverk - till exempel inom grannskapet, inom släkten och vänskapskretsen - stöder individernas och familjernas verksamhet och minskar de sociala riskerna. Den offentliga maktens uppgift är att stå som garant för en rättvis inkomstfördelning och för nödvändiga välfärdstjänster.

De politiska beslutens sociala följder måste uppskattas på förhand. Inom basservicen är det viktigt att se till att det finns valfrihet samtidigt som man strävar till närdemokrati och nyttjardemokrati. Förutsättningar för ett gott liv bör erbjudas alla medborgare utifrån deras egna villkor.

Barn som riskerar att marginaliseras bör hjälpas i tid. Välfungerande offentliga tjänster kan effektivt förhindra problem att uppstå genom att barnens och familjernas svårigheter igenkänns och genom att man ingriper på ett så tidigt stadium som möjligt. Ett familjecentrerat sätt att erbjuda tjänster inom servicesektorn är det mest humana och ekonomiska. Att stöda familjen är ett vettigt sätt att placera socialt kapital på och väsentligt för jämlikheten. De familjepolitiska förmånerna måste förbättras.

Dagvårdstjänsterna bör utvecklas till att bli mångsidigare och till att stöda föräldrarnas valfrihet. Barnets fördel måste alltid prioriteras. Barnfamiljernas situation bör förbättras genom att man underlättar sammanjämkningen av arbete och familjeliv och stöder delat föräldraskap. De minsta skoleleverna bör ha rätt till trygga eftermiddagar under vuxenledning. Det bör vara ekonomiskt möjligt för familjerna att välja att ta hand om barn och andra anhöriga som är beroende av vård i hemmet. Anhörigvårdarnas ställning bör stärkas genom höjning av utbetalade arvoden och genom utökad rätt till lediga dagar. Dessutom bör man stöda gemenskaperna att på eget initiativ utveckla och pröva fram vårdmodeller.

Inom hälsofrämjandet bör preventionen betonas. Speciell uppmärksamhet bör fästas vid en reducering av de socialt betingade hälsoskillnaderna. En hälsosam miljö är den allra effektivaste preventiva hälovårdspolitiken.Vikten av hälsobringande motion för människor i alla åldrar bör betonas och det är skäl att stöda den. Hälsovårdstjänsterna bör vara heltäckande oberoende av boningsort och förmögenhet. Patientens egen andel av avgifterna för hälsovården får inte höjas. Vid ordnandet av hälsovårdstjänster bör man uppmuntra regionala experiment och stöda fördomsfrihet. Helhetsbetoande vårdformer bör utvecklas och alternativen inom hälsovården bör utökas. Klyftan mellan den traditionella västerländska medicinen och olika kompletterande vårdformer bör minskas. Alla hälsovårdsformer måste värderas kritiskt och de offentliga medlen bör styras till vårdformer som man vet att ger resultat. Samhällets stöd bör övervägas när det gäller vetenskaplig forskning i alternativa vårdformer. Öppenvården för mentalpatienter bör få tillräckliga resurser så att människorna istället för tung anstaltvård kunde bygga upp sin vardag med stöd av samhällets servicesystem, men ändå fungera självständigt. Mentalpatienter och handikappade har rätt till egen bostad och nödvändig hjälp- och stödservice. Man bör kontinuerligt främja deras möjligheter att fungera som fullständiga samhällsmedlemmar med både rättigheter och skyldigheter. Den preventiva mentalvården bör få större resurser än idag och orsakerna till problemen bör grundligare undersökas.

Alla har rätt till en omgivning utan våld. Våldet - även det dolda - bör motas.

Åldringar bör ha rätt att oberoende av boningsort utnyttja olika tjänster för att kunna bo kvar i sina hem så länge som möjligt. Tjänsterna bör utformas så att åldringens värdighet och hennes egen vilja inte kränks. De äldre bör även garanteras jämlik rätt att utnyttja alla medborgerliga tjänster oberoende av hur väl de kan hantera den moderna tekniken.

