Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.uta.fi/pohtiva/ohjelmalistat/VIHR/863

Vihreä liitto

Gröna förbundets program


  • Puolue: Vihreä liitto
  • Otsikko: Gröna förbundets program
  • Vuosi: 1998
  • Ohjelmatyyppi: yleisohjelma

Gröna förbundets program

Version 1998

Godkänt vid Gröna Förbundets årsmöte 23.-24. maj 1998

FÖR EN ANSVARSFULL FRAMTID - GRÖNA FÖRBUNDET

  • DET ÄR DAGS ATT TA NÄSTA STEG!
  1. EN OBEGRÄNSAD MATERIELL TILLVÄXT ÄR OMÖJLIG - FÖR ETT HÅLLBART VÄLSTÅND SOM INTE TÄR PÅ NATURRESURSERNA
  2. FULL SYSSELSÄTTNING ÄR OMÖJLIGT - GRUNDINKOMSTSYSTEMET ÄR LÖSNINGEN
  3. OJÄMLIKHETEN ÖKAR - LÅT OSS BYGGA UPP EN NY SOLIDARITET
  4. MAKTEN RINNER OSS UR HÄNDERNA - FÖR ETT DEMOKRATISKT INFORMATIONSSAMHÄLLE
  5. PROBLEMEN ÖVERSKRIDER NATIONALSTATENS LÖSNINGSFÖRMÅGA - FÖR ETT NYTT INTERNATIONELLT SAMARBETE
  • GRÖNA FÖRBUNDET - DEN NYA VÅGENS PARTI

DET ÄR DAGS ATT TA NÄSTA STEG!

Gröna förbundets liksom dess utländska systerpartiers målsättning baserar sig på kompanjonskap mellan människa och natur, på individens frihet, på jämlikhet, icke-våld samt på medborgardemokrati. Genom respekt för dessa värden bör man stegvis övergå till ett mänskligt och ekologiskt hållbart samhälle, vilket innebär att den materiella produktionen och konsumtionen anpassas till jordklotets bärförmåga. Det förutsätter att dagens produktionsmässiga och tekniska revolution fås under mänsklig kontroll. Politiken måste återfå sina av marknadskrafterna berövade möjligheter att styra utvecklingen.

På 1970- och 80-talet blev miljöfrågorna en del av den seriösa politiska diskussionen i de industrialiserade länderna. Det slutliga genombrottet för miljötänkandet skedde under 1990-talet, då miljöfrågorna blev en del av den internationella politiken. Miljökonferensen i Rio 1992, befolkningskonferensen i Kairo 1994 och klimatkonferensen i Kyoto 1997 är exempel på att det skett förändringar i den internationella politiken. Alla resultat som nåddes under konferenserna var visserligen inte tillfredsställande, men det första steget i rätt riktning har tagits. Miljöproblemen - de största problem mänskligheten någonsin utsatts för - har äntligen tagits på allvar både i det internationella och det nationella beslutsfattandet. Det här är en utveckling som inte kan bromsas.

Ett steg i ny riktning är också att Gröna förbundet år 1995 som första västeuropeiska parti haft del av regeringsansvaret. Finlands exempel följdes snart av Italien och Frankrike. Redan tidigare hade de gröna suttit med i flera av den tyska förbundsrepublikens delstatsregeringar, liksom i många regeringar under övergångsskedet efter att Sovjetunionen splittrades (Estland, Lettland, Georgien).

Den gröna framtiden är ekologisk, socialt rättvis, jämlik och fredlig. Enligt de gröna kan våldet minskas både i relationer mellan olika stater, liksom inom staterna och även mellan enskilda individer.

De viktigaste medlen för att nå målen är:

  • en ekologisk-social grön skattereform
  • ett grundinkomstsystem
  • en omfattande jämlikhetspolitik
  • en mångsidigare demokratisk medborgaraktivitet
  • ett mellanstatligt samarbete och nya internationella beslutsfattarsystem

De gröna vill välja en ekologiskt och socialt ansvarsmedveten väg in i framtiden. Den mest framsynta tekniken måste utnyttjas för att modernisera samhället och styra in det på en ekologiskt hållbar grund. Också välfärdsstatens strukturer bör förnyas. Det här kräver en ny majoritet som överskrider traditionella politiska koalitioner och som är beredd att fördomsfritt gå in på ett nytt spår istället för att försvara det gamla. Vägen som igår mest liknade en dröm är idag en del av den politiska vardagen. Imorgon har vi den framför oss som ett allt mer realiserbart och realistiskt alternativ. Det dags att modigt ta följande steg!

1. EN OBEGRÄNSAD MATERIELL TILLVÄXT ÄR OMÖJLIG - FÖR ETT HÅLLBART VÄLSTÅND SOM INTE TÄR PÅ NATURRESURSERNA

Jordklotets befolkning växer med cirka 100 miljoner människor per år. Den materiella produktionen har på några decennier ökat med en mängd som motsvarar hela mänsklighetens tidigare produktion. En obegränsad materiell tillväxt är omöjlig redan på grund av att de icke-förnybara naturresurserna tar slut förr eller senare under 2000-talet. Koldioxidutsläppen som hör ihop med den materiella produktionen har ofantligt förvärrat växthuseffekten på jordklotet. Växthuseffekten orsakar en global klimatförändring vars följder ännu är omöjliga att spå. Ökenområdena breder snabbt ut sig på ett flertal kontinenter. Samtidigt minskar naturens diversitet oåterkalleligt.

EN STRUKTUROMVANDLING FÖR ETT EKOLOGISKT HÅLLBART SAMHÄLLE

De som erkänner att den materiella tillväxten medför problem talar om att skapa ett samhälle inriktat på hållbar utveckling. Ändå anser alltför många miljöfrågor vara lyx som bör tas itu med enbart om man inte behöver pruta på den materiella tillväxten. Det är allmänt accepterat att man ska ta hand om problemen, rena luften, jordlagren och vattendragen - sätta igång med en storstädning. De gröna anser att det här inte räcker, utan att man borde sträva till att åtgärda orsakerna till problemen. Det behövs en ekologisk strukturomvandling som stegvis leder till ett ekologiskt hållbart samhälle. Enbart marknadsmekanismer i sig leder inte dit, det behövs politisk handling.