Den viktigaste förutsättningen för jämlikhet är den grundutbildning som bekostas med skattemedel och upprätthålls av den offentliga sektorn. Utbildningspolitikens målsättning är att ge alla goda och jämlika möjligheter att utbilda sig. De val man fattar i grundskolan får inte begränsa elevens möjligheter i framtiden. Barnen bör ges en fridsam inlärningsmiljö och en trygg uppväxtmiljö i grundskolan. Undervisningsmetoderna bör fortsättningsvis utvecklas i en riktning som stimulerar barnens förmåga att undersöka, att tillämpa och att tänka självständigt. Barnens skolresor får inte bli orimligt långa. Eftermiddagsverksamheten bör utvecklas i riktning mot en fritidsverksamhet som kunde ersätta kvällshobbyerna. Grundskolans konst- och kunskapsämnen bör vara i balans. Finlands skolsystem bör stöda vårt lands officiella språk. I de fall då elevens modersmål är något annat än finska eller svenska bör hennes studier i finska eller svenska och i modersmålet stödas. Utbildningen är en serviceform, inte en marknadsvara. Skoleleverna bör garanteras stöd- och specialundervisning utgående från deras eget behov. En bred allmänbildning utgör grunden för det finländska kunnandet. De gröna värderar ett på allmänbildningen baserat yrkeskunnande. Grundutbildningen bör skapa en bas för en livslång inlärning som stöds av fortbildning, vuxenutbildning och en bred, fri kulturverksamhet. Miljökunskap, toleransfostran, informationsflödesbehärskning, interaktionsförmåga och livskontrollfostran måste bli en del av all utbildning. Skolan bör utvecklas som arbetsmiljö även med hänsyn till lärarna och den övriga personalen.

Yrkesutbildningens dragningskraft och uppskattning bör ökas för att man skall kunna garantera att det finns en tillräcklig mängd yrkesutbildade personer. Det är ytterst viktigt att garantera att den utbildning som leder till högre examen är kostnadsfri och att undervisningen håller hög standard överallt i Finland. De två högskolesystemen måste utvecklas till en fungerande helhet utan att man glömmer skillnaderna i högskolornas målsättning. En tillräcklig offentlig finansiering garanterar den oberoende forskningen och möjligheterna till en undervisning som baserar sig på den. En särskild studerande-bostadspolitik gör det möjligt att söka sig till likartad utbildning från en ort till en annan. För jämlikheten bland de studerande är det viktigt att det går att studera på heltid utan att ta lån. Också studerande skall ha rätt till utkomstskydd.

Välfärdstjänsterna och rätten till en trygg vardag är något som tillhör alla. Bostadslösheten måste åtgärdas genom samarbete mellan många olika yrkesgrupper. Med hjälp av en balanserad samhällsplanering hindrar man att bostadsområden segregeras. En tillräcklig offentlig bostadsproduktion och en långsiktig planering av markanvändningen förhindrar att bostadspriserna skjuter i höjden. De som behöver en bostad bör ha tillgång till hyres-, bostadsrätt- och ägobostäder till rimliga priser. Olika boendeformer behövs för i en splittrad snuttjobbsvärld har inte alla möjligheter att binda sig till en ägobostad. Ägoboendets risker bör minskas. Bostadsstödspolitiken bör ändras så att den stöder olika former av kollektivboende och bostadsstödssystemet måste baseras på de verkliga boendekostnaderna. Stödsystemen för boendet bör slås samman till ett enhetligt bostadsstödssystem. En anmärkning i kredituppgifterna får inte utgöra ett entydigt hinder för någon att skaffa sig en bostad. De överskuldsattas situation bör underlättas.

Genom att garantera socialarbetet och rusvården tillräckliga resurser och genom att utveckla metoderna för tidigt ingripande ger man människor en utväg ur rusproblemen. Tyngdpunkten i narkomanpolitiken bör ligga i prevention och i en effektiv, mångsidig vård som högaktar individen. Avvänjnings-, ersättnings- och vårdanstaltsvården bör utökas och tröskeln att söka sig till vård bör sänkas för de narkotikaberoende. De prostituerades ställning bör förbättras genom social service, genom reglering och övervakning. De ekonomiska och sociala faktorerna bakom prostitutionen bör tas itu med och den människohandel som är förknippad med prostitutionen måste motarbetas.

De internationella patenträttigheterna för mediciner bör förändras så att också fattiga får tillgång till dem. Internationellt sett är målsättningen att alla besitter läskunskap. Det internationella samfundet bör stöda speciellt flickors och minoritetsgruppers utbildning. Att höja kvinnornas utbildningsnivå och främja deras sexualhälsan är ett bra sätt att stävja överbefolkningsproblemet.

Läs mer: [Se original dokumentet]
De gröna & familjen

Rätt till arbete och utkomst

Det nuvarande socialskyddssystemet har inte lyckats lösa snutt- och deltidsarbetarnas utkomstproblem. Socialskyddet är i behov av en grundlig genomgång med avsikt att minska den strukturella arbetslösheten och komma åt de s.k. flitfällorna. Det sociala skyddsnätet bör vara vattentätt, det vill säga att var och en har rätt till utkomst. En grundinkomst som samtliga medborgare har rätt till skulle fungera inte bara som ett skyddsnät utan också som en trampolin som skulle hjälpa var och en att klara sig på sina egna villkor. Med grundinkomst menas en månatlig penningsumma som man får oberoende av de egna förvärvsinkomsterna. Samtidigt skulle man betala skatt redan på små förvärvsinkomster vilket innebär att grundinkomsten skärs bort från dem som har normal löneinkomst. Grundinkomstsystemet innebär att det blir något kvar i handen på varje införtjänad extra euro. Systemet minskar även den administrativa styvhet som är förknippad med socialskyddet, behovet att kontrollera förmånstagarna minskar och de passiverande flitfällorna kan elimineras. Parallellt med grundinkomsten behövs individuellt socialarbete och ett socialförmånssystem som beaktar specialsituationer. Dessutom bör man fördomsfritt utveckla modeller där man utöver grundinkomsten kan ta i bruk flitpeng till exempel för arbete inom tredje sektorn och för studier. En grundinkomst som betalas till alla medborgare är ytterst viktigt ur sysselsättningssynpunkt och minskar den grå sektorn i samhället. En individuell ekonomisk trygghet igen stimulerar egenaktiviteten. Fattigdom stimulerar inte, den förlamar och marginaliserar. När mäniskan har det gott att vara orkar hon också bry sig om sin omgivning.

Före ibruktagandet av grundinkomsten kan man pröva på att göra reglerna för arbetsmarknadsstödet smidigare i de regioner där arbetsplatser de facto inte finns och där arbetsmarknadsstödet alltså inte kan stöda den lokala ekonomin.

Sysselsättningen stöds också av den gröna skattereformen som kan genomföras såväl i Finland som inom hela den Europeiska unionen. Den gröna skattereformen överför tyngdpunkten i beskattningen från beskattning av arbete till miljö- och kapitalskatter. Fastän man på 1990-talet tagit viktiga steg mot en skattereform är beskattningens struktur fortfarande i obalans. Möjligheterna att bli sysselsatt på den öppna arbetsmarknaden måste förbättras. Hindren utgörs av det lågavlönade arbetets höga helhetskostnader, eftersom man till arbetstagarens lön adderar skatter, socialskyddsavgifter och mervärdesskatt. Arbetsgivarens socialskyddsavgift bör differentieras för att gynna sysselsättningen. Inom beskattningen bör man sträva till europeisk praxis där dividendinkomster och arbetsinkomster beskattas jämlikt. Beskattningen bör dock fortsättningsvis vara progressiv för att bibehålla beskattningens utjämnande effekt på inkomstskillnaderna.

Sysselsättningen kan befrämjas både genom den gröna skattereformen och genom grundinkomstsystemet samt genom fördelning av arbetet. Arbetet kan delas på många sätt till exempel genom att förkorta arbetsveckan eller genom sabbatsledigheten. Genom delningen strävar man till att göra individens arbetsbörda rimlig och till att få arbetet att räcka till åt fler människor. Specielt viktigt är det att försäkra sig om att småbarnsföräldrarna kunde förkorta sin arbetstid.

Med hjälp av näringslivspolitiken bör man främja den sysselsättande ekonomin. Miljön och sysselsättningen står inte i ett motsatsförhållande till varandra, utan de går hand i hand. Miljöteknologin är en av världens snabbast växande ekonomiområden, och utvecklandet av dess olika delbranscher bör stödas även i Finland. Den produktion som är miljövänlig är ofta också sysselsättande. Den som vill ägna sig åt företagande bör garanteras en bastrygghet. Speciellt måste de mindre firmornas administrativa uppgifter göras lättare att sköta. Mervärdesskatten för de arbetskraftsintensiva servicebranscherna bör sänkas. Småföretagarnas ställning måste stödas till exempel genom en höjning av den omsättningsgräns vilken mervärdesskatt utgår på. Med hjälp av specialförmåner kan man främja att personer med nedsatt kondition och övriga icke-konkurrenskraftiga arbetstagare kan sysselsättas inom företagen. Kommunernas och statens konkurrensutsättningspolitik får inte på lång sikt leda till att de offentliga monopolen ersätts av privata motsvarigheter. Fördelarna och nackdelarna med konkurrensutsättningen bör granskas från fall till fall med hänsyn till allmännyttan. Privatiseringen och konkurrensutsättningen är motiverad om de är till nytta för medborgarna också på lång sikt.