Ett ekologiskt hållbart samhälle kan uppnås bara genom att man avstår från strävan efter tillväxt och med kraft inriktar sig på att utveckla teknologi som på ett ansvarsfullt sätt utnyttjar naturen. Både produktionen och konsumtionen måste grunda sig på det ekologiskt hållbara. Målet är en värld som är anpassad till ekosystemens bärkraft. På lång sikt är alla andra framtida alternativ orealistiska.

Utnyttjandet av de icke-förnybara naturresurserna måste inskränkas så långt det är möjligt. Utsläppen får inte överskrida naturens bärkraft.

De förnybara naturresurserna som vindkraft, sol och biomassa - i Finland speciellt flis - utgör grunden för en hållbar energiekonomi. Övergången till ett samhälle baserat på förnybar energi måste ske relativt snabbt, under ett par generationer. Därför måste man mer än idag satsa på forskning i dessa energiformer.

Ett förnuftigt sparande förutsätter inte stora uppoffringar. Vi kan upprätthålla vårt välstånd även om vi tär betydligt mindre på naturens bärkraft än vi gör idag. Att minska utnyttjandet av naturresurserna innebär inte att man automatiskt behöver skära ner på välståndet.

FÖR EN KVALITATIV TILLVÄXT

All tillväxt är inte skadlig. En sådan tillväxt som möjliggör större produktion samtidigt som det går åt mindre energi och naturresurser är godtagbar och önskvärd. Ett globalt ansvar innebär att industriländerna kraftigt minskar sin användning av naturresurserna och tryggar livets grundrättigheter i utvecklingsländerna. En grön tillväxt innebär bättre kvalitet, en ökad satsning på det kunnande som ingår i produkterna själva samt utökad och bättre service. Med hjälp av en know-how som är miljömedveten blir det här möjligt. Övergången från engångsprodukter till "flergångsprodukter", från kvantitet till kvalitet, måste styras av det offentliga.

Mänskligheten befinner sig dock fortfarande på den ohållbara utvecklingens bana. Det är viktigt att observera att ju förr vändningen sker, desto smärtfriare går den. Befolkningstillväxten på jorden kan fortfarande stoppas på ett behärskat sätt.

Vid övergången till ett ekologiskt hållbart samhälle måste de ekologiska målen styra allt: ekonomin, konsumtionen, trafiken, boendet och samhällsplaneringen. Vi måste ta i bruk nya mätare på utveckling, vi måste börja räkna den ekologiska bruttonationalprodukten ("ett grönt BNP"), som tar hänsyn till de förluster miljöbelastningen medför. En utredning av miljökonsekvenserna måste utsträckas till alla projekt som förändrar miljön och utredningsresultaten måste beaktas i all beslutsfattning.

DEN GRÖNA SKATTEREFORMEN

Centralt vid övergången är att ekonomins spelregler ändras så att de stöder både energi- och naturresurssparande och samtidigt ett meningsfullt arbete. För att marknadsmekanismerna ska fås att fungera rättvist och ekologiskt hållbart måste de styras med hjälp av "morötter": skatter och inkomstöverföringar.

En miljöpolitisk och sysselsättande skattereform är den allra väsentligaste ekonomiska förnyelsen. Ett genomförande av den gröna skattereformen innebär att man istället för att beskatta arbete övergår till att beskatta utnyttjandet av naturresurserna och miljöbelastningen. Den gröna skattereformen är realistisk och helt genomförbar: redan i 1996 års statsbudget tog Finland de första försiktiga stegen i den riktningen.

DEN FÖRMÅNLIGA ENERGINS TID ÄR ÖVER

Hittills har den materiella tillväxten baserats på billig energi och billiga råvaror. Naturen och kommande generationer, för vilka de förnybara energikällorna inte kommer att räcka till, blir tvungna att betala våra energiräkningar. På lång sikt är det enda rätta energipriset det den förnybara energin kostar.

Den viktigaste målsättningen för en ansvarsfull energipolitik är energisparande och övergång till förnybara energikällor. Genom att öka energianvändningens effektivitet och minska på konsumtionen i industriländerna kan energiåtgången halveras inom några decennier. Detta mål nås genom stegvisa reformer och genom ett beaktande av kommande energiskattehöjningar.

En höjning av miljöskatterna gör det möjligt att sänka andra skatter eller öka inkomstöverföringarna med en motsvarande summa. Helhetsskattegraden får dock inte höjas utan den bör kunna sänkas. Skattesänkningarna skall i första hand inriktas på arbetsbeskattningen. Den gröna skattereformen är alltså samtidigt social: den ökar efterfrågan på arbete och arbetsplatser.

Samhällsomvandlingen förutsätter en ekologisk trafikplanering, eftersom trafiken hör till det som belastar miljön mest. Trafikpolitiken bör inriktas på att gynna kollektivtrafik framom privatbilism. Förutsättningarna för den lätta trafiken måste förbättras och privatbilismen minskas genom trafikpolitiska, planeringsmässiga och skattetekniska åtgärder. Även privatbilismen kan minskas genom trafikpolitiska och planeringsmässiga åtgärder. Bilskatten bör graderas i förhållande till bilens egenförbrukning och bilbeskattningens tyngdpunkt bör fortsättningsvis koncentereras till beskattning av fossila bränslen. Elbilar bör gynnas genom att skatt på dessa fordon inte längre uppbärs efter år 2005 och genom en satsning på utbyggnad av laddningsnätet. Det internationella samarbetet måste inriktas p&! ! aring; att minska den globala flygtrafiken. Det här förutsätter att man satsar på att överföra information istället för människor och saker samt bygger ut snabbtågsförbindelserna.

FÖR EN HÅLLBAR PRODUKTIONSSTRUKTUR

Produktionsstrukturen i Finland måste omstöpas i en form som är hållbar för naturen. Miljöskydd har blivit en väsentlig faktor för framgång också i den internationella konkurrensen. Den positiva trenden att satsa på hållbar teknologi bör stödas och där spelar elektronikindustrin en viktig roll. Nya energiformer och energisparande teknik, inbegripet forskning inom området, bör göras till Finlands exporttriumfer. En övergång från energi-intensiv industri, som utnyttar icke-förnybara energikällor, till en mångsidig näringslivsstruktur är nödvändig. Servicebranschen måste utvecklas och satsningarna bör allt mera göras inom know-how-industrin, då förädlingsgraden ökar. Det arbetsintensiva reparationsbyggandet och miljöskyddet förbättrar sysselsättningen och den regionala bala! ! nsen. En förändring av produktionsstrukturen säkrar också förutsättningarna för finansieringen av vår välfärd, av utbildnings-, kultur- och informationstjänsterna.

Effekterna av den ekonomiska utvecklingen får inte hota naturens bärförmåga. Förorenaren måste betala för de miljöskador som uppkommer. Kostnaderna för miljöbelastningen måste i sin helhet överföras på förorenaren och dem som köper ifrågavarande produkter eller tjänster. Producentens ansvar måste utsträckas till produktens totala livscykel, ända från produktplaneringen till avfallshanteringen. Produkterna och det material de består av bör återanvändas. Förebyggande av uppkomsten av avfall måste inledas med det snaraste.

MILJÖPOLITIKENS NYA UTMANINGAR

Skyddet av atmosfären måste prioriteras inom den internationella politiken. Finland bör minska sina utsläpp av växthusgaser enligt de avtal som gäller för den europeiska luftvårdspolitiken. Därmed utövar man påtryckning på Nordamerikas och Asiens industriländer så att även de i betydande grad minskar sina utsläpp. En internationell luftvårdsfond bör grundas för att stöda de fattigaste ländernas energisparåtgärder.

De gröna stöder inte kärnkraft, eftersom uranbrytningen, transporten och lagringen av kärnbränslet, liksom även slutförvaringen inte ordnats på ett säkert sätt. Dessutom varken kan eller vill kraftbolagen ersätta eventuella skador som orsakas av storkatastrofer. Redan brytningen av uran i sig skapar betydande miljöproblem på gruvorterna. Under övergångstiden då användningen av kärnkraft och stenkol stegvis ersätts av förnybara energikällor kan gas användas. Också gasens miljöbelastning bör dock undersökas.

Finland behöver ett eget jordbruk som i hög grad är baserat på naturenlig odling. Med en ekologisk strukturomvandling av jordbruksproduktionen löser man också problemet med belastningen av vattendragen. Inom lantbruket bör man vid sidan av naturenlig odling även stöda övergången till en etisk husdjursekonomi. Det här kan bli en konkurrensfördel för Finland på exportmarknaderna. För att främja en ansvarsfull produktion och konsumtion bör jordbruksprodukternas ursprung och produktionssätt tydligt märkas ut för konsumenterna.

Finland har ett särskilt ansvar för att bevara och skydda diversiteten i sin skogsnatur och i sina kärrmarker. Grunden för skyddet är de internationella avtalen om naturens diversitet. Skogsbruket får inte äventyra artmångfalden. Därför måste strävandena att förena skogsekonomi och naturvård målmedvetet fortsättas genom utnyttjande av de senaste vetenskapliga rönen. Skyddsområdena måste utökas i synnerhet i södra Finland, och hotade arters överlevnad måste vid behov främjas genom preventiva åtgärder. Alla gamla naturenliga skogar, så kallade urskogar, som fortfarande finns kvar bör skyddas med det snaraste.

Skyddet av Östersjön ägnas speciell uppmärksamhet av de gröna i Finland. Vid vårt innanhavs flödesområde bor över 100 miljoner människor. Därför är Östersjön ett av världens mest belastade vattenområden. Östersjön måste räddas genom samarbete mellan de olika staterna. För att främja det bör en internationell Östersjöfond grundas.

Också vårt byggnadsmässiga kulturarv måste skyddas för det innehåller betydande andliga och ekonomiska resurser. De anslag som tillsätts för byggnadsskydd bör ökas betydligt och kulturhistoriskt viktiga byggnader bör repareras.

EGLER FÖR GENETISKA MANIPULATIONER

Genteknikens långtidsverkningar på hälsa och miljö är outredda. Gentekniken innebär risker i synnerhet om användningen snabbt breder ut sig, eftersom de naturliga arternas arvsmassa riskerar att förändras. Även genteknikens medicinska tillämpningar är förknippade med etiska problem, inte minst vad gäller djurskyddet. De måste lösas. Man bör vidare akta sig för att ta i bruk det slags genteknik där manipulerade organismer kommer ut i miljön. Genteknikens tillämpningar bör inte utvidgas förrän riskerna bemästras bättre än idag och man öppet diskuterat och kommit överens om värdegrunden.

2. FULL SYSSELSÄTTNING ÄR OMÖJLIGT - GRUNDINKOMSTSYSTEMET ÄR LÖSNINGEN

VÄLFÄRDSSTATENS KRIS BÖR BEMÖTAS MED REFORMER

De gröna stöder en välfärdsstat till vars grunduppgift hör att främja jämlikhet och hindra medborgarna från att marginaliseras. Välfärdsstatens strukturer bör dock förnyas och resultatet bli ett modernt välfärdssamhälle. Välfärdssamhällets uppgift är att främja medborgarnas jämlikhet och förmåga att styra sina egna liv, samt att skapa förutsättningar för human och globalt ansvarsfull aktivitet. Dagens system måste förbättras så att de individuella behoven och valmöjligheterna bättre kan tillgodoses.