Vid arbetslivsreformer bör arbetstagarnas ställning och arbetsavtalets allmänbindande natur tryggas. Förutom anställningstrygghet och en lön som motsvarar de fordringar arbetet ställer är det viktigt att samhället stöder arbetsgivarnas satsningar på att förhindra utbrändhet. Till ett gott arbetsklimat bidrar att arbetsgivaren bär ansvar för att eventuell diskriminering och sexuell trakassering genast tas itu med.

Läs mer: [Se original dokumentet]
De gröna & grundinkomsten

Pluralismen som utgångspunkt

En god vardag innebär bland annat rätt att leva sitt liv som fullvärdig medborgare oberoende av personliga egenskaper. Därför är demokrati, pluralism, mångkulturalism och tolerans centrala gröna värden. Främjandet av mänskliga rättigheter och jämlikhet hör förutom till internationella organisationer som Förenta nationerna också till varje lokalorganisation. Demokratins principer bör utsträckas till alla nivåer av beslutsfattande. De verkliga attitydförändringarna startar på gräsrotsnivå.

Allas röster bör höras

Vi lever i en värld där rätten att uttrycka sin åsikt är mycket ojämlikt fördelad. "Vid sidan av "de tysta i landet" bör man också tala om "de tysta i världen" - det handlar om människor som av olika orsaker inte får sin röst hörd. Medborgarorganisationerna har vid årtusendets slut fått en enorm kraft och via dem har allt fler människor fått en möjlighet att engagera sig. Medborgarnas organiserings- och yttrandefrihet och medborgarorganisationernas verksamhetsmöjligheter bör tryggas överallt i världen. Öppenheten vid förberedandet av och vid själva beslutsfattandet spelar en central roll för att medborgarorganisationernas påverkningsmöjligheter ska kunna utvidgas. Det bör idkas påtryckning på diktaturer att genomföra reformer som garanterar fria val, demokrati och grundläggande politiska rättigheter. Dialog är såväl nationellt som internationellt på lång sikt den effektivaste metoden att främja fred och stabilitet. Det finns situationer då en fredlig, öppen medborgarolydnad är acceptabel.

Genom att utveckla användar-, arbetsplats- och invånardemokratiska modeller ger man människor möjligheter att inverka på det beslutsfattande som berör dem själva och näromgivningen på en konkret nivå. Olika demokratiexperiment bör stödas så att också barnens och ungdomarnas röster blir hörda. De gröna stöder olika alternativa, ekologiska livsstilsgemenskaper och -experiment. Målsättningen är en engagerande och engagemangsstimulerande demokrati där olika aktörer inom medborgargrupperna utgör reella politiska krafter.

Förutsättningen för demokrati är förutom en demokratisk statsform, en omfattande läskunnighet och yttrandefrihet. I Finland innebär det här bland annat att man utvecklar medialäskunnigheten och ger människor jämlika färdigheter att delta i datasamhället oberoende av ålder, kön och utbildningsnivå. Också stödet till alternativa media främjar yttrandefriheten. Syftet med den offentliga massmediarapporteringen är att komplettera de media som fungerar på marknadens villkor. Samtidigt bör den offentliga massmediarapporteringen ha en klar och tydlig servicefunktion. Samhällets uppgift är att erbjuda mångsidig information och till det hör att upprätthålla för nyttjarna kostnadsfria bibliotek. De offentligt finansierade kulturtjänsterna erbjuder människor upplevelser som är viktiga med tanke på livskvaliteten, men de kan också förmedla sådana tankar och idéer till den samhälleliga diskussionen som i marknadsorienterade media och i en marknadsorienterad kultur annars riskerar att marginaliseras. Rätten till kultur på egna villkor är en grundläggande social rättighet.

Den representativa demokratin bör utvecklas

Demokratin bör förstärkas genom att man skapar nya platser för medborgarna till engagemang och till att bedriva politik, platser där medborgarna direkt kan påverka såväl sin näromgivning som rentav hela världen. Sådana platser är till exempel bostadsområdenas och arbetsplatsernas självstyrelseorgan, de internationella organisationernas lokalföreningar, stadsdelsföreningarna, konsumentföreningarna och partiavdelningarna. Dessutom bör parlamentarismen förstärkas. Den representativa demokratin i Finland bör kompletteras genom folkomröstningar och genom medborgarnas motionsrätt. Det är klokt att tillämpa datateknologin fördomsfritt när man söker nya sätt att främja demokratin. En grundläggande förutsättning för demokratin är att medborgarna får information. Öppenhet inom administrationen, genomskinlighet i beslutsfattandet och offentliga dokument är saker som bör befrämjas inom alla politiska områden. Datateknologin måste utnyttjas på alla tillgängliga sätt för att medborgarnas engagemangs- och informationsanskaffningsmöjligheter ska förbättras.