På lång sikt är de grönas historiska målsättning att minska den oundvikliga arbetsinsats som behövs för uppehället, att förkorta arbetstiden och utöka den fritid som möjliggör individuell och samhälleligt meningsfull verksamhet. Samhället där full sysselsättning råder finns inte längre och under övergångsskedet på väg mot det nya samhället måste lönearbetssystemet och den sociala tryggheten förenas på ett nytt sätt.

Världsmarknaderna har öppnats och den internationella konkurrensen ökat. Den nya tekniken är i allmän användning och därför måste välfärdsstatens grunder och verksamhetsformer bestämmas på nytt. 1990-talets ekonomiska depression och arbetslöshet gjorde det arbetslöshetsskydd som byggts upp under tider med låg arbetslöshet alltför dyrt och passiverande. Alla människor bör garanteras en tillräcklig utkomst, men samtidigt måste systemet förenklas och förses med incitament till aktivitet. Socialskyddsstrukturen måste utvecklas så att även de minsta nettolönerna är tillräckligt stora för att det ska löna sig att arbeta.

Det traditionella arbetsförhållandet - 40 timmars vecka och årtionden på samma arbetsplats - blir allt ovanligare. Så kallade otypiska arbetsförhållanden, tidsbestämda vikariat och olika korttidsarbeten, blir igen allt vanligare. Välfärdsstatens strukturomvandling måste svara också på den utmaningen. Klyftan mellan arbetslöshet och arbete måste minskas. Utkomsten bör inte knytas till arbetet, utan bör ingå i ett grundinkomstsystem. Det här betyder en ny rättvisare inkomstfördelning.

GRUNDINKOMSTSYSTEMET NU!

De grönas förslag till förnyat socialskydd - som fått ett allt bredare stöd på olika håll - baserar sig på ett grundinkomstsystem. Vid övergången till ett sådant delas socialskyddet upp i tre delar:

  1. En inkomstrelaterad del, till vilken hör bland annat arbetspensioner, sjukpeng, tidsbunden arbetslöshetsersättning och föräldrapeng.
  2. En grundinkomst som automatiskt betalas till låginkomsttagare och vars syfte inte är att trygga den arbetsförmögnes hela utkomst utan ge ett tilläggsstöd till lågavlönade och dem som utför korttidsjobb eller delar på ett lönearbete, till småföretagare och sabbatslediga och till dem som gått över till en självförsörjarekonomi. Grundinkomsten minskar då de övriga förtjänsterna ökar, men på så sätt att tilläggsinkomsterna gör den summa som blir kvar i handen större.
  3. Socialskyddets behovsmässiga del, med vilken man garanterar de personers utkomst som på grund av arbetsoförmögenhet eller annan giltig orsak inte kan skaffa sin utkomst genom arbete.

Grundinkomstsystemet underlättar deltidsarbete och tillfälliga arbeten och gör det lönsamt för låginkomsttagare att arbeta. På så vis undviks flitfällor och godtyckliga tolkningar samtidigt som individens frihet blir större. Grundinkomstsystemet möjliggör skapandet av nya, meningsfulla arbetsuppgifter inom medborgarorganisationer, andelslag och i alternativa småföretag. Det minskar också den regionala ojämlikheten, migrationen och städernas okontrollerade tillväxt.

Grundinkomstsystemet förutsätter också att det nuvarande pensions- och studiestödssystemet förnyas. Det förutsätter även mer flexibla arbetsförhållandevillkor än idag. De självständiga och fria yrkesutövarnas roll blir allt viktigare i samband med att det gamla centraliserade industrisystemet förändras.

Sysselsättningen främjas också av att grundinkomstsystemet gör det möjligt att styra skattesänkningarna till låg- och medelinkomsttagarna. Detta skulle öka sysselsättningen i synnerhet i servicebranschen där arbetsplatsernas antal lättast kan ökas genom att näringsstrukturen görs mångsidigare.

FÖR EN NY ARBETSFÖRDELNING

En förkortning av den individuella arbetstiden är ett centralt medel vid förnyelsen av arbetsfördelningen. Inom de branscher där det är möjligt bör man övergå från åtta till sex timmars arbetdag. Samtidigt bör man skapa olika modeller för att öka den individuella valfriheten: arbetstiden måste bli flexiblare för att bättre svara mot olika livssituationer. Arbetslivet bör organiseras så att kvinnor och män på ett fullödigt sätt kan använda sig av sina egna speciella färdigheter och samtidigt leva ett gott familjeliv. En minskning av den individuella arbetstiden innebär inte nödvändigtvis att helhetsarbetstiden inom nationalekonomin minskar eftersom målet med arbetsfördelningen är att skapa nya jobbmöjligheter.

Den redan ibruktagna skattefriheten för hjälpsysslor i liten skala bör utvidgas och lokala penningekonomier med syfte att utbyta tjänster bör främjas.

Den gröna skattereformen både skapar nya arbetsplatser och förbättrar miljöskyddet.

N NYORGANISERING AV VÄLFÄRDSTJÄNSTERNA GER STÖRRE VALFRIHET

Tjänster bör produceras på så sätt att nyttjarens åsikter påverkar produktionen. Ansvaret för välfärdstjänsterna och övervakningen av kvaliteten på dem bör fortsättningsvis handhas av staten och kommunerna. Däremot kan privatföretagare, andelslag, organisationer eller till exempel anhöriga vid sidan av den offentliga sektorn verka som producenter av olika tjänster. På så sätt skapas större valfrihet för dem som nyttjar tjänsterna.

Basservicen inom social- och hälsovården bör tryggas. Kvaliteten på och mängden av dessa tjänster bör garanteras genom nationella normer så att invånarna i olika kommuner inte behandlas ojämlikt. Tjänster bör inte dras in på grund av statens finanssvårigheter. Däremot kan avgiftsfria tjänster avgiftsbeläggas.

BOENDET ÄR EN GRUNDRÄTTIGHET

Den finländska boendepolitiken har i praktiken tvingat mänskor att skaffa sig en ägobostad. Den finländska modellen för bostadsanskaffning kräver en hög löneinkomst och stora inkomstöverföringar. Genom en målmedveten och långsiktig bostadspolitik skapas fler boendealternativ. Produktionen av bostäder som inte kräver en stor individuell låntagning av innehavaren bör ökas. Statsstödet bör styras i synnerhet till produktion av hyres- och bostadsrättslägenheter. På lång sikt måste ett nytt stödsystem som görs till en del av grundinkomstsystemet skapas.

FÖR EN VITTOMFATTANDE HÄLSOVÅRDSPOLITIK

En mänsklig och ekonomiskt förnuftig hälsovårdspolitik grundar sig på en holistisk människosyn. Preventiva och vittomfattande åtgärder inom olika förvaltningsområden bör betonas. Väsentligt för den gröna hälsovårdspolitiken är en omgivning som är hälsosam och trygg och som befrämjar både fysisk och psykisk hälsa och som dessutom betonar individens ansvar för sin egen hälsa.

Ett med offentliga skattemedel finansierat hälsovårdssystem är rättvisare och billigare än ett som är baserat på försäkringar eller kundavgifter. Kundavgifterna inom hälsovården får inte väsentligt höjas från nuvarande nivå och den preventiva vården bör förbli avgiftsfri.

Den öppna vården och små avdelningsenheter bör vidareutvecklas som ersättare för den tunga anstaltvården. Den klyfta som finns mellan traditionell skolmedicin och de alternativa vårdformerna bör minskas. Effekten av vården bör fortsättningsvis undersökas. Det får inte heller prutas på skolning och vidareutbildning av vårdpersonalen.

3. OJÄMLIKHETEN ÖKAR - LÅT OSS BYGGA UPP EN NY SOLIDARITET

Den - hittills okontrollerade - strukturomvandling som har att göra med en allt öppnare världsekonomi och ibruktagandet av ny teknik ökar ojämlikheten och ställer samhälleliga konflikter på sin spets. Man måste svara på den växande ojämlikheten med en beslutsam jämlikhetspolitik. Omhändertagande av de svagaste i samhället och av minoriteterna är det högsta kriteriet på mänsklig civilisation. Det finländska samhället - och Europa - behöver en ny solidaritet.

Den främsta orsaken till ojämlikheten är långtidsarbetslösheten och den marginalisering abetslösheten för med sig. Den gröna skattereformen och grundinkomstsystemet är de viktigaste medlen för att råda bot på marginaliseringen.

STADEN OCH LANDSBYGDEN BEHÖVER VARANDRA

De gröna motsätter sig alla konstgjort skapade motsättningar mellan stad och landsbygd. En ekologisk nyordning av produktionen och konsumtionen och en teknisk modernisering är på lång sikt gemensam framtid för både stad och landsbygd. En övergång till grundinkomstsystemet främjar undersysselsatta och arbetslösa såväl i städerna som på landsbygden. Grundinkomstexperimenten bör startas i de landsortsregioner som är mest utsatta. De otypiska arbetsförhållanden som många människor i städerna lever med och de som på landsbygden försöker göra sitt näringsfång mångsidigare delar långt samma problem. Grundinkomstsystemet underlättar bägge gruppernas situation. Nyföretagsamheten, distansarbetet och grundandet av nätverk skapar nya möjligheter både på landsbygden och i staden.

De gröna vill ta ansvar för hela landets utveckling. Landets alla områden, städerna lika väl som landsbygden, bör utvecklas så att de bildar en helhet där delarna stöder varandra. För att man ska kunna skapa en rättvis och hållbar trafikpolitik bör det göras upp en nationell strategi som inkluderar alla trafikformer, även den lätta trafiken. Genom att målmedvetet utveckla snabba och förmånliga tågförbindelser kan man främja jämlikheten mellan olika regioner.

FÖR JÄMLIKHET MOT MARGINALISERING

Man bör i alla sammmanhang öka kunskapen om betydelsen av jämlikhet mellan könen. Jämlikhet höjer trivseln och effektiviteten på arbetsplatserna och ökar tryggheten och livskvaliteten i hemmen. För att främja jämlikheten bör man bland annat göra upp jämlikhetsplaner på arbetsplatserna och också följa upp hur de förverkligas. Dessutom bör man övervaka att de fördrag Finland slutit gällande förbättring av kvinnas ställning, bland annat Pekingfördraget, sätts i kraft som en del av den nationella lagstiftningen.

Inom arbetslivet bör åldersrasism i alla dess former motarbetas. Både unga och äldre arbetstagares möjligheter att delta i yrkeslivet måste förbättras genom utveckling av lagstiftningen och genom att förändra attityder som står som hinder för sysselsättningen.

Det förtryck av sexuella minoriteter som de gröna redan länge motsatt sig har äntligen förbjudits i Finlands strafflag och i grundlagen. Hur förtrycksskyddet i praktiken efterlevs måste dock övervakas genom att man tillsätter ett förtrycksskyddsombud. Till skyddsombudets ansvarsområde bör även höra att övervaka behandlingen av olika sexuella minoriteter. Parrelationen mellan två män eller två kvinnor bör ges samma samhälleliga rättigheter och skyldigheter som parrelationen mellan man och kvinna.

De handikappades lika värde, deras rätt att delta i samhällsgemenskapen och vikten av att de handikappades rättigheter beaktas vid all samhällsplanering är en självklarhet för de gröna. Det är en självklarhet som borde rotas djupare i hela samhället.

Det finländska samhället borde enligt de gröna kunna tolerera en mångfald olika röster, olika åsikter och livsformer. Ett fungerande mångkulturellt samhälle bör kunna tolerera konflikter. Olikheter bör bemötas i form av fredlig växelverkan. Samhällsbetonade och ekologiskt alternativa experiment bör stödas.

Den gröna kulturpolitiken stöder en möjligast pluralistisk och mångsidig kultur. Man bör värna om goda verksamhetsmöjligheter för konst- och kulturutövarna. Speciellt bör man värna om kulturservicen för barn och ungdom.