Valsystemets politiska proportionalitet bör förbättras. Man bör komma ifrån orimligt höga rösttrösklar inom valdistrikten. Valsättet kan ändras så att det blir mer proportionellt och mer intressant för medborgarna genom att man tar i bruk ett valsätt där väljaren kan överföra sin röst på andrahandskandidaten ifall förstahandskandidaten inte fått tillräckligt stort understöd.

Vi människor röstar också med våra eurosedlar. Därför är det väsentligt för en marknad som vill vara rejäl att folk vet vad de köper. Produkterna bör innehålla uppgifter om hur tillverkningen har påverkat miljön och under hurdana arbetsvillkor de har framställts.

Medborgarna bör få information om vilka bindningar deras representanter har. Att komma åt korruption, att synliggöra penningväldet och att främja den goda administrationen är globala uppgifter. Val- och partifinanisieringen bör bli offentliga och fördelningsprinciperna för de offentliga medel som styrs till organisationsarbetet bör tåla dagsljus. Tidsbundna mandat och rotation av folk på höga poster är att rekommendera.

Beslutsfattandet bör alltid befinna sig så nära medborgaren som möjligt. De regionala och lokala nivåerna bör ges makt och ansvar och mellan kommunerna och staten bör demokratiska metoder för beslutsfattandet utvecklas. Vid förnyelsen av regionalförvaltningen bör man sträva till att landskommunfullmäktige väljs i direkta val till exempel i samband med kommunalvalen. De offentliga dokumenten bör publiceras på nätet. I dokument och i lagar bör det användas ett lättförståeligt språk - ett språk som faktiskt förstås av var och en. Bevarandet av yttrandefriheten på nätet bör garanteras.

Jämlikheten som beslutsprincip

Till demokratin hör förmågan att respektera folks olika sätt att ordna sitt liv på. Jämlikhet innebär inte jämntjockhet. Det finns många lika värdefulla sätt att vara kvinna, man, människa. Sexuell jämlikhet, jämlikhet mellan könen och främjandet av de handikappades rättigheter är viktiga saker för de gröna. Fastän jämlikheten gjort stora framsteg på många områden i Finland finns det fortfarande en mängd brister som hindrar jämlikhet och mänskliga rättigheter från att förverkligas.

Jämlikhetsmålsättningen bör finnas med som beslutsprincip för allt beslutsfattande. En konsekvensbedömning av de politiska beslutens könsbetonade följder bör utvecklas som en del av bedömningen av beslutens sociala följder. Alla betydande helhetsbetonade lagreformer bör utsättas för en könsbedömning. Familjevåldet är ett allvarligt problem i Finland. Man bör med alla medel försöka råda bot på problemet. Alla bör garanteras samma rättigheter oberoende av sexuella preferenser. Det här innebär till exempel rätt att adoptera och rätt att ingå äktenskap.

Sammanjämkningen av de krav familjen och de krav arbetslivet ställer på individen är central för jämlikheten mellan könen. Kostnaderna för föräldraskapet bör delas jämnt av bägge föräldrarnas arbetsgivare, och fädernas deltagande i föräldraskapet bör stödas till exempel genom en förlängning av pappaledigheten, det vill säga genom ett faderskapstillägg; faderskapet bör stödas också när man löser vårdnadstvister. När det gäller att eliminera löneskillnaderna bör den offentliga sektorn föregå med gott exempel. Lönen bör vara beroende enbart av personens arbetsuppgifter och kunnande, inte av de personliga egenskaperna som kön eller hudfärg. En bedömning av hur krävande arbetet är utgör ett sätt att genomföra lönejämlikhet på. Den finländska arbetsmarknaden är tydligt indelad enligt kön. Det här gäller inte bara lönen utan indelningen genomsyrar hela arbets- och utbildningsbranschen. Segregeringen bör minskas genom jämlikhetsfostran och genom att man i yrkesvals- och studiehandledningen beaktar könsaspekterna.