Den finlandssvenska befolkningsgruppens, romernas, samernas liksom även invandrarnas rättigheter bör garanteras. Detta gäller även dem som kommunicerar genom teckenspråk.

Man bör verka även internationellt för minoritetsfolkens och deras kulturers livsmöjligheter. Finland har en speciell moralisk plikt att stöda de i närområdena bosatta finskbesläktade folkens strävanden att bevara sin kulturella, språkliga och nationella särart.

FRÅN MONOKULTUR TILL MÅNGKULTUR

Den grundläggande principen för hur avståndet mellan den finska ursprungsbefolkningen och invandrarna ska minskas baserar sig på respekt för det mångkulturella och för allmänt godtagna handlingsmönster - respekten bör vara ömsesidig.

Flyktingarna är en hjärtesak för de gröna. Det är en mänsklig rättighet för den förföljde att beviljas asyl, samtidigt som det är en del av vårt globala ansvarstagande. Flyktingar bör garanteras fullständigt skydd i enlighet med Genevefördraget och det europeiska människorättsavtalet.

Rasism bör inte tolereras i någon form; man bör skrida till åtgärder för att hindra rasismen att rota sig. Barn bör redan från början uppfostras till tolerans.

De gröna försvarar världsåskådnings- och religionsfrihet. I det mångkulturella samhället bör staten jämlikt stöda olika religiösa samfund. De gröna uppskattar i synnerhet det arbete olika kyrkor utför inom ramen för u-hjälpen, liksom även deras arbete för freden och försvaret av välfärdsstaten.

Man bör bära ansvar även för dem som inte har rösträtt och inte kan klä sitt lidande i ord. Ansvaret för djuren har blivit en del av politiken och kommer så att förbli. De gröna vill driva utvecklingen mot en mer etiskt inriktad djurhantering. Djuren och deras artbestämda beteende bör respekteras överallt.

4. MAKTEN RINNER OSS UR HÄNDERNA - FÖR ETT DEMOKRATISKT INFORMATIONSSAMHÄLLE

MEDBORGARNAS PÅVERKNINGSMÖJLIGHETER BÖR UTÖKAS

Det statliga beslutsfattandet, för att inte tala om det överstatliga, är på väg att fjärmas från medborgarna och de mål medborgarna ställt för sina liv. Internationaliseringen och samhällets allt mer komplicerade och tekniska natur kan leda utvecklingen mot ett expertvälde vars värden och mål inte kan ifrågasättas och mot en allt snävare kabinettpolitik som är avskärmad från den offentliga diskussionen. Samtidigt har medborgarnas beredskap att ta ansvar för besluten och delta i diskussionen starkt ökat. Därför bör medborgarnas direkta påverkningsmöjligheter också utökas.

Beredningen av beslutsfattandet bör göras mer offentlig både på det internationella, det nationella och det lokala planet. Växelverkan mellan den representativa demokratin och medborgarrörelserna måste stärkas. Närhetsprincipen bör förverkligas också nationellt: det politiska beslutsfattandet måste överföras till det lokala och det regionala planet.

I betydande nationella och kommunala frågor bör man ta till folkomröstningar som kan ordnas också i samband med statliga och kommunala val. Medborgarna bör också ha rätt att ta initiativ till motioner som sedan behandlas i riksdagen. De möjligheter att utvidga demokratin, skaffa information och ta del av det politiska beslutsfattandet som informationstekniken erbjuder bör utnyttjas. Man bör modigt dryfta och pröva nya röstningsmetoder som kunde uttrycka medborgarviljans mångdimensionalitet noggrannare än dagens.

I riksdagsval bör proportionaliteten uppfyllas bättre än idag. Nu varierar rösttröskeln i olika valkretsar från några procent till över tio procent. Samma proportionella röstantal bör oberoende av valkrets ge samma antal riksdagsmandat. Detta kan nås genom olika medel, till exempel genom att slå samman valkretsar eller genom att införa ett liknande utjämningssystem som är i bruk i flera länder.

Den allmänna principen bör vara att tjänster besätts av den mest meriterade sökanden. Alla ledande tjänsteinnehavares tjänster bör bli tidsbundna.

All val- och partifinansiering måste bli offentlig.

FÖR ETT EKOLOGISKT ANSVARSFULLT OCH MEDBORGARSTYRT INFORMATIONSSAMHÄLLE

Gröna förbundet sätter stort värde på forskning och utbildning, eftersom bildning, kunskap och färdigheter är oundgängliga förutsättningar för en lösning av de världsomspännande problemen. Det är bara med hjälp av dem man kan skapa den förståelse på vilken en hållbar utveckling, ekologiska förnyelser och en solidariskt medborgargemenskap kan byggas. Den gröna bildningspolitiken har som syfte att förmedla den grund för utvecklande av nya förhållningssätt som behövs för en samhällelig förändring. Syftet är också att lära ut hur man skaffar sig ny kunskap, värderar den kritiskt, vilket även inbegriper sättet på hur kunskapen producerats.

Teknifieringen av arbetslivet har lett till en specialisering som är oåterkallelig. Specialiseringen måste kontinuerligt kompletteras med en helhetsförståelse och den måste baseras på en bred allmänbildning. Smala yrkesexamina svarar inte mot framtidens ständigt föränderliga krav.

Rätten till livslångt lärande måste garanteras. Utbildningen bör förbli avgiftsfri, liksom även de idag avgiftsfria bibliotekstjänsterna. Omskolning, kompletteringsstudier och allmänbildande studier måste förbli möjliga i livets alla situationer. Arbetslivet bör bära sitt ansvar för detta.

Målsättningen för grundutbildningen är att fostra eleverna till ansvar också för gemenskapen. Grundutbildningen bör ta hänsyn till elevernas olikhet. Samtidigt som man gör det möjligt för skolorna att bli mer pluralistiska och specialisera sig måste man se till att de förblir jämbördiga sinsemellan.

En högklassig forskning förutsätter ett högskoleväsen som är pluralistiskt, öppet och utrustat med tillräckliga resurser. Opartiska värderingsmetoder måste utvecklas inom alla utbildnings- och forskningsområden. Forskningen liksom finansieringen av den bör vara offentlig oberoende av tillämpning och nyttosynpunkt. Det här bör gälla också den forskning som ifrågasätter ovanstående principer.

Den vetenskapliga forskningen bör i allt högre grad inriktas på en naturvetenskap och humaniora som kan skapa grunden för det ekologiskt hållbara samhället. Att informationsteknologin sprider sig till allt fler områden innebär en möjlighet för miljövänligare produktionssätt. Samtidigt skapar det basen för en allt noggrannare kunskap om och förståelse för jordklotets och naturens processer. Tack vare den kan vi lättare upptäcka farorna och avvärja dem.

De möjligheter informationsnätverken ger måste utnyttjas. I bästa fall skapar kommunikationen i nätverken en global medvetenhet och ett globalt ansvar, vilket är förutsättningen för förändring och uppkomsten av en ny majoritet.

Man måste slå vakt om yttrandefriheten i inormationsnäten. Nätverken bör avgiftsfritt stå till förfogande i läroinrättningar, bibliotek, arbetar- och medborgarinstitut och i olika ämbetsverk. All information som den offentliga förvaltningen producerar bör avgiftsfritt stå till förfogande i internet. Eftersom ett smidigt användande av informationstekniken är en folkfärdighet jämförbar med läskunnigheten bör den äldre generationen, de marginaliserade och i synnerhet långtidsarbetslösa beredas dataguidning avgiftsfritt eller åtminstone mycket förmånligt. Man bör se till att flickors och pojkars, mäns och kvinnors färdigheter i datateknik utvecklas jämbördigt.

Monopolisering av nätverken bör förhindras och det bör skapas tekniska möjligheter att använda världens alla språk och alfabet på ett fullödigt sätt.

5. PROBLEMEN ÖVERSKRIDER NATIONALSTATENS LÖSNINGSFÖRMÅGA - FÖR ETT NYTT INTERNATIONELLT SAMARBETE

I och med att trafiken, kommunikationen och marknaderna internationaliseras har världens olika delar blivit mer beroende av varandra. Samtidigt har problemen globaliserats. Om de ska kunna lösas förutsätter det ett världsomspännande avtals- och beslutsfattarsystem som befolkningen i alla världsdelar jämbördigt kan delta i. Förenta Nationernas verksamhet måste förnyas vilket bidrar till att göra organisationen politiskt och ekonomiskt starkare. FN måste bli ett aktionsdugligare organ som på allvar kan ta itu med lösningen av jordens problem - vid sidan av säkerhetsrådet bör man därför grunda ett världsekonomi-, miljö- och utvecklingsråd.

Den bristande ojämlikheten nationerna emellan är det största hotet mot världsfreden. Såväl nu som i framtiden kommer detta att vara den centrala orsaken till internationella konflikter. Det förmögna och industrialiserade EU har ett särskilt ansvar för att mildra och lösa globala spänningar, liksom för övergången till ett internationellt avtalssystem. Den allt öppnare och allt mer avreglerade världsmarknaden ökar de transnationella bolagens och investerarnas makt i relation till det demokratiska beslutsfattandet. Det allra viktigaste är att politiken återfår sina av marknaden berövade möjligheter att styra utvecklingen. För att så skall ske behövs nya strukturer, styrsystem och ett nytt samarbete som överskrider nationsgränserna.

Den europeiska integrationen måste stärkas och ibruktagandet av en gemensam valuta är ett steg i den riktningen. Den europeiska unionen bör utvecklas i en mer ekologisk och social riktning än idag på så sätt att miljö- och socialpolitiken görs till dess centrala verksamhetsområde. Unionens beslutsprocess bör demokratiseras och i allt högre grad följa majoritetsprincipen. Den offentlighetsprincip för dokument som man omfattar i Norden bör tillämpas överallt. Också ministerrådets sessioner bör vara öppna för offentligheten.

Ett eurobankfullmäktige måste grundas med uppgift att övervaka den europeiska centralbanken. Europeiska unionen bör sluta ett europeiskt avtal om sysselsättning, solidaritet och ekologi. Det måste skapas en miniminivå för socialskyddet inom Europeiska unionens område. Också för beskattningen måste en miniminivå bestämmas för att förhindra företagen att inom Europa tävla om lägre skatter och svagare socialskydd. Också miljö- och energiskatternas miniminivåer måste vara tillräckligt höga. Miljölagstiftningen och miljönormerna bör gälla hela Europa. Ett globalt miljö- och energiskattesystem bör skapas.

Det behövs en europeisk investeringsfond för finansiering av miljöbesparande grundinvesteringar. På lång sikt måste allmäneuropeiskt finansierade och byggda system för en hållbar energiproduktion, för återanvändning, transport och persontrafik skapas.

EU:s finansieringspolitik bör strukturellt utvecklas så att den inte enbart är inriktat på lantbruksstöd. Med gemensamma åtgärder bör man förstärka de sociala, politiska och kulturella strukturerna i Östeuropa, liksom den ekologiska återuppbyggnaden.

Internationella valutatransaktioner och spekulationsvinster (den s.k. Tobinskatten) måste skattebeläggas. EU kan vara i nyckelposition när det gäller att fastställa en dylik skatt som till en början skulle gälla i OECD-länderna och slutligen globalt.

FÖR EN LÖSNING AV U-LÄNDERNAS PROBLEM

Förbättrade förutsättningar för jämlikhet, mänskliga rättigheter, miljövård och en hållbar utveckling bör göras till det centrala i vår u-hjälp. Detta bör förenas med kamp mot tortyr, dödsstraff, godtyckliga fängslanden, etniskt och könsmässigt förtryck och utnyttjandet av barnarbetskraft i strid mot internationella avtal.

U-ländernas skuldproblem är ett allvarligt hinder för deras utveckling. Man måste snabbt planera och verkställa ett system med vars hjälp de fattigaste ländernas skulder kan omorganiseras.