Läs mer: [Se original dokumentet]
De gröna & mänskliga rättigheterna

Verkligheten är mångkulturell

Ett välmående och jämlikt samhälle är grundat på mångkulturalism. På samma sätt som de lokala kulturerna utgör en rikedom utgör invandrarkulturerna en rikedom för en stat som gör namn för att vara en kulturstat. Mångkulturalism- och toleransfostran bör spela en central roll i skolsystemet: man bör lära sig att uppskatta pluralism. I samband med att invandrarna inlemmas i det finländska samhället och i det finländska skolsystemet bör man ordna undervisning i invandrarnas eget språk och i deras egen kultur. Genom kulturpolitiken främjar man såväl demokratin som jämlikheten.

Minoritetsspråken bör få stöd i skol- och kulturpolitiken. Samernas rätt till mark, vatten och till sina traditionella näringar bör garanteras lagstiftningsvägen. Romernas ställning och utbildning bör förbättras. De som använder teckenspråk bör garanteras ett tillräckligt utbud av tolktjänster.

Att respektera minoriteter är ett av de mest centrala värdena inom den Europeiska unionen, men i praktiken är det alltför ofta bara tomma ord. De olika kulturernas levnadssätt och näringsfång bör respekteras. Mångkulturalismen bör ges så mycket utrymme som det bara är möjligt enligt lagstiftningen, vedertagna goda seder och med tanke på gruppernas inbördes jämlikhet. Det bör skapas möjligheter att förbättra minoriteternas och minoritetsspråkens ställning inom hela unionen. Att stöda de lokala kulturerna innebär att närhetsprincipen faktiskt tas på allvar. Olika områden bör också i fortsättningen ha en möjlighet att själva bestämma över sitt beslutssystem och över hur basservicen ordnas.

De gröna försvarar världsåskådnings- och religionsfrihet. I det mångkulturella samhället bör staten på ett jämlikt sätt stöda olika religiösa samfund. De gröna värderar det humanitära arbete olika kyrkor utför i hemlandet och utomlands. Människan måste ha rätt till en värdig död i enlighet med sin egen världsåskådning.

Tänk globalt, handla lokalt

2000-talets centrala politiska utmaning är att inom den globala marknaden styra mänskligheten i riktning mot gemensamt ansvar och jämlikhet. Genom att minska på välståndsklyftan förhindrar man konflikter både mellan stater och inom stater. Förhindrandet av regional ojämlikhet kräver åtgärder såväl inom de enskilda staterna som globalt. Regionalpolitik och utvecklingssamarbete samt en handelspolitik som respekterar de mänskliga rättigheterna, miljön och demokratin är oumbärliga. Det blir allt viktigare att kunna formulera de politiska målsättningarna med Europa och hela världen som utgångspunkt. Handla lokalt, tänk globalt!

Orsakerna till flyttningsrörelsen måste tas itu med

Flyttningsrörelsen inom Finland kräver ett alltför högt pris rent mänskligt sett. Folk måste ha rätt till en tillräcklig utkomst och ett gott liv oberoende av boningsort. Det här kräver en aktiv och aktiverande landsbygdspolitik. Den nationella näringslivspolitiken måste fungera så att det uppstår arbetsplatser också utanför nuvarande tillväxtcentra. Distansarbetsmodeller och strukturer som stöder dem måste utvecklas aktivt. Det här kräver effektiva datanätsförbindelser till samma pris åt alla människor och företag oberoende av boningsort och placering. Verksamhetsförutsättningarna bör tryggas även för landsbygdens traditionella näringar. Med hjälp av trafikpolitiken kan man stöda olika områdens livskraft till exempel genom att utveckla snabba och förmånliga tågförbindelser och ett täckande bussruttnät.

Differentieringen av kommunerna och den omfattande kommunala självbestämmanderätten har lett till att kvaliteten och tillgången på de tjänster invånarna har rätt till märkbart skiljer sig från varandra i olika kommuner. Kommunernas självbestämmanderätt bör i huvuddrag inte inskränkas, men staten kan genom rekommendationer sträva till att styra kommunernas serviceproduktion. Kommunerna bör garanteras ekonomiska förutsättningar att ordna den service som lagen förutsätter. Utgångspunkten för hur administrationen ordnas bör vara kommuninvånarnas rätt till service, inte kommungränserna. Sammanslagningen av kommuner till fungerande helheter bör kraftigt främjas.

Utmaningen för invandrarpolitiken är att skapa lagliga sätt att ta sig in i landet utöver asylansökningssystemet. I praktiken betyder det här att man underlättar möjligheten att invandra i arbetssyfte. Europeiska unionen har byggts till en fästning vid vars gränser människor dör i människosmugglarnas händer. En okontrollerad flyttningsrörelse och en invandrarpolitik som koncentrerar sig på att bygga murar är orsaken till att det inom Europeiska unionens område bor miljoner människor som saknar medborgarskap. Dessa människor måste garanteras rätt att delta i beslutsfattandet och även ges andra grundläggande rättigheter i det land de vistas i. Människors grundläggande medborgerliga rättigheter bör primärt bestämmas utifrån den faktiska boendeorten.

Varje människa har rätt att eftersträva människovärdiga omständigheter för sig och sin familj. Finland bör ta emot fler invandrare än hittills. Invandrarpolitiken får inte leda till en socialt snedvriden flyttningsrörelse där utbildade människor flyttar från de fattiga länderna till de rika. Finland bör bära sitt ansvar för världens flyktingar och erbjuda fler flyktingar asyl än man gör idag. Orsakerna till flyktingskapet bör åtgärdas internationellt utan att man för den skull äventyrar rätten för den som råkat ut för förföljelse att för egen del ansöka om asyl. En människa söker asyl på grund av otrygghet och nöd. Asylsökande bör inte behandlas som kriminella.

Europeiska unionen som global ansvarsbärare

Europeiska unionen kan spela en central roll som initiativtagare inom internationell politik. Unionens roll som lokomotiv vad gäller klimatförhandlingarna har visat att unionen när den vill väl kan spela den rollen. Den gröna politikens målsättning är att aktivera Europeiska unionen och få den att bemästra globaliseringen till exempel genom att avveckla skatteparadisen och genom att främja ibruktagandet av Tobin-skatten som minskar den osunda valutaspekulationen.

På unionsnivå gäller det att skapa miniminormer för beskattning, socialskydd och miljölagstiftning i avsikt att förhindra osund skattetävlan. Den gröna visionen av Europa utgår från en decentraliserad federation där unionen fungerar som en stark aktör inom de områden där multinationellt samarbete är nödvändigt. I annat fall ligger beslutanderätten på regional-, lokal- och nationell nivå.

Utvidgningen av den Europeiska unionen ger stabilitet och fred i Europa. De gamla och de nya medlemsländerna bör vara jämlika och tillsammans bygga en union som är mer demokratisk och öppen.

Ekonomin är inte det som ska styra världen

Globaliseringen har gjort staterna mer beroende av varandra. Vid sidan av den ekonomiska politiken och miljöpolitiken kräver de flesta av människans vardagsproblem att de ses ur ett globalt perspektiv. Den okontrollerade globaliseringen av ekonomin hotar inte bara utvecklingsländernas möjligheter att förbättra sina invånares livsomständigheter utan också den nordiska välfärdsstaten. Den osunda skattetävlingen mellan staterna har orsakat tryck att skära ner på den offentliga sektorn, det handlar med andra ord om ett ingrepp i den för vår finländska jämlikhet så centrala välfärdsservicen. Ekonomin är ett instrument som ska finnas till för medborgarnas bästa. Allt är inte till salu.

Förutom den nationella ekonomiska politiken har även överstatliga organisationer som Världshandelsorganisationen WTO och Världsbanken - vilkas verksamhet inte kan anses demokratisk - allt mera antagit rollen som centrala politiska aktörer. Miljön, den sociala rättvisan, demokratin och de mänskliga rättigheterna utgör värden som måste kunna styra och vid behov också bestämma över det ekonomiska beslutsfattandet. Också därför är det viktigt att utveckla nya överstatliga, demokratiska modeller för samarbete och reglering samt ett internationellt rättssystem liksom att förstärka Förenta nationernas roll i den internationella politiken. Det är viktigt att alla är med och skapar den nya världsordningen. Den extrema fattigdomen och lidandet är allas gemensamma problem och det är ett problem som måste gå att lösa. Detta förutsätter en grundlig förnyelse och effektivering av Förenta nationernas verksamhet.

I en äkta dialog är man beredd även att lyssna. Främjandet av arbetstagarnas rättigheter, de mänskliga rättigheterna, miljöskyddet och jämlikheten bör utgöra målsättningen för regleringen av handeln överallt i världen. Frihandeln bara spetsar till de problem som finns om konkurrensen är osund. Basservicen och grundförutsättningarna för livet såsom vattenförsörjningen bör inte omfattas av frihandelsavtalen utan de här frågorna måste man kunna bestämma om lokalt. Man bör skapa metoder att begränsa bolagens makt.