En lösning på u-ländernas skuld- och betalningsbalansproblem är en förutsättning för att förhindra hungersnöd och för att garantera mat för hela jordens befolkning. Problemet är inte bristen på föda utan lösningen ligger i nedmonteringen av orättvisa ekonomiska och politiska strukturer.

U-länderna bör få ett skäligt pris för de råvaror och förnödenheter länderna producerar. Den vidareförädling av råvarorna som sker i u-länderna själva måste stödas. En öppnare världsmarknad kan accepteras om det bidrar till att stöda den globala jämlikheten. Befolkningen i industriländerna - och det här gäller även Europa - måste vara beredd att godkänna de lindrigt höjda levnadskostnader som detta innebär.

Att begränsa befolkningstillväxten är ett centralt mål för de gröna. Problemet är störst i u-länderna och därför måste man koncentrera sig på att förbättra familjernas livsvillkor där. För att begränsa befolkningstillväxten bör kvinnornas sociala situation förbättras, i synnerhet vad gäller möjligheterna till utbildning, till självständigt arbete och mödrahälsovård. Man måste också värna om barnens livskvalitet.

Finland och EU måste verka aktivt inom världshandelsorganisationen och internationella valutafonden liksom inom andra fora på så sätt att internationell handel som inte främjar miljövärden och jämlikhet fås under kontroll med hjälp av sociala och ekologiska normer. Finland bör inte delta i internationella avtal berörande investeringar och handelspolitik som inte fyller dessa villkor.

Kapprustningen är ett centralt problem i u-länderna. Den förstör grunden för utvecklingen i de fattigaste länderna. En stor utmaning för den internationella säkerhets- och u-hjälpspolitiken är att få de pengar som satsas på vapen att istället gå till utbildning och till lösningen av miljö-, energi- och hälsovårdsproblemen.

Finlands u-hjälpsbistånd bör höjas till minst 0,7 procent av bruttonationalprodukten före år 2004.

DET MILITÄRA LANDSFÖRSVARET PÅ NY BOTTEN

Det effektivaste försvaret är att åtgärda orsakerna till krig. Konflikter mellan länder och regioner förhindras effektivast genom jämlikhetsförbättrande åtgärder, genom stöd till demokratiska beslutsfattarsystem, genom ingripande vid mänskorättskränkningar och genom minskad miljöförstöring och rovdrift på naturtillgångar. Olika regioners minsta möjliga avhängighet av andra regioners naturtillgångar minskar riskerna för konflikter. U-hjälpen bör baseras på dessa målsättningar.

Mer omfattande och bindande avtal än de som är i kraft idag bör ingås angående minskning av vapenhandeln och i synnerhet av kärnvapnen. Biologiska och kemiska vapen bör förbjudas. Finlands försvarsstrategi bör ändras så att man kan slopa personminorna i enlighet med internationell praxis.

I Europa bör ett nytt säkerhetssystem skapas som grundar sig på en utvidgning av EU och på en uppstramning av den europeiska organisationen för säkerhet och samarbete OSSE. För Finlands del är det speciellt viktigt att Ryssland och andra stater i det forna Sovjetunionen bereds möjlighet att delta i uppbyggnaden av detta säkerhetssystem. Därför bör Finland inte ansöka om medlemskap i NATO. Den Västeuropeiska unionen WEU bör inte bli EU:s militära dimension; EU bör förbli en civilorganisation.

En föränderlig värld inriktad på internationellt samarbete förutsätter också en förnyelse av värnplikten och civiltjänstgöringen. De bör omformas till en allmän medborgartjänst. Medborgartjänst bör vid sidan av armétjänstgöring kunna utföras inom hälsovården, socialservicen, miljöskyddet, u-hjälpen och fredsarbetet. På lång sikt bör den statliga tvångstjänsten begränsas till ett minimum och den medborgarplikt som kvarstår bör grundas på jämlikhet mellan könen.

GRÖNA FÖRBUNDET - DEN NYA VÅGENS PARTI

Gröna förbundet har ursprungligen fötts ur olika alternativrörelser. Förbundet har skapats av människor som själva velat ta ansvar för vilken riktning världen ska utvecklas i. Därför skiljer sig vårt parti på många sätt från de sedvanliga.

Öppenhet är en central del av förbundets verksamhet. Vi frågar inte efter medlemsbok eller arten av grönhet hos dem som vill vara med. Det viktiga är viljan att åstadkomma något och att driva gemensamma angelägenheter. Gröna förbundet är ett ungt och internationellt parti, där även en nybliven medlem kan göra sin röst hörd.

Vår princip är att varje förbunds medlemsorganisation är självständig och fungerar efter eget förgottfinnande. Lokalorganisationerna direktväljer sina representanter till partimötet.

Förbundet betonar delegationens ställning i sitt beslutsfattande. Delegationen företräder medlemskåren och det är den som drar upp de ideologiska linjerna, förbereder partiprogrammen och avgör de viktigaste politiska besluten.

Maktkoncentration och stillastående strävar förbundet att förhindra genom rotation av förtroendeuppdragen. Delegationen, styrelsemedlemmarna samt förbundets sekretariat kan väljas för högst fyra år åt gången. De gröna eftersträvar också ett nätverksaktigt verksamhetssätt utan någon bestämmande centralinstitution, men med många självständiga, varandra stödande grupper som föds och lever med sina uppgifter. De gröna motsätter sig den gruppdisciplin som utövas av de gamla partierna med stagnation av den levande opinionsbildningen som följd.

De gröna fungerar både som ett parlamentariskt parti och inom olika medborgarorganisationer, obundna medborgarrörelser och grupper. Olika verksamhetskanaler lämpar sig för olika situationer. Lagändringar görs i riksdagen, kommunbudgeten påverkar man i kommunfullmäktige, men vid behov bör man också, i synnerhet vad gäller miljövården, kunna gå till direkt aktion. Den direkta aktionen bör vara öppen, fredlig och svara för sina följder.