De fattiga länderna bör ha möjligheter att utveckla sin ekonomi i skyddade omständigheter till exempel genom en höjning av förädlingsgraden på produkterna - en höjning som de själva har hand om. I fortsättningen bör kriterierna för den rejäla handeln utgöra regel, inte undantaget. De internationella handels- och ekonomiorganisationernas beslutssystem måste demokratiseras och organisationerna måste se till att utvecklingsländerna har möjligheter att delta i beslutsfattandet och får sina åsikter hörda utan påtryckning från andra länder.

Finlands biståndsmedel bör höjas till en procent av bruttonationalprodukten och till minst 0,7 procent inom år 2010. Finland bör främja eftergiften av de fattigaste ländernas lån och dessa länder måste tilldelas medel för att utveckla sitt skolsystem, att främja kvinnornas ställning och effektivera hälsovården och miljövården. Det är ingen idé att med hjälp av biståndspolitiken enbart rätta till de fel som orsaktas av andra politiska sektorer, utan den politik som Finland och Europeiska unionen bedriver bör konsekvent följa de fattiga ländernas eget intresse. Till exempel bör exportkrediterna och exportgarantierna som finansieras med skattemedel följa bindande och högt ställda miljökrav, och vara i samklang med de mänskliga rättigheterna för att inte handelspolitiken ska skapa problem som man sedan tvingas rätta till med hjälp av biståndspolitiken.

Mot fred

Nedrustningen skapar på lång sikt förutsättningar för fred. Förbudet mot personminor måste fås att gälla globalt. Vapenexporten bör vara så strängt reglerad att vapen inte hamnar i händerna på dem som kränker de mänskliga rättigheterna. Ju mindre penningsummor som används till vapen desto bättre. Europeiska unionen behöver inte en egen armé utan bör koncentrera sig på att utveckla mångsidigheten i sin krishantering. Väsentligt är att konflikter förebyggs med olika medel. I världen efter det kalla kriget har motiven för Finlands militära neutralitet förändrats, men inte själva principen. Finland bör förbli neutralt och i sin utrikespolitik betona krishanterings-, fredsbevarande och förmedlingsuppdrag. Finland bör förbli militärt obundet och inte ansluta sig till Nato. Vid uppbyggandet av den internationella säkerheten bör man betona och förstärka de roller Europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen och Förenta nationerna spelar.

Vapentjänst och civiltjänst bör i Finland vara inbördes jämlika alternativ. Medellängden för bägge tjänstgöringsformerna bör vara lika lång och det bör göras möjligt att utföra sin tjänsteperiod utomlands, till exempel inom ramen för biståndsarbetet. Den vapenfria tjänstgöringen och civiltjänstgöringen bör utvecklas för att bättre än idag svara mot räddnings- och befolkningsskyddsbehov såväl under normala tider som då undantagstillstånd råder. Totalvägrare bör behandlas jämlikt oberoende av religiös, etisk eller annan bakgrund. Att vägra vapentjänst måste vara tillåtet även då undantagstillstånd råder eftersom samhällets funktionsduglighet förutsätter även annat än existensen av en armé. Civiltjänstgörarplatsernas antal bör utökas bland annat genom att man överför boendekostnaderna för civiltjänstgörarna på staten.

Verksamhetsförutsättningarna för kriminella organisationer som sysslar med vapen- och droghandel samt kvinno- och barnhandel bör försvagas till exempel genom att lätta på bankhemligheten och genom en avveckling av skatteparadisen. Begränsningar av de medborgerliga rättigheterna är inte rätt väg. Offren för kvinnohandeln bör garanteras trygghet att söka hjälp utan att riskera utvisning. Dödsstraffet bör slopas överallt i världen. Man bör målmedvetet kämpa mot användningen av barnarbetskraft, mot tortyr, mot marginalisering och våld mot civila. Finland är enligt statistiken ett av Europas mest våldsamma länder, problemen finns alltså också nära oss. Orsakerna bör analyseras och man bör söka vägar att förändra situationen.

Utmaningen för den gröna politiken är att fortsättningsvis föra fram konkreta och modiga förslag, oberoende om det är fråga om nya miljöpolitiska innovationer, förslag till förbättring av den deltagande demokratin eller förslag till en socialt rättvisare handelspolitik. Öppenhet inför nya idéer och viljan att slå vakt om partiets egen inre demokrati är det som hjälper oss att uppfatta signaler som idag är svaga, men vilka kan bli lösningen på framtida problem. Världen förändras eftersom vi förändrar den.